Hej då 2008!

Snart bara 24 timmar kvar av 2008. Återstår gör det sista av städningen, tillagning av förrätt och efterrätt, framplockning och förhoppningsvis en riktigt trevlig nyårsmiddag i morgon! Det är vad som återstår av ett år som varit händelserikt både privat, i Örebropolitiken, och nyhetsmässigt.

Det finns alltid saker man glömmer i ett år (själv inser jag att närminnet är sämre än vad minnet av händelser från längre tillbaka i tiden är) men detta är sagan om 2008 enligt John Johansson.

Från våren kommer jag framförallt minnas mordet på Engla i Stjärnsund och morden på Max och Saga i Arboga. Om detta har sagts så mycket att det knappast finns ett vettigt ord till att skriva. Arbogamorden var det som berörde mig mest. Arboga ligger bara ett par mil från Köping och fyra mil från Örebro, jag vet vilka de berörda är och någonstans blev Engla, som självklart är en tragedi på alla sätt, bara ”för jobbigt”. Dels givetvis det fruktansvärda mordet och de lite väl ingående berättelserna om hur det gick till, men också det mediala snusksnaskandet i polisutredningen och rättsprocessen.

Någon sorts rädsla för ett nytt kallt krig gjorde att våra ögon vändes mot Kaukasien och Georgien. Rysslands aggressioner skrämde bland annat mig och ja, jag trodde ett tag att det var fara och färde igen. Rapports årskrönika hade tesen att det var den globala finanskrisen som gjorde att Ryssland blev tvungna att sluta kriga och om det är sant är det väl glädjande att den krisen åtminstone förde något positivt med sig.

Sommaren var trevlig. Fotbolls-EM blev ju inte den succé jag hade hoppats på men flera timmar spännande fotboll blev det i alla fall. Missade Sverige-Spanien för Malins och Peters bröllop vilket det i och för sig var värt (vi förlorade ju fotbollen men bröllopet och festen var väldigt trevligt.

Var en sväng till Wien också för ESP-möte, vilket också var väldigt bra – årets enda utlandsresa för övrigt.

Spenderade i övrigt sommaren i Örebro och hade det baskat trevligt! Det var ju en fin sommar och jag badade mer i år än jag någonsin gjort sen jag blev vuxen.

Om våren var trevlig privat, för det var den, och sommaren som sagt var baskat trevlig, så var ändå hösten bättre. Top of the list är givetvis Lena! Om henne kan jag säga mycket men låt mig bara konstatera att, för att uttrycka poetiskt, att ett ljust år liksom blev ljusare i september.

Den första oktober flyttade jag till en ny lägenhet vilket också känns förbenat bra. Och är det något, någon sån där ”händelse” av 2008 som jag kommer minnas resten av livet så är det natten den 4 november när det stod klart att Barack Obama vunnit presidentvalet i USA.

I övrigt kan året sammanfattas med ett stort minus på mina sparkonton – även om jag är lyckligt lottad märker jag av finanskrisen på mitt eget lilla sätt. Jag kommer också minnas FRA-debaclet och den borgerliga fegheten när riksdagsledamöter sade ett men gjorde annat.

I Örebro har kommunen mer eller mindre vanstyrts av högerkoalitionen och detta år har nog avgjort en stor del av valet 2010.

Nu räknar vi mer… snart ett dygn.

Nej till nyårssmällare!

Jo, jag tycker att det kan vara häftigt att stå under ett rejält fyrverkeri och titta. Men ja, jag hade också klarat mig utan det.

För kanske 15-16 år sedan, när jag var 11-12 år, hade jag en nära-döden-upplevelse när ett så kallat ”Tigerskott”, en med dåtidens mått mätt kraftig smällare, fick fnatt och fullkomligt flög mot mig, varpå jag – med en stil som närmast kan beskrivas som den tillhörande en rysk gymnastflicka – slängde mig åt sidan för att klara mig från att bli tillintetgjord. Det gick bra, och jag sitter här än idag.

Idag, när jag är en gammal och vis man, inser jag att smällare faktiskt är extremt funktionslösa. Jag kan inte se att det finns någon som helst poäng med att tända eld på något som bara smäller. Som inte ens ”är fina att titta på”. De är ett otyg för hundar, katter, andra smådjur, äldre människor, småbarn – ja, i praktiken för oss alla.

Även en del raketer av privat karaktär, som exempelvis nu på Nyårsafton börjar smällas av redan vid mörkrets inbrott cirka 16.00, och sen smäller ett par timmar in på det nya året. Jag är ambivalent till stora, kommunalt finansierade fyrverkerier, men direkt motståndare till privata fyrverkerier. Inte så att jag vill ”förbjuda”, men jag tycker att konsumentansvaret borde innebära att fler väljer bort dyra pjäser som kostar mer än vad de smakar.

Nu har Ica Maxi vid Eurostop valt att inte sälja några fyrverkerier. Det är ett bra beslut och jag tycker att fler handlare borde följa efter.

Erfarenheter Julafton 2008

Jag lärde mig en hel del saker igår, nämligen följande:

– Man spricker inte, hur mycket mat och godis man än äter.
– Jag fick inte färre julklappar i år…heller.
– Repliken: ”Tyst, jag ser på TV!” fungerar inte i verkligheten.
– De repliker som kommer varje år från farmor, Janne, pappa och mamma under Kalle Anka och Karl-Bertil kommer verkligen VARJE år.
– Hur trevligt det än må vara med jul är det skönt att det bara sker en gång per år.
– En mobiltelefon är ett kasst substitut för närhet i förhållanden – du borde vara här, eller jag där.

Julen var mycket, mycket bra ändå! Nu är det bara timmar kvar till ”den stora hemvändarkvällen” – traditionellt juldagsfirande! Blir förhoppningsvis kul!

Vad får kultur kosta?

Marie Wirde och jag håller inte alltid med varandra, främst i kulturfrågor. Nu står hon och vill att Danskompani Raande Vo ska ha dubbelt så mycket pengar som de får idag, helt självklart och utan diskussion. Jag tycker att det är viktigt med offentligt stöd till kultur, men samtidigt måste rimligtvis kultur behandlas som vilken annan kostnad som helst och frågan är – har vi så mycket pengar att det är alldeles självklart att alla kulturinstitutioner ska få hur mycket pengar som de vill ha, när vi samtidigt måste spara på äldreomsorg och stöd till funktionshindrade?

Jag tycker inte det. Vill Kultur- och medborgarnämnden inom sin ram ge ett ökat bidrag till dem ska de givetvis få göra det, men det kan knappast vara alldeles orimligt att ifrågasätta kulturen. Det är många miljoner som runnit i julkalender, Raande Vo, Martin Mutter, Open art… pengar som kan gå till mycket, mycket annat.

Som sagt – kultur ska vi ha och kultur ska få kosta! Jag står helt och fullt bakom Socialdemokraternas kulturpolitik i stort, men ibland tycker jag att kulturen får ett frikort utan dess like – mycket därför att kulturbevakningen är enorm (vi har ju inga äldresidor i NA, men däremot kultursidor), kulturfolket är urstarka och kan tala för sig.

Principiellt tycker jag att kultursatsningar som kommer unga till gagn ska ha förtur. Jag tycker också att kultursatsningar i prioriterade områden ska prioriteras. Men kultur måste också vara en budgetpost som diskuteras på samma sätt som andra, och jag tycker Marie Wirde har fel som ser det som det heligaste i världen.

Äta tårta med Adolf Hitler

Adolf Hitler är ett namn som ingen annan än ett UFO inte förknippar med Andra Världskriget och förintelsen – alltså 1900-talets två värsta händelser.

Jag hade inte velat heta Adolf Hitler. Jag hade inte velat känna Adolf Hitler. Jag hade heller inte velat äta tårta med Adolf Hitler. Nu har dock två människor döpt ett barn i USA till just Adolf Hitler. Parets andra barn heter Aryan Nation (arisk nation) och Honszlynn Hinler är också naziinspirerade namn. Ändå menar föräldrarna att de inte är rasister, vilket ju är charmigt.

Tårtmakarna i New Jersey vägrade göra en tårta till barnkalas. Jag tror inte det kommer bli barnets största problem i livet.

Hoppas högerkoalitionen i Örebro kör över Krisdemokraterna också!

Tre fjärdedelar av regeringen går nu fram med en lagstiftning om äktenskap för samkönade par. Äntligen! Krisdemokraterna lämnas när de hör hemma, på efterkälken. Nu kommer förhoppningsvis oppositionens synpunkter bakas in så att sex partier säger ja till den nya äktenskapsbalken! Det vore bra för alla.

Om nio timmar börjar debatten om vårdnadsbidrag i Örebro – möjligtvis det värsta beslutet som en kommunfullmäktigeförsamling i Örebro kommer att fatta, och har fattat, på många år. Vi socialdemokrater kommer tillsammans med Vänsterpartiet att föra fram många bra argument varför vårdnadsbidrag är uselt. Min förhoppning är att några borgare lyssnar till dem, och till sina hjärtan, och gör som regeringen gjort – nämligen accepterar en oenighet och säger NEJ till vårdnadsbidrag!