Feg, fegare, Koalitionen…

Koalitionen gör det igen – viker undan när det blåser storm. Det är det beteendet som gör att en Koalition som tappar fem mandat, där ALLA partier gör dåliga val, ändå kan utropa sig som valets segrare och stolt sträcka på ryggen inför sin egna ”framgång”. En helt verklighetsfrånvriden Koalition.

En Koalition som inte tål kritik. Föräldrarna som hade elever på Karlslundskolan känner igen det. Det gick knappt att få tag på Koalitionens företrädare har de berättat. När Varbergaskolan lades ner vägrade Koalitionen att sitta med på stormöten. När nästan 11 000 hyresgäster samlade in namnunderskrifter för en folkomröstning om ÖBO-utförsäljning ville inte Koalitionen lyssna.

Nu gör de det igen.

Igår hade Lärarnas Riksförbund, ett opolitiskt fackförbund, ordnat ett panelsamtal på Rudbecksskolan för att diskutera arbetsmiljöfrågor som orsakats av den av Koalitionen, utan utredning, beslutade nedläggningen av Rudbecksskolan. Det var alltså inte en valdebatt utan ett samtal om kommunala frågor som rör ett viktigt ärende. Som lärarna sade i Tvärsnytt igår – dialogen med lärarna har varit usel från Koalitionens sida.

Koalitionen dök inte upp. Ingen – ingen av sju heltidsanställda kommunalråd dök upp. Ingen av typ 25 politiska sekreterare från Koalitionen dök upp. Ingen av ungefär 300 fritidspolitiker dök upp.

Alla KAN inte ha varit upptagna. Det är omöjligt.

De fegar helt enkelt ur, igen, när det blåser. Det är inte ansvarstagande och det är inte schysst mot lärarna och eleverna på Rudbecksskolan.

Riktigt besviken är jag på Niclas Persson och Miljöpartiet, vars besked inte verkar vara värd vatten. Lärarna trodde faktiskt på dem. Jag måste dock tyvärr erkänna att jag inte är så värst förvånad.

På koalitionskurs med verkligheten

Det är idag bara en månad och en vecka kvar till valet den 15 maj. Helt klart är att koalitionens heltidsanställda aktiva blir allt mer pressade, näst instill desperata.

Socialdemokraterna bedriver en valrörelse som i stort sett är lika omfattande som den i höstas (på ett rent personellt plan, med dörrknackning, telefonringning etc) medan koalitionen verkar ha svårt att mobilisera. På den superduperhelg som Folkpartiet ska ordna i maj anmälde sig bara ett par från Folkpartiets partistyrelse när ene Örebroledamoten informerade om superduperhelgen. Med tanke på att det är två örebroare i Folkpartiets partistyrelse var intresset minst sagt svalt.

De rykten som går om Moderaternas afterworkträffar på Clarion hotel torsdagar omkring 16.30 (jag gör lite reklam här så kanske det kan komma någon mer) är att Clarions lobby sällan skrikit mer tom.

Mot det ska sägas att Socialdemokraterna har knackat uppemot en  4700 dörrar (ett härligt gäng knackade 300 dörrar bara idag!), att vi delat ett omfattande dialogprogram i tio områden och fått in mängder av svar som vi just nu är i full färd med att bearbeta, och att vi snart kommer att börja dela ut vårt valprogram till alla hushåll i valkretsen. Stämningen är på topp och den desperation som präglar koalitionen är snarare hos de socialdemokratiska medlemmarna att jämföra med en kämparglöd och entusiasm!

Koalitionens desperation börjar nu allt mer tydligt märkas i deras språkbruk. Hade det inte varit för det allvarliga i saken att han faktiskt, fortfarande, är högst ansvarig för skolfrågor, är radioinslaget där Lennart Bondeson skriker om Rudbecksskolan nästan lite komiskt. Komiken byts ut till tragedi när det blir allt tydligare att koalitionen tänker bryta det löfte de gav för någon vecka sedan om fortsatt gymnasieverksamhet i Borgen medan Karro rustas för att istället, forcerat genomföra en utrensning av Rudbeck.

Kent Persson har det riktigt, riktigt tufft. Jag tycker nästan lite synd om honom. Förutom att det allt mer splittrade moderata laget i Örebro försvagats ytterligare av att förre toppmoderaten Hannah Ljung nu lämnat M för Centerpartiet är det helt uppenbart att Moderaterna i Örebro inte har någon politisk kompass eller styrning.

Heltidsvolten igår är sådant som kanske moderata kärnväljare inte bryr sig om, men de nya väljarna som Moderaterna hoppades stjäla från framförallt oss gillar inte sånt. De moderata kärnväljarna tappade dock Moderaterna när de voltade om skatten och ÖBO. Men Moderaterna rustar givetvis för skattesänkningar och några satsningar på välfärden kommer det inte bli – det blev det ju inte nu trots att pengar uppenbarligen har funnits i och med att kommunen gick med en miljard i överskott – med koalitionen i ledningen.

Koalitionen har inte bara backat från vallöften som de gav i höstas, de backar också från löften de ger idag. När koalitionen presenterades in ”förskolesatsning” (som ju är helt urvattnad på trovärdighet efter det kaos koalitionen åstadkommit) berättade hur många förskoleplatser de lovade skapa. En vecka senare var den siffran 10 procent lägre.

Är det trovärdigt? Är det något du känner förtroende för?

Rudbeck, förskolan, heltider – där är tre frågor där koalitionen gett besked under våren som de sedan, direkt efter, backat ifrån.

Den 15 maj bestämmer 27 000 örebroare om Örebro ska gå framåt!

Jag förstår fortfarande inte?

Jag börjar fundera på om jag nog ändå inte är otroligt korkad (har faktiskt fått höra det ett par gånger från olika mer eller mindre högt uppsatta företrädare från koalitionen så att det är säkert så). För nu förstår jag verkligen inte.

Förstår jag det rätt om koalitionen nu vill skapa 1100 förskoleplatser fast man för någon vecka sedan lovade 1200 platser? Har de ingen koll eller ändrar de fot IGEN nu. Vad kommer de säga om tre veckor – 400 platser? De största partierna i koalitionen vill ju sänka skatten med en krona vilket motsvarar 1900 platser bort så jag vet inte.

Förstår jag det rätt nu att Koalitionen vill lägga ner Rudbecksskolan fast Miljöpartiet inte vill det? I så fall har vi ändå en majoritet för att behålla den va, om nu inte – hemska tanke – rudbecksmotståndarna går framåt i valet den 15 maj. Var dagens besked gemensamt och har Miljöpartiet i så fall redan ändrat fot från den 14 februari? Det ligger ju i linje med koalitionens agerande, men jag vet inte?

Kollissionen gör det allt mer svårare för mig att förstå politik. Jag blir yr, jag blir matt. Kollissionens besked verkar vara skrivna i vatten och deras överenskommelser verkar de göra på Wasakonditoriet över en kopp kask. Vari ligger trovärdigheten? Vari ligger seriositeten?

Valet den 15 maj handlar om vem man tror är bäst på att leda Örebro. Lena Baastad och Socialdemokraterna, som håller vad vi lovar (i morgon har till exempel sjukvården varit gratis för folk upp till 25 år i en månad, ett redan genomfört vallöfte från i höstas) eller en koalition som lovar saker de hinner bryta innan örebroarna ens har valt. För egen del blir jag allt mer övertygad om att koalitionen är på väg att spela bort sig själva, men kommer för den saken skull inte sluta att valarbeta förrän vallokalerna är stängda.

Vill du vara med – kontakta mig!

Bra om vi kan komma överens om förskoleutbyggnad

Socialdemokraternas Lena Baastad presenterade på årsmötet i måndags ett av våra vallöften inför omvalet den 15 maj. Fram till 2015 ska 1000 nya förskoleplatser tas fram, vilket motsvarar ungefär 60 förskoleavdelningar.

Egentligen är det en precisering av vårt vallöfte från i höstas då vi berättade att 300 miljoner kronor skulle avsättas till skapandet av nya samt rust av befintliga förskolor och skolor. Det var ett skriande behov vi såg, ett behov som blev tydligt när media började berätta om hur barn trängdes in i redan stora grupper, hur barn tvingades spendera dagar i lokaler som var mögelindränkta och hur personalen fick en allt mer ohållbar situation. Eller när vi följde statistiken. Under de år som koalitionen har styrt Örebro har barngruppernas storlek ökat och personaltätheten minskat.

I det område i Örebro där det den 15 maj ska hållas omval har situationen utvecklats till ett riktigt kaos. Inte bara är behovet här stort, utan föräldrar har fått sena besked om att deras barn ska flyttas till bibliotek och liknande lokaler som inte alls är anpassade till förskoleverksamhet. De har saknat möjligheten till dialog. Ordföranden, folkpartisten Johan Åqvist, har dessutom fattat besluten på ordförandedelegation (vilket han har saknat) och helt enkelt inte skött sitt uppdrag.

Ändå har koalitionen, eller åtminstone Kristdemokraterna, idag gått ut med ett vallöfte om att fram till 2015 skapa 1200 platser i förskolan. Alltså 200 fler än oss.

Om det kan egentligen sägas två saker : 1. Bra, då är vi äntligen överens, efter allt vårt tjat och allt ert nekande. 2. Hur kan vi lita på det?

De största partierna i koalitionen vill sänka kommunalskatten med en krona, vilket motsvarar 225 miljoner kronor eller 1900 förskoleplatser. Och redan till valet 2006 lovade Kristdemokraterna att barngruppernas storlek skulle ner till 15 barn per grupp – istället har de nu ökat under mandatperioden. Dessutom överdriver Lennart Bondeson idag hur många platser koalitionen har tillskapat och räknat in år då Socialdemokraterna styrde.

Trovärdigheten för koalitionen är med andra ord låg i dessa frågor. Men det är glädjande att de nu åtminstone står bakom vår inriktning och detta möjliggör breda överenskommelser. Men först ska 28 000 örebroare ta ställning den 15 maj vem man tror är bäst för förskolan i Örebro!

Inga besked är också ett besked

I förra veckan valdes Ia Malmqvist till nytt kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro. Hon ska nu leda partiet vid sidan om Fredrik Persson. Det är ett positivt besked, Ia är (precis som det förra kommunalrådet Gabriella Blomgren, och för den delen även Fredrik Persson) en trevlig och kompetent politiker som jag sympatiserar mycket med. Hon är inte ”ny” politiker, utan har arbetat med Fredrik Persson som hans politiska sekreterare, men som kommunalråd är hon ny. Men raka besked, det kan Ia Malmqvist uppenbarligen inte ge.

Frågan om försäljning av ÖBO-lägenheter är en stor fråga i örebropolitiken. Den är viktig för örebroarna, inte bara de som idag bor i ÖBO-lägenheter utan även för alla andra örebroare. För boende handlar det om ens hem, för andra handlar det om ens skattepengar eller för delen ens barns hem eller ens föräldrars hem. Alla örebroare har en anledning att nogsamt övervaka att ÖBO-frågan sköts väl, att den sköts bättre än vad den gjorde av förutvarande kommunledning i vilken Ia Malmqvist ingick.

På frågan om Ia Malmqvist kan tänka sig att sälja fler ÖBO-lägenheter svarar hon ett ytterst underligt ”nja”. Vad är det för besked till oroliga ÖBO-hyresgäster? Ska det lugna boende i Vivalla och Norrby som kanske står på tur att, mot sin vilja, få sitt hem sålt?

Thomas Bergh bloggar om det här. Det går inte att krypa undan i viktiga frågor, besked måste ges.

Ia Malmqvist säger blankt nej till sänkt skatt. Det har även Lennart Bondeson och Rasmus Persson gjort, medan både Staffan Werme och Kent Persson vill sänka skatten. Något gemensamt besked, det förmår koalitionen inte att leverera.

Tyvärr är Ia Malmqvists besked ytterst representativt för koalitionens sätt att ge besked. Det är lite tragikomiskt, men till och med nu – snart fem månader efter valet – kan de inte svara på följande enkla frågor:

  1. Vem är er gemensamma kandidat till kommunstyrelsens ordförande?
  2. Med hur mycket ska skatten sänkas? Hur ska det finansieras?
  3. Hur många ÖBO-lägenheter ska säljas och i vilka områden?

För att utgöra ett påstått alternativ till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är det på ren svenska pinsamt. Ia Malmqvist bidrar till att öka förvirringen, men inga besked är också ett besked: Koalitionen är inte ett alternativ i kommunpolitiken.

Koalitionen är inget alternativ i Örebro

Så kom det då – det slutliga och definitiva beskedet att koalitionen i Örebro faktiskt inte är ett seriöst alternativ att styra i Örebro. Det hade varit tydligt innan, väldigt tydligt, men nu blev det så svart på vitt att ingen kan ifrågasätta det. Och beskedet kom, för att bli extra tydligt, tvåfalt.

Kent Persson vill sänka skatten i Örebro nu omedelbart. Det säger Lennart Bondeson (och Fredrik Persson och Rasmus Persson (ej släkt, vare sig med varandra eller med Kent Persson) blankt nej till. Staffan Werme säger dock ja till sänkt skatt, men underkänner Kent Persson

En sänkt skatt med en krona (vilket är Kent Perssons mål för mandatperioden) kostar i storleksordningen 225 miljoner kronor. Man är inte seriös om man påstår att det går att genomföra den typen av skattesänkningar utan att det får stora effekter i kommunens verksamhet. Det erkänner ju för övrigt Bondeson bra i sitt blogginlägg.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är helt överens om att skatten i Örebro inte ska sänkas. Koalitionen är djupt splittrad, där de två största partierna vill sänka medan de tre små partierna inte vill sänka. Vad blir då beskedet till väljarna inför ett eventuellt omval?

Jo, inget. Innan valet i september 2010 begärde Socialdemokraternas Lena Baastad svar från koalitionen i en rad frågor, bland annat om skatten. Inget svar kom.

Det går inte att regera tillsammans om man är oense i en sådan viktig fråga som kommunalskatten, det tror jag alla förstår.

Det andra tydliga beskedet att koalitionen är regeringsoduglig är Staffan Wermes debattartikel i gårdagens NA. Där skriver han att Folkpartiet ska ha en tydligare och friare roll (gentemot koalitionen).

Koalitionen förtjänar inte att bli omvalda. Väljarna såg det (samtliga koalitionspartier backade antingen i jämförelse med valet 2006 eller i jämförelse med riksresultatet) och de fyra senaste åren har inte varit bra för Örebro.

Socialdemokraterna (som gick framåt kraftigt i valet) är tydliga: Vi sänker inte skatten utan investerar i vår gemensamma välfärd! Och vi kan och vill leda Örebro kommun tillsammans med fler partier för att åstadkomma en bred och kraftfull samling för Örebros bästa. Häri kan koalitionspartier ingå, var och en är de bättre än tillsammans.

Örebros första kvinnliga kommunstyrelseordförande någonsin!

Igår valdes Lena Baastad till Örebros första kvinnliga kommunstyrelseordförande – någonsin. Med tanke på att Örebro firar 750 år om fem år var det sannerligen på tiden. Vi socialdemokrater kan verkligen inte slå oss för bröstet, vi har styrt i Örebro i tillräckligt många år för att ha hunnit vaska fram ett bra namn. Bra namn har det visserligen funnits, men män har suttit länge och män har valts före kvinnor.

Nu kommer dock Lena Baastad tillträda som kommunstyrelsens ordförande den 1 februari 2011 efter en månad med Moderaternas Kent Persson. Precis som Kent Persson skriver så är det delande ordförandeskapet en del i den överenskommelse som har träffats mellan sju partier om gemensamt styre under den tid som återstår till det att ett eventuellt omval hållits, eller – om det inte blir omval – en mer varaktig kommunledning tillträtt.

I och med att Lena Baastad är min chef blir det underligt att ens låtsas vara opartisk i någon sorts recension av henne. Jag tänker därför bara konstatera att hon fick högst förtroende i en stor undersökning Sveriges Radio Örebro genomförde i augusti, medlemmarna i det socialdemokratiska provvalet kryssade henne i en väldigt stor omfattning liksom örebroarna i det allmänna valet. Det är logiskt och fullt förklarligt och borde räcka som ”recension”.

Däremot tänker jag skriva något om det tonläge som just nu råder i politiken med anledning av det oklara läget.

Kent Persson skriver: ”Efter omvalet är det min ambition att fortsätta vara kommunstyrelsens ordförande för att då hålla ihop Koalitionen…”

Staffan Werme är inne på samma sak: ”Nu måste örebroarna ges möjligheten att öka skillnaden mellan den utvecklande koalitionen och de stillastående vänsterpartierna med det fåtal röster som behövs för att vi ska ta två eller tre mandat till av sossarna. Med det betyg verkligheten gång efter annan ger oss, borde det vara en självklarhet.”

Lennart Bondeson: ”Men jag är övertygad om att ett omval kommer att stärka Koalitionen, så att vi får mandat att även under de närmaste fyra åren utgöra kommuneldning och fortsätta det stora förändringsarbete som påbörjats.”

Förutom att koaliton Örebro i det närmaste är att betrakta som en liten grupp herrar på rådhuset utan folklig förankring (koalitionen skapades efter valet 2006 och i det enda val där örebroarna faktiskt fick rösta på koalitionen tappade de 5 mandat och två partier halverades) så är koalitionen också bland den mest slutna kommunledning som kan tänkas. Att samarbeta med hela koalitionen i dess nuvarande sammansättning är därför en utmaning men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har verkligen öppnat upp ledningen, även innan kommunledningen formellt tillträtt.

Det som präglat koalitionen är ett extremt avstånd från örebroarna. Medan vi socialdemokrater har lyssnat på örebroare, knackat dörr och samtalat, har koalition Örebro stängt in sig på rådhuset. Visserligen har Kent Persson en av Sveriges mest besökta politiska bloggar, men Kent Persson har också i fyra år gjort allt för att visa att han inte tillhört koalitionen utan landstingsledningen i Moderaterna. Dessutom är det inte örebroare som läser Kent Perssons blogg.

Denna tid bakom låsta dörrar på rådhuset har gjort att koalitionen tappat all verklighetsförankring. Trots ett uselt valresultat (det går inte att beskriva i andra termer) tutar koalitionen på som att inget har hänt. Den bristen på ödmjukhet är en av de största skillnaderna mellan exempelvis Kent Persson och Lena Baastad.

Lena Baastad är tydlig. Hon söker mandat för en bred kommunledning med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ett eller ett par andra partier. Koalitionen är lika tydlig. De vill styra själva. Ingen öppenhet, inget intresse till dialog och ingen som helst självkritik. Givetvis kan det bli ändring när de fått tid att smälta besvikelsen, men hittills har ansvarskänslan för Örebro lyst med sin frånvaro.

Lena Baastad är tydlig. Hon har lagt prestigen åt sidan och satt Örebros bästa i förgrunden. Långsiktighet, utveckling, jobb och välfärd är hennes ledord. Koalitionens ledord är fyra år till med koaltionen. Det är inte smakligt och inte speciellt klädsamt. Kanske kan tiden med samstyre lätta på stämningarna. Lena Baastad är tydlig, hon har lagt prestigen åt sidan – det är dags för koalitionen att göra det samma.