Listerine = ett sätt att dö på

I förrgår – på apoteket i Örebro – utspelade sig följande dialog:

Jag: Eh, jo, jag skulle vilja ha typ lite mer tandtråd och sån där munskölj.

Apotekare: Ok! Då kan jag rekommendera denna (*plocka fram tandtråd*) och så denna fluormunskölj, Listerine [haha, dum kund – han går säkert på det!]

Jag (dum kund): Ok! Ja, den tandtråden känner jag igen, den fransar inte står det men det gör den, för jag har använt den förrut och varje natt varit tvungen att plocka bort tandtrådsflisor från munnen med pincett – jag tar den! Och Listerine, är inte det som ger utslag i poliskontroller?

Apotekare: Haha, du är nog den tionde som frågar det – men nej, det är bara och tuta och kör. Den innehåller fluor så du får riktigt rena tänder [dum kund det där, han går säkert på det – han kanske kan köpa nåt mer, jag är ju parmaceutiskt utbildad, ett ord han inte ser ut att ens kunna uttala…]

Jag: Ok, då tar jag den också.

Apotekare: Var det något mer?

Jag: Nej tack!

Apotekare: [ok, han var smartare än vad han såg ut, men han köpte i alla fall Listerine, idiot]. Det blir 75 kronor.

Sen på kvällen, efter att ha tandtrådat mig i under- och övergom samt plockat efterföljande tandtrådsflisor till kattens stora glädje, och efter att ha borstat mina tänder med min elektriska tandborste (det känns så skönt att stoppa något uppladdningsbart och elektriskt i munnen – vänta bara till ”forskare” kommer fram till vilka läskiga sjukdomar man får av det), så tar jag fram mitt Listerine. 2 cl står det att man ska ta – jag vet inte hur mycket det är så jag höftar till.

Nästa gång kan jag lika gärna dricka kaustiksoda.

Det frätte, det sved, jag plågades. Mina ögon tårades. Jag skulle skölja i trettio sekunder, och jag höll ut. Men fy tusan vilken produkt att vara stark!

Jag har i mina dar, åtminstone vid något tillfälle, druckit en produkt som innehåller något mer än lättölshalten av alkohol. Men det var som att hälla senapssyra i gommen.

Men nu känns jag ren i tandkött och tänder – och det var väl det som var meningen. Och som det står skrivet: Vill man vara fin får man lida pin. Lida pin med Listerine – det borde bli en ny slogan för dem! Min slogan får bli: Jag tänder inte på Listerine!

Mamma mamma, varför får inte jag slänga vatten på statsministern när finansministern får hälla kaffe på MUF-ordföranden???

Haha, denna film var lite rolig. Eller ja, den var skittråkig, men spola fram till det är ungefär 30 sekunder kvar av den. Då blir den party. Titta på Niklas Wykmans (muf-ordförandens – killen utan hår) chockartade blick, och finansministerns (killen med hästsvans) snabba och statsmannalika ingripande! Roligt!

Moderata bidragspartiet

Moderaterna mottog under valrörelsen 2006 30 miljoner kronor (!) i bidrag från hemliga donatorer. Det är sjukt mycket pengar, som ingen vet varifrån de kommer.

Jag tycker att det borde vara lagtvång på att partierna måste berätta från vilka de får stora gåvor, och vi är många som tycker så. För man är rätt naiv om man tror att en donator (det kan ju mycket väl handla om en person som skänker, säg 10 miljoner kronor (30 miljoner kronor är nämligen tre gånger så mycket pengar som moderaterna normalt får varje valrörelse från hemliga donatorer)) skänker pengar helt utan krav på någon motprestation. Och baserat på moderaternas politik är det ju inte direkt de arbetslösa och sjukskrivna som skänker pengar till dit.

Men Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare, tycker att det är självklart att pengarnas härkomst kan få förbli hemlig, med motiveringen: ”Socialdemokraterna får ju omfattande stöd från fackföreningsrörelsen”. Och? Hur hemligt är det på en skala?

Det är väl inget fel att skänka pengar till ett parti, men det är oerhört fel om nu dessa människor (för vem garanterar att så inte sker) fortsättningsvis skänker pengar, hemligt, för att på så sätt få ett direkt inflytande över regeringens politik, utan att någon vet vem det är. För att facket har inflytande över den socialdemokratiska politiken är en sak – de flesta människor gillar facket. Men de åsikter som dessa hemliga miljondonatorer står för, gillar vi verkligen dem?

Moderat örebropolitiker: Skolka mera!

Richard Vappelin, moderat ordförande i Vuxenutbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, kom i dagens tidning med det famösa rådet till gymnasieelever: ”Skolka, så har ni chans att läsa upp era betyg senare!” Bakgrunden är att rätten för gymnasieelever att läsa upp redan godkända betyg tas bort i den sparivriga högerkoalitionens Örebro.

Skolka!? Jag undrar just vad Jan Björklund skulle tycka om det!

Jag tycker att det är självfallet inte ett vinnande koncept att gymnasieelever i teorin kan läsa om kurser på Komvux direkt efter studenten. Framförallt är det väldigt dyrt. Men det är inte så det går till i praktiken. Även om det säkert finns elever som latar sig på gymnasiet, för att sen efter trean inse att ”Oj, jag kanske borde ha pluggat mer”, så är Komvux oftast en möjlighet för något äldre elever. Och vari ligger egentligen felet i att kunna läsa upp betyg? Läsa om, lära sig mer… Borde inte alla vi vara överens om att ju mer kunskap varje elev tillskansar sig, desto bättre?

Vappelins inställning bygger på tanken: ”Bättre fly än illa fäkta!” Jag håller med Vappelin, det är en tanke som funkar. Men det är inte gymnasieeleverna som bör skolka. Istället bör högerkoalitionen lämna skolbänkarna, varför inte gå ut och bada som den moderata politikern rådgav de ungdomar i Motala som inte får några sommarjobb när borgarna producerar arbetsmarknadspolitik. För jag lovar Vappelin, precis som gymnasieeleverna tjänar på att strunta i skolan, tjänar Örebro och örebroarna på att moderaterna ägnar sig åt något annat än politiken.

Rest in peace lilla misse

Malin (v) har skaffat sig en katt. Mycket katt-diskussioner på jobbet, för oss som inte har skaffat alla dessa barn som de andra på oppositonskansliet skaffar sig. Idag är det för övrigt prick sex år sedan min förra katt, Pussel, dog. Han var söt. Jag har nog kvar rivmärken från honom.

Det dummaste av alla dumheter

Måste vara att Europaparlamentet har hälften av sina möten i franska Strasbourg. Detta kostar enormt mycket pengar, pengar som man hade kunnat gjort mycket bättre saker för.

Den nye franske presidenten Sarkozy säger nu att han ”aldrig ger upp Strasbourg” och att det är en del i den ”balans” som råder i EU.

Det är sånt här som gör att EU-motstånd finns, och som på något sätt gör att det går att förklara.