Mansgrisen Sten

Sten har behandlat två kvinnor illa, och tydligen är det inte första gången. Landets försvarsminister, en av Sveriges främsta politiker, har inte lärt sig hur man tilltalar den man talar med på ett korrekt sätt. Det Sten har gjort är att tilltala en man med både för- och efternamn medan två kvinnor enbart titulerades med förnamnet. Solveig och Cecilia, och så Mikael Oscarsson.

Man kan tycka vad man vill om detta – sker det någon gång är det kanske ”ok” och speciellt om det sker könsneutralt, alltså att man även titulerar män enbart vid förnamn. Nu har det dock tydligen inte skett någon gång, och tydligen är det också bara kvinnor som råkar ut för Stens agerande.

Jag tycker det är fruktansvärt. När någon socialdemokrat gör samma sak i kommunfullmäktige, vilket någon gång har skett, brukar det ske någon form av uppläxning. Det är inte ett ”borgerligt” beteende, det är ett manligt beteende. Eller om man så vill, ett barnsligt beteende.

Annonser

Bra artikel om omskärelse på icke-samtyckande pojkar

Eduardo Grutzky skriver klokt i Svenska Dagbladet och kallar omskärelse av pojkar för ”en barbarisk handling”.

Omskärelse av pojkar är en barbarisk handling som strider mot förnuft och moral. Även påstådda medicinska fördelar är otillräckliga för att acceptera en handling, som utförd på försvarslösa barn omvandlas till övergrepp.”

Jag håller givetvis helt med.

Fenomenet Skytte skjuter sig själv i foten igen

Jag är ingen ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent feminist. Lika lite som jag är en ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent socialist, eller för den delen ultraradikal, ultrahård, ultrakonsekvent socialdemokrat. Jag läser inte Simone de Beauvoir eller någon annan av de feministiska urkundsförfattarna, Karl Marx eller någon annan av de socialistiska källorna och tar det som står däri som sant och givet.

Men jag är feminist, och jag är socialist i någon trevlig egenkomponerad och grådaskig form, ty jag är socialdemokrat.

Göran Skytte har tidigare varit socialist. Stenhård socialist. Mer socialist än jag.

Nu är han socialisthatare. Värre än de flesta, dessutom. Så brukar det bli. Det liksom slår slint i skallen på dem som ändrar uppfattning efter att ha vaknat upp efter att ha mått dåligt. De kan inte bli ”moderata” antisocialister (eller antiliberaler om de går från liberalism till någon annan -ism). De blir skvatt tokiga hatare av sitt tidigare ”jag” istället. Sådan är exempelvis Göran Skytte.

Nu går han till ”hårt” angrepp på finansministern Anders Borg för att han är feminist, typ den enda i regeringen. Anders Borg vill nämligen bryta nuvarande könsstrukturer och mönster. Det tycker Göran Skytte är alldeles för tragiskt och hemskt, ty han röstade ju på en regering som ska bevara det gamla och traditionella, det för all framtid givna och skapade – det existerande.

Det finns givetvis könsskillnader som är eller mindre hemska. Hemskast är det faktum att kvinnor idag misshandlas och våldtas utan någon annan synlig anledning än att det finns en könsmaktsstruktur som gör att vissa män inte klarar av att hantera kvinnor. Hemska i ett mer trivialt slag är allt detta rosa och ljusblått.

Låt mig ta ett par exempel. I tisdags födde en av mina finaste, bästa och mest personliga vänner sitt första barn. Ja, sitt och pappans givetvis. Omtänksam och snäll som jag är gick jag in på Interfloras hemsida för att kanske skicka någon liten blomsterkvist. Förutom de hutlösa priserna, som ”de tre där nere” i och för sig är värda, reagerade jag starkt på namnet på buketterna. ”Mor och barn”-buketter. Jo, jag tackar ja. Visst, mamman har givetvis varit med om en förlossning på ett helt annat sätt än pappan, men det är väl ändå inte helt rimligt att barnet så knyts till en av föräldrarna i en sådan symbolisk gest som en (snordyr) blomma.

Nu blir det ingen blomma…

Kollade också på trevliga kort. Av butiken Gallerixs kanske tjugo typer av ”Grattis till barnet”-kort var två typer av kort ”icke könsbundna”. Resten fanns i två versioner – ett rosa ”Grattis till flickan-kort” och ett blått ”Grattis till pojken-kort”. På ett av de andra fanns ett foto på en annan nyfödd bebis och på det andra var det någon sorts biblisk soluppgångsgrej. Jippie, så party.

Så nej, nu blir det inget kort…

(dock kommer annat paket på posten, var så säkra).

Men Göran Skytte ja. Han är givetvis heltokig, igen. Göran Skytte tycks tro att ”folk tänker”. (Innan folk nu hör av sig och säger att: vafasen, menar han att ”vi” inte tänker vill jag påbuda följande: läs vidare!). Skytte tycks tro att ”folk tänker” själva och därmed är könsskillnaderna rotade i folks oföränderliga tankar.

En inte helt okomplicerad marxistisk teori är den om bas och överbyggnad. Den är intressant, och går oerhört förenklat ut på att ”de tankar” som är rådande i ett samhälle är ”skapade” för att ”upprätthålla det existerande samhället”, mest i form av produktionsförhållanden men ”familj” är givetvis ett sådant. Inte ”skapade” på så sätt att de är ”beslutade”, men mer nedärvda, lagstiftade, kulturellt erkända, och så vidare.

Som ideologisk dyngspridare gör givetvis Göran Skytte allt han kan för att upprätthålla de nuvarande ”reglerna” och får därför panik när ”hans regering” faktiskt åtminstone vill ändra den i viss utsträckning. De, eller ja – Anders Borg, ty KD och andra vill ju införa ett vårdnadsbidrag, har insätt att könsroller faktiskt är en dålig del i ”överbyggnaden” och vill därför arbeta för att ändra den. Typ.

The struggle goes on, med eller utan Skytte.

Tre intressanta debattartiklar på Internationella kvinnodagen

Idag är det Internationella kvinnodagen. Det kommer säkert sägas massor om det under dagen och jag vet att SSU och S-kvinnor manifesterar just nu faktiskt på Våghustorget med både rosutdelning och gatuteater. Har fullt upp, men eventuellt smiter jag dit en stund på slutet.

Nerikes Allehanda publicerar idag tre stycken debattartiklar med anledning av kvinnodagen.

På portalplatsen, som sig bör, finns den ”kommunövergripande” debattartikeln från Kommunfullmäktiges förste vice ordförande. Yes, den förste vice ordföranden Britta Bjelle, FP, och inte ordföranden Lars O. Molin, KD, som skriver under den. Han brukar normalt skriva den här typen av debattartiklar, på Nationaldagen eller på andra stora högtider. Men inte på kvinnodagen, då får givetvis förste vice lyftas fram.

I övrigt så är hennes debattartikel bra och visar på framstegen, de allt för få och de allt för långsamma, som jämställdheten tagit i demokratin. Att Örebro kommun redan 1910, alltså tio år innan kvinnlig rösträtt infördes, fick sin första kvinnliga kommunfullmäktigeledamot kände inte jag till.

Dock blir det ju lite tokigt att en folkpartist hyllar kommunfullmäktiges beslut att flagga idag.

Så här står det i kommunfullmäktiges protokoll från april 2007:

”Murad Artin (v), Carina Dahl (s), Marie Wirde (v) och Maghsoud Ranjbar (mp) yttrade sig och yrkade bifall till motionen.

Staffan Werme (fp) yttrade sig och yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag.”

(Kommunstyrelsens förslag var alltså avslag till motionen).

Men heder åt Britta Bjelle och Peter Sjerling, FP, samt Demal Hadzijusufovic-Zetterman som är folkpartist men som förståeligt inte längre vill vara folkpartist i kommunfullmäktige och därför står som oberoende där. Britta Bjelle röstade i kommunfullmäktige med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna och Peter Sjerling avstod, vilket gjorde att motionen, trots avslagsröster från samtliga övriga folkpartister, moderater, centerpartister, kristdemokrater och miljöpartister bifölls. Det vore kanske hedersamt av Britta Bjelle att framlyfta detta pinsamma faktum i sin debattartikel.

Den andra debattartikeln kommer från ordföranden i SSU Örebro, Frida Boson, och ordföranden i S-kvinnor i Örebro, Fisun Yavas. Deras debattartikel är bra och innehållsrik (eller ja, den hade gott kunnat varit lite mindre innehållrik om allmänt jämställdhetsskrivande och innehålla massor, MASSOR av ytterligare kritik mot den borgerliga kommunledningen i Örebro om de hade velat. Exempel på kritik som inte kommer upp i deras debattartikel är den sjukt ojämställda tillsättningen av nämndordförande som högerkoalitionen gjorde, borttagandet av alla jämställdhetsmål i kommunfullmäktiges budget, och så vidare). Nu kretsade kritiken kring införandet av vårdnadsbidrag och borttagandet av heltider, vilket givetvis är två usla beslut som vart och ett släcker jämställdhetsambitionerna helt och hållet.

Efter att ha läst Socialdemokraternas debattartikel blir det ju skrattretande att läsa debattartikeln från den i Örebro styrande högerkoalitionen. ”Självklart att jobba med jämställdhet” ropar de åtta kommunalråden stolt ut, och berättar sen att de har tillsatt en jämställdhetsdelegation. Dessutom har ”de osakliga löneskillnaderna bland kommunens anställda i stort sett försvunnit”. Jag ser fram emot den dagen Kommunal skriver under på den beskrivningen, att nu tjäner män och kvinnor lika mycket för likvärdiga arbeten i Örebro kommun. Jag har inte hört Kommunal lyfta fram det riktigt, för att uttrycka mig milt.

En rolig detalj kanske. I högerkoalitionens debattartikel står alla kommunalråd med, men det jämställdhetsansvarige kommunalrådet Anna Ågerfalk, FP, hamnar sist i den hierarkiska uppräkningen.

Underligt om livmoderhalscancersvaccinering

Förutom att livmoderhalscancersvaccinering är ett väldigt långt ord är det också en mycket intressant fråga. Idag har Socialstyrelsen beslutat att alla flickor i årskurs 5 och 6 ska vaccineras mot livmoderhalscancer. Det låter väl bra, och enligt Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Andersson är det ett väldigt välunderbyggt beslut. Dåså.

Men jag reagerar ändå något på Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) (jorå, vi har ett sånt också) åsikter om det hela.

En vaccinering kan få fler kvinnor att ha oskyddat samlag och att inte gå på regelbundna cellprovsundersökningar.

Nu är man väl i och för sig, sist jag kollade i alla fall, två om att ha sex, och jag kan vara ärlig att säga att även om livmoderhalscancer inte varit en av de huvudsakliga sakerna som föresvävat mig i samband med sex så kan jag rabbla upp flera goda skäl att inte ha oskyddat samlag. Oavsett hur livmoderhalscancervaccinerad den andra i fråga än är. Så det låter som ett icke-argument.

Sen får det givetvis inte leda till att kvinnor slutar gå på undersökningar, men det måste väl rimligtvis lösas via information.

Det andra argumentet mot allmän vaccinering är givetvis kostnaderna. Att vaccinera alla flickor kommer kosta ”samhället” cirka 400 miljoner kronor per år. Det är mycket pengar, men samtidigt, faktiskt, ganska lite. För hur stora kostnader undviks i form av behandlingskostnader, vårdkostnader och sjukskrivningar? De kostnaderna måste rimligtvis ställas i relation till 400 miljoner kronor, och sett i det ljuset är jag övertygad om att vaccinering om inte innebär en vinst åtminstone inte innebär en förlust för samhället, rent ekonomiskt.

Visste ni för övrigt att namnet för fobin mot cancer är carcinomatofobi. Fobin för cancer. Det låter väl som en rätt så bra fobi?

Varför måste jämställdhetsdebatten så ofta halka snett?

Jag är feminist till 100 procent. Jag delar synen att det finns en könsmaktsordning som diskriminerar kvinnor, att vi har könsroller som delar in män och kvinnor i konstruerade fack, och att dessa könsroller måste brytas. Så var det sagt.

Men tyvärr så tycker jag ofta att jämställdhetsdebatten halkar snett. Som exempelvis idag på Tvärsnytt.

Karlskoga kommun vill bryta den bild som enligt kommunen finns av Karlskoga som en stad med patriarkala förtecken. Bofors, snabba bilar och Alfred Nobels dynamit associerar till manlighet. Och visst, så är det kanske. Det är väl inte fel att försöka hitta fler duktiga Karlskogakvinnor som kan lyftas fram, exempelvis simhopperskan Anna Lindberg. Men när man, för att hitta kvinnor, börjar prata om någon sorts lejontämjare från 1800-talet, och Karlskogas förra kommunalråd Margareta Karlsson slår det lite slint. Med all respekt för Margareta Karlsson (hon var ett fantastiskt kommunalråd och är en bra människa) och med all respekt för det svåra i att tämja lejon – särskilt uppseendeväckande är de knappast?

För när någon sorts projektledare står vid vägskylten vid Karlskoga och på fullt allvar säger att det är fel att den har en stor bild på Alfred Nobel (dvs en skådespelare som ska föreställa Nobel) går det faktiskt lite för långt, som det tyvärr så ofta gör. Istället menar hon att fler kvinnor bör få plats där.

Jag ser fram emot den dagen någon bortglömd (eller aldrig överhuvudtaget känd) manlig jonglör dyker upp som lockbete för Vimmerby jämte Astrid Lindren, eller någon gammal trumpetare får ett museum i Sunne, som Selma Lagerlöf har fått. Eller är det kanske inte lika angeläget?

Sören Olsson svarar mig om sexköp

För en herrans lång tid sedan skrev jag ett inlägg om att jag inte tycker att någon person har rätt att köpa sex.

Det var på min gamla blogg, som jag inte kollat av på en väldigt lång tid. När jag nu av någon underlig orsak gjorde det ser jag att jag hade fått en kommentar ifrån Sören Olsson, författaren, som jag därför väljer att publicera här:

Hej på dig.

Kul att du hade så bra läsvanor som liten, då..
:o)

Hur som helst så tycker jag att det sätt som du skriver är en grov förenkling av det svåra.
Att köpa sex är inte någon rättighet – inte heller nåt som jag skulle rekomendera – även om jag aldrig har gjort det själv.
Att sälja sex är heller ingen människas skyldighet.
Inte heller rättighet.

Därmed kunde man ju lägga ner hela debatten om man vill.
Lagen säger det som lagen säger.
Problemet ligger, enligt mig inte i sexhandeln utan i svårigheten för vissa grupper av oss människor som har svårt att ha ett fungerande sexliv.
Självklart så kommer man till frågeställningen om hur handikappad man måste få vara för att få löpa sex.
Men som sagt – allt det är är ju i sig mindre intressant för det som jag ville framhålla.
Problemet som inte, enligt mig har ett tydligt och enkelt svar.
men det får ju stå för mig.
De enkla svaren ges ofta från en förutfattad mening om saker och ting och då har man sällan en öppenhet att våga tänka nytt.

I en fördjupad diskussion så kan man ju undra vilka delar av en människa som ska vara okej att köpa…
Är det ok att köpa någons händer?
I form av en snickare?
Är det ok att köpa någons hjärna?
I form av en revisor?
Vilka delar av den mänskliga kroppen ska man anse vara ok att köpa och sälja?
Det är bara ytterligare en sjuk tanke i den sjuka debatten.

Må så gott
/Sören

Mitt svar till Sören nu

Hej Sören,

Tack för ditt svar på min blogg, och jag ber om ursäkt att det gått sju månader innan jag läste det :). Jag antar att du börjar bli van med att politiker schabblar när det gäller att höra av sig till dig, och jag ber om ursäkt för att jag inte är bättre, men jag känner ändå att min brist på beredskap är av en annan art än kommunledningens. Nog om det.

Dina argument som du använder, menar jag, är de vanliga som brukar användas i sexköpsdebatten. Visst kan man argumentera att vi är vana att köpa folks händer, folks hjärna, folks munnar, folks fötter… och så vidare, och så vidare.

Men det finns en anledning till varför köp av sexuella tjänster faktiskt är förbjudet. Visst, en del handlar väl om en gammal moralsyn som jag inte delar, nämligen att sex enbart är något man ska ha med den man delar sitt liv med för all evig framtid. Det är en förlegad syn. Men en del är faktiskt att sexsäljare har en extremt mycket mer utsatt situation än de yrkeskategorier du räknar upp.

Jag tycker helt enkelt att argumenten bakom den svenska sexköpslagstiftningen är så uttömmande och bra att debatten inte blir så himla komplicerad. Visst finns det alltid undantag, och visst hade det säkert kunnat funnits sexsäljare som levt gott under skyddade och trygga omständigheter, men det är ändå så att för de allra flesta så lever man i en extremt utsatt situation. Jag är därför rädd att om man öppnar ”luckan” så är det dessa människor (kvinnor) man sviker.

Sen vad gäller den sexuella stimulansen för människor med exempelvis funktionshinder så tror jag på att istället arbeta för bättre hjälpmedel och sådant. Jag inser att det inte tillfredsställer behovet av närhet, men närhet är ju inget som enbart vissa människor med funktionshinder saknar. Ensamma människor finns det gott om i det svenska samhället.

Tyvärr (om jag nu kan säga så, men du förstår säkert vad jag menar), så är det ju inte dem som sexköp är ett alternativ för, alla gånger.

Återigen, jag ber om ursäkt för mitt sena svar! Jag önskar dig allt gott och att 2008 blir ett fantastiskt år! Tack för alla trevliga stunder jag fått av dina böcker 🙂

//John