Onekligen mycket nu

För något år sedan hade säkert min allt större misshandel av denna blogg ansetts som ett gigantiskt misstag. Då var ”de sociala medierna” den största grejen som skulle göra intåg i valrörelsen. Nu, någon vecka innan valet, ser vi att även om man kan hitta positiva grejer och användningsområden har de sociala medierna denna valrörelse mest blivit ett kackelforum för oss politiker att prata med oss själva. Jag försöker prioritera annorlunda.

De senaste dagarna har onekligen varit hektiska. Start redan runt 07.00 med insupning av allehanda medier. Hemma runt 22.30. Och det är mer än en vecka kvar. Men det går tack vare främst tre orsaker.

1. Kollegor och folk på arbetarekommunen! Vilket gäng vi är. En sån enorm entusiasm och kämpaglöd hos väldigt många människor. Det är vårt partis styrka. Även utan oss heltidsanställda skulle vi kunna bygga en valrörelse på ideellt arbete – och ändå slå de andra partierna i kampanjorganisation.

2. Opinionsläget! Det skiljer cirka 40 000 röster till regeringsmakten. Fördelat på antalet dagar och hur stor del av Sverige Örebro kommun utgör innebär det att vi i Örebro bara behöver övertyga 50 personer att per dag att rösta på Socialdemokraterna för att vi ska vara tillbaka i regeringsställning för fler jobb och minskade klyftor. Och möjligheterna att vinna valet i Örebro ser mer än lovande ut. Men det kommer att bli jämnt, så varje röst räknas. Det är hårt valarbete som gäller fram till klockan 20.00 söndag den 19 september.

3. Min flickvän! Nu är det väl i och för sig en större förlust för mig att inte umgås med henne än vad det är för henne att inte umgås med mig, men du är både tålmodig och förstående. Och ja, snart är det ju över.

Valrörelsen i Örebro går lysande för oss socialdemokrater! Från och med idag syns våra webbannonser på na.se, karlskoga-kuriren.se och Facebook. Denna vecka syns Lena Baastad och ett par andra på ett stort antal utomhusreklamsplatser. Vi har dagliga annonser i tidningen. Men viktigare: vår samtalskampanj fortsätter med än större intensitet.

Vi knackar allt fler dörrar och pratar med allt fler folk. Och allt fler är positiva till oss och bestämmer sig för att rösta på oss.

Det går bra nu kamrater, nu tar vi hem det här!

Man måste älska Lotta Olsson!

Lotta Olsson är en äkta moderat och det hedrar henne! Moderaterna har ett par riktigt äckligt trevliga personer som företräder dem, Lotta är en och Elisabeth Svantesson en annan. Trevliga personer helt enkelt. Men moderater. Tydliga moderater. Som har suttit maktlösa (läs Rudbeck) vid makten och som aldrig riktigt kommer fram.

Lotta har en blogg. På bloggen skriver Lotta idag följande:

Örebro Läns Landsting har styrts av Socialdemokrater i mer än 90 år, sedan 1918. Mycket har utvecklats bra och mycket har förändrats tilll det bättre under alla dessa år men nu är det dax att skaka av sig socialism.

Jag vet inte vad ni tänker, men jag älskar det! Fullkomligt älskar det! ”Mycket har utvecklats bra och mycket har förändrats tilll [sic!] det bättre /…/ men nu är det dax att skaka av sig socialism.”

Det är helt underbart! Mycket har utvecklats bra och mycket har blivit bättre sedan 1918 skriver kandidaten till landstingsstyrelsens ordförande (väl? för inte är det lika krångligt för borgarna i landstinget som i Örebro kommun att de inte kan enas om vem som är deras ledande företrädare?) på högerkanten.

Ja, en del har förbättrats sedan 1918 då Socialdemokraterna tog makten i landstinget. Ja, allt faktiskt.

1918 bröt Spanska sjukan ut. Spanska sjukan försökte man bota med läkemedel innehållande arsenik som då troddes bota Syfilis i och med att någon påstod att syfilissjuka inte drabbades av Spanska sjukan. Tidningarna innehöll en rad huskurer och ingen visste riktigt hur man skulle göra.

Då tog Socialdemokraterna makten i Örebro län. Tack min av mig opåtrodda skapare för det!

1946 röstar Moderaterna, dåvarande Högerpartiet, i riksdagen MOT en allmän sjukvårdsförsäkring. Sedan dess har den moderata sjukvårdspolitiken gått från allt till nej till fri abort 1974 till att privatisera akutsjukhus och införa separata köer för den som har råd att köpa sig förbi kön. Skatten ska också sänkas – det har varit mirakelmetoden som man har anammat under alla år. Den politiken driver Moderaterna fortfarande.

Men nu ska ni, eller vi, enligt Lotta Olsson helt plötsligt bara ”ge makten” till detta moderata parti. Därför att det är, och nu kommer vi till det roliga, dags att lämna den politik som enligt Lotta Olsson gjort en hel del bra. Nu ska vi skaka oss av med socialism. Jag kan riktigt se framför mig hur nittioåringarna på medicinavdelningarna eller de allvarligast sjuka på IVA bara unisont ställer sig upp och skakar av sig socialismen som besudlar vårdinrättningarnas väggar. Hoppar upp ur sängarna och bara viftar sig bort med den fruktansvärda politik som, om Socialdemokraterna vinner valet, gör sjukvården gratis för alla upp till 25 år, rustar akutmottagningen och skapar en särskild akutmottagning för barn och som anställer fler läkare på vårdcentralerna. Sen går de tillsammans, i armkrok, ut och tillber Lotta-affischerna med mottot ”Rätt vård i rätt tid” och hoppas på hennes frälsning.

Inte för att hon vill nåt. Förutom att barnmorskemottagningarna ska få drivas i lite friare former är förslagen obefintliga. Det är bara socialismavskakningen som är nåt Lotta Olsson vill vinna val på.

Mot det står en kraftfull politik för en bättre sjukvård. Vi socialdemokrater sätter en bättre vård FÖRE gigantiska skattesänkningar. Jag gillar Lotta Olsson massor. Men för allas vår skull vill jag att hon blir andre vice ordförande i nån nämnd (om nu Werme/Kent Persson, vem det nu blir som andre vice ordförande, tillsätter lite fler kvinnor än vad de gör idag (28 av ordförandena i stan är män, 5 är kvinnor)) efter valet. Så blir vi alla glada!

Gör det valet, du också, den 19 september.

Vem tar över Moderaterna i Örebro efter Kent Persson?

Vad tycker ni om rubriken ovan? Larvig va? Anstår inte en politisk debatt så här tre veckor innan valet. Vi har väl större frågor än så att diskutera, kan man tycka. Och ja – det har vi.

Kent Persson påstår sig vara kandidat till att bli kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Å andra sidan gör även Centerpartiets Rasmus Persson, Miljöpartiets Fredrik Persson och nuvarande kommunstyrelsens ordförande – folkpartisten Staffan Werme också det. Lennart Bondeson, KD, tycks vara medveten att loppet är kört för hans del så han har åtminstone mig veterligen inte öppet kandiderat.

Moderaternas Kent Persson har varit tydlig med att han och Moderaterna inte tänker ge sig en gång till – inträffar olyckan att högerkoalitionen vinner valet blir det han som blir kommunstyrelsens ordförande, givet att de blir störst. Den principen har dock de andra partierna inte köpt. Istället luddar de lite om att det minsann inte alls behöver vara det största partiet utan att det lika gärna kan vara en av dem (läs: Staffan Werme). Oenigheten och konflikten är med andra ord total.

Kent Persson är också Sveriges ”superbloggare”. Han är störst och har flest läsare. Det är roligt för honom – grattis till det. Jag hade också väldigt många läsare ett tag, men till sist tröttnade jag på att blogga frenetiskt varje dag och länka till varenda liten obskyr internetsida som nämner det mitt blogginlägg behandlar. Fortfarande har jag bloggläsare, men antalet är betydligt mer beskedligt idag än när det var som bäst (värst?). Men Kent Persson gör verkligen allt vad han kan för att få bloggläsare.

Varför?

Det vet inte jag. Kanske är det för han tror att han därmed vinner väljare. Det tror inte jag.

Kent Persson bloggar nämligen som den värsta sortens MUF:are. Inte ett enda ord om vad han vill åstadkomma. När det väl kommer något inlägg om att han faktiskt har en åsikt om hur saker och ting kan bli bättre är förslagen ytliga och okonkreta. För en vecka sedan hade han nåt inlägg om krogmiljön i Örebro, men det hela faller platt om man vet att Moderaterna är ett av de hårdaste partierna i kommunen när det gäller att upprätthålla dagens regler. Den moderata ordföranden i Tillståndsutskottet kände enligt uppgift heller inte till utspelet när det lanserades. Med andra ord verkar idéerna vara noll förankrade i Moderaterna, utan bara påtänkta av Kent Persson på en kafferast.

Istället för att skriva om vad han vill göra eller vad han tycker så skriver Kent Persson så gott som uteslutande om Mona Sahlin, Alliansens förträfflighet och Socialdemokraternas uselhet. Fine. Nu har han i och för sig gjort det under alla år han har bloggat, men nu är det valrörelse. Men herregud – karln söker det finaste ämbetet man kan få i Örebro och han bloggar som en ungmoderat. Varje inlägg handlar om Mona Sahlins påstådda ledarskapsproblem.

Och detta kommer från han som leder det största partiet på högerkanten i Örebro som ändå premierats med absolut minst att säga till om. Och detta kommer från han som säger sig var ”kandidaten” på högerkanten men som inte kan få ett enda (!) parti att ställa sig bakom honom. Vem har egentligen ledarskapsproblem?

Valet den 19 september handlar om jobb för unga, välfärd före skattesänkningar och minskade klyftor. Kent Persson vill sänka skatten i Örebro så att en kvinnlig medelinkomsttagare får cirka 35 kronor mer i månaden. Samtidigt har han aktivt varit med och tagit bort satsningen på heltid för primärt kvinnliga anställda i Örebro kommun. En sådan skattesänkning skulle minska kommunens årliga intäkter på cirka 50 miljoner kronor, alltså ett stort bortfall. Samtidigt kommer han, om han nu då blir kommunstyrelsens andre vice ordförande efter valet, få cirka 100 kronor mer i månaden på samma skattesänkning. Pengar han rimligtvis torde kunna vara utan med den månadslön han har.

Kent Persson har två huvudmotståndare i valet – Staffan Werme och Lena Baastad. Lena Baastad är den politiker som flest örebroare har stort förtroende för och som minst antal örebroare har litet förtroende för. Hon är redo att ta över. Hon sitter inte på sin kammare och bloggar om Fredrik Reinfeldts ledarskapsproblem (trots alla avhoppade ministrar) utan arbetar hårt för örebroarnas bästa. Bakom henne har hon en politik som örebroarna har varit med och tagit fram. Valet den 19 september borde vara rätt så enkelt.

En röst på Kristdemokraterna är en bortslängd röst

Förra valrörelsen gick Kristdemokraterna ut och lovade sänkt bensinskatt. Innan valet. Efter valet gick Kristdemokraterna ut och genomförde höjd bensinskatt. Rätt så snabbt efteråt faktiskt.

Det var det grövsta och mest uppenbara missbruket av populism som Kristdemokraterna ägnade sig åt då. I år ser det ut att bli betydligt tuffare för dem att ens andas egna idéer.

Att Kristdemokraterna ville höja vårdnadsbidraget från 3000 till 6000 kronor i månaden har varit känt sedan länge. Men nu står det klart, redan innan valet den 19 september, att det inte kommer att bli ett fördubblat vårdnadsbidrag. Bidraget blir kvar på dagens låga nivå. Trots att åtminstone Folkpartiet tidigare har sagt att man tycker vårdnadsbidraget är en kvinnofälla så verkar det dock som att bidraget ska vara ännu mer kvinnofientligt genom den låga nivån.

Fördelen med att bidraget inte höjs är att vi nu kan konstatera faktum. 2006 visade Kristdemokraterna efter valet att de inte var ett parti att lita på. Nu står det klart, att även om de måhända ändå är ärligare i år, så har de definitivt inte vunnit mer styrka. En röst på Kristdemokraterna är en bortslängd röst. Utnyttja den bättre den 19 september.

Liberalismens förfall

Den svenska liberalismen har såsom tidigare meddelats avlidit pö om pö under sista nittiotalsåren och 2000-talets första årtionde.

Den svenska liberalismen föddes i och med Anders Chydenius (som visserligen idag hade beteckats som finne) mest berömda skrift från 1750. Under 1800-talet var olika liberaler vägledande i Sveriges utveckling från ett fattigt land demokratiskt till ett lite mer demokratiskt land. Det var också liberaler som tillsammans med den svenska arbetarerörelsen införde demokratin i Sverige när den allmänna och lika rösträtten infördes 1921.

Med förgrundsfigurer som Bengt Westerberg, Ingrid Segerstedt-Wiberg och … ja, nån till kan ni väl klämma dit… har liberalismen i Sveige faktiskt uträttat ett och annat. Jag menar – inte underverk, men det har ändå blivit lite verkstad på världsförbättringsområdet tack vare framsynta liberaler.

Det var då. Gosse, det var då.

Via Alliansfritt ser jag att en moderat (!) sammanställt en del (inte allt) av allt kvasirasistiskt som Folkpartiet slängt ut sig på senare år. Läsningen är synnerligen inte rolig, ens för en politisk motståndare. För det är just ett kvasirasistiskt parti som Folkpartiet Liberalerna i Sverige har utvecklat sig själva till. Och till skillnad från Sverigedemokraterna så har Folkpartiet blivit ett utstuderat kvasirasistiskt parti med hjärna. Ty det är främst i valrörelser som folkpartister släpper sina mörkbruna idéer.

Varför är det så? Populism? Kanske. Ett ärligt skifte i värderingar och åsikter? Mer troligt.

Folkpartiet är idag inte längre ett liberalt parti. Jan Björklunds betongskola, Johan Pehrsons övervakningssamhälle och partiets invandrarfientliga politik har blandats ihop i en bränd gröt.

Och inga folkpartister protesterar. Inte ens Staffan Werme, som brukar protestera mot partiledningen i många frågor, tycker att utvecklingen är värd att protestera. Staffan Werme säger att han inte är idéernas största fan, men han protesterar inte. Inte med ett ord.

Det är skrämmande…

Arrogant Bondeson skyller ifrån sig

Lennart Bondeson är inte Örebros populäraste politiker (det är Lena Baastad för övrigt). Förutom ett antal skolnedläggningar som i vissa fall skötts embarmeligt dåligt utan vare sig utredning (Rudbecksskolan) eller ordentlig kommunikation med berörda har han gjort uttalanden som att de örebroare om hade åsikter om vaccineringslösningen då svininfluensan var som grisigast var ”ynkliga” och ”svaga”. Och på fyra år har inte en enda skola rustats.

Nu visar det sig att på vissa förskolor och skolor är problemen allt mer akuta. Lennart Bondeson gör då det värsta en politiker kan göra, nämligen att skylla ifrån sig. Och han skyller, så klart, ifrån sig på oss socialdemokrater.

Jag tror örebroarna vill ha politiker som tar ansvar – och inte politiker som arrogant skyller på andra. Det är inte ett beteende som gör att Örebros skolor blir bättre – tvärtom! För beskeden från majoriteten i Örebro är att konsekvent säga nej till våra förslag om satsningar.

Lennart Bondeson beter sig inte som en ledare. Glädjande nog kommer han inte att vara en ledare efter den 19 september.

Ångra dig inte den 20 september!

Veckans krönika i Karlskoga Kuriren

Jag träffar i regel tre kategorier människor. Dels de som är arga och ledsna på regeringen. De röstade på Socialdemokraterna i valet 2006 och är nu beredda att inte bara rösta utan även vara med och göra en liten insats: ringa några vänner och prata politik eller vara med och knacka dörr, för att byta regering.

Sen finns det de som är arga på sig själv. De röstade inte på Socialdemokraterna 2006 och inte heller på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Antingen röstade de inte alls, eller så är de en av dem som trodde på ”de nya” Moderaternas prat om arbetslinjen. De ångrar sig djupt idag och även om steget att vilja aktivera sig för en rödgrön regering är större än att bara gå och rösta är de inte främmande att berätta för andra om deras val.

Den tredje kategorin människor jag träffar är de som säger att de tänker rösta borgerligt, och det är så gott som undantagslöst de som gjorde det inte bara 2006 utan även innan. Jag har respekt för de människorna. De går och röstar och därmed visar de sin syn på hur de vill att Sverige ska utvecklas under kommande fyra år. Jag har respekt för dem, men jag ska göra allt jag kan för att de ska vara färre än de första två kategorierna. Låt mig berätta varför.

När den borgerliga alliansen vann valet 2006 gjorde de det med en uttalad vilja att ”minska utanförskapet”. Man kan säga att det var deras enda mål. De inte bara ville minska utanförskapet, de lovade också att göra det.

Jag tror inte statistiken (som visar att utanförskapet och klyftorna har ökat lavinartat) i sig är ett tillräckligt argument att rösta bort regeringen.

Nej, istället är det värt att titta på hur alternativen ser ut idag. Vad vill högerregeringen och de rödgröna göra idag för att bryta den utveckling som vi sett de senaste fyra åren. Det är trots allt det som valet den 19 september handlar om.

Man skulle kunna tro att en regering med så erkänt smarta personer som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skulle förstå att den politik som inte har fungerat hittills inte kommer att fungera under kommande fyra år heller. För det är exakt samma politik, mer eller mindre utan att ha ändrat ett kommatecken, som de borgerliga partierna nu går till val på. Ingen avskaffad pensionärsskatt, ingen insikt att en vass och aktiv vuxenutbildning krävs när många skiftar jobb. Inga satsingar på välfärd före ytterligare skattesänkningar för rika.

Den rödgröna politiken däremot är jobbskapande, framåtriktad och minskar klyftor. Flera välfärdsmiljarder tillförs vården, äldreomsorgen och skolan.  Tiotusentals platser tillförs i vuxenutbildningen och infrastruktur, framförallt järnväg och tåg, inte bara förbättrar klimatet utan skapar också nya jobb.

Jag träffar i regel tre kategorier människor: de som har stärkts i sin övertygelse, de som ångrar sig och de som vill ha det som idag. Hur vill du känna dig den 20 september, dagen efter valet? Se till att du inte behöver ångra dig!