Vårdnadsbidraget ökar segregationen – Folkpartiet bär ansvaret

När det stod klart att Folkpartiet svek alla sina ideal och anspråk på att vara ett feministiskt och jämställdhetsparti genom att vara med och införa vårdnadsbidraget vet jag att många som tidigare sympatiserat med Folkpartiet var arga. Folkpartiet, ett parti som en gång i tiden gick i framkant för kvinnans rättigheter, fattade nu ett beslut som förde jämställdheten långt bakåt i tiden, utan att det gav något positivt med sig överhuvudtaget.

Det är Folkpartiet, och inte Krisdemokraterna, som bär ansvaret när konsekvenserna av vårdnadsbidraget nu blir tydliga. För Krisdemokraterna har i alla fall varit ärliga – de krävde vårdnadsbidrag om det så skulle kosta hundratals miljarder – det var liksom deras grej. Att det nu visar sig att vårdnadsbidraget tvingar förskolor i invandrartäta områden att lägga ner, att barns språkutvecklning hämmas, är ingenting som rör Krisdemokraterna i ryggen. De bryr sig inte – de vill ha vårdnadsbidrag – no matter what!

De rödgröna är tydliga med, att vid en rödgrön valseger i september, så avskaffas vårdnadsbidraget. De farhågor vi varnade för när vårdnadsbidraget infördes, har besannats. Men även om den enorma olyckan skulle inträffa att de rödgröna inte får egen majoritet efter valet, eller ens får bilda regering, borde åtminstone Folkpartiet ta sitt förnuft till fånga och rösta för avskaffandet av vårdnadsbidraget.

Det samma gäller i Örebro. Blir det maktskifte i Örebro avskaffas vårdnadsbidraget. Men om det, gud förbjude, inte skulle bli så borde åtminstone Miljöpartiet i Örebro och gärna också Folkpartiet, rösta för vårdnadsbidragets avskaffande i Örebro. Innan förskolor börjar läggas när, även här. Och innan barnens språkutveckling går alldeles åt fanders.

Annonser

Inte Staffans ansvar att varna för bomber

Den i kristider ändå välfinansierade verksamheten Örebro Konsthall, mer känd under ÖBKHL, har placerat ut bombliknande föremål över hela staden. Det har nu tvingat polisen att i en massiv insats plocka bort dessa föremål, som tydligen ska vara utformade som morötter.

Mats Nilssons, chefen på ÖBKHL, reaktion är smått underlig (förutom att han tycker att det är ok att polisen plockar bort föremålen). Han tycker nämligen att någon, exempelvis Staffan Werme på gårdagens vernisage borde ha reagerat.

Det är en fullkomligt felaktig och absurd tanke – att kommunstyrelsens ordförande skulle säga: ”Nej, det där konstverket går vi inte med på”. Det är inte hans ansvar. Tvärtom – konstnärlig frihet ska det ju vara.

Bra av Staffan, bra av polisen, dåligt av ÖBKHL.

Bra artikel om omskärelse på icke-samtyckande pojkar

Eduardo Grutzky skriver klokt i Svenska Dagbladet och kallar omskärelse av pojkar för ”en barbarisk handling”.

Omskärelse av pojkar är en barbarisk handling som strider mot förnuft och moral. Även påstådda medicinska fördelar är otillräckliga för att acceptera en handling, som utförd på försvarslösa barn omvandlas till övergrepp.”

Jag håller givetvis helt med.

Ett stort bakslag i Finland

Finland ska nu åter tillåta omskärelse av pojkar. Detta efter att den finska lagstiftningen tydligen varit ”oklar”. Jag har inget emot klargörande lagstiftningar på detta område, men då ska de vara klargörande att friska kroppsdelar inte ska knipsas av från barn.

I Finland ska det krävas att barnen lämnar ”samtycke”. Exakt hur ett sådant samtycke ska inhämtas framgår inte av tidningsartikeln, men jag tvivlar på att det blir enkelt. Den mesta lagstiftningen bygger ju på antagandet att barn inte kan samtycka – därför kan de inte ingå avtal eller gifta sig. Men i detta fall så ska barn tydligen kunna samtycka att knipsa av en frisk, funktionsduglig förhud. Rimligtvis sker detta innan puberteten, innan barnens sexuella debut och innan de lärt sig om onani, kort sagt – innan de förstått att förhuden faktiskt fyller ett syfte.

Jag har sagt det förrut och säger det gärna igen – jag är mot omskärelse på barn. Att man som vuxen man får göra vad man vill med sin kropp är relativt självklart, och på grund av de starka religiösa sederna kring omskärelse köper jag att vuxna samtyckande män ska få göra omskärelse i sjukvårdens omsorg.

Men att barn ska ”tvingas” göra detta är sjukt, omänskligt, ovärdigt, strider mot mänskliga rättigheter, barns rättigheter och vett och etikett. Barn är skyddsvärda – inte värnlösa!

Jag har tidigare starkt kritiserat SSU som på kongressen hösten 2007 sade nej till förbud mot manlig omskärelse, och nu kritiserar jag Finland. Jag tänker inte ge mig innan denna anomali är förbjuden.

Fenomenet Skytte skjuter sig själv i foten igen

Jag är ingen ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent feminist. Lika lite som jag är en ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent socialist, eller för den delen ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent socialdemokrat. Jag läser inte Simone de Beauvoir eller någon annan av de feministiska urkundsförfattarna, Karl Marx eller någon annan av de socialistiska källorna och tar det som står däri som sant och givet.

Men jag är feminist, och jag är socialist i någon trevlig egenkomponerad och grådaskig form, ty jag är socialdemokrat.

Göran Skytte har tidigare varit socialist. Stenhård socialist. Mer socialist än jag.

Nu är han socialisthatare. Värre än de flesta, dessutom. Så brukar det bli. Det liksom slår slint i skallen på dem som ändrar uppfattning efter att ha vaknat upp efter att ha mått dåligt. De kan inte bli ”moderata” antisocialister (eller antiliberaler om de går från liberalism till någon annan -ism). De blir skvatt tokiga hatare av sitt tidigare ”jag” istället. Sådan är exempelvis Göran Skytte.

Nu går han till ”hårt” angrepp på finansministern Anders Borg för att han är feminist, typ den enda i regeringen. Anders Borg vill nämligen bryta nuvarande könsstrukturer och mönster. Det tycker Göran Skytte är alldeles för tragiskt och hemskt, ty han röstade ju på en regering som ska bevara det gamla och traditionella, det för all framtid givna och skapade – det existerande.

Det finns givetvis könsskillnader som är eller mindre hemska. Hemskast är det faktum att kvinnor idag misshandlas och våldtas utan någon annan synlig anledning än att det finns en könsmaktsstruktur som gör att vissa män inte klarar av att hantera kvinnor. Hemska i ett mer trivialt slag är allt detta rosa och ljusblått.

Låt mig ta ett par exempel. I tisdags födde en av mina finaste, bästa och mest personliga vänner sitt första barn. Ja, sitt och pappans givetvis. Omtänksam och snäll som jag är gick jag in på Interfloras hemsida för att kanske skicka någon liten blomsterkvist. Förutom de hutlösa priserna, som ”de tre där nere” i och för sig är värda, reagerade jag starkt på namnet på buketterna. ”Mor och barn”-buketter. Jo, jag tackar ja. Visst, mamman har givetvis varit med om en förlossning på ett helt annat sätt än pappan, men det är väl ändå inte helt rimligt att barnet så knyts till en av föräldrarna i en sådan symbolisk gest som en (snordyr) blomma.

Nu blir det ingen blomma…

Kollade också på trevliga kort. Av butiken Gallerixs kanske tjugo typer av ”Grattis till barnet”-kort var två typer av kort ”icke könsbundna”. Resten fanns i två versioner – ett rosa ”Grattis till flickan-kort” och ett blått ”Grattis till pojken-kort”. På ett av de andra fanns ett foto på en annan nyfödd bebis och på det andra var det någon sorts biblisk soluppgångsgrej. Jippie, så party.

Så nej, nu blir det inget kort…

(dock kommer annat paket på posten, var så säkra).

Men Göran Skytte ja. Han är givetvis heltokig, igen. Göran Skytte tycks tro att ”folk tänker”. (Innan folk nu hör av sig och säger att: vafasen, menar han att ”vi” inte tänker vill jag påbuda följande: läs vidare!). Skytte tycks tro att ”folk tänker” själva och därmed är könsskillnaderna rotade i folks oföränderliga tankar.

En inte helt okomplicerad marxistisk teori är den om bas och överbyggnad. Den är intressant, och går oerhört förenklat ut på att ”de tankar” som är rådande i ett samhälle är ”skapade” för att ”upprätthålla det existerande samhället”, mest i form av produktionsförhållanden men ”familj” är givetvis ett sådant. Inte ”skapade” på så sätt att de är ”beslutade”, men mer nedärvda, lagstiftade, kulturellt erkända, och så vidare.

Som ideologisk dyngspridare gör givetvis Göran Skytte allt han kan för att upprätthålla de nuvarande ”reglerna” och får därför panik när ”hans regering” faktiskt åtminstone vill ändra den i viss utsträckning. De, eller ja – Anders Borg, ty KD och andra vill ju införa ett vårdnadsbidrag, har insätt att könsroller faktiskt är en dålig del i ”överbyggnaden” och vill därför arbeta för att ändra den. Typ.

The struggle goes on, med eller utan Skytte.

Nu måste kommunledningen lyfta ögonen!

Alldeles innan jul skickades regeringspromemorian om vårdnadsbidrag ut till ett antal kommuner. Det förslag som presenteras är att kommuner får en rätt att införa ett vårdnadsbidrag som ett alternativ för de föräldrar som inte vill ha sina barn inom den offentliga barnomsorgen. Så heter det åtminstone.

I själva verket är inte vårdnadsbidraget ett alternativ till förskola, utan snarare ett alternativ till en bättre föräldraförsäkring. Man kan införa ett vårdnadsbidrag, och man kan förbättra föräldraförsäkringen. Regeringen väljer det förstnämnda.

I LO:s remissvar på ovannämnda promemoria framgår det tydligt att vårdnadsbidraget inte är ett alternativ till förskola.

Arbetsgruppen föreslår att vårdnadsbidraget inte ska gå att kombinera med
andra socialförsäkringsförmåner, bidrag eller stöd. Det är dessutom hela
hushållets samlade inkomster som ska räknas in. Vid ett första påseende
kan det verka diskriminerande. Men det är antagligen rätt med den
konstruktion som föreslås
.”

Rent krasst är det säkert så – får en person med försörjningsstöd ett tillskott på 3000 kronor att leva på bör det givetvis innebära att försörjningsstödet minskar. Samtidigt blir det ju lite knäppt, om nu vårdnadsbidraget är ett alternativ till förskola borde väl knappast personens försörjningskapacitet påverka rätten till barnomsorg för barnet, framförallt nu inte om man ska utgå från barnets bästa vilket man enligt FN:s barnkonvention alltid ska.

Den typen av underligheter innehåller regeringens promemoria. Det remissvar på promemorian som Lena Baastad, Murad Artin och de andra kommunstyrelseledamöterna från oppositionen har skrivit skulle rent teoretiskt kunna ha blivit tio-femton sidor långt, med enbart kritik och invändningar mot regeringens (eller som det egentligen heter: ”arbetsgruppens”) förslag. Nu är det något kortare, och innehåller egentligen samma kritik som den borgerliga kommunledningen i Örebro riktar mot vårdnadsbidraget. Några ord är ändrade och några ytterligare saker är tillagda. Framförallt menar socialdemokraterna och vänsterpartiet att med all den kritik som den borgerliga kommunledningen i Örebro för fram är det inte rimligt att samtidigt tillstyrka regeringens förslag.

Här kan du läsa Lena Baastads kommentar.

Ännu mer orimligt är det givetvis att införa ett vårdnadsbidrag i Örebro. En av huvudkritiken från borgarskapet i Örebro är att vårdnadsbidraget inte finansieras med statliga pengar – alltså kommunerna måste stå för eländet själva, och det blir dyrt. I borgarnas remissvar varnar man till och med för att de ökade kostnaderna riskerar försvåra ”dimensioneringen av förskolan”.

En annan invändning från borgarna är att ”[e]tt vårdnadsbidrag kan riskera att befästa befintliga strukturer”. Om vi bortser från humbugskrivningen ”kan riskera att”, som givetvis är en urvattnad kompromiss mellan folkpartiet och kristdemokraterna, är det självklart omöjligt att införa ett vårdnadsbidrag om det med stor, eller för att vara snäll; viss sannolikhet befäster befintliga [köns]strukturer. Kort sagt: befäster ett ojämställt samhälle. Om man nu inte är en kommunledning som tycker att jämställdhet inte är så viktigt, som tar bort rätten till heltidstjänster vilket missgynnar kvinnor, och dessutom tillsätter 28 manliga ordföranden i kommunala nämnder och styrelser och enbart 6 kvinnliga. Nu har det, för att vara lite snäll mot borgarna, ändrats något då en av de manliga blev utbytt mot en kvinnlig i en tråkig historia.

Nu gäller det att fortsätta arbeta för att få den borgerliga kommunledningen i Örebro att lyfta ögonen och faktiskt säga nej till vårdnadsbidrag i Örebro.

Och på tal om att lyfta ögonen! Igår måndag träffade jag, tillsammans med Lena Baastad, Carina Dahl och Björn Sundin två stycken föräldrar från Karlslundsskolan här i Örebro. När det gäller den mer eller mindre obligatoriska medborgardialog som måste få finnas vid en skolnedläggning, och framförallt när föräldrar med barn med funktionshinder för fram en oro för hur situationen för deras barn ska förändras, måste verkligen politikerna lyssna. Kan man tycka… Björn Sundin skriver bra om hur kommunledningen i Örebro istället gör.

Det är idag 971 dagar kvar till valet…

Jag ska bli pappa!

Eller nej, inte riktigt… men idag fick jag äntligen se det konkreta beviset på att samhället faktiskt är rätt sjukt, och att vi aldrig, aldrig, kommer få det fullkomligt jämställt.

Idag var jag, Akka, Nina, Dessie och Jimmy och hälsade på Annelie och Jimmy, samt deras nyfödda dotter Wilma. Förutom att jag fick en slemmig napp på mig hela tiden var hela situationen sockersöt. Wilma är verkligen vrålgullig och charmant. Mitt handlag med små barn är verkligen professionellt.

Vid fikabordet, där det för övrigt diskuterades barnavföring, lämpligaste sättet att värma upp hus, vilken bil som är bränslesnålast, för trånga bäckenben, förlossningspapper och dagisköer (varför pratar vi inte om Transformers längre?), så berättade jag för Annelie och Jimmy att jag hört talas om att föräldrarna på den offentligt drivna föräldragruppen i Örebro fått ett papper med tips för de nyblivna föräldrarna. Ett för mamman och ett för pappan. Jag berättade att mammans tips var av mer familjemässig karaktär, medan mannen fick tips om sexlivet. Jag sade att det säkert var en skröna, men icke! Det var en till yttermera visso sann handling. De hade nämligen fått samma papper.

Så, för Ullis och alla er andra, här följer Göran Wimmerströms nio pappa-råd och nio mamma-råd. Observera att det är jag som kursiverat, bara för att markera vissa wimmerströmskt gyllene ord.

Nio mamma-råd

1. Njut av ”det lilla livet” – tiden kommer inte tillbaka.
2. Släpp in pappan och låt honom göra erfarenheter på egen hand. Vänta med råd tills han frågar.
3. Ta inte på dig allt ansvar för både barnen och hemarbete. Dela med pappan och ta emot all praktisk hjälp du kan få från omgivningen. Sänk kraven hemma.
4. Försök få en liten egen stund varje dag. Att t ex få duscha ifred, läsa tidningen eller gå en egen promenad kan betyda mycket.
5. Trötthet och hormonomställning gör att humöret ofta svänger. Försök ta det med tålamod och humor.
6. Amning och spädbarnsvård innebär att sömnbehov och sömnmönster förändras. Försök hitta små stunder till vila. Avlös varandra.
7. Stötta din man att ta pappaledigt. Det är bra både för barnet och för parrelationen.
8. Ge kärlek och omtanke till barnet, men spar lite till varandra. Sexualiteten kanske står tillbaka ett tag, men kramar och vardagsömhet måste få finnas kvar.
9. Ge varandra uppskattning.

Så där… fina små råd. Kramar måste få finnas kvar… minsann…

Och så råden till pappan – de så beryktade:

1. Härda ut (apropå sexlivet)
2. Sänk kraven hemma, det behöver inte vara tiptop.
3. Vårda förhållandet. Stjäl tid tillsammans; fixa barnvakt och tag med din kvinna ut på något kul. Bejaka henne som kvinna, inte bara som mor. Säg att hon är vacker, hon behöver höra det.
4. Ha kvar din integritet. Och skaffa en vän som också har barn. Det är viktigt att få prata med någon om de problem som dyker upp.
5. Snacka igenom sexfrågna med din kvinna före förlossningen. Då blir det lättare att ta upp eventuella problem efteråt.
6. Avlös din kvinna. Se till att ni båda får varsin ledig kväll per vecka för att träffa kompisar eller göra något på egen hand.
7. Gör ett upp ett passningsschema, speciellt om barnet har kolikmage, så att ni får sova åtminstone varannan natt.
8. Boka in pappaledighet – det ger en bättre kontakt med ditt liv hela livet ut.
9. Räkna med att du blir påhoppad för hur du gör saker med barnet. Men håll på din rätt. Det är du som är far.

Herre jesus. Det är… 2008 vi pratar om nu.

”Din kvinna…”, ”Härda ut…”, ”sänk kraven hemma…”

Och dessutom: Varför ska mannen härda ut och oroa sig över sexlivet när ”hans kvinna” ska ”tvingas” stå för kramar och vardagsömhet. Är inte sex nåt man är två om? Och är det bara män som vill ha det? Och ”ta med din kvinna ut på något kul”.

Haha… alla mina tidigare flickvänner (!) hade nog gjort slut med mig unisont om jag hade sagt åt dem att nu ska jag ta med dig, min kvinna, ut på något kul. Ungefär som jag strax ska ta med mammas hund Dolly ut på någon promenad. Rasta hunden. Rasta min kvinna… 2008. Landstinget. Offentligt finansierat…

Härda ut…