Dum där, snäll här?

När jag flyttade i helgen, och körde den stora, tunga lastbilen (ja, det var ingen ”tung lastbil” – den hade jag inte fått köra) på någon av turerna så höll jag på att skita på mig. Jag trodde inte att det jag hörde var sant. Men det var det. Tydligen satt Jan Björklund, folkpartiledaren och utbildningsministern, i radion och sade att Vattenfall skulle vara ett marknadsmässigt bolag som gärna fick investera i kolkraft om det genererade högre vinst. Hellre hög vinst än höga miljöambitioner, var budskapet från majoren.

Jag vet inte, men jag tycker det känns som något som borde vara lite jobbigt att höra för exempelvis Miljöpartiet? Hur man än vänder sig har man rumpan bak, och hur man än vrider och vänder på det så är det samma folkparti som har kommunstyrelseordförandeposten här i Örebro som Jan Björklund faktiskt leder. Och den nyss nämnde kommunstyrelseordföranden i Örebro sitter också i partistyrelsen för Folkpartiet. Han borde rimligtvis alltså ha haft en viss insyn i Folkpartiets plötsliga kärlek till kol.

Och om det nu är samma folkparti, då kan man väl inte vara dum där, men snäll här? Folkpartiet är nu ett parti som tycker att statliga Vattenfall bör investera i kolkraft för att tjäna pengar. Att fatta miljöfarliga beslut för att öka tillväxten är så långt från Miljöpartiets ideologi man bara kan komma.

De rödgröna står enade i hur Vattenfall bör styras. Mindre kol, mindre kärnkraft och mer förnyelsebart. Den politiken är en politik för framtiden. Det är en sådan politik som Sverige behöver och det är absolut en sån politik som Örebro också behöver. Folkpartiet har visat vad de vill. Men vad vilja de gröna?

Avveckla inte bara kärnkraften – avveckla också alliansen!

Läser igenom vad den så kallade alliansen sa innan valet 2006 och fastnar för följande passage:

Enligt 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet är det förbjudet att uppföra nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Denna bestämmelse kommer inte att upphävas eller förändras under mandatperioden 2006-2010. Det innebär att inga nya kärnkraftverk kommer att uppföras eller påbörjas”. [min markering]

Källa: Energipolitik för jobb, välfärd och miljö, Allians för Sverige, juni 2006

I nya överenskommelsen går att läsa: ”Kärnkraftsparentesen förlängs genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser.” [min markering]

Avveckla alliansen 2010. Det är 585 dagar kvar av eländet.

Sofia Larsens tankekullerbyttor

Sofia Larsen, centerpartistisk riksdagsledamot från Örebro, har chattat med Nerikes Allehandas läsare om kärnkraft.

”Margareta” kommer med den kloka synpunkten: ”Jag är mest orolig för att det ska hända en olycka, t.ex. att en terrorist kör rakt in i kärnkraftverket eller att en bomb ska fällas över ett kärnkraftverk.”

Sofia Larsen svar: ”Kärnkraften är i grunden en dålig energikälla. Just därför kommer det nu att satsas på så mycket förnybart istället. Detta blir bättre för klimatet, bättre för säkerheten som du är inne på och bättre för den långsiktiga elförsörjningen. Elförsörjningen blir på detta nya sätt mycket säkrare för vårt land ur olika synvinklar.” [min markering]

Vad menar Sofia Larsen? Blir kärnkraften mindre farlig för att man vid sidan om att bygga ut den bygger upp ett par vindkraftverk? Blir följderna av ett kärnkrafthaveri eller ett angrepp på ett av verken mindre på grund av att vi satsar på solkraft? Äh, nej?

En annan person som jag nog inte har en aaaaaning om vem det är, signaturen ”Ullis” ställer frågan: ”Kan du tänka dig att acceptera uranbrytning på uranhaltiga närkeslätten? Om inte, varför tycker du inte det och varför ska Sverige köpa uran när vi kan producera den själva?”

Sofias svar: ”Nej, vi ska inte ha någon uranbrytning i Sverige eller på närkesltätten. Dagens lagstiftning kommer att vara kvar liksom det kommunala vetot. Precis som idag ska vi fortsättningsvis ställa höga krav på import, från ex Australien, Kanada Ryssland, på den brytning som sker och på de som importerar.”

Med andra ord, vi ska ha kärnkraft, kärnkraft kräver uran, Sverige har uran, men den ska vi importera! Varför? Jo, därför att det är livsfarligt att bryta uran, att arbeta med uranbrytning och bo nära där uranbrytning sker. Alltså ska någon annan ta riskerna… Så gentilt!

Tankekullerbyttor…

Jag vet inte mycket om kärnkraft, men jag vet detta!

Sverige ska få mer kärnkraft. Detta har bestämts trots att svenska folket sagt nej till just detta, visserligen för 29 år sedan, men ändå. Folkomröstningen 1980 är det tillfälle då svenska folket fick säga ett vad de tycker om kärnkraften. Man kan tycka vad man vill om resultatets giltighet i en folkomröstning som ligger så långt tillbaka i tiden, men helt klart är att den faktiskt har ägt rum. Den var inte på låtsas, den fanns där.

Det kan inte vara rimligt att hålla folkomröstningar när resultatet sedan så flagrant ignoreras av staten. Att det skedde redan vid högertrafikomröstningen fungerar inte som en ursäkt.

Mot en utbyggnad av kärnkraft finns flera argument, förutom att folket har sagt nej till en sådan. För det första: Kan någon säga att det inte finns någon som helst risk med kärnkraft? Det kan givetvis ingen. Det vanligaste motargumentet är att riskerna är så oerhört minimala, på gränsen till obefintliga. Jag kan hålla med om det. Problemet är att konsekvenserna av riskerna blir verklighet är så enormt oproportionerligt stora. Riskerna att flyga, åka färja, åka buss eller bada på en strand i Thailand är minimala, men ingen kan påstå att det aldrig händer något hemskt.

Det innebär inte att vi ska sluta med allt ovanstående, det skulle bli ohållbart att leva utan att ta någon som helst risk. Men riskerna är ojämförbara. En oerhört hemsk jämförelse, och jag mår dåligt av att ens skriva den men ändock, är att om en Finlandsfärja förliser är den maximala dödssiffran det totala antalet människor ombord. En nationell katastrof med ett obeskrivligt lidande som inte på något sätt kan förringas.

Men sker ett kärnkrafthaveri av värsta sort blir följderna i praktiken obegränsade. Förutom risken för ett stort antal döda bara de första dagarna, veckorna, åren, påverkas spermieproduktion för generationer män, inre organ för generationer av kvinnor, risken för cancer ökar för barnen och detta i värsta fall i århundraden.

Statens kärnkraftinspektion skriver själv i en rapport från 2004 att ”med en breddad hotbild så tillkommer mer svårförutsägbara utlösande faktorer, så som sabotage, terrorverksamhet och annan brottslighet…” så blir sannolikheten för en allvarlig händelse påverkad. Kanske inte jättestor, men den påverkas.

För det andra är kärnkraften farlig redan i tillskapandet. Uran, som är ett krav i kärnkraftsindustrin, finns naturligt i jordskorpan och arbetet med att få fram den är farligt i alla skeenden, från brytning till anrikning. Det är farligt för dem som arbetar med det och det är farligt för dem som bor kring området där uran bryts. Jag tror att svaret på frågan om boende på Närkeslätten är beredda att uranbrytning sker där är tämligen givet och då är frågan om vi ska acceptera att uran fraktas från andra delar av världen till ett högt pris för klimatet och dessutom att riskerna för vår kärnkraft förläggs där andra människor bor.

För det tredje är inte kärnkraften miljövänlig! Den må vara ett bättre alternativ än tysk kolkraft på kort tid, men uranet ska till sistone tas om hand. Och en snabb utbyggnad av kärnkraft genererar så pass mycket el att den tunga industrin inte får något som helst incitament att energieffektivisera, klimatanpassa och ställa om. I praktiken kan det innebära att det som sägs vara miljövänligt istället blir en miljöbov.

Jag hoppas att regeringen tänker om. Annars får Sverige en bra chans att göra i det i valet 2010.

Det var en gång ett centerparti…

”Det var en gång…”. Så lyder inledningen på x antal sagor skrivna för barn (oftast) för att berätta om något som inte allt för sällan faktiskt aldrig var. Det var liksom inga prinsessor räddade från drakar av prinsar. Det var inga troll. Det var inga sju dvärgar. Det var ingen som sov i hundra år. Det var liksom bara en lögn.

Och det var en gång ett centerparti…

Men idag var det centerpartiet inte mer. Centerpartiet öppnar nu upp för mer kärnkraft. Det är en extrem kursändring som i praktiken vore det samma som att Socialdemokraterna skulle bli för orättvisor. Det är liksom partiets själ som nu försvinner, och reaktorerna (ordvits) låter inte vänta på sig. Nu splittras Centerpartiet. Rejält också!

På kort tid har Centerpartiet övergivit två av sina viktigaste kärnfrågor (ny ordvits, skratta!). Först övergav man decentraliseringen, när man gick med på Moderaternas nej till nya regioner. Nu överger man även detta. Centerpartiets grund har tidigare varit hyfsat miljömedvetena allmänborgare som ogillar centralisering och tror på den lilla människan i den stora världen. Nu är det Stureplan, maktfullkomlighet och ryggradslöshet som står högst på dagordningen.

Det är 591 dagar kvar till valet.