Så sa de då – så blev det nu!

År 2006 formade sig de fyra borgerliga partierna och skrev ihop fyra tydliga vallöften. Om dessa var menade att läsas upp på något sorts standupmöte eller om de var menade att tas på allvar vet inte jag, men så här fyra år senare är det svårt att läsa borgarnas valmanifest utan att tänka på ord som ”valfläsk”.

Jag kan inte bekräfta att detta är sant, men det är en teori jag har. De tre första valmanifesten gömdes under Stortorget, Våghustorget och Köpmangatan (det som gömdes under Köpmangatan ville man kika på en andra gång så man grävde upp gatan för att titta på det igen, sen grävde man ner det igen.) Nu jäktar man fram en ombyggnation av Järntorget för att där under gömma valmanifest 4 ”Om makt, ansvar och förhållningssätt”. Förhoppningen är nog att ingen ska bygga om torgen igen på några årtionden så att ingen behöver ställa dem till svars för det de lovade då.

Men örebroare, varen lugna. Ty i mina gömmor har jag kvar de fyra dyrgriparna – Allians för Örebro 2006:s fyra valmanifest.

Låt oss titta på det fjärde, det med namnet ”Om makt, ansvar och förhållningssätt”.

De fyra löften som gavs i dett valmanifest var:

1. Vi ska skapa en stark allians!
2. Vi ska skapa ett öppet och lyssnande politiskt ledarskap!
3. Vi redovisar våra visioner!
4. Vi ska ta vara på de anställdas kreativitet!

 Sen brer de på när de förklarar vad det ovanstående innebär. Om vi tittar på vad punkt två, om det öppna och lyssnande politiska ledarskapet innebär så går följande att läsa:

Varför tycker så många örebroare att besluten fattas ovanför deras huvuden? Är det för att dagens majoritet hellre tar beslut i stängda rum och informerar efteråt, än diskuterar först och beslutar i öppenhet därefter. [sic!] Vi lovar att skapa en kommunledning där samtalet med medborgarna kommer först, där medborgarna har möjlighet att påverka innan besluten tas. Vi lovar inte att alla beslut kan föregås av diskussioner, men att de viktiga besluten måste diskuteras. Vi lovar också att enbart ge realistiska förhoppningar kring vad och hur man kan påverka. Det finns för många besvikelser i Örebro kring medbestämmande som egentligen inte varit menat annat än som ett spel för ett demokratiskt galleri. Vi lovar att alla beslut som kan tas i öppenhet, ska tas i öppenhet. Det innebär inte att alla möten blir offentliga. Men alla viktiga beslut ska fattas i nämnder och styrelser, protokollföras och offentliggöras för att veta vem som beslutat vad.

Vad säger ni om de högtidliga orden? Låter de vackra? Eller mer värt att fråga kanske, låter de som att de är med sanningen överensstämmande?

Nerikes Allehandas förtjänstfulla artiklar om nedläggningen av Rudbecksskolan visar med en på gränsen till övertydlig inlevelse hur dessa ord var ämnade för ett papper i en valrörelse. I själva maktutövandet känns pappret om ”grunden för den nya majoritetens arbete” inte som något som behöver beaktas. För hur man än vrider och vänder på det är rimligtvis frågan om en nedläggning av en av Örebros tre centralt belägna gymnasieskolor, en skola från 1857 med byggnader från 1901, ”en viktig fråga”. Och det är också en fråga som hade kunnat tas i öppenhet.

Men majoriteten, eller närmare bestämt, kommunalrådet Lennart Bondeson, KD, valde annorlunda. Istället för ett öppet, tydligt och protokollfört beslut i en nämnd fattades beslutet på ett parodiskt sätt utan att tjänstemän, gymnasienämndens ordförande Lotta Olsson, M, eller andra politiker kände till det. Var vet ingen. Men när gymnasienämndens ordförande fick beslutet att en av verksamheterna i hennes förvaltning skulle läggas ned kom det som en blixt från klar himmel. Och för alla oss övriga, skolpersonal och elever inkluderat, finns det inget beslut att härleda nedläggningsbeslutet till. Mer allvarligt gör det att beslutet inte är överklagningsbart.

Detta är alltså inte Nordkorea. Det är inte Kuba. Det är Örebro, Sveriges sjunde största stad.

 En politiker, anonym i tidningen, kommer med det smått otroliga citatet: ”medborgardialog ska man bara ha om positiva saker, inte när man lägger ner skolor och sjukhus.” Vem det är som som säger så vet vi inte. Är det Werme? Elamsson? Lindström? Sörman? Vi vet inte, vilket gör att det enda rimliga är att misstänka att hela majoriteten står bakom den synen fram till det att andra politiker tydligt tar avstånd och den ”skyldige” träder fram.

Att högerkoalitionen i Örebro kan lägga ner en gymnasieskola utan tillstymmelse till utredning eller motivering till att det just är denna gymnasieskola som ska läggas ned är dunderallvarligt. Men att man dessutom gör det på detta sätt är än mer dunderallvarligt.

Det är 202 dagar kvar till valet.

Annonser

Votering är begärd och skall verkställas?

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Orden är Svante Foersters i dikten ”I detta land, kamrat”. Och kanske är det så som sägs i den dikten, den vackraste av svenska proletärdikter, att demokratins grundlag så är formulerad att när votering begärs skall den verkställas.

Enkelt. Och vackert.

På kommunfullmäktigesammanträdet i Örebro idag begärde Jonas Karlsson, kommunalråd (S), votering. Såsom han enligt arbetsordningen för kommunfullmäktige har rätt att göra. Men Jonas Karlsson gjorde det oortodoxa att begära votering i en fråga där alla var överens.

Om detta kan man tycka vad man vill. Jonas Karlsson motiverade det med att han ville att det tydligt i protokollet skulle framgå vilka det var som faktiskt var för beslutet och att folk verkligen röstade för. Ett ganska simpelt motargument mot att begära votering är ju att det redan framgick av protokollet att ingen avstod från att delta eller ville rösta nej, så alla närvarande kommunfullmäktigeledamöter skulle ha ansetts ha röstat för beslutet. Men Jonas Karlsson framhärdade och begärde, i enlighet med arbetsordningen, voteringen.

Nu uppstod den, för kommunfullmäktige i Örebro inte helt ovanliga, situationen att gräl uppstod. Ett praktgräl. Helt utan proportioner.

Låt oss börja ”nerifrån” med de som åtminstone något behöll en värdig ton.

Kent Persson nöjde sig med att kalla det för en parodi (ja, han angrep oss för att skriva för många interpellationer också).

Men de värsta övertrampen skedde på Facebook.

Maria Magnusson, FP, skriver på Facebook: ”Nu är det sandlådenivå i Fullmäktige. Jonas Karlsson (S) begär votering när alla är överens. Socialdemokraterna ser till att klimatet i Fullmäktige är på en mycket låg nivå….

Inte så värst farligt kanske. Well, it doesn’t stop.

Magnus Lagergren, KD, skriver: ” Jonas Karlsson vill votera fast alla är eniga, hmmm… det gäller att göra spektakel av kommunens viktigaste beslutsnivå. Seriöst? NEJ!

Ina Lindström, FP: ”s)andlåda i KF nu, Jonas Karlsson (s) kräver votering i ett ärende där det bara finns ett yrkande. Tramsigt!

Lennart Bondeson, kommunalråd KD: ”Jonas Karlsson kommunalråd för (s) har tagit fullmäktige i Örebro till en absolut lägstanivå just nu! Hans agerande är tragiskt för alla medborgare som lyssnar idag och för fullmäktige

Christopher Buchholz, M, gick dock längst: ”skäms över att jobba politiskt efter att ha bevittnat socialdemokraternas pinsamma uppvisning i kommunfullmäktige i Örebro i dag. Att begära votering i en fråga där alla är överens kan bara ha ett syfte, och det är att fördröja och försinka fullmäktige och förlöjliga och håna hela den demokratiska processen. tt Jonas Karlsson (s) får stöd av samtliga socialdemokrater och vänsterpartister för sitt sätt att bedriva oppositionspolitik är en patetisk inkompetensförklaring av stora mått. Förmiddagens agerande från den samlade vänstern var det i särklass värsta politiska bottennappet jag har bevittnat under hela den här mandatperioden. Den samlade politiken i Örebro kommun består bara av vinnare när Jonas Karlsson lämnar den arenan efter valet i höst! Förhoppningsvis kan kommunfullmäktige då slippa demokratiska parodier som den som dessvärre visades upp idag.

Det är nu läge att påminna sig om vad Jonas Karlsson gjorde.

Dödade han någon i talarstolen? Svor han? Hotade han någon? Sade han något dumt om någon? Läste han ur bibeln? Drog han någon i armen? Sprang han ut? Stekte han ägget fel? Brände han äppelpajen?

Nej!

Jonas Karlsson begärde votering. Ville att kommunfullmäktige skulle trycka på knappar för att tydligt berätta vilka det var som röstade. Oavsett om man tycker det var rätt eller inte kan man nog konstatera att det inte riktigt är kompatibelt med massmord, vilket ju nästan överorden från vissa i majoriteten skulle peka på att det handlar om.

Britta Bjelle, FP, som på sammanträdet tjänstgjorde som ordförande får MVG! Hon bringade en seriös ordning i oredan och tappade aldrig fattningen. Det gjorde dock en del spända människor på högerkanten.

Vad bra att borgarna prioriterar ”väljarna” var fjärde år åtminstone

Kent Persson slår sig för bröstet i en Youtubefilm att han ”prioriterar” samtalen med väljarna. Folkpartiet i Örebro gick den 5 maj ut och knackade dörr ”för första gången”.

Sent ska syndaren vakna.

Vi socialdemokrater har i flera år, långt innan förra valet 2006, varit ute och knackat dörr och stått på gator och torg. Vi gör det jämt, inte bara i valrörelsen, utan dörrknackning har vi varje första tisdagen i månaden och varje lördag står vi på Våghustorget/Stortorget och samtalar med människor. Nu i Europaparlamentsvalrörelsen har vi givetvis ökat intensiteten och kör mycket mer, men vi upphör inte att vara ute bara för att rösterna är räknade efter den 7 juni – tvärtom! Vi kommer att fortsätta och vara ute, att vara ett parti i människors vardag.

Så är det att tillhöra ett folkrörelseparti. Vi ser inte människor som ”väljare”, som röstboskap, utan som människor – just det samma som ”vi sossar” är. Ett folkrörelseparti i människors vardag som vill lyssna och samtala, inte bara när det närmar sig val utan även annars också. Det prioriterar vi. Men det är ju bra att moderater och folkpartister åtminstone vaknar till liv var fjärde år.

Har ALLA i majoriteten svårt att begripa?

Detta är det hårdaste blogginlägget jag någonsin skrivit. Men jag gör det i vredesmod.

Jag trodde aldrig jag skulle behöva sjunka så att jag började kalla någon i majoriteten för korkad, men jag kan snart inte låta bli. Ty de saknar uppenbarligen förmåga att begripa ens de enklaste stavelserna.

Detta inlägg är riktat till Peter Ranki, Magnus Lagergren, Ina Lindström och Fredrik Persson som alla på Facebook och bloggar påstått att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet samverkar/samarbetar med Sverigedemokraterna, samt till Staffan Werme och Kent Persson som öppet stödjer Fredrik Perssons påstående om detta på Facebook. I och med att jag i allt jag gör arbetar mot Sverigedemokraterna, rasism och främlingsfientlighet tar jag det oerhört personligt, och kan helt enkelt inte släppa det förrän ni tar tillbaka det.

Så här ligger det till, mycket enkelt så att alla begriper (även om min tilltro att så kommer bli fallet är låg).

I onsdags var det kommunfullmäktige. Där var ni. Ni satt där. Vi med. Ni tyckte kommunen skulle bygga torg. Vi med. Vi ville att ni skulle visa att kommunen har råd med det. Det ville inte ni. Ni ville bygga ändå. Det ville inte vi.

Sverigedemokraterna ville inte bygga torg. De struntade i pengarna. De ville bara inte bygga. Det ville ni. Det ville vi. Men vi ville ha pengar först. Det ville inte ni.

Sverigedemokraterna yrkade (det betyder föreslog) att vi inte skulle bygga torg. Vi yrkade (det betyder fortfarande föreslog) avslag på detta. Vi röstade mot Sverigedemokraternas förslag att inte bygga torg. Det gjorde inte ni. Ni lade ner er röst.

Sen frågade ordföranden om kommunen skulle bygga torg innan kommunen hade det finansierat eller efter kommunen hade det finansierat. Ni röstade för innan och vi röstade för efter. Ni vann för ni är fler än vi.

Vad tycker ni? Var det svårt att förstå? Inte särskilt va? Sverigedemokraterna vill inte bygga torg. Det vill Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Om vi nu går tillbaka till kommunfullmäktigesammanträdet i juni förra året (det var det året du fyllde 50 Staffan) hade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en budget och ni i majoriteten hade en annan. En budget är det viktigaste pappret under året och vi hade jobbat väldigt mycket med våran. Sverigedemokraterna röstade med er i den viktiga frågan, liksom de också gjorde 2007. Majoriteten och Sverigedemokraterna var överens om hur Örebro ska spendera pengar. Tänka sig.

Då var ni överens. Nu går vi tillbaka till torgen. Sverigedemokraterna vill inte bygga torg. Vi vill det. Är vi då överens? Nej, har man en hyfsad koll på vad ”vill” och ”inte vill” betyder inser alla att vi inte är det. Ni har uppenbarligen inte det, så därför vill jag förklara det igen. Sverigedemokraterna vill INTE bygga torg. Vi VILL det. Det är en stor skillnad.

Därför tycker jag ni borde ta bort era larviga påståenden att vi samarbetar eller samverkar. För nej, det gör vi inte. Och fortsätter ni tjata om det är jag ledsen, men då måste jag sjunka så lågt och påstå att den som kallar er för idioter är inte jag – det är ni själva.

Torgen blir inte bättre för att ärendet sköts slarvigt

Den största frågan på kommunfullmäktige igår handlade om ombyggnationen av de tre centrala torgen i Örebro; Järntorget, Stortorget och Våghustorget med fokus på de två sistnämnda.

Ska jag enkelt uttryckt sammanfatta de tre olika alternativen så var det dessa:

Majoritetens, högerkoalitionens, vilja att fatta beslut om ombyggnation av torgen trots osäker finansiering på nästan 8 miljoner kronor (5,9 miljoner står i budgeten som ”osäkra”, dessutom vill majoriteten avropa 2,5 miljoner kronor från kommunala handikapprådet trots att de sedan länge enbart har sagt ja till 700 000 kronor. Det var alternativ 1 – bygga torgen UTAN finansiering.

Utöver detta har siffrorna för kostnaden för ombyggnationen studsat både upp och ner vilket gör den minst sagt oklar.

I dessa tider av finanskris och jobbkris ville vi Socialdemokrater och Vänsterpartister att finansieringen skulle bli klarlagd INNAN programmen till ombyggnationerna togs. Det är alternativ 2 – bygga torgen MED finansiering.

Dessutom fanns Sverigedemokraternas förslag att inte gör om torgen alls – det kan vi kalla alternativ 3.

Under debatten, men även nu efter, har företrädare från majoriteten, bland annat Staffan Werme, kallat detta retoriskt för ”stoppolitik”. För mig är det självklart att investeringar på dryga 40 miljoner ska ske enbart om det finns en tydlig finansering, vilket det inte gör idag. Att då kalla det för ”stoppolitik” är enbart retorik i och med att det inte har en bäring i verkligheten. Vårt agerande är snarare ansvarsfullt medan majoriteten agerar slarvigt och överilat. Med tanke på hur det blev med Köpmangatan (där majoriteten agerade egenhändigt och gjorde fel, vilket kostade kommunens skattebetalare hundratusentals kronor, pengar som hade kunnat använts bättre i dagens läge) är det ju faktiskt närmast en moralisk plikt att kräva en noggrann budget. Nu blev det inte så – majoriteten vill få igenom torgen till valet och då skiter man i att man inte har klarat finansieringen.

Alla som lyssnade på kommunfullmäktige igår kunde höra att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte är mot en ombyggnationen av torget. Utom fyra personer. Att kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp), kommunfullmäktigeledamoten Ina Lindström (fp) som dessutom har den ignoranta fräckheten att påstå att vi skulle göra gemensam sak med Sverigedemokraterna, kommunfullmäktige Magnus Lagergren (kd) som på Facebook också påstår att samverkar med Sverigedemokraterna och politiska sekreteraren Peter Ranki (c) som påstår att vi samverkar med Sverigedemokraterna. Stora, feta lögner från personer som uppenbarligen sover sig igenom kommunfullmäktige eller saknar förmåga att begripa vad som sägs. Vad som är värst vet jag inte, men att beskylla oss för att ”göra gemensam sak” med ett parti som inte ens röstar med oss (högerkoalitionen lade ner sina röster när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet FÄLLDE Sverigedemokraternas förslag) är faktiskt smaklöst.

I så fall, är det samverkan när Sverigedemokraterna gång på gång röstar på högerkoalitionernas budgetförslag? Knappast va?

Jag förutsätter att Staffan Werme, Rasmus Persson och Lennart Bondeson tar avstånd från sina politiska sekreterares uttalanden.