En miljon samtal – nu börjar Sveriges största samtalskampanj!

Idag drar den gång, den socialdemokratiska valrörelsen. Nu börjar Sveriges största samtalskampanj, där målet är 1 000 000 personliga samtal fram till valdagen och 5 000 nyrekryterade valarbetare fram till Första maj. Tillsammans, sida vid sida, ska vi den 19 september 2010 göra Sverige till Möjligheternas land, där fler jobb istället för ökade klyftor växer fram.

Det går att välja en annan färdriktning för Sverige. Vägen är inte utstakad. Istället för en av Europas högsta ungdomsarbetslöshetsnivåer vill vi se ökade kunskapsnivåer i den svenska skolan. Istället för skattesänkningar för lånade pengar och ekonomiska underskott vill vi se en bättre ekonomi genom fler jobb. På det sättet kan välfärden förbättras. Den 19 september väljer du vilket Sverige du vill ha.

Socialdemokraternas samtalskampanj är Sveriges största politiska samtalskampanj – någonsin! Alla partier kommer i valrörelsen att annonsera och affischera, men det som skiljer oss socialdemokrater från de övriga partierna är att vi är det enda folkrörelsepartiet kvar i Sverige. Vi behöver inga anställda för att genomföra våra samtalskampanjer – när valrörelsen verkligen hettar till om ett par månader kommer mycket av arbetet snarare handla om att fördela ut allt folk på olika arbetsuppgifter, inte att hitta folk som utför dem. Ändå behöver vi bli fler! Fler unga, fler äldre, fler undersköterskor, fler industriarbetare, fler akademiker, fler personer med utländsk bakgrund, fler funktionsnedsatta, fler kulturarbetare, fler välfärdsarbetare, fler arbetslösa – Socialdemokraterna är ett parti för, med och av alla vilket märks på våra utåtriktade aktiviteter. Alla får plats, och att delta i vår samtalskampanj kräver inte att du har varit medlem i speciellt många dagar. Faktum är att det inte ens kräver att du är medlem – även du som bara sympatiserar med Socialdemokraterna och vill arbeta för en ny politik i Sverige är välkommen att delta!

Också i Örebro kommer vi att arbeta på samma sätt. Via dörrknackningar och telefonringningar kommer vi att föra många samtal – målet är 40 000 stycken  – och du behövs i det arbetet! Ring 019-16 71 10 eller gå in på socialdemokraterna.se/orebro för att anmäla dig.

Självklart kommer även samtalen att föras på Internet. Facebook, Twitter, bloggar och hemsidor är viktiga redskap i valrörelsen 2010. Socialdemokraterna är helt klart Sveriges starkaste ”internetparti”, när det gäller kvalitet och kvantitet. Moderaternas taktik verkar vara att låta ett par tre stycken moderater skriva mycket och ofta men sällan särskilt intressant eller spännande. Jag tror att Socialdemokraternas ”myller” av intressanta bloggar är en betydligt bättre väg att gå. Men även här behövs fler. Jag vill inte självhävda mig, men kan jag få i genomsnitt ett par hundra besökare per dag till min blogg kan alla det. Bloggen är ett unikt redskap att föra en trevägskommunikation (det du skriver, det folk kommenterar och det alla andra läser) med hundratals, kanske till och med tusentals besökare, varje dag.

Johan Ulvenlöv skriver här, Johan Westerholm här och Peter Andersson här, för att ge några exempel på andra sossar som bloggar om samtalskampanjen. Fler kommer det att bli. Nu kör vi!

Bloggala och bloggpris och bloggpopularitet – tre fejkord!

Ikväll gick den så av stapeln – ”Bloggalan”, där en rad olika bloggpriser delades ut.

Det är svårt att hitta något som är mer ”fejk” än när bloggare får priser för att de bloggar. Visst finns det bra bloggar som gör skillnad, men de allra flesta är faktiskt inte speciellt intressanta. Jag säger detta, inte för att på något sätt påstå att min blogg är intressantare än någon annans, utan kort och gott för att ge stöd åt det som Kulturnyheterna berättade om ikväll. Bloggpriser går nämligen inte nödvändigtvis till de ”bästa bloggarna”, det går till dem som lyckas flirta till sig flest röster i olika undersökningar.

Bloggars popularitet är ett mycket underligt fenomen som inte riktigt någon problematiserar kring. Hemsidan politometern gjorde förra veckan listor över vilka bloggar som var mest ”inflytelserika”. Definitionen av ”inflytelserik” blev att många hade länkat till den. Men i och med att bloggvärlden i stort sett alltid länkar till varandra slentrianmässigt blir inflytelsebegreppet begränsat till just att folk länkar – inte till att inläggen och bloggarna faktiskt påverkar något eller någon.

Och samma sak är det alltså med bloggpriset. Det finns ingen som helst kvalitetsgaranti bakom vem som vinner – det handlar enbart om vem som får flest klickar.

Allt bloggande bygger på tips!

Dagens nyhetskonsumtion har mer eller mindre förändrats i grunden i jämförelse med gårdagens. Från att en ”ordentlig mediakonsument” på morgonen kanske läste två dagstidningar, lyssnade på morgonekot, såg på morgonnyheterna för att sen på eftermiddagen och kvällen läsa kvällstidningarna och se sena Aktuellt och sena Rapport har antalet avstämningar med media ökat. Numera får vi sms från TT samtidigt som de stora redaktionerna läser telegrammen. Numera har vi Aftonbladet som startsida och ser varje sekund om någonting nytt har skett.

Och via Twitter hjälps vi åt att skicka varandra länkar och nyheter, debatter och inslag. Ingen har hittat allt ”i första hand” utan alla får det förmedlat av någon annan. Och sen bloggar vi om det – ger det en personlig prägel genom att vi alla tolkar saker lite olika.

Men de flesta människor sitter trots allt inte vid en dator dag in och dag ut. Jag gör det, mer eller mindre, ty det är mitt jobb att mestadels sitta vid en dator och producera. Många har sådana jobb. Många har det inte.

För dem som inte har det är det omöjligt att till 100 procent hänga med i nyhetsflödet, om nu det är något eftersträvansvärt vilket jag är långt ifrån säker på att det är. Snarare tvärtom.

När vi då bloggar om det vi läser blir det självklart att den likt jag som spenderar lejonparten av arbetstiden vid en dator skulle kunna hitta massor av upplägg som den som inte sitter vid en dator dagarna till ända skulle kunna göra. Det har bland annat vi socialdemokrater upptäckt.

Därför finns det socialdemokrater som skickar ut tipsmail till de som vill ha om nyheter, riksdagsdebatter och blogginlägg som kan vara läsvärda. Tanken med det är givetvis att för det första låta fler läsa bra saker och för det andra att inspirera folk till att, om de själva vill, skriva ett inlägg om ämnet.

Är detta konstigare än en studiecirkel eller att en vän tipsar en annan vän om en bra bok eller bra film? Är detta konstigare än att i de flesta böcker finns en litteraturlista som tipsar om vidare läsning? Jag tycker inte det.

I och med att det är just ”tips” som kommer, bra länkar och bra texter, står det givetvis alla fritt att använda texterna på det sätt som passar. Antingen gör man ingenting med dem, eller så skriver man något.

En socialdemokratisk örebropolitiker råkade i TV säga att hon har fått ”direkta order” om att idag ska hon blogga om det här. Detta har hon sedan tagit tillbaka och sagt att så menade hon inte.

Att vara fritidspolitiker och medlem i Socialdemokraterna och blogga är inte att underställa sig överheter – det är att fritt få tänka och skriva och debattera. Vad du skriver på din blogg är givetvis sådant som andra läser och därför kan det öka eller minska förtroendet för dig. Jag vet att när Staffan Werme tvingade sig själv att sluta blogga ett tag var det efter blogginlägg som hos många folkpartister sänkte förtroendet för honom.

Jag hoppas och tror på fler socialdemokratiska bloggare i Örebro och Sverige. Jag hoppas också vi fortsätter att tipsa varandra om bra sidor och nyheter så att vi kan inspirera varandra till att vinna valet 2010 även på nätet. Jobbar inte borgarna så tycker jag faktiskt lite synd om dem.

Att blogga med självdistans

För den som läser denna blogg kommer det inte som en överraskning att jag har en blogg.

Jag bloggar främst av tre anledningar.

1. Mitt jobb gör att jag skriver väldigt mycket åt andra. Jag känner att jag behöver en ”pysventil”, en arena där jag kan vara mig själv.
2. Jag tycker att det är roligt att skriva
3. Jag tror att jag ibland kan använda min blogg till att gynna det och de jag jobbar för och åt – Socialdemokraterna (i Örebro) och en ocialdemokratisk valseger 2010.

Förutom punkt tre så är det alltså främst för mig själv jag bloggar. Lite grann som att skriva en ”åsiktsdagbok” publikt, men jag skulle bloggat om det så bara var 2, 200 eller 2000 som läste min blogg varje dag (även om ett högre besökstal givetvis förpliktigar lite).

När jag började blogga, och det var för en sex-sju år sedan på en annan blogg än denna, så hade jag ingen tanke på att få speciellt många läsare. Jag vill ju inte på något sätt påstå att min blogg är den mest lästa bloggen i Sverige, för det är den ju inte, men drygt 114 000 läsare senare kan jag ju konstatera att det trots allt funnits ett par människor som av någon anledning velat läsa vad jag har att säga.

Om det förändrat någon eller något vet jag inte. Några har blivit arga. Några har blivit roade. Några har väl lämnat sidan indignerat och likgiltigt och gått vidare. Några debatter har uppstått och jag vet att åtminstone ett par journalister har fått upplägg till artiklar tack vare inlägg på min blogg.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker faktiskt att det är lite häftigt.

Min relationer till bloggar i övrigt är lite tudelad. Jag följer främst örebropolitikers bloggar, främst för att ”det” är viktigt i mitt jobb. Skriver Staffan Werme något på sin blogg är det ju faktiskt kommunstyrelsens ordförande i Örebro som skriver något och det måste jag förhålla mig till i mitt jobb. Likaså om Kent Persson eller Rasmus Persson skriver något. Och det är också extra roligt förstås att följa mina socialdemokratiska partivänners bloggar när de kommenterar aktuella händelser, eller bara ger allmänna betraktelser.

Speciellt många andra bloggar följer inte jag, och jag kan inte riktigt se att mitt liv blir så mycket fattigare av att inte läsa allt vad alla skriver.

Erik Laakso, s-bloggare, har skrivit idag om ”meningslösheten med bloggandet”. Han skriver: ”Kanske är vi bara tusen apor som håller på och skriver om allt mellan himmel och jord och så får vi ett dussin länkar på något inlägg och några tusen unika besökare och så kan vi gå vidare till nästa inlägg och nästa inlägg och nästa inlägg men under tiden sätter andra personer agendan, odlar idéerna som får genomslagskraft och skapar framtidens samhälle.”

Jag vet att jag inte sätter någon agenda, annat än vid ett par tillfällen. Jag vet att jag inte ”odlar” några idéer. Jag vet att jag inte skapar något framtidssamhälle. Eller får någon större genomslagskraft. Men vad tusan, duger jag inte ändå?

Måste alla vi som tycker att det är lite roligt att skriva och tydligen också får folk att läsa oss ”vara bäst”? Måste vi bli de stora, revolutionerande tankarnas fäder och mödrar? Att lyckas är väl rimligtvis att glädjas en smula, och jag känner mig tillfreds med att ha min lilla pysventil.

Därför tycker jag inte att det är speciellt intressant att förhålla mig till om bloggarna är flugor eller inte – JAG gillar att skriva, om så bara för mig själv.

Bloggens vara eller inte vara!

Jag har också en blogg!

Så sjukt orättvist! Här går man upp, glad i hågen över ännu en söndag med att umgås med flickvännen i solen, lite jobb, fotboll och materialutdelning, och slår upp NA för att läsa deras stora reportage om bloggar. Inklusive en lista på vilka politiska bloggar som finns i Örebro län.

Listan är fullständig. Eller ja, en blogg saknas. Min blogg. Den blogg som NA har använt för att hitta länkarna till de olika bloggarna, ty det är bland annat jag som har tipsat NA om dem. Dessutom står det att många bloggar är misskötta. Inläggen är glesa och ofta svårbegripliga. Dessutom missar många av bloggarna att svara på läsarnas reaktioner.

Jag är bitter. Jag är sjukt bitter. Förorättad också! Åsidosatt. Utsatt för vuxenmobbning. Ratad.

Eller nej – så klart inte, jag överdriver. Jag inbillar mig att NA bara tyckte att min blogg är väl misskött och svårbegriplig. Eller nåt.

I övrigt tycker jag att artikeln har ett underligt angreppssätt. ”Bloggen avgör inte valet” är NA:s stora rubrik. Men vad avgör då valet? Ett utdelat flygblad till någon som egentligen inte ville ha det? Knappast! En debattartikel som någon ägnat timmar till och som några läser lite slött till morgonkaffet? Knappast! En politiker vid dörren en dörrknackniningsdag? Knappast! Helheten? Troligtvis! Bra metoder kombinerat med ett bra budskap vinner val. Bloggen är en bra metod tillsammans med andra. Min blogg har haft 103 000 läsare på ett par år, och jag har inte den mest välbesökta bloggen. Så är det.

Och det värsta av allt – Kent Persson skriver riktigt klokt och bra om det hela.