Vaknade som vanligt denna 14 juli klockan tidigt, för att iklädd den svenska folkdräkten sätta mig på den från forntida dar statliga järnvägen, för att ta mig till den kungliga hufvudstaden. För att taga min vanliga 14 juli-promenad, via Öfvre Östermalm, Lidingö, Djursholm, simmandes över det mälarbräckta vattnet mot det Kungliga Slottet. Ilandstigning framför Karl XII vid Kungsträdgården. Fanan ständigt högt hållen över vattenytan, som ett blågult skynke mot himlen över det klarblå vattnet.
Ingåendes på borggården för att där salutera H.K.H. Kronprinsessan!
Jo men tjenare!
Victoria Ingrid Alice Desirée Bernadotte fyller idag 30 år. Givetvis roligt för henne, hennes pojkvän Daniel, hennes pappa Carl Gustaf, hennes mamma Silvia, hennes bror Carl Philip och hennes syster Madeleine. Och hennes ”släkt på nåt vis” Lilian. Och för hennes vänner.
Men inte för mig.
Jag bryr mig, uppriktigt sagt, inte ett jota. Jag bryr mig inte när hon har namnsdag, när hon konfirmeras, när hon tar studenten, när Carl Philip påstås vara mer intresserad av män än kvinnor, när Madeleine partar loss, när Carl Gustafs farbror i år skulle ha fyllt 100 år, när Danmarks kronprins får ytterligare ett barn, när Monacos furste stöter på svenska fruntimmer… Jag bryr mig inte – men jag blir aldrig av med det.
De europeiska monarkierna är världens största dokusåpa. Med historiska element som idag framstår som smått sjuka barskar sig de fram genom kommersialism, kvartalskapitalism och medialism. För vem kan påstå att kungahusen har någon annan roll än att vara med på företagsjippon och att släcka vårt aldrig sinande intressen för deras väl och ve?
Via den engelska wikipediasidan om den engelska drottningen läser jag att hennes titel, hennes ”style” är: Elizabeth the Second, by the Grace of God, of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland and of Her other Realms and Territories Queen, Head of the Commonwealth, Defender of the Faith. Rätt så jobbigt att behöva presentera sig som det varje gång, men fungerar säkert väl på krogen.
Mig kan du kalla Johansson. John Johansson. Och jag har liksom Elizabeth två lungor, en lever, ett hjärta och blod i mina vener.
Idag fyller Victoria år, och det innebär att offentliga inrättningar betalar privata vaktbolag för att åka ut och flagga. Det innebär att poliser avsätts för att skydda kungafamiljen från elakingar. Kort sagt: det kostar pengar. Ändå har hon tydligen fått en platt-tv av regeringen att ha på hennes arbetsrum. Den behövde hon, enligt statsministerns ”välinformerade källor”.
Statsministern – enligt mina ”välinformerade källor” behöver Sveriges arbetslösa högre ersättning, de förmögna behöver högre skatt, och Sveriges äldre behöver fler boendeformer. Kan du inte fixa det också, inslaget i gyllenblå papper?
Varje första maj-tal jag har hållit har innehållit ett stycke om mänskliga rättigheter. I det stycket har jag läst upp följande mening:
”Det är också med mänskliga rättigheter i beaktande som jag här i [stad] upprepar det som har varit arbetarrörelsens krav i över hundra år: avskaffa monarkin! Inför republik nu!”
Jag tycker nämligen att Victoria, Madde och de andra måste friges. De är uppenbarligen fina, kloka och kompetenta människor! Och Sverige behöver bli en fullfjättrad demokrati. Inte därför att Victoria skulle bli en dålig drottning – det är jag övertygad om att hon inte skulle bli. Tvärtom, hon verkar fullkomligt lysande och briljant! Är säker på att hon är det också. Men faktum är att hon inte skulle vara där hon är om hon inte vore dotter till sin far. Och så kan vi inte ha det 2007.
John Johansson(s) blogg 
