Inte ens en tempoökning

Nästa vecka presenteras Socialdemokraternas vårbudget som skiljer sig från regeringens på så sätt att vår skapar jobb, deras klyftor; vår budget skapar tillväxt, deras bidragsberoende; vår budget förbättrar välfärden, deras urholkar den. Utbildningskontrakt för unga är en satsning som kommer göra unga anställningsbara på en allt hårdare arbetsmarknad, och så dagens satsning på life science

Utöver detta har Socialdemokraterna sett till att en riksdagsmajoritet gett regeringen i uppdrag att underlätta framväxten av barnomsorg på obekväm arbetstid, något som kanske framförallt blivit möjligt tack vare ett gediget arbete från flera nuvarande och tidigare riksdagsledamöter från Socialdemokraterna i Örebro län.

Runt om i Örebro län genomförs nu aktiviteter för att värva medlemmar. Idag var jag till exempel i Kopparberg, tätorten i Ljusnarsbergs kommun som är nordligast i Örebro län, för att tillsammans med Eva-Lena Jansson besöka Byggeriet, en arbetsmarknadsinsats för dem som står längst från arbetsmarknaden, dela material utanför Ica och Systembolaget, samt knacka dörr. Riktigt trevligt, bra och givande tillsammans med Ljusnarsbergs arbetarekommun. Men vi har aktiviteter i hela länet, med Första maj mitt i veckorna. 

Det roliga är att vi inte ens har höjt tempot. Vi liksom bara är. Ingen direkt tempohöjning utan vi bara är samma folkrörelseparti som alltid, med ständig närvaro i människors vardag och bra, kloka och väl avvägda politiska förslag som vi alltid lägger. 

Var Kent Persson, som idag varit partisekreterare en hel vecka, har tagit vägen, och vad som blev av den där tempohöjningen, det vet jag inte.

Hon styr i Örebro kommun – och du

Staffan Werme frågar sig vem som styr i Örebro. Det gör Lena Baastad, som är kommunstyrelsens ordförande, men hon styr givetvis inte ensam. Socialdemokraterna fick nämligen bara 48,2 procent i omvalet och med tanke på att Lena Baastad är en politiker som håller vad hon lovar, och hon tydligt klargjort att Örebro behöver en stark kommunledning i majoritet som inte är beroende av Sverigedemokraterna, styr hon tillsammans med Lennart Bondeson, KD, och Rasmus Persson, C.

Men dessa tre personer är ju inte allombestämmande. Faktum är att det totalt finns över 300 socialdemokratiska, kristdemokratiska och centerpartistiska politiker i kommunen, samt kanske 2500-3000 medlemmar (1800 sossar) som utgör grunden i vad som bestäms politiskt.

Men dessa par, tre tusen betalande medlemmar avgör inte allt heller. Det är nämligen så att den idag styrande kommunledningen i Örebro förhåller sig öppet till medborgarna, genom en ständig dialog. Just nu pågår exempelvis ett dialogarbete kring en av de största utvecklingsfrågorna för Örebro, sträckningen av järnvägen genom centrum. En annan konkret fråga där örebroarna just nu får ge sina åsikter är Storgatans öppnande för biltrafik.

Så det väldigt enkla svaret på Staffan Wermes fråga är att Lena Baastad styr, tillsammans med Bondeson och Persson, samtliga politiker i majoriteten, samtliga medlemmar i partierna som utgör majoriteten, och med samtliga 137 000 örebroare.

Så nu vet du det, Staffan.

Men givetvis finns det en bakgrund till att Staffan Werme ställer frågan – för innerst inne vet han givetvis detta. Det är måhända så att han fortfarande, snart ett år efter omvalet, är lite bitter över valresultatet. Därför försöker han på olika sätt påskina att det egentligen inte är Lena Baastad som styr, i ett sätt att förminska henne, och istället påstå att den som styr är Björn Sundin.

Björn Sundin är förvisso heltidsanställt kommunalråd och ordförande i en av kommunens tre programnämnder. Där har han en viktig roll för många stora, viktiga frågor. Han är också en av de 300 politikerna, 3000 medlemmarna, och en av de som dessa givit störst förtroende.

Men Lena Baastad är nummer ett. Skälet till att Staffan Werme vill hävda att det är Björn Sundin som styr är att Örebro kommun nu äntligen påbörjat arbetet med Truckstop, ett arbete som den förra kommunledningen (då FP styrde kommunen) helt sonika stoppade. Staffan Werme tycks vara av den uppfattningen att är det en jobb- och klimatsatsning (vilket Truckstop är) som inkluderar tung trafik och lastbilar måste det per definition vara så  att det är det manlige kommunalrådet som driver på, och inte det kvinnliga. Och visst vill Björn Sundin ha ett Truckstop, men det vill även Fisun Yavas som är Socialdemokraternas talesperson i sociala frågor, Thomas Esbjörnsson som är det i skolfrågor, och Lena Baastad som ansvarar för helheten.

För jobb, bättre miljö och tillväxt – det är det som genererar nya skatteintäkter till Örebro vilket på sikt leder till mer av en bättre välfärd. Det är kommunledningens främsta prioritet. Och det åstadkoms av ett gediget styrande.

Och hon som styr, hon heter Lena Baastad. Och du då så klart.

Skillnaden på att styra och att inte styra

Dagen har sina tvära kast… inledde morgonen med att försöka ta del av regeringens vårproposition. Hur skulle våra socialdemokratiska riksdagsledamöter kommentera innehållet? Jag hade tänkt ställa i ordning en PM. Men, visade sig, det kom ingen vårproposition. Det kom något som kallades för en vårproposition, men vad den innehöll – det vet jag fortfarande inte.

Regeringens enda skarpa förslag är det som presenterades i fredags, ett bostadspolitiskt förslag som handlar om att göra det litet lättare att hyra ut sin bostad, eller delar av den, i andra hand. Inga förslag om fler bostäder eller så. Utan bara om att folk ska kunna tjäna lite pengar på andras bostadsbehov.

Mer än så innehöll inte vårbudgeten. Tom, innehållslös, tunn – de passande beskrivningarna på budgeten är fler än förslagen i den.

På kvällen fick jag dock ägna mig åt riktig politik. Då sammanträdde kommunfullmäktigemajoriteten i Örebro – Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Åh, skillnaderna…

Att jämföra kommunledningen i Örebro med regeringen vore att göra kommunledningen en stor otjänst, det är lite patetiskt, men jag gör det ändå. På sammanträdet diskuterades flera enorma och stora framtidsfrågor; vatten från Vättern (Örebro behöver i framtiden nya dricksvattentäkter), Truckstop (en sorts serviceplats för tung trafik som vore bra både för dem, klimatet och Örebro kommun), skolutvecklingsfrågor, framtidens tågtrafik genom centrala Örebro, nytt utvecklingsbolag för de västra stadsdelarna som skapar nya jobb och ser till att fler människor kommer ut i arbete, nyordning för kommunens arbete med mänskliga rättigheter… ja, listan kan göras längre.

Skillnaderna på en kommunledning som styr och en regering som inte styr blir än tydligare när man fokuserar in på vissa områden, som jobbfrågan. Jag sa på senaste kommunfullmäktigesammanträdet att jobbfrågan kan mycket väl vara denna regerings största misslyckande, och efter att ha tagit del av vårbudgeten idag inser man än en gång att de inte ens nu har lösningar på problemet.

Mot det ställs då kommunledningen i Örebro, som med kraft och konkreta förslag agerar både för att skapa nya jobb i Örebro men också för att rusta örebroarna att kunna ta de jobb som skapas.

Det råder stora skillnader i politiken – men idag kanske inte de största politiska skillnaderna enbart handlar om höger och vänster, utan mer om vilka som styr och vilka som bara sitter av tiden…