Det värsta övertrampet hände inte i sessionssalen

Samtal och diskussioner kan gå till på olika sätt i politiken. Allt, även viktiga frågor, behöver inte ske med bråk. Ett perfekt exempel skedde i fredags morse då jag, hastigt inkallad, fick närvara på Kommunala pensionärsrådets möte då pensionärsföreningarna ville prata om hur de två politiska alternativen vill arbeta med den viktiga frågan om parboendegaranti i äldreomsorgen. Alltså att äldre människor ska få bo tillsammans, även när den ena blivit så sjuk att han eller hon fått en plats på ett äldreboende.

Direkt efter mötet gick jag upp längs korridorerna i rådhuset för att närvara på kommunfullmäktigemötet där utförsäljning av ett antal ÖBO-lägenheter skulle diskuteras. Mötet skulle ha börjat vid 10.00 och nu var klockan cirka 10.20 så jag räknade med att ha missat en stund. Det hade jag inte. Mötet hade inte börjat än.

På kommunfullmäktige i Örebro råder demonstrationsförbud. Enkelt uttryckt är alla opinionsyttringar från åhörarna förbjudna. Med andra ord är det förbjudet att bua, ropa och applådera. Det förbudet har rådit länge och därom är alla överens.

Men på de senaste sammanträdena har vissa medlemmar från Hyresgästföreningen haft på sig västar och/eller t-shirts med budskapet ”Sälj inte mitt hem!”. Den opinionsyttringen har också förbjudits. På kommunfullmäktigesammanträdet i fredags var väktare tydliga redan vid entrén till rådhuset tydliga med att här kommer inga sådana västar in. När jag gick förbi dörren var det till och med lite hotfullt.

Regler ska hållas. En av åhörarna, som på Facebook är väldigt tydlig med sina kommunistiska sympatier och därmed knappast kan påstå sig vara demokrat, betedde sig inte bra. Men frågan är ändå om inte presidiet var lite väl stingsligt i sitt agerande som nog tyvärr piskade på stämningen extra mycket.

Oavsett om du tycker den ena eller den andra parten begick övertramp tycker jag dock det kan finnas en anledning att ändå titta lite på ”the big picture”. Varför är borgarna så arga på Hyresgästföreningen i Örebro?

En historik. Redan innan valet 2006 som inte borgarna vann var de tydliga med hur mycket bättre det kommunala samarbetet med det civila samhället, alltså föreningslivet, skulle bli bara de vann valet. Nu vann de inte valet men fick ändå makten på grund av Miljöpartiet i Örebro som på ett medlemsmöte beslöt så. Sedan dess har man tagit fram ett antal papper. Ordnat nåt möte. Tillsatt en grupp. Men mycket mer än så har man inte gjort. Det som innan hette att man skulle ta föreningarnas kraft och initiativ på fullt allvar blev till sist bara en habrovink om att det gör vi nog genom att tillsätta kanske ytterligare en grupp. Det som från början hette att föreningarna inte skulle riskera nåt om de kritiskt granskade kommunen blev sen en kraftfull attack från högerkoalitionen mot de föreningar som faktiskt tog dem på ordet och nyttjade den möjligheten.

Hyresgästföreningen i Örebro är mot försäljningen av lägenheter. De är mot därför att deras medlemmar, hyresgästerna, är mot. Över 11 000 örebroare krävde en folkomröstning om utförsäljningen. Enligt undersökningar är över 90 procent av de boende i de berörda bostäderna motståndare till försäljningen. Detta retar högerkoalitionen nåt fruktansvärt.

Här är bara 1, 2, 3, 4, 5, inlägg (det finns fler, men orka liksom!) där Staffan Werme ”sossifierar” Hyresgästföreningen. Och nu gör han det igen, där han på värsta sortens guilt by association-manér leder i bevis att Hyresgästföreningen visst är sossar därför att Alaa Idris ju är det. Detta flagranta sätt att förminska en motdebattör och meningsmotståndare av kommunstyrelsens ordförande i Örebro är faktiskt ett långt värre övergrepp än att applådera i sessionssalen eller ha på sig en gul väst. Staffan Werme vill att hyresgästerna, vars hem han nu mot deras vilja säljer, ska bete sig hovsamt. Hur vore det att sjunga med i kören innan han dirigerar takten för andra?

Annonser

Vem är oansvarig?

Staffan Werme beskyller oss socialdemokrater (men inte Vänsterpartiet som också är med på budgetförslaget, kanske därför att ett (V) är svårt att klämma in i ordet ”sanslös”) för (s)anslöst oansvarighet.

Det är ord och inga visor det, och Staffan sjunger därför att vi idag presenterade en tilläggsbudget för att investera Örebro ur den jobbkris med alla varsel som just nu drabbar oss.

Med politisk vilja och gemensamma ansträngningar kan Örebro kommun bidra till att minska effekterna av jobbkrisen och samtidigt värna välfärden och tryggheten. Både i framtiden och idag. Den politiska viljan saknar Staffan Werme helt. Istället för kraftfulla åtgärdspaket för att möta varsel (vår budget är kraftfull men förmodligen mer otillräcklig än behoven) gör han just ingenting.

Staffan Werme beskyller oss för att ha dålig koll på ekonomin. Kanske borde han titta lite efter på sin egen historia (någon Werme sade att kommunens omorganisation skulle frigöra 150 miljoner först men sedan sade samma Werme, när siffrorna så att säga ”föll på plats” att det visst inte bidde mer än typ 30 miljoner, om ens det). 120 miljoner i ”felräkningspengar” från en person som nu beskyller oss för (s)anslös oansvarighet.

Själv tycker jag det är värre att vi har en kommunledning som inte lyfter ett finger för att se till att jobb kommer till Örebro. Det man gör är ju faktiskt att skrämma bort företag (Systemtruckar, TNT…) när jobb behöver skapas! Det är helt fel metod. Det borde Werme inse.

Han har fullt upp att definiera hur oansvariga vi är. Den 27:e november var vi historiskt oansvariga. Nu är vi (s)anslöst oansvariga. Det borde väl ändå vara ett fall framåt?

Jag har lite förslag på andra ord Staffan Werme kan använda om vår oansvarighet:

”Hutlöst”, ”vettlöst”, ”extremt”, ”infernaliskt”, ”enormt”, ”totalt”, ”rejält”…

Så, nu har han i alla fall sju nya blogginlägg färdiga så han slipper ägna sig åt det. Så kan han ägna sig nåt bättre – typ… mota jobbkrisen!