Det (m)ullrar i Örebro

I en debattartikel i Nerikes Allehanda idag (även publicerad på Kent Perssons blogg) går Kent Persson, Sten Tolgfors och Lotta Olsson, ledande kandidater i Örebro kommun, riksdag och Örebro läns landsting för Moderaterna, till angrepp på den av Moderaterna förda politiken i Örebro kommun. Något annat går debattartikeln inte att tolkas som.

Under den klatschiga, men som vi alla vet felaktiga, rubriken ”Moderaterna förnyar sig”, berättar de tre moderata toppkandidaterna hur de vill att Moderaterna i Örebro ska få samma resultat som de fick i Västerås, Karlstad, Linköping, Norrköping och i Västmanlands, Södermanlands och Östergötlands landsting. Alltså resultat långt över det de lyckades skrapa ihop i Örebro och i Örebro läns landsting 2006. Moderaterna gjorde ett dåligt val i Örebro, i förhållande till hur det gick i riket, men ett briljant val i jämförelse med de övriga borgerliga partierna.

Ändå vet vi hur det gick. De moderata succéerna ledde till absolut ingenting. När Miljöpartiet valde att Örebro skulle få en ny ledning blev det en ledning utan moderat inblandning. Moderaterna fick inte ens någon ordförandepost i någon av de tre programnämnderna, utan enbart i ett påhittat arbetsutskott till kommunstyrelsen utan någon egentlig beslutandemakt, några nämnder och i några bolagsstyrelser. Som väntat mullrades det rejält i de moderata leden när resultatet av maktövertagandet visade sig.

Och mullrat, det har det gjort i över tre år nu. Vilket gjorde att ett moderat provval körde över den moderata valberedningen och placerade Kent Persson på första namn i kommunvalet, istället för på landstingslistan (då väl Kent Persson antagligen insett att det inte blir något maktskifte i Örebro läns landsting i år heller). Hannah Ljung placerades långt ner på listan på grund av ”samarbetssvårigheter”. Och nu går Kent Persson till attack mot ”de gamla Moderaterna” med Inger Högström-Westerling, Erik Johansson, Richard Vappelin, Gunnar Andersson med flera.

Problemet för Moderaterna i Örebro är att de inte är trovärdiga. Min förhoppning är att Miljöpartiets medlemmar i år väljer samma rödgröna väg som man med framgång valt nationellt. Oavsett vad så kommer de fyra borgerliga partierna att försöka se samspelta ut i grupp och då måste Moderaterna, till deras väljare, ge ett tydligt besked. Är de beredda att fälla en borgerlig samling i opposition, om Staffan Werme kräver att få bli kommunstyrelsens andre vice ordförande? Och om beskedet är nej, då måste Staffan Werme ge besked: Är han beredd att kliva åt sidan om Moderaterna kräver det? Här finns en konflikt som kommer växa sig stark. Besked lär inte komma före valet.

Annonser

Tripoli tri-politikerns fall?

Tripolitikern Ewa Björling (hon är den tredje (!) Handelsministern regeringen Reinfeldt haft på bara tre år. Den första satt i åtta (!!!) dagar som minister innan hon, Maria Borelius, inte riktigt kunde förklara hur de höga inkomsterna inte kunde räcka till att betala skatt. Den andra, örebroaren Sten Tolgfors tog då över, innan han fick skutta vidare till Försvarsdepartementet då den tidigare Försvarsministern inte längre gillade regeringen.) är i blåsväder. Minst sagt.

I SVT:s Korrespondenterna idag lyckades hon inte riktigt förklara varför regeringen öppet stödjer Libyens köp av ett svenskt övervakningssystem för att hindra flyktingströmmarna från Libyen över Medelhavet. Bloggen Alliansfritt skriver här, här, här, här (med video) och här. Björn Sundin skriver också om detta. Hela programmet kan ses från SVT:s hemsida.

Ewa Björling har varit handelsminister längst i den borgerliga regeringen. Som nestor i handelsfrågor på den borgerliga kanten spelar hennes röst en roll, hon har ett inflytande och det är inte särskilt lätt att bortse från henne när man försöker staka ut en borgerlig handelspolitik. Den går alltså att beskriva som att vi säljer vad som helst till vem som helst hur som helst och står inte för det. Hon erkänner i programmet att hon inte tar upp människorättsfrågor, annat än undantagsvis, och hon har på bästa FRA-manér inga problem att som svensk regeringsrepresentant sälja in ett, visserligen civilt, övervakningsprogram som från rymden (!) övervakar stackars libyer som försöker fly diktatorn Khadaffi.

Amnesty International kritiserar nu svenska regeringen. Det är en kritik som är svårt att vifta bort. I inslaget syns även Olof Palme och diskussioner förs om den svenska bojkotten av Sydafrika under Apartheidregimen, huruvida en bojkott av en nation leder till önskvärt resultat eller ej. Jag tror säkert att det går att hitta avigsidor med bojkotter och det är inte alls säkert att det behöver vara rätt väg att gå, men att som regeringsrepresentant aktivt stötta handeln och dessutom promota den, med diktaturer känns som en onödigt lång väg att gå.

Men det är klart, skulle Ewa Björling verkligen tvingas avgå skulle Reinfeldt bli tvungen att leta fram sin FJÄRDE handelsminister, utan att regeringens fyra år ens har gått. Vem vet, kanske hade det då funnits så få moderater kvar att han hade varit tvungen att söka sig till Örebro för att hitta någon avhoppad moderat. De verkar ju sannerligen bli fler och fler här.

Mansgrisen Sten

Sten har behandlat två kvinnor illa, och tydligen är det inte första gången. Landets försvarsminister, en av Sveriges främsta politiker, har inte lärt sig hur man tilltalar den man talar med på ett korrekt sätt. Det Sten har gjort är att tilltala en man med både för- och efternamn medan två kvinnor enbart titulerades med förnamnet. Solveig och Cecilia, och så Mikael Oscarsson.

Man kan tycka vad man vill om detta – sker det någon gång är det kanske ”ok” och speciellt om det sker könsneutralt, alltså att man även titulerar män enbart vid förnamn. Nu har det dock tydligen inte skett någon gång, och tydligen är det också bara kvinnor som råkar ut för Stens agerande.

Jag tycker det är fruktansvärt. När någon socialdemokrat gör samma sak i kommunfullmäktige, vilket någon gång har skett, brukar det ske någon form av uppläxning. Det är inte ett ”borgerligt” beteende, det är ett manligt beteende. Eller om man så vill, ett barnsligt beteende.

Kent har inte Sten-koll på vem som behöver tröstas

Sten Tolgfors totalsågas – inte av sossar och vänsterpartister, inte av försvarsivrare eller fredsvänner – utan av sina egna. Av distriktsordföranden i de fyra borgerliga allianspartierna döms Sten Tolgfors till ett underbetyg.

Endast TRE PROCENT av alla ovanstående tycker att Sten Tolgfors gör ett särskilt bra jobb. TRE PROCENT!!!! Det är ju en … skrattretande låg siffra.

Nu rycker dock Kent Persson ut för att trösta Sten ”Tomhylsan” Tolgfors. Och han gör det på de mest fantasifulla sätt.

För det första ursäktar han sin frånvaro av svar med orden att han minsann alltid tackar ”nej till att svara på frågor som är gjorda för att få användas för att lyfta fram negativa svar.” Vilket ju faktiskt är skitroligt – Kent Persson, distriktsordförande i Moderaterna i Örebro län utgår från att en undersökning om stödet för regeringen bland regeringsanhängare kommer att innehålla så negativa svar att de är värda att lyfta fram! Jag tycker det är förvånande på alla sätt att bara tre procent (!) av distriktsordförandena i Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Krisdemokraterna gillar Sten Tolgfors.

Det visste dock tydligen Kent Persson som är snäll nog att inte ställa upp i undersökningen (vilket ju rimligtvis hade bättrat på Tolgfors betyg – eller?)

För det andra tröstar Kent Persson Sten Tolgfors med följande kniv i ryggen: ”Du är en bra företrädare för moderaterna och alliansregeringen.”

Vilken dräpa! Något värre kan man väl inte säga om en människa när vi nu gått in i 2009. Cirka 30 000 människor har enligt Försäkringskassan blivit utförsäkrade vid årsskiftet på grund av beslut som den borgerliga regeringen MEDVETET har fattat.

Kanske borde Kent Persson trösta de människorna som nu, invalidiserade och cancersjuka, måste leva på försörjningsstöd eller tvingas tillbaka till ett arbetsliv de kanske inte klarar av.