Feg, fegare, Koalitionen…

Koalitionen gör det igen – viker undan när det blåser storm. Det är det beteendet som gör att en Koalition som tappar fem mandat, där ALLA partier gör dåliga val, ändå kan utropa sig som valets segrare och stolt sträcka på ryggen inför sin egna ”framgång”. En helt verklighetsfrånvriden Koalition.

En Koalition som inte tål kritik. Föräldrarna som hade elever på Karlslundskolan känner igen det. Det gick knappt att få tag på Koalitionens företrädare har de berättat. När Varbergaskolan lades ner vägrade Koalitionen att sitta med på stormöten. När nästan 11 000 hyresgäster samlade in namnunderskrifter för en folkomröstning om ÖBO-utförsäljning ville inte Koalitionen lyssna.

Nu gör de det igen.

Igår hade Lärarnas Riksförbund, ett opolitiskt fackförbund, ordnat ett panelsamtal på Rudbecksskolan för att diskutera arbetsmiljöfrågor som orsakats av den av Koalitionen, utan utredning, beslutade nedläggningen av Rudbecksskolan. Det var alltså inte en valdebatt utan ett samtal om kommunala frågor som rör ett viktigt ärende. Som lärarna sade i Tvärsnytt igår – dialogen med lärarna har varit usel från Koalitionens sida.

Koalitionen dök inte upp. Ingen – ingen av sju heltidsanställda kommunalråd dök upp. Ingen av typ 25 politiska sekreterare från Koalitionen dök upp. Ingen av ungefär 300 fritidspolitiker dök upp.

Alla KAN inte ha varit upptagna. Det är omöjligt.

De fegar helt enkelt ur, igen, när det blåser. Det är inte ansvarstagande och det är inte schysst mot lärarna och eleverna på Rudbecksskolan.

Riktigt besviken är jag på Niclas Persson och Miljöpartiet, vars besked inte verkar vara värd vatten. Lärarna trodde faktiskt på dem. Jag måste dock tyvärr erkänna att jag inte är så värst förvånad.

Annonser

Jag förstår fortfarande inte?

Jag börjar fundera på om jag nog ändå inte är otroligt korkad (har faktiskt fått höra det ett par gånger från olika mer eller mindre högt uppsatta företrädare från koalitionen så att det är säkert så). För nu förstår jag verkligen inte.

Förstår jag det rätt om koalitionen nu vill skapa 1100 förskoleplatser fast man för någon vecka sedan lovade 1200 platser? Har de ingen koll eller ändrar de fot IGEN nu. Vad kommer de säga om tre veckor – 400 platser? De största partierna i koalitionen vill ju sänka skatten med en krona vilket motsvarar 1900 platser bort så jag vet inte.

Förstår jag det rätt nu att Koalitionen vill lägga ner Rudbecksskolan fast Miljöpartiet inte vill det? I så fall har vi ändå en majoritet för att behålla den va, om nu inte – hemska tanke – rudbecksmotståndarna går framåt i valet den 15 maj. Var dagens besked gemensamt och har Miljöpartiet i så fall redan ändrat fot från den 14 februari? Det ligger ju i linje med koalitionens agerande, men jag vet inte?

Kollissionen gör det allt mer svårare för mig att förstå politik. Jag blir yr, jag blir matt. Kollissionens besked verkar vara skrivna i vatten och deras överenskommelser verkar de göra på Wasakonditoriet över en kopp kask. Vari ligger trovärdigheten? Vari ligger seriositeten?

Valet den 15 maj handlar om vem man tror är bäst på att leda Örebro. Lena Baastad och Socialdemokraterna, som håller vad vi lovar (i morgon har till exempel sjukvården varit gratis för folk upp till 25 år i en månad, ett redan genomfört vallöfte från i höstas) eller en koalition som lovar saker de hinner bryta innan örebroarna ens har valt. För egen del blir jag allt mer övertygad om att koalitionen är på väg att spela bort sig själva, men kommer för den saken skull inte sluta att valarbeta förrän vallokalerna är stängda.

Vill du vara med – kontakta mig!

Vi låter väljarna ta ställning till vem som lämnar ”ett mörkt arv”

Igår skulle den samlade högern ha presenterat en rapport som skulle berätta hur förträffliga deras skolnedläggningar har varit för örebroarna, hur bra det har blivit och hur framgångsrika de har varit rent ekonomiskt. Något säger mig att så här dagen efter tycker nog högerkoalitionen att den där rapporten, den skulle vi nog inte ha släppt.

Rapporten är inte bara ett hafsverk, den innehåller dessutom lögner och bryter på ett synnerligen opassande sätt mot reglerna över hur kommunens logotyp ska finnas på partipolitisk propaganda. Där ska den nämligen inte finnas alls, men när högern släpper rapport om sin egen förträfflighet (och Socialdemokraternas uselhet) gör de det med en rapport undertecknad av ”kommunledningskontoret” med kommunens logga, och på pressmeddelandet som skickade ut så är det kommunens logga och ”Barn och utbildning” som är avsändare.

Detta är, förutom att det är enormt otillåtet, problematiskt av flera skäl. Att använda Örebro kommuns logotyp till denna typ av dynga sänker kommunens varumärke och öppnar upp för en flodvåg av propaganda från de partier som för tillfället formar majoriteten betalda av kommunen och våra gemensamma skattepengar. Svarar man dessutom på påståendena i rapporten, vem skriver man till då? Kommunledningskontorets chef, som är kommundirektören Staffan Isling. Är det tjänstemannaledningen som har författat denna rapport? Knappast va?

Är rapporten diarieförd? Det bör den vara om det är en allmän handling författad av kommunledningskontoret. Men i och med att det handlar om propaganda, lögnaktig sådan, bör den definitivt inte hamna i något annat fack i kommunens diarie än pappersstrimlarens.

Men om vi lämnar de frågorna för ett tag och går till själva innehållet i rapporten inser vi snabbt att detta inte är en produkt gjord av tjänstemän. Den osar inte direkt kompetens och faktakoll och framförallt inte av gediget arbete. Själva grundansatsen i rapporten är fel. Det talas nämligen om ett mörkt ”arv” från tidigare kommunledningar. Här kan det finnas tillfälle för högerkoalitionen att påminnas om att ett parti i nuvarande kommunledningen även ingick i den förra, och bär med andra ord ett rätt så stort ansvar för detta mörka arv. Givet att det finns ett sådant. Vilket det givetvis inte gör.

Att lägga ner skolor är ingen tävling. Vem som lägger ner flest platser är ingen vinnare. Det är en jobbig process som förtjänar att ta tid och göras på ett bra sätt. Det försökte vi göra, och jag tror också att vi lyckades. Inte så att alla blev nöjda, men vi försökte föra en bra dialog med dåtidens berörda. Jag satt i skolnämnd sydväst under förra mandatperioden och deltog aktivt i medborgarkontakter av olika slag. Föräldrar tackade också mig för det. Det var roligt och givande för mig att få höra deras tankar och åsikter. Vi lyssnade. På varje grundskola bjöd vi in till stormöten där det kom allt mellan ett femtiotal och flera hundra. Vi pratade, vi lyssnade och tog in.

Det försökte högern härma, men det tycker de nu så här i efterhand inte var något bra. Dialog var inget bra. Folket var ju inte så böjliga som de hade hoppats. I framtiden vill Lennart Bondeson införa någon sorts maxgräns över hur många han kan tänka sig att prata med på samma gång.

Jag är helt övertygad om att högerns skräck för möten med mycket folk beror på att de inte är så många på deras medlemsmöten. De tycker liksom det blir lite obehagligt om det är fler än de närmaste fem. Vi sossar gillar medborgarmöten, och vill många medborgare prata med oss så är det något väldigt positivt.

Men trots dessa framgångsrika medborgardialoger kunde vi gå till beslut. Och här kommer vi till det fina i kråksången. Under förra mandatperioden minskades skollokalerna i kommunen med cirka 1700 platser, betydligt fler än under innevarande mandatperiod. Och trots dessa skolreduceringar satsade vi på skolor. Vi lade ett stort renoveringsprogram som innehöll renoveringar på OP-skolan, Almbyskolan, Mariebergsskolan med flera. Vi lade en generell renoveringspott på 3000 kronor per elev. Vi byggde även ut förskolan med fler avdelningar än vad sittande majoritet har gjort. Vi var kraftfulla, framgångsrika, lyssnande – allt det som högern i Örebro inte är.

Så det mörka arv som den gamla kommunledningen lämnade, det finns inte. Det är ett påhitt. Tvärtom drev vi ett bra arbete men på grund av Miljöpartiet fick Örebro kommun en ny ledning och med den har liksom allt det arbetet havererat. Skolor har lagts ned på ett fruktansvärt cyniskt sätt. På sommaravslutningarna har eleverna inte vetat vilken skola de skulle läsa i på hösten. Folk har hört av sig till oss med gråten i halsen och frågat efter besked. Medborgarkontakterna har inte skötts. Titta bara på de underliga turerna kring Rudbecksskolan, där Lotta Olsson och Lennart Bondeson hela tiden gett olika besked.

Örebro behöver en ny kommunledning. Det är 143 dagar kvar till valet.

Så sa de då – så blev det nu!

År 2006 formade sig de fyra borgerliga partierna och skrev ihop fyra tydliga vallöften. Om dessa var menade att läsas upp på något sorts standupmöte eller om de var menade att tas på allvar vet inte jag, men så här fyra år senare är det svårt att läsa borgarnas valmanifest utan att tänka på ord som ”valfläsk”.

Jag kan inte bekräfta att detta är sant, men det är en teori jag har. De tre första valmanifesten gömdes under Stortorget, Våghustorget och Köpmangatan (det som gömdes under Köpmangatan ville man kika på en andra gång så man grävde upp gatan för att titta på det igen, sen grävde man ner det igen.) Nu jäktar man fram en ombyggnation av Järntorget för att där under gömma valmanifest 4 ”Om makt, ansvar och förhållningssätt”. Förhoppningen är nog att ingen ska bygga om torgen igen på några årtionden så att ingen behöver ställa dem till svars för det de lovade då.

Men örebroare, varen lugna. Ty i mina gömmor har jag kvar de fyra dyrgriparna – Allians för Örebro 2006:s fyra valmanifest.

Låt oss titta på det fjärde, det med namnet ”Om makt, ansvar och förhållningssätt”.

De fyra löften som gavs i dett valmanifest var:

1. Vi ska skapa en stark allians!
2. Vi ska skapa ett öppet och lyssnande politiskt ledarskap!
3. Vi redovisar våra visioner!
4. Vi ska ta vara på de anställdas kreativitet!

 Sen brer de på när de förklarar vad det ovanstående innebär. Om vi tittar på vad punkt två, om det öppna och lyssnande politiska ledarskapet innebär så går följande att läsa:

Varför tycker så många örebroare att besluten fattas ovanför deras huvuden? Är det för att dagens majoritet hellre tar beslut i stängda rum och informerar efteråt, än diskuterar först och beslutar i öppenhet därefter. [sic!] Vi lovar att skapa en kommunledning där samtalet med medborgarna kommer först, där medborgarna har möjlighet att påverka innan besluten tas. Vi lovar inte att alla beslut kan föregås av diskussioner, men att de viktiga besluten måste diskuteras. Vi lovar också att enbart ge realistiska förhoppningar kring vad och hur man kan påverka. Det finns för många besvikelser i Örebro kring medbestämmande som egentligen inte varit menat annat än som ett spel för ett demokratiskt galleri. Vi lovar att alla beslut som kan tas i öppenhet, ska tas i öppenhet. Det innebär inte att alla möten blir offentliga. Men alla viktiga beslut ska fattas i nämnder och styrelser, protokollföras och offentliggöras för att veta vem som beslutat vad.

Vad säger ni om de högtidliga orden? Låter de vackra? Eller mer värt att fråga kanske, låter de som att de är med sanningen överensstämmande?

Nerikes Allehandas förtjänstfulla artiklar om nedläggningen av Rudbecksskolan visar med en på gränsen till övertydlig inlevelse hur dessa ord var ämnade för ett papper i en valrörelse. I själva maktutövandet känns pappret om ”grunden för den nya majoritetens arbete” inte som något som behöver beaktas. För hur man än vrider och vänder på det är rimligtvis frågan om en nedläggning av en av Örebros tre centralt belägna gymnasieskolor, en skola från 1857 med byggnader från 1901, ”en viktig fråga”. Och det är också en fråga som hade kunnat tas i öppenhet.

Men majoriteten, eller närmare bestämt, kommunalrådet Lennart Bondeson, KD, valde annorlunda. Istället för ett öppet, tydligt och protokollfört beslut i en nämnd fattades beslutet på ett parodiskt sätt utan att tjänstemän, gymnasienämndens ordförande Lotta Olsson, M, eller andra politiker kände till det. Var vet ingen. Men när gymnasienämndens ordförande fick beslutet att en av verksamheterna i hennes förvaltning skulle läggas ned kom det som en blixt från klar himmel. Och för alla oss övriga, skolpersonal och elever inkluderat, finns det inget beslut att härleda nedläggningsbeslutet till. Mer allvarligt gör det att beslutet inte är överklagningsbart.

Detta är alltså inte Nordkorea. Det är inte Kuba. Det är Örebro, Sveriges sjunde största stad.

 En politiker, anonym i tidningen, kommer med det smått otroliga citatet: ”medborgardialog ska man bara ha om positiva saker, inte när man lägger ner skolor och sjukhus.” Vem det är som som säger så vet vi inte. Är det Werme? Elamsson? Lindström? Sörman? Vi vet inte, vilket gör att det enda rimliga är att misstänka att hela majoriteten står bakom den synen fram till det att andra politiker tydligt tar avstånd och den ”skyldige” träder fram.

Att högerkoalitionen i Örebro kan lägga ner en gymnasieskola utan tillstymmelse till utredning eller motivering till att det just är denna gymnasieskola som ska läggas ned är dunderallvarligt. Men att man dessutom gör det på detta sätt är än mer dunderallvarligt.

Det är 202 dagar kvar till valet.