Madonna på Letterman

Annonser

”Hypnotisören” var bradålig

Läste klart Lars Keplers bok ”Hypnotisören” igår. En rätt så ok deckare som hamnar någonstans i övre mittskiktet av svenska deckare. Det var ingen extremt bra bok, men heller inte extremt dålig.

Att ingen/få fram till idag visste vem eller vilka Lars Kepler är gjorde kanske saken spännande för en del men inte för mig. Det kan ju vara lite poetiskt i att ungefär samtidigt som jag läste deckarens sista skälvande sidor så uppenbarades även identiteten på författaren. Som var två. Nämligen paret Alexander och Alexandra (!) Coelho Ahndori.

Själva boken var som sagt helt ok, men jag störde mig på ett par saker. För det första bokens presensform. Att läsa en deckare skriven i presens var fan jobbigare än vad man kan tro.

För det andra blev jag väldigt besviken på slutet som jag väl inte ska berätta för mycket om annat än att det kändes lite väl förutsägbart.

För det tredje tyckte jag att skildringen av polisens arbete (som jag givetvis vet aaaaaaaaallt om) kändes lite väl förenklat i jämförelse med andra, bättre deckare, som Arne Dahls eller Leif GW Perssons.

För det fjärde tror jag att boken mycket väl skulle kunna bli en bättre film än bok.

Kommer jag att läsa kommande böcker av ”Lars Kepler”, eller paret Panodil, förlåt, Ahndori. Kanske, kanske inte. Det är ingenting jag kommer toklängta efte ri alla fall.

”Att kunna kultur” – My Ass!

Jo, så var det det här med kultur igen. Som jag irriteras och störs av dessa kulturutövare som förväntar sig att jag ska tycka att det är bra att det tas pengar från äldreomsorg och förskola för att de ska skutta omkring och dansa obegripliga danser som ingen vill se dem göra frivilligt (annars hade rimligtvis olika danskompanier i Örebro haft lika många besökare som biografer eller konsertlokaler och därmed inte haft ekonomiska problem som de bara har sig själv att skylla att de hamnat i)! Och konstnärer som bara ”ska ha och ska ha” för att måla skitfula tavlor som de ju faktiskt inte själva begriper sig på!

Ett nytt bevis på detta finns här. En tvååring målar tavlor som gallerister tror är målade av riktiga världskonstnärer!

Det är patetiskt! Och en skamfläck att de får betalt av oss för att hålla på och fjanta sig!!! Omdömet blir ju kanske lite ”snedvridet” av allt rödvin och ”Kleerupmedicin”. Men visst, detta var ju en bra nyhet. De erkänner ju att de inte vet vad de håller på med! Nu kommer vissa kollegor välförtjänt få gå med skam i kroppen!

Mina Grammisvinnare

Skriver detta fem minuter innan Grammisgalan börjar. Har markerat mina favoriter med fet text:

ÅRETS ALBUM
Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Hello Saferide – More modern short stories from Hello Saferide
Håkan Hellström – För sent för Edelweiss
Kleerup – Kleerup
Veronica Maggio – Och vinnaren är…

ÅRETS GRUPP
Backyard babies – Backyard babies
Bo Kaspers Orkester – 8
Kent – Kent – Box 1991 – 2008
The Hellacopters – Head off
The Soundtrack of our lives – Communion

ÅRETS KVINNLIGA ARTIST
Amanda Jenssen – Killing my darlings
Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Hello Saferide – More modern short stories from Hello Saferide
Lykke Li – Youth novels
Veronica Maggio – Och vinnaren är…

Borde ha vunnit, eller åtminstone varit nominerad – Robyn)

ÅRETS LIVEAKT
Håkan Hellström
In flames
Lars Winnerbäck
Robyn
The Hellacopters

ÅRETS LÅT
Amanda Jenssen – Do you love me
E.M.D. – Jennie let me love you
Kleerup feat. Titiyo – Longing for lullabies
Markus Krunegård – Jag är en vampyr
Veronica Maggio – Måndagsbarn

ÅRETS MANLIGA ARTIST
Håkan Hellström – För sent för Edelweiss
Kleerup – Kleerup
Markus Krunegård – Markusevangeliet
Timbuktu – En high 5 & 1 falafel
TIimo Räisänen – …And then there was Timo

ÅRETS NYKOMLING
Afasi & Filthy – Fläcken
Amanda Jenssen – Killing my darlings
Detektivbyrån – Wermland
Kleerup – Kleerup
Markus Krunegård – Markusevangeliet

ÅRETS KOMPOSITÖR
Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Annika Norlin – More modern short stories from Hello Saferide
E.S.T. – Leucocyte
Frida Hyvönen – Silence is wild
Kleerup – Kleerup

ÅRETS PRODUCENT
Andreas Mattsson – More modern short stories from Hello Saferide
Björn Yttling – Youth novels & Leaving on a mayday
Jari Haapalainen – Silence is wild
Kihlen – Och vinnaren är…
Kleerup – Kleerup

ÅRETS TEXTFÖRFATTARE
Annika Norlin – More modern short stories from Hello Saferide
Frida Hyvönen – Silence is wild
Håkan Hellström – För sent för Edelweiss
Jason Diakité – En high 5 & 1 falafel
Veronica Maggio/Kihlen – Och vinnaren är…

Nu har jag ju inte alla kategorier här – för vissa har jag ingen aning om! Vore kul om Millencollin tog hem en grammis! Spännande blir det i alla fall!

Eländet är igång igen – julkalender 2008 på Rådhuset

Ok ni konstnärsnissar och alla ni andra som ”kan konst” – ni är inte kloka! En bra kulturbudget är en liten kulturbudget med inriktning på barn, unga och subventionerad populärkultur. Inte subventionerad kultur för medelålders vänstertanter med stora plånböcker som gott kan betala 300 kronor för att se dans när jag får betala 500 kronor för att se mina konserter. Och så dessa jäkla konstnärsnissar som bara drar ett streck på en duk och sen tar hutlösa priser för sin skit medan tanterna springer runt och ”ojar” och ”fascineras” för att ingen vågar erkänna att de i själva verket inte fattar ett skit vad de pratar om men är så jäkla rädda att bli den som spräcker bubblan att de hellre håller käften än att gå hem och kolla på ”Stjärnor på is” istället för sina jäkla utställningar med gratis snittar och fulvin.

Nu är i alla fall ”elitens projekt” Rådhuskalendern här igen. Jag tycker som sagt idén är bra, men fan vad det ska vara svårt att få fram konstnärer som målar vettiga saker, typ Carl Larsson och Anders Zorn.

Här är gårdagens galna tavla – en på alla sätt och vis galen tavla. Den heter, vilket ju är fullkomligt logiskt, ”Alfahanne med julpyntande fru”.

03_kerstin-gustavsson_9671439

Konstnären, Kerstin Gustavsson, beskriver sin tavla med följande ord:

En älg strosar utanför fönstret. Jag blir glad när jag ser den, hoppas den skall överleva älgjakten. Plötsligt vänder den på huvudet och ser in i mina ögon. överväldigade av våra sinnens rendezvous blir vi stående så en stund, undrande, vem som är vem. Känslan planar ut andra tar vid, minnen och sinnesintryck blandas. Rätt vad det är, finns den där.

JAMENTITTADÅ!!! ÄLGJÄVELNHARJUENTUPPPÅHORNET!!!

Joråsåatte…

Men vari ligger felen Sanna Rayman?

Jag läser just nu Naomi Kleins bok ”Chockdoktrinen”. Liksom alla böcker jag läser tar jag slutsatserna i den med en viss nypa salt och inser att detta är en bild av verkligheten – aldrig hela verkligheten. Boken är ett subjektivt inlägg i flera infekterade debatter, bland annat den inte helt småttiga om världskapitalismens intåg i Latinamerika och Milton Friedmans verkningar över världen.

Boken handlar om hur Milton Friedmans idé om ”chock” anammats på olika ställen när en kris inträffat eller ”genomförts”. Genomförts, som i Chile och Argentina, genom USA-understödda militärkupper. Inträffat, som i USA, när stormen Katrina visade på klyftorna i ett presumerat välfärdssamhälle där rika flydde till andra städer medan fattiga flydde på flottar flytandes genom spillror och bråte. När väl krisen finns där finns ett gyllene läge, enligt Friedman, att helt göra om samhället enligt de idéer som han och den så kallade Chicagoskolan tagit fram om privatiseringar, nedmontering av välfärdssamhället och avregleringar.

Föga förvånande är det inte en trevlig bild av kapitalismen som presenteras. Att Naomi Kleins bok inte accepteras i alla läger är därför inte speciellt konstigt.

Idag sågas boken, och Naomi Klein, i en krönika av Svenska Dagbladets Sanna Rayman. Tydligen har Johan Norberg, ”den trevlige kapitalisten”, bemödat sig hitta alla felaktigheter i Kleins bok. Jag tvivlar inte på att de är många – boken är extremt detaljrik och detaljer brukar kunna bli fel. Till skillnad från Timbromaffians alla böcker som mest innehåller svepande teorier utan belägg försöker faktiskt Klein att understödja sina teorier med fakta.

Sanna Rayman menar att ”det är belagt att Klein förvanskar citat och organiserar om skeenden och årtal för att de ska passa hennes tes”.

Så är det säkert – i en viss utsträckning. Men det är ju inte gärna så att Klein uppfinner Pinochets grymma brott i Chile på 70-talet. De är ju allmänt kända, även om de på ett revisionistiskt sätt förnekas av en del högerfolk (utom Köpingsmoderaten Peter Kvist som ju på en rak fråga på vilka invandrare som bor i Köping svarade: ”De som inte Pinochet hann med”). Thatchers stöd till Pinochet är ju väldokumenterat. Och att USA inte direkt diggade Allende är väl heller knappast någon nyhet?

Visst finns det säkert felaktigheter i Kleins bok – men det vore ju kanske trevligt om Sanna Rayman, om hon nu ska hänvisa till sanningen själv, Johan Norberg, åtminstone kunde berätta om någon felaktighet av vikt.