Alla överfall i Örebro kräver åtgärder!

Den senaste tiden har det varit extremt många, men egentligen har det pågått längre. För ett par år sedan skedde ett par mycket uppmärksammade våldtäkter på Väster i Örebro med en gärningsman som ännu inte är gripen. Nu har det skett flera våldtäkter och våldtäktsförsök eller andra typer av överfall, utomhus, runt om i hela Örebro. Och det är också statistiskt säkerställt att det i Örebro sker fler våldtäkter än i andra jämförbara städer.

Frågan om varför dessa överfall och våldtäkter sker är oerhört komplex. Beror det på ett ”patriarkat”, en könsordning där männen anser sig stå över och där de därför tar sig friheter? Är det sociala strukturer, eller ekonomiska betingelser, som gör att män begår dessa brott? Handlar det om något kulturellt? Lever vi i en våldsälskande värld där män uppfostras till att bli brottslingar?

Jag vet inte. Säkert finns det inte en förklaring utan flera. Säkert är det så att ju mer man försöker hitta stora och komplexa lösningar på hela situationen så glömmer man att det i slutändan faktiskt handlar om individer som väljer att begå dessa brott. Varken mer eller mindre än så.

Men lika komplext som det är att hitta den stora förklaringen, lika komplext och omöjligt är det ju givetvis då att hitta den stora lösningen. Handlar det om attityder förändras inte de i en handvändning. Ej heller olika strukturer. Jag tror definitivt att vi måste arbeta förebyggande i skolor och på fritidsgårdar, men det löser inte problemet idag. Men ett kraftfullt agerande med ökat stöd i skolor och i unga år, det måste få kosta och det måste få ta tid.

Det går heller inte att tro att bara för att man gör trygghetsökande åtgärder så löser sig problemet. Men med den typen av åtgärder kan man åtminstone öka den upplevda tryggheten på gator och torg. Och här har Socialdemokraterna ett helt batteri av föreslagna åtgärder.

Länge har vi pratat om trygghetsvandringar och att det till dem ska finnas en budget knuten för att åtgärda de brister och ”faror” som kommer fram. Här har majoriteten fått mycket kritik för att man gjort alldeles för lite, inte bara från oss utan från organisationer och andra. Lena Beime har skrivit en motion om att titta på om Örebro kommun borde ta fram en stödtelefon, liknande den som finns i Stockholm. Dit kan folk ringa, nattetid, för att ha någon att prata med när man går hem, väntar på bussen eller allmänt upplever otrygghet. Och nu, efter alla skriverier som har varit i NA om borttagandet av samtrafiken nattetid, så reagerar också Linda Eriksson. Beslutet är så galet av flera skäl, men om vi ska hålla oss till trygghetsfokuset innebär det i praktiken att tryggheten nattetid totalt haverar för de som är ute på krogen i Örebro.

Som det fungerar idag kan ett kompisgäng gå bort till Järntorget när krogarna stänger för att där tillsammans vänta på att ta just sin buss hem. ALLA busslinjer har inte nattrafik, men alla stora linjer har det. Bussarna går samtidigt, vilket gör att du även hinner med att byta till din buss om du har åkt från någon annanstans i Örebro, exempelvis varit på kåren eller festat i Vivalla eller Adolfsberg. Men nu från och med den 1 april så förändras detta. Från och med då försvinner samtrafiken, vilket gör att vissa bussar slutar gå redan vid 01.00 och du är inte alls säker på att hinna med din buss om du åker med sista bussen från Brickebacken sent på lördagnatten.

Detta i en tid då Örebro borde bli tryggare, inte tvärtom. Linda Eriksson ställer nu frågorna till ansvarigt kommunalråd. Vi får hoppas han är beredd att ompröva.

Torgen blir inte bättre för att ärendet sköts slarvigt

Den största frågan på kommunfullmäktige igår handlade om ombyggnationen av de tre centrala torgen i Örebro; Järntorget, Stortorget och Våghustorget med fokus på de två sistnämnda.

Ska jag enkelt uttryckt sammanfatta de tre olika alternativen så var det dessa:

Majoritetens, högerkoalitionens, vilja att fatta beslut om ombyggnation av torgen trots osäker finansiering på nästan 8 miljoner kronor (5,9 miljoner står i budgeten som ”osäkra”, dessutom vill majoriteten avropa 2,5 miljoner kronor från kommunala handikapprådet trots att de sedan länge enbart har sagt ja till 700 000 kronor. Det var alternativ 1 – bygga torgen UTAN finansiering.

Utöver detta har siffrorna för kostnaden för ombyggnationen studsat både upp och ner vilket gör den minst sagt oklar.

I dessa tider av finanskris och jobbkris ville vi Socialdemokrater och Vänsterpartister att finansieringen skulle bli klarlagd INNAN programmen till ombyggnationerna togs. Det är alternativ 2 – bygga torgen MED finansiering.

Dessutom fanns Sverigedemokraternas förslag att inte gör om torgen alls – det kan vi kalla alternativ 3.

Under debatten, men även nu efter, har företrädare från majoriteten, bland annat Staffan Werme, kallat detta retoriskt för ”stoppolitik”. För mig är det självklart att investeringar på dryga 40 miljoner ska ske enbart om det finns en tydlig finansering, vilket det inte gör idag. Att då kalla det för ”stoppolitik” är enbart retorik i och med att det inte har en bäring i verkligheten. Vårt agerande är snarare ansvarsfullt medan majoriteten agerar slarvigt och överilat. Med tanke på hur det blev med Köpmangatan (där majoriteten agerade egenhändigt och gjorde fel, vilket kostade kommunens skattebetalare hundratusentals kronor, pengar som hade kunnat använts bättre i dagens läge) är det ju faktiskt närmast en moralisk plikt att kräva en noggrann budget. Nu blev det inte så – majoriteten vill få igenom torgen till valet och då skiter man i att man inte har klarat finansieringen.

Alla som lyssnade på kommunfullmäktige igår kunde höra att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte är mot en ombyggnationen av torget. Utom fyra personer. Att kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp), kommunfullmäktigeledamoten Ina Lindström (fp) som dessutom har den ignoranta fräckheten att påstå att vi skulle göra gemensam sak med Sverigedemokraterna, kommunfullmäktige Magnus Lagergren (kd) som på Facebook också påstår att samverkar med Sverigedemokraterna och politiska sekreteraren Peter Ranki (c) som påstår att vi samverkar med Sverigedemokraterna. Stora, feta lögner från personer som uppenbarligen sover sig igenom kommunfullmäktige eller saknar förmåga att begripa vad som sägs. Vad som är värst vet jag inte, men att beskylla oss för att ”göra gemensam sak” med ett parti som inte ens röstar med oss (högerkoalitionen lade ner sina röster när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet FÄLLDE Sverigedemokraternas förslag) är faktiskt smaklöst.

I så fall, är det samverkan när Sverigedemokraterna gång på gång röstar på högerkoalitionernas budgetförslag? Knappast va?

Jag förutsätter att Staffan Werme, Rasmus Persson och Lennart Bondeson tar avstånd från sina politiska sekreterares uttalanden.

Lata SSU-ombudsmän

SSU är ett fantastiskt ungdomsförbund som då och då har vissa problem. Det kan jag förstå, för latheten har verkligen slagit sig in i förbundet!

Idag mötte jag nämligen en SSU-ombudsman i Örebro län (låt honom vara anonym) på bussen, han klev på på centralstationen och gick av vid Järntorget. En sträcka på typ… femtio meter!

Latheten sträcker sig längre ner i åren…