Klanka inte ner på mitt väster – kom hit istället!

Bild

Jag minns mitt första besök i Örebro efter att jag hade kommit in på universitetet och bestämt att jag skulle flytta hit. Det var sommaren 2002, för snart elva år sedan. Jag och min mammas man Janne åkte runt och tittade i stadsdelarna där det fanns studentlägenheter och lägenheter som gick att hyra på studentkontrakt. Det var spännande, jag skulle hyra min andra lägenhet och min första i Örebro. Det skulle komma att bli några fler.

Vi kom till Oxhagen, ett område ingen av oss kände till. Vi svängde in på Tornfalkgatan och mötte direkt den Golden Gate-liknande bro som gick tvärs över gatan. Vi såg fina gula och vita längor med mysiga innergårdar där barn lekte och det var liv och rörelse. Vi åkte genom Rostas stjärnhus och vackra parker.

Jag blev såld direkt. Istället för att bo ute på Campus valde jag en tvåa i Oxhagen på Väster för något högre hyra än vad jag egentligen sökte. Jag trivdes som fisken i vattnet. Omgivningarna var vackra med Varbergaskogen, Hästhagen och Karlslund alldeles i närheten.

Efter några lägenheter runt om i Örebro bor vi sedan några år tillbaka återigen på Väster. Där känns det som mest hemma.

Väster är ett av Örebros finaste områden. När jag cyklar hem genom Varberga och Oxhagen ser jag lekande barn trängas med rådjur som kommer från ängarna ut mot Runnaby. På somrarna känner jag grilloset från skrattande och leende människor. Jag ser lycka, inte rädsla och oro.

Min bild av Väster är en annan än den som ofta sprids i media och präntas in i folks medvetande. Men tyvärr får den bilden fäste. Tyvärr ger den effekt i var människor väljer att bosätta sig. Det är synd. Väster har så enormt mycket att komma med som människor aldrig får chansen att se, nästan alltid på grund av felaktiga föreställningar.

När ett företag etablerar sig i områdena kring Vivalla heter det att företaget ligger på Boglundsängen eller vid Eurostop. När hamburgerrestaurangen Max som ligger vid Eurostop rånas heter det helt plötsligt att hamburgerrestaurangen ligger i Vivalla.

Media är ofta snabba på att berätta när något sker, att det sker i ”miljonprogramsområdena”, men inte lika tydligt när det sker på andra ställen i staden. Varför det är så vet jag inte.

Igår och i morse blev dock mitt personliga mått av tolerans kraftigt rågat och rann över.

Igår kväll hittade jag nyheten på Tvärsnytts hemsida att Markbacken är det område i Sverige efter Rosengård där näst högst andel unga mellan 15-19 år bor som är dömda för brott. Under nyheten fanns en länk till en stor karta där man kunde klicka ner till områdesnivå i så gott som hela Sverige var de unga brottsdömda bor.

Jag klickade där och fram kom en bild som inte var den som Tvärsnytt skildrade. Markbacken hade inte ens högst andel brottsdömda i Örebro. Det var istället två områden i södercity med 16 procent brottsdömda unga (Markbacken har 13 procent). Och när jag klickade runt i de städer vi brukar beskriva som jämförbara med Örebro hittar jag i så gott som varje kommun eller två områden med både större andel och fler i antal dömda unga.

Felet kom även in i dagens NA och även Sveriges radio Örebro rapporterade okritiskt om Tvärsnytts felaktiga nyhet.

Det som det istället visade sig vara frågan om är att 1998 genomförde dåvarande socialdemokratiska regeringen en vällovlig satsning på storstadsområden, eller mer korrekt de gamla så kallade ”miljonprogramsområdena”. Då gjorde man en uppdelning av olika stadsdelar och bostadsområden och buntade ihop tre ganska stora områden i Örebro till ett ”Markbacken med flera” för att fördela ut satsningarna. Området består av Markbacken, Oxhagen och Varberga.

Det SVT gör i sin granskning av var ungdomsbrottslingarna bor är att man enbart räknar områden med 200 unga eller fler (dit hör varken Oxhagen, Markbacken eller Varberga var för sig, men tillsammans under det missvisande namnet ”Markbacken m fl” (fast det ursprungligen i texten enbart hette det än mer missvisande ”Markbacken”) och väljer bort mindre områden (märk väl att dessa områden inte buntas ihop) där andelen (och det är ju bara andel som är vettigt att räkna) är hög men antalet inte så högt.

Då skapas en bild av att det enbart är i stora miljonprogramsområden som unga som begår brott bor. Det är inte sant.

Men, och detta men är viktigt – självklart finns det stora utmaningar i områdena Markbacken/Varberga/Oxhagen. Det handlar om den massarbetslöshet som råder i Sverige och den i europeiska mått mätt enorma ungdomsarbetslösheten. Det handlar om bristande framtidstro hos unga.

Men, och detta men är ännu viktigare – de problemen finns på många andra ställen runt omkring i Sverige idag, inte bara i miljonprogramsområdena. I Örebro finns flera områden som inte räknas till miljonprogrammen där andelen brottsdömda unga är högre än i ”Markbacken med flera”. Ett lägre antal givetvis, men en högre eller lika hög andel.

Vilken bild vill media sprida av Markbacken när man säger att ”[f]lera bostadsområden i Örebro kämpar med hög ungdomsbrottslighet. I Markbacken är läget nu så pass allvarligt att det kan jämföras med Rosengård i Malmö.” Är det den här bilden av Rosengård? Självklart inte. Istället är det bilden av ett område som är så farligt att det närmast liknar en krigszon. Det stämmer för det första inte med Rosengård, och det stämmer definitivt inte med Markbacken, Oxhagen eller Varberga.

Jag älskar Väster och jag älskar Örebro. Snart invigs Tegelbruket, en satsning i ungefär samma stuk som Fryshuset i Markbacken och den fullstora fotbollshallen i Vivalla är på G. Kommunledningen gör stora aktiva jobbsatsningar och specifika satsningar på Väster. Mer behöver så klart göras, men vi har en kommunledning som inte bara är medveten om utmaningarna utan också har en politik för att ta itu med dem.

För med positivt och hårt arbete kan vi förändra både staden och bilden av staden. Men det görs lättast tillsammans.

För att avsluta med en känd diktrad ur Ragnar Thoursies ”Sundbybergsprologen” – ”En öppen stad, ej en befäst, bygger vi gemensamt.”

Bild

Respekt för oliktänkande

Den borgerliga majoriteten i Örebro kommun har beslutat sig för att sälja 1148 ÖBO-lägenheter till privata hyresvärdar, med argumentet att detta minskar segregationen. Kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (FP), påstår dock att det handlar om 1000 ”fastigheter”, vilket rimligtvis torde innebära en massa fler lägenheter. Men det är alltså fel. Det handlar om 1148 lägenheter i ÖBO:s bestånd som högerkoalitionen vill sälja. Som ni kommer att se är det inte det enda som Staffan Werme har fel i.

I Staffan Wermes blogginlägg går det att läsa ut ett antal påståenden. Låt oss analysera vart och ett av dessa (mina kommentarer i kursiv stil):

  1. Hyresgästföreningen skickar kort till olika kommunala företrädare. Sanningen är att Hyresgästföreningen delat ut vykort till människor som i sin tur har skickat in dem.
  2. Skälet är att det finns ett förslag från ÖBOs styrelse att sälja 1000 av bolagets fastigheter för att klara av att investera i 2000 nya och renovera de gamla. Det handlar alltså om 1148 lägenheter. Att Staffan Werme ”glömmer bort” 10 procent av det han vill sälja är kanske mest underligt. Vad gäller skälen för försäljningen, och vad pengarna ska gå till, är det mest blaj. Markbacken renoverades under förra och förrförra mandatperioden och ÖBO har byggt många nya lägenheter, utan tidigare försäljningar.
  3. Bolaget vill för första gången på mycket länge ta ett krafttag mot den segregation tidigare socialdemokratiska kommunledningar byggt in i staden. Det kan knappast vara integrerande att betala din hyresavgift till en annan hyresvärd än ÖBO. Segregation torde rimligtvis vara mer komplicerat än så. Men om Staffan Werme har rätt, varför exemplifierar han då inte med någon lyckad utförsäljning av bostäder som lett till minskad segregation.
  4. Ett felstavat namn på en äldre invandrare – kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Det vet inte jag. Och det kan rimligtvis inte Staffan Werme heller veta. Kungen har stavat fel på sitt namn. Många stavar fel på mitt. Och många äldre invandrare har inte fått skolning och utbildning och många lider av dyslexi. Om den mannen gör det, det vet inte jag. Och jag vet heller inte om det verkligen är den mannen som har skrivit under kortet, eller om det är någon person som är honom närstående. Min gissning är att Staffan Werme inte heller vet det. Därför vore det klädsamt om han inte spekulerar. Att anklaga Hyresgästföreningen för att falskeligen ha skrivit under kortet i någon annan persons namn tangerar nästan vad som är lagligt.
  5. Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Här menar Staffan Werme att ”kampanjen” som han väljer att kalla det missleder folk. Det är lögn. Vad ”kampanjen” handlar om är att Hyresgästföreningen (och jag är inte medlem eller engagerad där så har jag fel ber jag om ursäkt – vill ni ha en officiell kommentar från dem får ni vända er till dem) företräder de protesterande hyresgästernas åsikter och protester. För faktum är att de protesterar. Över 11 000 personer krävde en folkomröstning om utförsäljningen. Och enligt undersökningar är 90-95 procent av de boende mot försäljningen. Sen är Hyresgästföreningen ingen ”socialistisk” rörelse, och den enda gren de sitter på som möjligen liknar Socialdemokraterna är att de är en folkrörelse. Här är kanske folkpartisten Werme avundsjuk, men det kan inte vara Socialdemokraternas fel att Hyresgästföreningen har medlemmar. Och i just denna fråga tycker vi samma sak. Det gör oss inte allierade eller ihopkopplade, med mera än att vi i denna fråga står på hyresgästernas sida och inte kommunledningens.
  6. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. För det första kan jag tycka att det är lite pessimistiskt att påstå att segregationen är ”fastcementerad”. Att dessutom påstå att den socialdemokratiska politiken har varit en ”betongpolitik” är i det närmaste patetiskt. Jag var i Vivalla igår. Jag har bott i Oxhagen  i tre år. Min flickvän har bott i Varberga. Jag har spenderat mer tid i dessa områden än i Adolfsberg. I Vivalla, Oxhagen och Varberga finns ingen fastcementerad segregation. Där finns ett myller av liv från hundratals länder, men där finns också ett stort problem i att många människor inte kommer in i sysselsättning. Det vill vi socialdemokrater bryta, men för det krävs utbildning, utbildning och mer utbildning. Det krävs vuxenutbildning, det krävs aktiva åtgärder och det krävs ett stöd som går in från första dagen. Det krävs attraktivitetshöjande åtgärder i bostadsområdena. I Vivalla har vi socialdemokrater bland annat föreslagit att sätta tak över isbanan och bygga en ny friidrottshall. Mellan Oxhagen och Varberga vill vi skapa en ny, attraktiv och spännande stadspark. Samtliga dessa satsningar har högerkoalitionen med precision gått in och stoppat. Friidrottshallen hamnade i campusområdet. Isbanan förblir taklös. Parken stoppades. Och regeringens kraftiga nedskärningar på vuxenutbildning och stoppet av utbyggnaden av högskolorna drabbar dessa stadsdelar mer än andra. Det enda Staffan Werme och högerkoalitionen vet att göra för att bryta segregationen är att det står en annan mottagare på hyresavierna. Man blir mållös.
  7. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Jag har under min relativt korta tid då jag har bott utan föräldrarna bott i två kommunala bostadsbolag (Linden i Nässjö och ÖBO i Örebro), jag har bott hos två privata hyresvärdar i Örebro och jag har också bott i bostadsrätt. Bortsett från när jag har haft möjligheten att engagera mig i en bostadsrättsförening har jag aldrig haft större inflytande än när jag bodde hos ÖBO i Oxhagen (i ett hus som nu ska säljas). Där bjöds jag in till träffar, fick göra min röst hörd och tycka till. Om det handlar om att öka inflytandet och delaktigheten väljer kommunledningen med utförsäljningarna helt fel väg.
  8. Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. Om det är socialism att stå på hyresgästernas sida, att värna deras delaktighet och intresse – fine, då är vi socialister. Dogmatiska socialister också om det krävs. Men någonstans kan jag tycka att vi socialdemokrater i Örebro, som vill stärka den privata cityhandeln, stärka transport- och logistikföretagens möjligheter att utnyttja Örebros perfekta läge, värna mötesnäringen med satsningar på Conventumområdet – någonstans kan jag tycka att vi inte bara är så där värst dogmatiskt socialistiska, men med tanke på Wermes stoppolitik, som snarare har varit tillväxtfientlig och utarmat cityhandeln, finns det nog åtminstone en dogmatiker i stan.
  9. Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer. Det kan inte anses vara stoppolitik att företräda tio procent av örebroarna som protesterar mot utförsäljningen. Det kan inte anses vara stoppolitik att värna de boendes intressen.

Kenneth Nilsson skriver bra här.

Innan Staffan Werme blev kommunstyrelsens ordförande i Örebro höll han en hög svansföring om hur fantastiskt öppet och lyssnande Örebro skulle bli under hans ledning. Det skulle bli ett helt nytt ledarskap, med högt till tak. Något sådant har vi ännu inte sett. Tvärtom upplever många örebroare hur dörrar snarare har stängts. Schabblet med skolnedläggningarna har gjort folk vansinniga. Rudbecksskolans framtid liknar en parodi. Och företagare hör av sig till oss och upplever att deras synpunkter och tankar inte hörsammas. Under Wermes och högerkoalitionens ledning har Örebro blivit en stängd kommun.

Kanske är det inte så konstigt. Staffan Werme har nämligen under denna mandatperiod på ett direkt paranodiskt sätt angripit varje person som protesterat mot honom, och han har gjort det på det absolut värst tänkbara sättet. Nämligen att anklaga dem för att vara… socialdemokrater.

När Handelskammaren protesterade mot Wermes saktfärdighet, då var de socialdemokrater och gick i våra ledband. Och han har under hela mandatperioden, konsekvent, när han har blivit kritiserad i media kallat media för sossemedia. Tvär(s)nytt och Nerike(s) Allehanda har varit de vanligaste begreppen.

Nu riktas frontalangreppet mot Hyresgästföreningen. Det är inte schysst. Att genom ”guilt by association-metoden” försöka tysta meningsmotståndare är en härskarteknik som syftar till att försöka skrämma motståndarna till tystnad. För flera av organisationerna är opartiskhet nödvändig. Att förknippas med politiska partier underminerar föreningarnas opinionsbildande verksamhet. Vare sig Handelskammaren eller Hyresgästföreningen är socialdemokratiska föreningar, men uppenbarligen så finner de socialdemokratisk politik bättre för deras verksamhet än Wermes politik.

Men det är trots allt inte SVT, SR, NA, Handelskammaren och Hyresgästföreningen som det är mest synd om när Staffan Werme går till angrepp. Det är heller inte oss socialdemokrater. Nej, mest synd är det trots allt om alla de tusentals hyresgäster som protesterar. Alla gräsrötter vars engagemang möts med en axelryckning, en bortviftning. De ser inte någon ledare i mannen som idag innehar Örebros finaste politiska ämbete.

Vad tycker egentligen Miljöpartiet i Örebro om allt detta? Borde inte ni tydligt ta avstånd från Wermes agerande? Ni lovade trots allt att inte sälja ÖBO innan valet – det löftet bryter ni. Ni förespråkar folkomröstningar, men när 11 000 örebroare vill ha en folkomröstning vänder ni ryggen mot dem. Och när gräsrötter nu protesterar går Werme ut och slår på dem. Kan ni åtminstone inte nu säga ifrån?

Örebro behöver en ny kommunledning och Örebro behöver en ny politik. Idag är det 149 dagar kvar till valet.

Vad kommenterar inte Werme?

Igår skrev Peter Flack en debattartikel i Nerikes Allehanda som jag gillade skarpt. Precis som Flack är jag glad över att Örebro fick Andra Chansen, vilket beror på att den tidigare kommunledningen genomförde Conventumsatsningen som bland annat Staffan Werme och Rasmus Persson var mot. Med andra ord, hade Staffan Werme fått bestämma hade inte Melodifestivalen hamnat i Örebro.

Men Peter Flack problematiserar kring det närmast ohemula fjäskandet för Sveriges television på ett väldigt träffsäkert sätt. Jag tror det var bra för Örebro att få Andra chansen då det ökar chanserna att få kommande stora evenemang förlagda i Örebro. Vi har kapaciteten och möjligheterna! Men det kommer inte att göra Örebro till staden på allas läppar, vilket vissa försöker få det till.

Staffan Werme kommenterar idag i tidningen kritiken från Flack.

Igår berättade också Nerikes Allehanda om Johan Pehrson som under orienteringstävlingen O-ringen vill hyra ut sin modesta bostad i Örebro till en åttadagarshyra på 28 000 kronor, det vill säga en månadshyra på cirkus 110 000 kronor. Nu innehåller visserligen det modesta hemmet fjorton sängar och tre badrum så per bädd blir faktiskt bara priset 250 kronor, så riktigt så där gnidet behöver det nödvändigtvis inte anses vara, men det handlar ändå om en potentiell sidoinkomst på 28 000 kronor, en hyfsad månadslön för de allra flesta. Detta skriver Nerikes Allehanda om och låter läsarna skapa en egen bild, men tryckfrihetens främste vapendragare Staffan Werme tycker det är komplett out of order

Med andra ord har Staffan Werme kommenterat två av Nerikes Allehandas reportage de senaste två dagarna. Men en reportageserie har han lite klädsamt glömt bort.

Nerikes Allehanda beskrivningar över hur Örebro kommun behandlar sin personal går rakt in i hjärtat. Vet man att det kommer i en tid då medarbetarenkäter pekar på allvarliga resultat på flera områden, personalen som påverkats av FRAM mår i vissa kretsar katastrofalt dåligt, samt att den borgerliga kommunledningen under sina år vid makten premierat kommunens personal genom att avskaffa rätten till heltider samt tagit bort den fest som tidigare årligen ordnats för att tacka personalen, blir det faktiskt riktigt sorgligt. Men Staffan Werme är tyst… Jag tror tystnaden blir ödesdiger för honom…

Det handlar inte om ordval, det handlar om synen på människor

Idag har verkligen varit en intensiv dag, med intervjuer både i Nerikes Allehanda och SVT Tvärsnytt (ej ännu på webben).

Anledningen var Lennart Bondesons blogginlägg från igår kväll där han menar att det är ”ynkligt” och ”svagt” när örebroare klagar på att vissa upplever ett kaos i och med vaccineringen.

Lennart Bondeson går nu ut med att han ”står för vad han tycker”, men att det givetvis inte är alla örebroare han tycker gnäller utan bara just de som gnäller, det är deras beteende som är ”ynkligt och svagt”. Jag vet inte om de angripna känner sig lyckligare av det förtydligandet.

Vidare säger Bondeson att ”[d]et är klart att det finns vissa ordval som man [Bondeson] kunde ha tänkt igenom. Men man måste ha rätt att reagera även som politiker utan att tänka på det exakta ordvalet.”

Jag håller inte med. Är det något vi som politiker bör tänka på är det just ”det exakta ordvalet”. Att man någon gång säger något överilat är en sak, men att gå ut och faktiskt påstå att örebroare som för fram synpunkter ”gnäller” och att det ”gnället” är ”ynkligt” och ”svagt” säger mer än någons ordval. För i det långa loppet gör det inte att maskera en syn på människor genom ett vackrare val av ord. Jag menar att det nämligen handlar om just människosyn.

Lennart Bondeson menar, på fullt allvar tycks det, att man som politiker måste få reagera och det är sant. Vi har yttrandefrihet i det här landet och den gäller även för politiker. Men när någon reagerar måste också folk få reagera tillbaka. Och jag har under dagen nåtts av många som i ett har tappat förtroendet för Lennart Bondeson.

Vi politiker diskuterar ofta hur vi ska agera mot varandra. Hur ska samtalsklimatet i kommunfullmäktige förbättras? Det är en viktig fråga. En viktig fråga är också hur vi kommer till rätta från att det faktiskt finns några enstaka medborgare som direkt hotar politiker. Det är än en viktigare fråga. Men jag menar att vi också måste ställa frågan hur vi politiker ser på människor och de väljare vi företräder. När de för fram åsikter, oavsett om vi håller med om dem eller inte och oavsett om de är inlindande eller framförda hårt och rått, lyssnar vi på riktigt eller avfärdar vi det som gnäll?

Fel att räkna ut Mona Sahlin

Publicerad i Nerikes Allehanda 21 augusti 2009

Svar till Lars Strömans ledarkrönika 090819

Att Nerikes Allehanda vill att regeringen Reinfeldt vinner valet 2010 är ingen överraskning. När opinionssiffrorna skrek ut en enorm socialdemokratisk valseger i början på mandatperioden ifrågasatte borgerliga ledarsidor om ”vänsterkoalitionen” var regeringsduglig. När sedan det bevisades hittades nya angreppspunkter och på sistone har diskussionen mest handlat om Mona Sahlin.

När Mona Sahlin blev partiledare för Socialdemokraterna väckte det reaktioner. För när Socialdemokraterna väljer sin första kvinnliga partiledare någonsin, eller när vi väljer en partiledare överhuvudtaget, är det en jättenyhet som folk reagerar på. Alla reaktioner var inte positiva, vilket väl kan ses som sunt. Jag skulle för egen del inte vilja tillhöra ett parti där partiledaren inte fick bli ifrågasatt eller kritiserad. Och jag vill inte bo i ett land där kritiska röster tystas.

Men när Mona Sahlin blev partiledare väcktes också en dröm hos många människor. Mona Sahlin har ett tilltal som är direkt och som människor gillar. De problem hon upplevt i sin vardag är sådana problem som svenskar brottas med varje dag. Även om Mona Sahlin är Sveriges utan jämförelse mest erfarne partiledare, och en av de allra mest erfarna aktiva politiker överhuvudtaget, känns hon ”naturlig” och ”vardaglig”. Trots att hon förhandlat med världsledare och levererat i svensk inrikespolitik känner många igen sig i den verklighetsbild hon målar upp.

Jag förstår att Nerikes Allehanda väljer att bortse från detta i sin analys. Lars Ströman upprepade mest det som borgerliga ledarskribenter brukar upprepa, vilket är synd.

Det har nästan blivit ett borgerligt talesätt att ”Socialdemokraterna inte kan förnya sin politik”, men nu när vi snart kan börja summera de tre åren med en moderat regering torde det stå klart för alla att det just inte kom speciellt mycket förnyelse från högerpartierna heller.

Orättvisorna har ökat i Sverige och i Örebro. Vid årsskiftet kommer dryga tusentalet örebrolänningar förlora sin försörjning då de slår i taket i de nya hårda socialförsäkringsreglerna. Finanskris eller ej – det är regeringens fel att trygghetssystem förstörts och att orättvisa skattesänkningar tvingat kommunerna att spara på välfärden.

Detta är sådant Lars Ströman blundar för. Istället för att enbart fokusera på Mona Sahlins bra och dåliga sidor tror jag nämligen att väljarna i valet 2010 kommer att fundera på om samhället utvecklats i den riktning de önskar.

Visst, jag medger, opinionsläget just nu är inte speciellt tydligt åt något håll. Om inte vi socialdemokrater klarar av att föra ut vår politik på de sätt vi kan bäst – genom klassiskt folkrörelsearbete och via nya metoder på Internet bland annat – är risken stor för fyra nya år med en moderatledd regering. Vad Nerikes Allehanda hoppas på vet alla. Men den 19 september bestämmer du vilken politik som ska styra Sverige framöver.

John Johansson
Socialdemokraterna i Örebro