Förlorar ÖSK ikväll måste Patrick Walker gå

Cirka tre och en halv timme kvar till det som kan komma att bli ödesmatchen för ÖSK:s vara eller inte vara i allsvenskan. Eller rättare sagt: ÖSK:s kvalitativa vara eller inte vara. Jag håller nämligen som helt uteslutet att ÖSK blir det lag som kommer sist i allsvenskan, och därmed degraderas till superettan. Det tror jag inte kommer ske. Däremot är jag oerhört orolig för hur kvaliteten på fotbollen kommer bli om inte ÖSK gaskar upp sig, med start ikväll.

ÖSK-IFK Göteborg i våras var en dyster tillställning för oss ÖSK:are, men en munter tillställning för oss fotbollsälskare. Vasques drömmål har etsat sig fast. Ikväll är Vasques skadad, vilket känns…elakt att erkänna det kanske…skönt.

Ikväll gör även Jon Lundblad comeback för ÖSK. Efterlängtat! Rodevåg för börja på bänken, vilket passar honom. Då kan han bytas in i 60:e minuten, då Lundblad förmodligen är trött. Om nu Walker klarar av att göra sådana tidiga byten, eller om han vill vänta till 83:e minuten som vanligt.

Pinsamt är att Fredrik Samuelsson kan starta som högerback. Han har inte spelat bra, de matcher han har spelat. Därför hoppas jag att han utnyttjar förtroendet idag och gör en toppmatch.

Jag tror faktiskt på ÖSK ikväll, tippar 1-2. Förlorar ÖSK måste Patrick Walker gå – då har han fått sin chans tillräckligt länge.

Ingmar Bergman död. Alice Timander kommenterar från graven…

Tillbaka på jobbet efter fyra veckors semester. Roligt att återse dem som är här – Malin och Ullis.

Efter några timmar förtas dock glädjen av en enorm nyhet.

Mästerregissören Ingmar Bergman har avlidit.

Tillsammans med Malin läser vi chockartat igenom nyhetssidor från hela världen. Det mest underliga är detta. Aftonbladet lyckas med det sjuka att få ett antal döda personer att uttala vad de tyckte om Ingmar Bergman. Eller vad sägs om:

Alice Timander, 82, premiärlejon:
Jag träffade honom på Fårö när han gjorde film. Han var väldigt nonchalant och stöddig.

Ernst-Hugo Järegård, 69 år, skådespelare:
Han är den störste Sverige någonsin haft inom teater- och filmvärlden. Han har utvecklat teatern och filmen så att Sverige blivit ett föregångsland.

Hagge Geigert, 72, teaterdirektör:
Han är en av de få personer jag verkligen beundrar. Jag har försökt få honom som gäst i ”Gäst hos Hagge”. Men han har alltid tackat nej på ett trevligt sätt.

Spooky…

Min favoritfilm med Bergman är Fanny och Alexander.

Joe Biden, Jonathan Edwards, Barack Obama eller Hillary Clinton – USA:s nästa demokratiske/a president

Ok, klockan är kvart över tre. På natten.

Det är mysigt i och för sig, men samtidigt lite bakvänt… Men jag var bara tvungen att sitta uppe och njuta till två timmars direktsänd amerikansk presidentdebatt som kändes som mumma!

CNN och Youtube ordnade en direktsänd debatt med de demokratiska presidentkandidaterna som sändes både på CNN och på Youtube. Poängen var att vanliga människor från hela världen har haft möjligheten att skicka in frågor via Youtube som sen besvarades av presidentkandidaterna. Istället för att få frågan: ”Vad tycker du om ‘gay-marriage’?” blev frågan från en kvinna: ”Varför får jag och min flickvän inte gifta oss?” Och så vidare…

Debattmetoden var genial, och debatten var enormt rolig att se på! Den lär finnas på Youtube och CNN länge, så är ni intresserade av presidentvalet 2008 kan jag varmt rekommendera att se den!

Mina intryck av debatten var att Barack Obama var extremt osäker, medan Hillary Clinton var den uppenbara stjärnan. Därmed inte sagt att jag gillade hennes svar mest.

Min favorit av dem som var med på debatten, rent debattmässigt, (min riktiga favorit Al Gore har ju ännu inte annonserat att han kandiderar) var John Edwards, tätt följd av Joe Biden. Jag höll inte alls med någon av dem om allt, men det gjorde jag väl inte direkt med någon kandidat (det märks ju rätt så tydligt hur amerikaniserat alla svarar, men de två skötte sig bra.

En mycket intressant sak sades under debatten, vilket jag inte tänkt på. Om Hillary Clinton blir president heter USA:s senaste presidenter: Clinton-Bush-Clinton-Bush. Blir Clinton president 2008 och omvald 2012 har familjerna Bush-Clinton ägt den exekutiva makten i USA i 28 raka år.

Det är…udda. Och kom då inte och påstå att det inte finns någon form av nepotism i detta? För då har vi inte ens nämnd de sjuttio Kennedysarna…

Nu ska jag sova…

Sverige under Andra världskriget

Läste färdigt en bok igår som jag sett fram emot att läsa sen jag först hörde talas om den, Spelaren Christian Günther. Det är en biografi över Christian Günther, en person som väldigt få hört talas om, trots att han faktiskt var utrikesminister i den samlingsregering som styrde Sverige under Andra Världskriget.

Boken, skriven av Henrik Arnstadt, är egentligen ingen biografi över Günther som person, utan snarare en beskrivning av hur han agerar och vilka beslut han fattar, och också ibland varför han fattar dem, åren 1939-1945.

Det innebär att boken innehåller en rad ”bifigurer”, som är så ofta förekommande att boken lika gärna kunde handla om dem. Per-Albin Hansson, högerledaren (nuvarande moderaterna) Gösta Bagge, bondeförbundaren (nuvarande centerpartiet) K-G Westman, sossarna Errnst Wigforss, Per-Edvin Sköld och Gustav Möller, och så vidare, och så vidare. Många bekanta namn som de flesta allmänpolitiskt intresserade personerna känner till, även idag.

Men hur många känner ärligt talat till Christian Günther, eller hade hört talas om honom innan man hörde talas om Arnstadts bok? Jag hade inte det.

Boken var intressant på flera sätt, och komplett ointressant på vissa sätt. Jag kan ärligt erkänna att jag i flera stycken skuggläste tiotalet sidor på samma tid som jag normalt läser en. Väldigt – det kanske är fel att använda uttrycket ”banala”, men inget bättre kan jag komma på – händelser beskrivs extremt ingående. Det är säkert intressant för forskaren eller Andra världskrigs-freaket, men jag tillhör inget av de två facken.

En mycket intressant lärdom jag fick var att mycket av den tyskvänlighet som fanns i flera led, ibland till och med rätteligen uttryckt som nazistvänlighet, handlade om andra saker än det vi idag klassar som nazism. Förutom högerpartiets ledamöter, nuvarande moderaterna, tog alla partier i samlingsregeringen tydligt avstånd från Förintelsen, även de som öppet ansåg att en tysk slutseger var det bästa. Den främsta anledningen till att tyskvänligheten fanns överhuvudtaget var att rädslan för bolsjevismen var betydligt större. En invasion av Sovjetunionen ansågs därför som ett större ”hot” än en invasion av Nazityskland. I ljuset av vad vi vet idag om de båda forna skräckväldena vore väl en sådan avvägning närmast att välja mellan pest och kolera.

Boken var givande om man vill läsa om hur det politiska livet i Sverige präglades av Andra världskriget. Att sovjetiska bomber landade på Södermalm i Stockholm, om så bara av misstag, hade jag ingen aning om, innan jag läste denna bok.

Som sagt: i vissa delar för ingående för mig, men i övrigt mycket bra!

Filmtips – Indigènes

Såg nyss färdigt en fantastisk fransk-marockansk film som på svenska heter Infödd soldat, på franska Indigènes. Den blev bland annat oscarsnominerad för bästa utländska film i årets gala (vann gjorde för övrigt en annan superb film från Tyskland, Das Leben der Anderen, som jag också varmt kan rekommendera).

Denna fransk-marockanska film (låt nu inte det avskräcka) handlar om hur män från den då franska kolonin Algeriet i norra Afrika värvas till den franska armén i slutskedet av Andra världskriget för att slåss med ”moderlandet” mot nazityskland. Frankrike, då som nu, ett mycket kulturellt divergerat land, med stora minoritetsgrupper som härstammar från kolonialtiden, var splittrat under Andra världskriget, och filmen fångar det verkligen. Exemplet hur en algerier trampar sönder alla tomater i en låda för att en svart fransk soldad inte får någon tomat på grund av att han är svart, visar hur det gick till. Ett annat är hur ”franska” soldater (alltså soldater från det europeiska Frankrike) får både permission och har goda möjligheter att stiga i rang, medan exempelvis franska soldater från Algeriet vare sig får ledigt eller kan avancera.

Ok, tänker man kanske, och inser att det under 30- och 40-talet fanns enorma orättvisor som berodde på kolonialism, rasism och förtryck. Det är hemskt, men ”det var så det var på den tiden”.

Utan att på något sätt avslöja slutet, eller ja, det är väl egentligen det jag gör – sluttexterna berättar att när de franska kolonierna blev ”fria” på 1950-talet slutade Frankrike att betala ut pensioner till de soldater från kolonierna som slagits mot nazismen. Dessa, många av dem muslimer, har i sextio år degragerats till någon sorts tredje klassens ingemanslandare.

Jag rekommenderar verkligen alla som är intresserade av allt det som Andra världskriget innehöll, men som inte lyfts fram främst av segrarmakterna.