Det kan inte vara sant…

Igår tog den mordmisstänkte 52åringen livet av sig, en händelse som är tragisk på alla sätt. Spekulera i skuld tänker jag inte göra, men är mannen skyldig hade det varit bättre om efterlevande till kvinnan hade kunnat fått svar – svar som nu mannen tog med sig in i döden. Dessutom hade mannen då också fått sitt straff. Är han oskyldig är givetvis tragiken helt ogripbar. Att något sådant kan hända på häktet i Örebro, igen, är ofattbart.

Idag drabbades åter Örebro av en chockartad händelse. En händelse som också drabbar Örebro universitet igen. Idag mördades en 24årig kinesisk utbytesstudent i ett bostadsområde i Örebro, lite söder om universitetet. Örebro universitet får återigen genomgå ett krisarbete, efter mordet på Fuat Deniz för några år sedan, styckmordet där även den igår avlidne misstänkte mannen arbetade liksom tidigare offret, våldtäktsförsök och så vidare. Universitetet har fått mer än sin beskärda del av av fruktansvärda händelser.

Serievåldtäktsmannen, i söndags dessutom en till gruppvåldtäkt på Kungsgatan i centrala Örebro, ett rån av en matbutik och tidigare idag rånades en kiosk på Almbyplan där butiksägaren fick lov att uppsöka sjukhus på grund av det våld han drabbades av. Ovannämnda styckmord och mordet på Fuat. Mordet idag.

Det. Räcker. Nu!

Jag tycker det är så djupt tragiskt att det snart inte går att beskriva det mer. Händelserna har absolut ingenting med varandra att göra, att de sker i Örebro är ren slump (det hade varit lika tragiskt var de än skett) men nu sker de de facto i Örebro och det måste få ett stopp. Nu räcker det!

Det ofattbara har igen skett i min hemstad. Jag lider med alla vars liv slås i spillror av allt det som skett under alla år.

Annonser

Jag förstår fortfarande inte?

Jag börjar fundera på om jag nog ändå inte är otroligt korkad (har faktiskt fått höra det ett par gånger från olika mer eller mindre högt uppsatta företrädare från koalitionen så att det är säkert så). För nu förstår jag verkligen inte.

Förstår jag det rätt om koalitionen nu vill skapa 1100 förskoleplatser fast man för någon vecka sedan lovade 1200 platser? Har de ingen koll eller ändrar de fot IGEN nu. Vad kommer de säga om tre veckor – 400 platser? De största partierna i koalitionen vill ju sänka skatten med en krona vilket motsvarar 1900 platser bort så jag vet inte.

Förstår jag det rätt nu att Koalitionen vill lägga ner Rudbecksskolan fast Miljöpartiet inte vill det? I så fall har vi ändå en majoritet för att behålla den va, om nu inte – hemska tanke – rudbecksmotståndarna går framåt i valet den 15 maj. Var dagens besked gemensamt och har Miljöpartiet i så fall redan ändrat fot från den 14 februari? Det ligger ju i linje med koalitionens agerande, men jag vet inte?

Kollissionen gör det allt mer svårare för mig att förstå politik. Jag blir yr, jag blir matt. Kollissionens besked verkar vara skrivna i vatten och deras överenskommelser verkar de göra på Wasakonditoriet över en kopp kask. Vari ligger trovärdigheten? Vari ligger seriositeten?

Valet den 15 maj handlar om vem man tror är bäst på att leda Örebro. Lena Baastad och Socialdemokraterna, som håller vad vi lovar (i morgon har till exempel sjukvården varit gratis för folk upp till 25 år i en månad, ett redan genomfört vallöfte från i höstas) eller en koalition som lovar saker de hinner bryta innan örebroarna ens har valt. För egen del blir jag allt mer övertygad om att koalitionen är på väg att spela bort sig själva, men kommer för den saken skull inte sluta att valarbeta förrän vallokalerna är stängda.

Vill du vara med – kontakta mig!

Bara så att jag förstår…

För en vecka sedan ville Moderaterna införa heltider åt kommunanställda och dessutom sänka skatten så att de skulle få mer kvar i plånboken. Nu vill Moderaterna sänka lönerna för kommunanställda, samtidigt som de ska jobba mer, och de ska inte få sänkt skatt trots att skatten är ohemult hög. Så håller man ihop en koalition. Förstår jag rätt nu?

 

Humor i örebropolitiken version 2 ”uppföljaren)

Någon frågade mig om det förra inlägget som jag kallade ”Humor i örebropolitiken”, vari det roliga låg. Det roliga var Kent Persson. Varken mer, varken mindre. Kent Persson är nämligen en riktigt rolig person!

Moderaterna är inget enfrågeparti, skriver han. De driver fler frågor än skattesänkningar, skriver han också. Ja just.

Alla tjänar på långsiktighet för krögare

En ny strid har blossat upp med en krögare som inte får ha sin uteservering på det sättet han vill. Björn Sundin beskriver ärendet här.

Regler är till för att följas och reglerna ska så klart gynna tillgängligheten i staden. I det fall då målet om full tillgänglighet står emot en kostnad för krögaren eller ett behov av anpassning för krögaren menar jag att tillgängligheten alltid ska sättas i förgrunden, om det inte är uppenbart att priset för det blir alldeles för högt. Det är inte rimligt att enskilda krogägare ska betala kostnader som är allt för höga för att åstadkomma varje liten tillgänglighetshöjande detalj. Så är heller inte reglerna eller målen utformade.

Vem som har ”rätt” i detta fall vet jag inte. Men en sak vet jag.

Ingen, ingen, tjänar på att tolkningarna blir annorlunda år efter år. Det som var rätt ena året måste vara rätt det andra året, givet att inte reglerna har ändrats. Annars blir långsiktigheten för krögarna ohållbar och det pris de måste betala för att bedriva sin verksamhet blir alldeles för högt att betala. Då minskar också stödet för tillgänglighetsökande åtgärder och då minskar också på sikt tillgängligheten. Bra mål måste inte stå emot varandra, och det Björn Sundin bör ta tag i är att vi måste få till stånd en dialog mellan kommun, handikapporganisationer och krögare för att ta fram ett regelverk som kan hålla långsiktigt!

En sista ”detalj” – den i inlägget nämnda krogen inryms i en lokal dit ingen med rullstol har ens en teoretisk chans att ta sig in i. Det är byggherrens ansvar att anpassa det, och det är tråkigt att den diskrimineringen tillåts fortsätta.

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

Missade Håkan Juholts tal igår på grund av omtapetsering av bostaden. Symboliken är stor. Vi var många, fem personer, som över generationsgränserna ändrade gammalt till nytt. Just precis det var det Håkan Juholt pratade om. För nu har jag sett det, och oh I like it!

Jag har gillat allt av Mona Sahlin. Allt jag hört, allt jag läst, allt jag ett. Mona Sahlin är och förblir den partiledare jag hade velat se i många år framöver, jag kan inte och tänker inte låta bli att säga det, men tyvärr ringde inte Mona Sahlin och lyssnade in vad jag hade att säga innan hon avgick. Så hon avgick. Och då måste man inse att ingen är oersättlig, ej heller Mona Sahlin. Och nu är hon också ersatt.

När Håkan Juholt presenterades som socialdemokratisk partiledare var min reaktion avvaktande. Han var ett namn jag kände till men inte så mycket mer. I raden av alla socialdemokratiska riksdagsledamöter jag kände till var han en, men den raden är lång (även om den inte omfattar alla socialdemokrater). Precis på samma sätt som jag inte tror att medborgare, ens partiaktiva, i Halland känner till Lennart Axelsson (riksdagsledamot från Örebro län) känner jag inte till alla riksdagsledamöter från Halland. Håkan Juholt kände jag till, men inte så mycket mer.

Nu har han presenterat sig. Linjetalet igår var en uppvisning i klassisk svensk socialdemokrati. Det var en uppvisning i allt det som Sverige behöver få höra och som Sverige behöver för att återigen bli ett föredöme, ett starkt och bra land. Oerhört retoriskt skickligt och med en glimt i ögat som få politiker har berättade Håkan Juholt om sin bild av social demokrati, den ideologi som Socialdemokraterna tillhör,

Vad är ett femte jobbskatteavdrag värt när barnfattigdomen växer, när kostnaderna för försörjningsstöd skjuter i höjden och när klyftorna ökar? Hur rolig är en platt-tv i uteförrådet när äldre i omsorgen får max en kopp kaffe per dag? Hur bra känns det på planet ner till Thailand när du inte vet om dina barn får förskoleplats eller när du hela tiden tvekar över om ditt  sjunde val för dina barns skola var det rätta? Vi kan sänka skatten – vi kan säkert ta bort skatten  – men på riktigt, är det bara det vi vill?

Vill vi inte något annat? Vill vi inte något mer?

Det är omöjligt att lista allt det som Håkan Juholt tog upp i sitt tal, men särskilt fastnade jag för hans tydliga besked att barnfattigdomen ska utrotas. Det är fruktansvärt att över tio procent av Sveriges barn lever under fattigdomsstrecket (i Örebro är siffran över 15 procent). Men vi socialdemokrater har varit för dåliga på att tydliggöra vårt alternativ till borgarnas ickepolitik som bara kretsar kring skattesänkning på skattesänkning. Här kan vi socialdemokrater inte låta bli att forma en politik för utrotandet av barnfattigdomen och det är glädjande att Socialdemokraterna nu tänker göra det.

Helgen får symbolisera nystart! Nya tapeter, en ny partiledare och en ny, tydlig linje kommer gynna alla svenskar (eller ja, kanske inte tapeterna). Sverige behöver en stark socialdemokrati! Håkan Juholt kommer att leda oss långt!