Beskedet att Ibrahim Baylan lämnar posten som partisekreterare var lika väntat som efterlängtat. Inte för att han har gjort ett dåligt jobb, men i den omstart Socialdemokraterna så väl behöver framstår han redan som tämligen obsolet. Nu har valberedningen friare möjligheter att lägga det (uppenbarligen) komplexa pussel de har att lägga.
Skälen till Baylans avgång är enligt han själv hans barn och att partiet behöver en jämställd ledning. Det första skälet har av vissa känts ihåligt, men jag tror honom. Visst måste det gå att kombinera en politisk karriär med småbarnslivet, men i längden är det nog slitigt för alla, barn eller ej. Det andra skälet har av en del tolkats som att det nu är klart att det blir en man som partiledare och att partisekreteraren därför måste vara en kvinna. Jag vet inte om det är en nödvändighet att så är fallet – för egen del hade jag inte haft några problem att acceptera två män, exempelvis Mikael Damberg och Karl-Petter Thorwaldsson som ledarduo, eller för den delen Ylva Johansson och Veronica Palm – men jag antar att kraven på jämställdhet är för stora för att en sådan lösning hade varit möjlig.
När nu partiledaren än presenteras måste Socialdemokraterna med nödvändighet förändras. Ibrahim Baylan har av vissa hårt och fult kallats ”Baghdad-Baylan” (som en hänvisning till ”Baghdad-Bob”, Saddams informationsminister som aldrig vek från linjen hur självklart det än var att den inte längre gällde) och när jag hör honom säga att ”manegen är krattad” eller ”processen [att ta fram partiledare] är öppen” tror jag de som kallar honom så får vatten på sin kvarn. Efter europaparlamentsvalet 2009 sade ju Baylan också att Socialdemokraterna ”vann” i och med att vi ökade någon tiondels procentenhet från ett uselt valresultat till ett annat. Oavsett smeknamn – hans trovärdighet har stundtals varit låg.
Men Baylan är bara ett symptom på en socialdemokratisk farsot. Vi stänger in oss och blir blinda för att folk inte längre köper den bild vi säljer utan omsvep utan faktiskt iaktar och bildar egna uppfattningar. Baylan förmådde inte att se det, men jag hoppas att den som tar efter som partisekreterare kan ta sig an utmaningen med lite öppnare ögon. I kombination med en partiledare som kan lägga fram en politik för framtiden kan det bli en oslagbar lösning!
John Johansson(s) blogg 