När lyckan föder krav på ansvarstagande

Den 15 maj har passerat och den längsta valrörelsen i svensk historia är över. Vissa påstår att valrörelsen inför valet 2010 började redan när det stod klart att Sverige fick en borgerlig regering, och att koalition Örebro tog makten i kommunen. Det stämmer säkert i viss utsträckning och när sedan valrörelsen fortsatte efter valet i september 2010 ända fram till klockan 20.00 söndagen den 15 maj 2011 skrevs historia.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är överlycklig just nu över det valresultat vi socialdemokrater har gjort. Med enbart de röster som avlämnades på valdagen i andra lokaler än vallokalen kvar att räkna har vi socialdemokrater fått smått ofattbara 47,26 procent av rösterna i den nordöstra valkretsen. Det är åtta procentenheter upp i jämförelse med i höstas och nio procentenheter upp i jämförelse med 2006.

Men det finns baksidor. Trots att det var nästan 300 fler personer som fick rösta i söndags än i september och 1100 fler än 2006 var det 5000 färre som röstade i söndags än i höstas. Det går inte att beskriva som något annat än ett misslyckande.

En annan baksida är att det enda parti som gick fram något förutom vi är Sverigedemokraterna. Också det kan inte beskrivas som något annat än ett misslyckande. Samtidigt var det många förståsigpåare som trodde att de skulle gå frammåt ännu mer på grund av det befarat låga valdeltagandet. Men ändå – en mycket tråkig och oroande utveckling.

En stor tråkighet är att vi verkar ha tagit lite från Vänsterpartiet som också har tappat.

De fem partierna i Koalition Örebro gjorde riktigt dåliga val. Två av fem partier får inte ens sina förstanamn i topp när personkryssen har räknats och Miljöpartiet ser ut att kunna få det med en hårsmån, men det ledande kommunalrådet kommer ganska långt bak. Folkpartiet backar 3 procentenheter från i höstas; Moderaterna 1,5 och ett mandat; Miljöpartiet 1,6 medan Centerpartiet och Kristdemokraterna bara backar marginellt.

Därmed inte sagt att alla partier gjorde dåliga valrörelser. Jag har på Kent Perssons blogg berömt Moderaterna för sin valrörelse och jag gör det gärna igen. De har gjort bra ifrån sig, men jag tror framförallt att veligheten kring politiken, oklarheten vad man lovar och att Moderaterna faktiskt inte är lika populära som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är, gjort att de tappat så. Centerpartiet har varit urstarka i Ervalla och Kristdemokraterna gjorde tappra försök i Vivalla. Miljöpartiet gör som vanligt snyggast annonskampanjer och hade ett tydligt budskap.

Folkpartiet förtjänar ett eget blogginlägg men jag tänker avstå från att skriva det. Jag hoppas och tror att deras medlemmar kan dra sina egna slutsatser från den här valförlusten. Obegripliga annonser, lögner om motståndare och ett budskap som handlade om en vantolkning av skälen till omval är inte vad väljarna vill ha av ett parti som faktiskt har styrt kommunen i fyra år. Jag tror att Örebro kan få ett starkt folkparti i framtiden men de behöver verkligen röra om i grytan. Tolkar jag deras ordförande rätt kommer inte det att ske.

Varför gjorde mitt eget parti ett så otroligt bra val? Jag tror att skälen kan beskrivas som följande:

Lena Baastad-effekten
Att få knacka dörr med Lena Baastad den här valrörelsen har varit en ynnest. Folk inte sagt: ”Jag ska rösta på er!” De har sagt: ”Jag ska rösta på dig!” Hon har haft ett otroligt stöd i alla distrikt och gjort en fantastisk valrörelse. Hon får fler personkryss detta val än i höstas. Hon kommer att kunna leda Örebro med fast hand men med ett lyssnande öra. Hon är den typ av ledare som en kommun behöver, en ny typ av politiker som står för dialog utan att för den delen brista i kompetens.

Den ständiga närvaron till väljare och medborgare
Ok, det har varit val lite väl ofta i Örebro nu på sistone kanske. Men för oss socialdemokrater är en valrörelse egentligen bara ett par högre växlar i det arbete vi annars ständigt bedriver. Vi slutar inte lyssna på folk, vi slutar inte knacka dörr, vi slutar inte bjuda in till möten bara för att vallokalerna stänger. Det ser örebroarna. Det ger förtroende. Det ger resultat.

Vi ÄR en folkrörelse!
Att borgerliga partier lite avundsjukt försöker göra ner Socialdemokraterna som en folkrörelse hör till det politiska spelet. Att de påstår att det är heltidsanställda som håller uppe arbetet håller inte när de tittar på hur vi arbetar. Vi knackade exempelvis genom hela Vivalla två gånger på valsöndagen – det är en omöjlighet egentligen, men vi klarar av det. Samtidigt som vi knackar Norrby, och ytterligare hundratals portar runt omkring på Norr! Samtidigt som vi bladar i stort sett varje brevlåda i distriktet. Samtidigt som vi är det enda parti som bemannar valstugan på Järntorget. Samtidigt som vi har en valhusvagn i Vivalla. Samtidigt som vi står och delar valsedlar vid varje vallokal. Detta enbart på valsöndagen. Tänk då alla som gör allt bakgrundsarbete – som lappar rosorna, viker lapparna, klistrar affischerna… Jag säger det inte för att skryta – jag säger det för att jag är stolt över det. Vi ÄR en folkrörelse, och en förbannat jäkla bra sådan!

Väljarna tror på vår politik
Det är klart att till syvende och sidst så är det politiken som avgör. Ingen väljare röstar på det parti som knackat på dörren flest gånger eller som hade flashigast typsnitt i annonserna. Att vara trovärdig, att ha en politik som väljarna tror på och en politik som faktiskt väljarna är beredda att lyssna på och ta till sig av. Vi har inte bytt ut vår politik från i höstas som vissa andra partier försökte göra. Vi har inte gått med på överbudspolitiken utan hållit oss till det som är genomförbart. Det har varit trovärdigt!

Vi har varit hyperlokala
Omvalet blev bara i en fjärdedel av kommunen. Det var ett begränsat område med ett antal valdistrikt där vi enkelt kunde föra en dialog om just den gatstumpen, just den förskolan, just den busshållsplatsen! Det var ett framgångsrecept.

Nu börjar allvaret! Med den valframgång vi har fått går det inte att blunda för att vi har fått ett stort förtroende som måste tas till vara. Vi måste, och kommer att, stå upp nu. Vi ska visa att vi är ett parti att lita på, som står starkt inför alla de dagar som nu väntar. Det kommer vi att göra. Det går att lita på!