Cristina Husmark Pehrsson – *burr burr burr*

Sveriges socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson är en person som på riktigt får mina inälvor att roteras inombords. De förändringar hon bär ansvar för är förändringar som får det mesta annat den här regeringen har gjort framstå som smått underbara.

Nu, när det står klart att drygt 6 000 personer av dem som Cristina Husmark Pehrsson utförsäkrat, inte bara förlorar sjukersättningen, inte på grund av att de har blivit friska utan på grund av att det har gått ett visst antal dagar, dessutom förlorar det viktiga bostadstillägg som de har fått, säger hon, cynikern, att då får de söka försörjningsstöd. (Veronica Palm skriver bra här)

Försörjningsstöd, eller socialbidrag som det ofta fortfarande kallas, är inget dåligt. Det är inget man ska skämmas för att man har. Tvärtom – det är en lagstadgad trygghet som vi alla har enligt Socialtjänstlagen 4 kap. 1 § som lyder: ”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.”

Med andra ord, något man har rätt till om man behöver. Men det är ju inget man ska ha ”bara för att…”

Och framförallt, inget du ska ha för att du är sjuk och av en regering fått höra att du borde vara frisk. Att bli utförsäkrad är ett hårt slag i magen för en person som faktiskt är sjuk och därför får ut en försäkring som hon (oftast är det en hon) eller han betalat in under sin friska arbetstid, eller som vi gemensamt betalt in tillsammans. Hela grundfundamentet i socialförsäkringssystemet är ju att vi alla är beredda att betala in mer i premie än vad vi under ett liv får ut i ersättning för att i värsta fall kunna få ut mer i ersättning än vad vi betalt in i premie (alltså om vi blir sjuka). Det fundamendet försöker nu Moderaterna rucka i grunden och det är ju så att får de fyra år till kanske de lyckas.

Processen att söka försörjningsstöd är, av naturliga skäl, inte alldeles enkel. Försörjningsstöd är inget du ska få om du verkligen inte behöver det. På samma sätt som att du, för att ha rätt till a-kassa ska visa att du står till arbetsmarknadens förfogande och att du med läkarintyg ska kunna visa att du faktiskt är sjuk för att ha rätt till sjukersättning. På samma sätt ska du kunna bevisa att du inte klarar din egen försörjning, själv eller på annat sätt. Det innebär väldigt ingående granskningar av din privatekonomiska situation som många upplever som oerhört jobbiga.

Dessutom tas pengarna till försörjningsstöd från samma kassa som också finansierar barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen.

Med andra ord – med Cristina Husmark Pehrssons politik tvingas fler uppleva den ingående granskning som krävs för att ha rätt till försörjningsstöd, samtidigt som kommunerna tvingas lägga allt mer pengar på att försörja folk istället för att utveckla välfärden. Bara i Örebro kommun ökade kostnaderna för försörjningsstöd med över 25 miljoner kronor 2009, och det var innan alla utförsäkrade kom. Kostnaderna blir för 2010 kan bli skräckfyllda.

Sverige behöver en ny sjukförsäkring. Sverige behöver en rödgrön regering!

Äntligen! Protesterna mot de moderata sjukförsäkringsreglerna har varit hårda, inte minst från människor som drabbas, men även från oppositionen. Idag presenterade så det rödgröna samarbetet en tydlig överenskommelse med ett alternativ till de moderata utförsäkringsreglerna, en rödgrön sjukförsäkring som ger alla människor möjlighet att arbeta efter egen förmåga i ett Sverige där varje arbetad timme behövs.

På DN Debatt skriver idag Mona Sahlin och de andra partiledarena/språkrören om denna nya sjukförsäkring. Läs mer här, här och här.

Jag har under förmiddagen läst överenskommelsen och jag ger den högsta betyg! Från och med den 1 januari 2011 tas den så kallade stupstocken bort – det vill säga de fullkomligt inhumana och knäppa regler som finns idag som säger att efter ett visst antal dagar så förlorar du sjukersättningen – no matter what! Detta innebär givetvis inte en ovillkorlig rätt till sjukersättning för all evig framtid, tvärtom – men istället för att det är antalet dagar som avgör om du får sjukersättning framöver eller ej är det din faktiska arbetsförmåga. Ett mycket bättre system!

De rödgröna är tydliga med att sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningsperioden och att den på sikt ska omfatta fler med ett höjt tak till tio basbelopp (alltså en årsinkomst på 424 000 kronor utifrån nivån på dagens prisbasbelopp).

Vidare är man tydlig med att personer som av olika skäl inte längre kan försörja sig på den ordinarie arbetsmarknaden ska få ett mycket bättre stöd. Särskilda hållpunkter i tid kommer att införas. Inom sex veckor från första sjukskrivningsdagen har den sjukskrivne rätt till en individuell bedömning från försäkringskassan. Inom tre månader ska försäkringskassan med den enskilde, arbetsgivaren och läkarkontakt utforma en individuell plan med en beskrivning av de insatser som krävs för att den enskilde ska kunna återgå i arbete. Efter sex månader ska en fördjupad bedömning göras, med en ny, bredare, definition av arbetsförmågebegreppet som verkar mycket intressant.

Överenskommelsen innehåller också två saker som jag väntat länge på.

För det första ska rätten att deltidsstudera med rätt till sjukersättning införas. Det är något som fler än jag saknat.

För det andra ska det finnas fler nivåer för sjukskrivning. Som det fungerar idag kan du bli sjukskriven på 25 procent, 50 procent eller 75 procent. Med den rödgröna sjukförsäkringen ska du kunna börja jobba, kanske en dag i veckan – sedan två och sedan gå uppåt.

Det ska bli enklare för personer med funktionsnedsättning och varaktig sjukdom som intensifieras i skov att vara sjukskriven när det inte går att arbeta, men samtidigt kunna arbeta för fullt när det är möjligt. Unga människor med funktionsnedsättning ska ges ett ökat stöd så att fler inte behöver fastna i onödan i daglig verksamhet utan lön. Det ska finnas kontor över hela Sverige där försäkringskassa, arbetsförmeding och kommunala resurser sitter samman för att underlätta samordningen – ingen ska behöva ramla mellan stolarna.

Och förtidspension ska enbart kunna ges till den över 58 år – med andra ord, ingen ”ung” ska längre behöva bli förtidspensionerad resten av livet ”i onödan”.

Kent Persson ironiserar över att överenskommelsen innehåller några frågor som enligt de rödgröna behöver utredas. Med tanke på det enorma fiasko som de moderata sjukförsäkringsreglerna har blivit, där regeringen huvudlöst gång på gång tvingats till reträtt, skulle jag kanske ligga lite lågt med det ironiserandet. Det går givetvis att kräva besked innan valet i fler frågor, och fler besked kommer också att komma.

Bland annat står det tydligt på sidan 11 att de rödgröna nu under våren kommer att återkomma med fler förslag om en utvidgad arbetsmarknad, alltså hur människor som varit långtidssjukskrivna och/eller personer med funktionsnedsättning som inte bedöms kunna få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden ska kunna få ett jobb på en mer ”utvidgad arbetsmarknad”. Det är lysande och väl värt att utreda och titta vidare på.

Dessutom är det ju så att Kent Persson och majoriteten i Örebro kommun hyllat de moderata utförsäkringsreglerna vid ett flertal gånger, när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet velat protestera. Lena Baastad och Murad Artin påpekar detta idag.

Sverige behöver en ny sjukförsäkring. Under detta år kommer drygt 20 000 svenskar att utförsäkras, varav cirka 15 000 utförsäkras just i detta nu. 65 procent av dessa är kvinnor. Sverige behöver en rödgrön regering.

Gråta hjälper inte, Kent!

En mörk dag för alliansen, med både Centerpartiet och Krisdemokraterna under fyraprocentsspärren. Och väljarna dömer ut sjukförsäkringssystemet en masse.

Det gör den mest luttrade allianspolitikern lite vilse.

Kent Persson tycks på fullt allvar tro, att om bara alliansföreträdarna gråter lite med de som drabbas, så löser sig allt. I det ligger ju ett grovt feltänk. För det första är det signifikativt att säga att det är en regering man drabbas av, vilket ju folk gör. Sverige har en regering som svenskarna ”drabbas av”. De nya sjukförsäkringsreglerna är en katastrof och Kent Persson vill, istället för att göra någonting åt detta, att alliansföreträdarna ska visa empati mot dem man slår på.

Mer vilsen framstår Kent Persson när han verkligen gläds åt att Paul Ronge tydligen har funnit två stycken moderater som är empatiska – varav då Kent Persson är en. Det är ju i och för sig kul för Kent Persson, att han är en av två moderater som är empatiska, men det säger snarare mer om övriga moderater än om Kent Persson.

Valet i september handlar inte om vem som visar mest empati i form av känslor. Valet avgörs av vilket alternativ som bäst och mest ökar rättvisan i Sverige, först och främst genom att se till att det skapas fler jobb, att äldreomsorgen blir bättre och att kunskapsnivåerna i skolan höjs. Popularitetstävlingar kanske kan vinnas av den med störst hundögon, men val vinns av den med bäst politik. Dagens demoskop mätning ger en fingervisning vilka det är.