Hur fel får en minister ha?

Jag noterar något förvånat att Sveriges jämställdhetsminister verkar har en otroligt vid definition av verkligheten.

 

”Sommerstad nämner i sin artikel vårdnadsbidragets konsekvenser men glömmer att hennes eget parti har drivit igenom ett införande i Örebro.” skriver hon och Folkpartiets 1 vice partiordförande Helene Odenjung.

Det är så långt från sanningen det går att komma. Sanningen är:

  1. Det var FOLKPARTIET som ”drev igenom införandet” av vårdnadsbidrag.
  2. Det var FOLKPARTIET som lovade att behålla vårdnadsbidraget i valet 2010.
  3. Det var FOLKPARTIET som lovade att behålla vårdnadsbidraget i valet 2011.
  4. Det är FOLKPARTIET som bröt detta vallöfte två månader efter valet.
Vi socialdemokrater har alltid varit tydliga: Vi vill avskaffa vårdnadsbidraget i Örebro. Vi har aldrig ställt det som ett ultimativt vallöfte, utan som ett tydligt mål. I en del av en otroligt bra kompromiss för Örebro har vi konstaterat att det går inte att genomföra riktigt än.
Inte många rätt av Sabuni, helt enkelt…

 

Annonser

Fakta om vårdnadsbidraget

Jag förstår det som att den splittrade oppositionen på alla flanker tänker argumentera för att vi socialdemokrater inte håller vad vi har sagt om vårdnadsbidraget. Gott så – men då är det först läge att påminna om lite fakta.

  1. Vi socialdemokrater fick inte mer än 50 procent i kommunvalet.
  2. Inte ens med Vänsterpartiet lyckades vi få det.
  3. Det fanns inte möjligheter att bilda en majoritet med S+V och något annat parti.
  4. Med anledning av detta har vi därför bildat en majoritet med KD+C.
Hur går det då till när man bildar en majoritet? Jo, man förhandlar. Och givet att de förhandlingarna inte slutar med att KD+C säger: ”Oh, vi hade fel – vi köper allt ni har sagt och lägger oss platta” – eller vice versa – så leder förhandlingarna fram till en kompromiss.
Kompromissandets ädla konst handlar om ett givande och om ett tagande.
Vi kan inte i en kompromiss kräva att få igenom våra hjärtefrågor utan att inte låta våra samarbetspartier få igenom sina.
När jag skriver det vill jag dock klart och tydligt slå fast: Detta innebär INTE att Socialdemokraterna är beredda att kompromissa om allting, eller gå med på vad som helst. Så att ingen tolkar det så.
Men vårdnadsbidraget är, med alla dess fel och brister, en sådan grej som vi kan, med redan utsagda protester, acceptera.
Det handlar för det första inte om att införa ett vårdnadsbidrag, utan att ha kvar en reform som funnits i snart fem år i ytterligare tre. För det andra handlar det heller inte om att börja gilla vårdnadsbidrag, som ju faktiskt Folkpartiet och Miljöpartiet i Örebro gjort. De partierna lovade i maj 2011 att ha kvar vårdnadsbidraget. Det är inte trovärdigt. Vi socialdemokrater kommer vara tydliga även framöver med att vårdnadsbidraget är en dålig reform, men en reform som vi trots allt kan leva med. Den tydligheten har inte funnits från Folkpartiet och Miljöpartiet.
Att efter fyra månader döma ut sitt vallöfte från maj är faktiskt ett gigantiskt löftessvek. Hur Folkpartiet och Miljöpartiet kan försvara det gentemot sina (få) väljare är underligt.
Jag har inga problem att berätta att vårdnadsbidraget är den svåraste delen i en kompromiss som var nödvändig för Örebro.

En röst på Kristdemokraterna är en bortslängd röst

Förra valrörelsen gick Kristdemokraterna ut och lovade sänkt bensinskatt. Innan valet. Efter valet gick Kristdemokraterna ut och genomförde höjd bensinskatt. Rätt så snabbt efteråt faktiskt.

Det var det grövsta och mest uppenbara missbruket av populism som Kristdemokraterna ägnade sig åt då. I år ser det ut att bli betydligt tuffare för dem att ens andas egna idéer.

Att Kristdemokraterna ville höja vårdnadsbidraget från 3000 till 6000 kronor i månaden har varit känt sedan länge. Men nu står det klart, redan innan valet den 19 september, att det inte kommer att bli ett fördubblat vårdnadsbidrag. Bidraget blir kvar på dagens låga nivå. Trots att åtminstone Folkpartiet tidigare har sagt att man tycker vårdnadsbidraget är en kvinnofälla så verkar det dock som att bidraget ska vara ännu mer kvinnofientligt genom den låga nivån.

Fördelen med att bidraget inte höjs är att vi nu kan konstatera faktum. 2006 visade Kristdemokraterna efter valet att de inte var ett parti att lita på. Nu står det klart, att även om de måhända ändå är ärligare i år, så har de definitivt inte vunnit mer styrka. En röst på Kristdemokraterna är en bortslängd röst. Utnyttja den bättre den 19 september.

Vårdnadsbidraget ökar segregationen – Folkpartiet bär ansvaret

När det stod klart att Folkpartiet svek alla sina ideal och anspråk på att vara ett feministiskt och jämställdhetsparti genom att vara med och införa vårdnadsbidraget vet jag att många som tidigare sympatiserat med Folkpartiet var arga. Folkpartiet, ett parti som en gång i tiden gick i framkant för kvinnans rättigheter, fattade nu ett beslut som förde jämställdheten långt bakåt i tiden, utan att det gav något positivt med sig överhuvudtaget.

Det är Folkpartiet, och inte Krisdemokraterna, som bär ansvaret när konsekvenserna av vårdnadsbidraget nu blir tydliga. För Krisdemokraterna har i alla fall varit ärliga – de krävde vårdnadsbidrag om det så skulle kosta hundratals miljarder – det var liksom deras grej. Att det nu visar sig att vårdnadsbidraget tvingar förskolor i invandrartäta områden att lägga ner, att barns språkutvecklning hämmas, är ingenting som rör Krisdemokraterna i ryggen. De bryr sig inte – de vill ha vårdnadsbidrag – no matter what!

De rödgröna är tydliga med, att vid en rödgrön valseger i september, så avskaffas vårdnadsbidraget. De farhågor vi varnade för när vårdnadsbidraget infördes, har besannats. Men även om den enorma olyckan skulle inträffa att de rödgröna inte får egen majoritet efter valet, eller ens får bilda regering, borde åtminstone Folkpartiet ta sitt förnuft till fånga och rösta för avskaffandet av vårdnadsbidraget.

Det samma gäller i Örebro. Blir det maktskifte i Örebro avskaffas vårdnadsbidraget. Men om det, gud förbjude, inte skulle bli så borde åtminstone Miljöpartiet i Örebro och gärna också Folkpartiet, rösta för vårdnadsbidragets avskaffande i Örebro. Innan förskolor börjar läggas när, även här. Och innan barnens språkutveckling går alldeles åt fanders.

Finns jag, syns jag, hallå???

För drygt två månader sedan publicerades en debattartikel jag skrivit med ett par direkta frågor till det av Örebro kommun avlönade, krisdemokratiske, kommunalrådet Lennart Bondeson. Lennart Bondeson hade ondgjort sig över regeringen och kallat den feg för att den bara lyssnade på sex av sju riksdagspartier och inte på det sjunde i frågan om samkönade äktenskap.

Jag ställde då frågan till Lennart Bondeson ”vem det var som egentligen var feg” i och med att krisdemokraterna faktiskt inte fäller regeringen utan passivt ser på när det nya lagförslaget klubbas igenom. Jag medger gärna att min fråga hade en retorisk ”touch” – jag inser att man kan diskutera dess saklighet, men ändå.

En av mina uppgifter som politisk sekreterare är att för kommunalrådens räkning hjälpa till med att skriva och svara på insändare och debattartiklar. Under det dryga år som jag arbetade som politisk sekreterare i majoritet var en av de viktigaste uppgifterna att faktiskt svara på insändare och debattartiklar.

Riktigt så prioriterat verkar det inte vara för den nya majoriteten (även om Moderaternas Ronnie Palmén har ett extremt raljant svar i dagens tidning på en människa som uttrycker en ärlig oro för besparingar och möjligheten att spendera tid tillsammans med äldre – läs det!).

För för snart en månad sedan publicerades nämligen en annan debattartikel som jag skrivit, riktad till kommunens ”jämställdhetsansvariga” kommunalråd, Anna Ågerfalk, Folkpartiet. Den skrevs utifrån den jämställdhetsutbildning jag hade fått gå på och lyssnat på jämställdhetsutredaren Gertrud Åström. Jag ställde frågan till henne om kommunledningens politik, med vårdnadsbidrag och avskaffande av heltider i Örebro kommun, ökar jämställdheten.

Nu tycker jag det börjar bli dags för Anna Ågerfalk att svara.

Hoppas högerkoalitionen i Örebro kör över Krisdemokraterna också!

Tre fjärdedelar av regeringen går nu fram med en lagstiftning om äktenskap för samkönade par. Äntligen! Krisdemokraterna lämnas när de hör hemma, på efterkälken. Nu kommer förhoppningsvis oppositionens synpunkter bakas in så att sex partier säger ja till den nya äktenskapsbalken! Det vore bra för alla.

Om nio timmar börjar debatten om vårdnadsbidrag i Örebro – möjligtvis det värsta beslutet som en kommunfullmäktigeförsamling i Örebro kommer att fatta, och har fattat, på många år. Vi socialdemokrater kommer tillsammans med Vänsterpartiet att föra fram många bra argument varför vårdnadsbidrag är uselt. Min förhoppning är att några borgare lyssnar till dem, och till sina hjärtan, och gör som regeringen gjort – nämligen accepterar en oenighet och säger NEJ till vårdnadsbidrag!