Därför måste vi säga nej till gårdsförsäljning

Tänk så pittoreskt gårdsförsäljning av alkohol låter. Istället för att tvingas trängas i långa köer på fredagkvällarna för att köpa din goda vinflaska från någon liten charmig gård i Sverige så kan du köpa din flaska just på den charmiga gården. Lotta Olsson, som ju ser en chans till att på nymoderat vis vara lite så där liberal samtidigt som man är socialt ansvarstagande, ser gårdsförsäljning som en utomordentligt god sak.

Men nu kommer uppgifter om att gårdsföräljning inte alls behöver vara försäljning på gårdar. Det kan i stort sett innebära försäljning i praktiken överallt. Med andra ord kan det lika gärna bli en spritbutik mitt i stan som på en trevlig liten gård på landet.

Gårdsförsäljning kan låta oskyldigt, men är egentligen ingenting annat än ett första steg till alkoholmonopolets avskaffande. Det bör inte införas!

 

Annonser

Utvecklingsstörda föräldrar – svår fråga?

En moderatkvinna i Växjö tar upp den ”svåra frågan” om föräldrar som blir föräldrar. Frågan ”måste upp på bordet” som moderaten Catharina Carlsson skriver.

Ok, låt oss då föra upp frågan ”på bordet”.

Barn kan bli till på flera sätt. Ett sätt är det som brukar kallas ”det normala”. För det normala finns det flera ord. Jag använder termen: ”ha sex”.

Om en fertil man har sex med en fertil kvinna utan att de skyddar sig kan det ske en befruktning. Sker en befruktning kan det nio månader senare födas en, eller för den delen ett flertal, bebis/ar.

Detta är liksom grundfakta. Ingen ifrågasätter nog att begåvningshandikapp inte innebär infertilitet, vilket gör att begåvningshandikappade kan vara fertila. De kan givetvis också vara infertila, men det är i så fall inte orsakat av deras begåvningshandikapp (de kan ha funktionsnedsättningar som orsakar infertilitet, men inte själva begåvningshandikappet). Det är också grundfakta. Har en fertil begåvningshandikappad man sex med en fertil begåvningshandikappad kvinna kan det bli barn.

Med den grundfaktan i bakhuvudet måste man alltså redan här ingripa om man nu som Catharina Carlsson inte vill att begåvningshandikappade ska bli föräldrar. Antingen genom att tvångsmässigt hindra begåvningshandikappade från att ha sex eller på något sätt göra dem infertila. Vilket av dessa som Catharina Carlsson förespråkar vet inte jag, det skriver hon inte, men av de två torde egentligen enbart det ena vara genomförbart. Det är som Catharina Carlsson själv skriver en redan beprövad väg i Sverige som så här i efterhand inte känns alldeles, alldeles bra att härma.

Detta av flera skäl. För det första är det i grund och botten helt omänskligt att göra människor inkapabla att få barn. Det är en fullkomligt oacceptabel gärning givet att det inte sker av medicinska skäl. För det andra finns det inga som helst garantier på var detta skulle sluta. De tvångssteriliseringar som utförts i Sverige tidigare är idag en stor skam, och vem säger att ett eventuellt nytt sådant beslut inte skulle vara en skam framöver. Jag skäms redan nu bara av tanken. För det tredje är det givetvis också en kränkning av en människas, för det är människor vi pratar om, frihet som inte går att beskriva med andra ord än fruktansvärd. Vilka sår det gör på en människa kan jag inte ens ana, men om en kvinna med begåvningshandikapp får höra att hon gjorts inkapabel att få barn tror jag känslorna skulle svämma över.

Så nej, nej och nej – inga tvångssteriliseringar mer i detta land!!!

Och lika fel av exakt samma skäl vore givetvis tvångsaborter.

Vad ska då göras? För hur idiotiskt förslaget (som ju faktiskt Catharina Carlsson inte alls helt och hållet tar avstånd från) om tvångssteriliseringar än är kan jag ge Carlsson rätt i att frågan om utvecklingsstörda föräldrar måste diskuteras. Det finns garanterat barn idag som far illa på grund av att deras föräldrar inte klarar föräldraskapet, MEN detta gäller ju även barn till föräldrar utan begåvningshandikapp. Föräldrar med alkohol- och drogproblem, föräldrar med psykiska sjukdomar, personer med olika former av problem – eller för delen, helt vanliga ”svenssonföräldrar” men som bara inte klarar av att vara föräldrar, kan vara dåliga föräldrar. De är inte per definition det, men de kan vara det. Och då måste rimligtvis samhället ingripa.

Att skilja barn och föräldrar är en extrem åtgärd som måste ske med största restriktivitet. När det sker bör det i första hand vara temporärt. I den mån som det är möjligt måste föräldrarna i första hand få ett rejält stöd där barnens bästa hela tiden beaktas i första hand. Stödet ska utformas så att barnen får det allra bäst. Detta tror jag bör vara fallet i alla fall där föräldraansvaret inte tas, om det så beror på föräldrarnas bristande begåvning eller på andra faktorer.

Sen får Catharina Carlsson komma med sin lösning.

H&M har sönder kläder som ska slängas så att inte behövande kan använda dem i kylan

Det är kallt i världen. För något år sedan framkom det att matkedjan Lidl häller gift i mat för att inte uteliggare ska kunna äta den. Det väckte avsky och hat hos många av oss och den bojkott de flesta av oss hade mot Lidl växte sig ännu starkare.

Nu berättar New York Times om en ny form av företagscynism. I den fullkomligt vidriga kyla som världen just nu befinner sig i, bildligt och konkret, förstör den svenska klädkedjan H&M sina kläder som ska slängas så att inte hemlösa kan ta dem. Kläder, som av olika skäl inte gick att sälja, förstörs istället för att ges till välgörenhetsorganisationer som kan förmedla ut dem.

I morse var det 28 grader kallt i Örebro. Jag riktigt fryser när jag tänker på det. Jag led dock inte av det. Jag låg inbäddad under mitt tjocka täcke, med elementet på för fullt, i min moderna hyresrätt. Några som led av det var alla som inte har något tjockt täcke att bädda in sig under. Som inte har något element. Eller någon hyresrätt, oavsett modernitet. De som ligger utomhus, de som ligger på parkbänkar, i soprum (där vi störs av dem trots att vi rimligtvis inte har något där att göra under nätterna) eller i offentliga toaletter. Där de inte får ligga mer än några minuter innan larmen går. Och som nu inte ens får ta de kläder du och jag inte vill betala för.

I morse var det 28 grader kallt i Örebro. Det är lite kallare i världen.

Säg nej till liberalisering av svensk drogpolitik – säg nej till sprutubytesprogram

Ett antal folkpartister i Stockholm går idag till hårt angrepp på partikamraten och landstingsrådet Birgitta Rydberg för hennes syn på droger och sprututbytesprogram.

Birgitta Rydberg är mot sprututbyte och folkpartisterna, däribland Alexander Bard, är för.

Man kan se frågan om sprututbyte på två sätt, och vilket sätt du ser det på gör oftast att du lite grann blundar för den andres argument. Det inser jag också, som trots allt ser på frågan på just ett av de två sätten.

Mitt och mångas sätt att se det på är att om det offentliga ”hjälper” narkomanen med rena sprutor hjälper man till med hans eller hennes missbruk. Om sprututbyte blir helt och fullt accepterat ser jag det som att samhället verkligen hamnar på det sluttande planet. För om vi ska bidra med rena sprutor, varför ska vi då inte se till att knarket också är bra?

Det andra sättet är att smittspridningen bland sprutnarkomaner är stor, och att spridningen av sjukdomar som HIV och Hepatit skulle kunna begränsas om bara sprutorna var rena. Att frågan om sprututbyte inte är en fråga om att ”hjälpa” narkomaner utan en fråga om smittskydd.

Jag tycker inte att det är en logisk slutsats. Rena sprutor i sig är bra, men knark är dåligt och att ge människor rena sprutor är att ge dem en god anledning att fortsätta ta droger. Det går att påstå att man kan få goda kontaktytor med narkomanerna, möjlighet att ge dem råd och stöd och också behandling – men faktum är ju att man samtidigt ”hjälper” narkomanen att fortsätta.

Sverige behöver inte en mer liberal narkotikapolitik. I ett samhälle där alkoholkonsumtionen redan nu stiger kraftigt finns det all anledning att göra allt vad vi kan för att stoppa missbruk av olika slag. Det måste finnas andra sätt att stoppa spridningen av smittsamma sjukdomar än att hjälpa folk att knarka.

Tyvärr har Socialdemokraterna i Stockholms län en annan inställning än jag. Det verkar som att vi har en rejäl diskussion framför oss på partikongressen i höst.

Denna jävla alkohol

Socialminister Göran Hägglund vill höja skatten på alkoholsvenskarna vill istället göra alkoholen billigare.

Alkohol är ett kärt debattämne. Alla har en uppfattning om det, från den som aldrig druckit en droppe till den som druckit sina första glas vid lunch.

Alkohol är i Sverige en källa till njutning och smärta. Njutningen – vissa alkoholdrycker är närmast synonyma med högtider och kulturella evenemang. Är det midsommar ska det drickas nubbe, är det student ska det skålas i champagne, liksom på nyår, på jul ska det drickas den sortens öl just det året. Kräftor kräver den typen av dricka. Och de flesta av oss som ”dricker” gör det därför att vi tycker att det är gott att då och då ta ett glas vin, en öl, en drink… Ibland dricker vi lite mer än vid andra tillfällen, men de flesta av oss har bra kontroll.

Smärtan… Från det att Sverige gick med i EU till 2004 , alltså för fem år sedan, har alkoholkonsumtionen ökat med drygt två liter per svensk. Räknat i ren alkohol dricker VARJE svensk över FEMTON ÅR smått ofattbara 11 liter sprit per år. De flesta har kontroll som sagt, men med tanke på hur ojämnt fördelat dessa 11 liter är (många dricker ju inte alls) finns det många trasiga människor bakom all denna statistik. Människor som drabbas av lådvin, av liberaliseringstankar, av avmonopolisering, av ökning av reklam. Och så vidare…

Jag har själv sett på nära håll vad alkohol kan göra med människor. Jag har sett hur alkohol kan förstöra. Jag har sett hur alkohol förstör. Och jag är lyckligt lottad, liksom de flesta människor i min bekantskapskrets. Det finns så många öden i systembolagskön som vi aldrig får reda på.

Hur ska då samhället tackla denna ökade alkoholkonsumtion? En höjning av skatten är ett förslag som kan ha effekt i det korta loppet, men på längre sikt så tror jag att svenskens drickande inte påverkas nämnvärt av en smärre prishöjning. Möjligen dryckesmönstret – blir det dyrare med sprit köper vi mer öl och vin och vice versa. Blir det dyrare överlag blir resorna till Danmark och Tyskland fler, liksom importen.

Nej, jag tror snarare på olika typer av insatser. Spridandet av Örebro Prevention Program måste fortsätta. Det är en framgångsrik metod som jag hoppas att fler tar efter. Om ungdomars inställning till sprit förändras sker en minskning i stort på sikt. Men även vuxnas beteende måste ändras. Kanske via hårdare regler och ökad restriktivitet, kanske via prisökningar, men kanske snarare via en skillnad i kultur. För inte allt för många år sedan var rökning en spridd syssla. Idag är det en ful syssla som allt färre sysslar med. Varför den inställningsförändringen skedde är värt att utreda.

En Mac Beer med plusmeny tack!

Nu har McDonald’s sökt, och fått, tillstånd att servera starköl på en av sina restauranger – den på Arlanda flygplats.

Jag kan tycka att beslutet i Socialnämnden i Sigtuna kommun är korrekt – jag har svårt att se varför McDonald’s ska behandlas annorlunda än andra ”restauranger” ur ren myndighetssynpunkt. Givetvis kan man hävda att McDonald’s är särskilt frekventerad av barn, men i exempelvis Örebro har alkoholtillstånd givits till restaurangen på IKEA som ju också är välbesökt av barn och unga, så jag kan inte riktigt se varför Socialnämnden borde säga nej.

Däremot tycker jag att det är beklagligt av McDonald’s att servera starköl. Även om McDonald’s är en jävla skitrestaurangkedja har man ändå vissa inställningar som är vettiga. Inställningen till alkohol tycker jag är en sådan.

Argumentet att mest är vuxna som besöker McDonald’s på Arlanda tycker jag är dåligt. Dessutom tvivlar jag på att det är helt sant, men även om det skulle vara så – ska då inte McDonald’s på Centralstation i Stockholm söka?

Jag hade hoppats, och förväntat mig, mer av McDonald’s. Jag tycker vi behöver fler alkoholfria miljöer i samhället och detta är definitivt ett steg i fel riktning.