Flera sorger, flera bedrövelser – en stor lättnad!

Valrörelsen 2010 är över. Vi har ett resultat, om än ett preliminärt och ännu inte helt avgjort resultat, så har vi ett resultat.

Alliansen fick ett större stöd än de rödgröna. Det gör mig sorgsen och uppriktigt ledsen. Dels för att jag givetvis hade hoppats på en rödgrön regering, ledd av Mona Sahlin, som hade drivit en annan politik än den vi nu kommer att få se. En politik utan utförsäkringar, utan stupstock, utan mer kärnkraft. En politik med en mänsklig sjukförsäkring, jobb från första dagen för unga, välfärd före stora skattesänkningar och mer förnyelsebar energi. Nu blev det inte så.

Varför? En del högt uppsatta (åtminstone förr) vill tillskriva vår partiledare valförlusten. Tveka inte en sekund  – dessa gubbar, för det är det de är, hade inte stått först och hyllat Mona Sahlin om vi istället fått 40 procent av rösterna. De hade sin åsikt bestämd från början, och det tycks lättare att lära gamla hundar att sitta än att lära gamla gubbar att tiderna är nya. Visst måste man som socialdemokrat inse att den extrema hatkampanj som framförallt Expressen drev mot Mona Sahlin bidrog. Visst förekom det att folk sade att de ville rösta på S men inte skulle göra det på grund av Mona Sahlin. Å andra sidan förekom det också att folk sade att de ville rösta på Socialdemokraterna i år tack vare Mona Sahlin, tack vare chansen att få Sveriges första kvinnliga statsminister och rösta på den ledaren som lyckades forma ett rödgrönt regeringsalternativ i grunden. Mona Sahlin kan ha gett oss röster, hon kan ha förlorat röster åt oss. Som alla partiledare i grunden är hon en offentlig person som folk har åsikter om.

Jag gillar Mona Sahlin. Eller fan, mer än så. Jag älskar Mona Sahlin som politiker!

Jag vill att hon ska vara min partiledare under den här mandatperioden, jag vill att hon står först och motsätter sig högerpolitik och rasism. Jag vill att hon blir vår statsminister senast i valet 2014.

Förlorade vi valet på grund av vår politik? Motståndet mot RUT-avdraget lyfts nu upp som en potentiell orsak till att människor valt bort oss – det vill säga lyssnade för lite på medelklassen. Andra påstår att det är att vi inte stod tillräckligt ”långt åt vänster” – det vill säga lyssnade för mycket på medelklassen.

Svaret på om vi förlorade valet på ditten eller datten kräver en långt grundligare analys än vad som är möjligt bara två dagar efter valet. Helt klart är att vi förlorade, och det måste vi nu leva med. Tyvärr fler än vi.

Alliansen fick ett större stöd än de rödgröna, men de fick inte majoriteten av svenska folket bakom sig. Sverige fick ett åttonde riksdagsparti, ett rasistiskt sådant.

Sverigedemokraterna är en blemma i svensk demokrati. Jag skäms, direkt skäms, över att vara svensk idag. Hur någon kan kalla sig ”stolt svensk” och sedan lägga sin röst på detta kvinnofientliga, arbetarfientliga och öppet rasistiska parti är mig främmande. I lilla västgötska Grästorp gick det ännu värre. Där kom ett nazistiskt (!) parti in. Svenskarnas parti, en förlängning av Nationalsocialistisk Front är direkt sprungen ur nazitysklands tankar.

Jag ska i morgon betala in 600 kronor till Expo för att därigenom visa min avsky mot dessa krafter. Jag ska uppmana alla jag känner att göra likadant. Skulle alla mina Facebookvänner och alla som följer mig på Twitter göra samma sak blir det drygt 700 000 kronor, alltid något.

Själv har jag verkat mest i lokalvalet. Här gör Socialdemokraterna ett superval! 2006 fick vi drygt två procentenheter mer än vad Socialdemokraterna nationellt fick i riket. I år får vi nästan tio procentenheter mer än riksresultatet. En otrolig skillnad!

Detta beror på den otroliga valrörelse vi socialdemokrater har gjort! Mer om den strax. Det beror också på den politik vi drivit under mandatperioden, mer om den strax. Men det beror också på den politik vi gick till val på lokalt. En politik vi under fyra år tillsammans med örebroarna arbetat fram. Vi har inte låtsaslyssnat. Vi har haft möten, knackat dörr och pratat med folk. Det gav resultat.

Socialdemokraterna i Örebro gjorde en helt otrolig valrörelse! På de sista två dygnen knackades det över 9000 dörrar! Totalt sett genomförde Socialdemokraterna nästan 5 procent av samtalen i samtalskampanjen som Socialdemokraterna hade, trots att vi bar utgör 1,5 procent av riket. Vi kom sammanlagt upp i cirka 38 000 knackade dörrar (målet var 35 000). Vi ordnade stadsdelsfester, välbesökta seminarier, deltog på skoldebatter, stod på torget, pratade med folk i partilokalen, besökte stadsdelarna och bostadsområdena, arbetade med att höja valdeltagandet… kort sagt, vi var överallt – hela tiden! När jag i söndags kom till partilokalen klockan 8.10 satt ett tjugotal frivilligarbetare och ville sätta igång. Människor har kommit till partilokalen med mat åt femtio personer, flera gånger om. Folk har bemannat lokalen med ingen annan uppgift än den självpåtagna rollen som ”värdinna”, städerska och alltiallo. Vi har haft en otrolig kraft som inget annat parti har lyckats uppmana!

DET avgjorde valet! DET gjorde att vi vann! Alla hundratals människor som deltagit. Men det finns också en annan förklaring.

I fyra år har Örebro kommun styrts av Staffan Werme.

På fem år har han och hans vänner:

  • Lagt ner eller beslutat om nedläggning av fem skolor
  • Sålt människors lägenheter trots att över 11 000 örebroare protesterade
  • Tagit bort nattbussar
  • Återinfört nattbussar några veckor senare
  • Tagit bort gymnasiekortet för ungdomar
  • Skurit ner i välfärden
  • Stängt uteserveringar kl. 23.00
  • Öppnat uteserveringarna några veckor senare
  • Byggt om torg och uteserveringar, men inga skolor
  • Skrämt bort företag som istället hamnat i andra orter i länet
  • Lagt en kall hand över Västers utveckling

Bland mycket mer.

Rätt eller fel – det är inga direkt populära beslut som fattats.

Kanske, bara kanske, kan det finnas en liiiiiiiiten gnutta orsak här också till att samtliga koalitionens partier tappar stort, antingen i reda tal i förhållande till 2006 (KD, FP och C) eller i förhållande till rikssiffrorna (MP och M). Kanske kan också en orsak vara ett extremt impopulärt ledarskap i Örebro. Staffan Werme har verkligen inte folket bakom sig och det trodde jag att de visste i högerkoalitionen och Folkpartiet. Men nej. Istället har de annonserat i stora flashiga annonser om ”ett starkt ledarskap”. Snacka om att folk gick igång på de annonserna.

Den analysen gör dock inte Staffan Werme som tar till storsläggan. I morse i ett blogginlägg och nu på kvällen i hot om anmälningar om röstfusk.

Jag hade här tänkt skriva något riktigt syrligt och dräpande, för min instinkt blev ilska – ren och skär. Här har hundratals människor kämpat dygnet runt och Werme anklagar ALLA socialdemokrater för att i ALLT vi gjort kört med fula tag. Vi har röstfuskat. Vi har ljugit. Vi har kört negative campaigning – BARA. Vi har aldrig gjort nåt schysst. Och arg, det är jag så jag kokar. Men jag tänker inte sjunka så lågt.

Jag läser istället kommentarerna på NA och på Staffans blogg. Jag ser ilskan. Jag ser förståelsen hos folk att detta bara är larv. Men jag ser också något obehagligt – läskigt hatfullt – som sprider sig. Det vill inte jag medverka till. Staffan Werme har trots allt jobbat hårt i fyra år. Han är en person som jag innan valet 2006 hade trevligt med. Sen förändrade ledarskapet honom i grunden. Valförlusten gjorde honom till jag vet inte vad. Men hata inte – det är inte konstruktivt.

För nu blir det nytt. Nu blir det nåt annat. Vad återstår att se, helt och hållet är det inte klart än. Men Örebro kommer få sin första kvinnliga kommunstyrelseordförande. Hon kommer att heta Lena Baastad. Och jag, jag är väldigt, väldigt lättad.

Onekligen mycket nu

För något år sedan hade säkert min allt större misshandel av denna blogg ansetts som ett gigantiskt misstag. Då var ”de sociala medierna” den största grejen som skulle göra intåg i valrörelsen. Nu, någon vecka innan valet, ser vi att även om man kan hitta positiva grejer och användningsområden har de sociala medierna denna valrörelse mest blivit ett kackelforum för oss politiker att prata med oss själva. Jag försöker prioritera annorlunda.

De senaste dagarna har onekligen varit hektiska. Start redan runt 07.00 med insupning av allehanda medier. Hemma runt 22.30. Och det är mer än en vecka kvar. Men det går tack vare främst tre orsaker.

1. Kollegor och folk på arbetarekommunen! Vilket gäng vi är. En sån enorm entusiasm och kämpaglöd hos väldigt många människor. Det är vårt partis styrka. Även utan oss heltidsanställda skulle vi kunna bygga en valrörelse på ideellt arbete – och ändå slå de andra partierna i kampanjorganisation.

2. Opinionsläget! Det skiljer cirka 40 000 röster till regeringsmakten. Fördelat på antalet dagar och hur stor del av Sverige Örebro kommun utgör innebär det att vi i Örebro bara behöver övertyga 50 personer att per dag att rösta på Socialdemokraterna för att vi ska vara tillbaka i regeringsställning för fler jobb och minskade klyftor. Och möjligheterna att vinna valet i Örebro ser mer än lovande ut. Men det kommer att bli jämnt, så varje röst räknas. Det är hårt valarbete som gäller fram till klockan 20.00 söndag den 19 september.

3. Min flickvän! Nu är det väl i och för sig en större förlust för mig att inte umgås med henne än vad det är för henne att inte umgås med mig, men du är både tålmodig och förstående. Och ja, snart är det ju över.

Valrörelsen i Örebro går lysande för oss socialdemokrater! Från och med idag syns våra webbannonser på na.se, karlskoga-kuriren.se och Facebook. Denna vecka syns Lena Baastad och ett par andra på ett stort antal utomhusreklamsplatser. Vi har dagliga annonser i tidningen. Men viktigare: vår samtalskampanj fortsätter med än större intensitet.

Vi knackar allt fler dörrar och pratar med allt fler folk. Och allt fler är positiva till oss och bestämmer sig för att rösta på oss.

Det går bra nu kamrater, nu tar vi hem det här!