Galna centerpartister? Jo, men de är ärliga!

Det började med numera rikskände Stefan Hannas tjockisskatt. Kommentarerna i media har varit många och så vitt jag har kunnat läsa, alltid fördömande. Det var, som vanligt, den lysande bloggen ”Alliansfritt” som först skrev om Hannas uttalande. De har sammanfattat Hannas efterkommande kommentarer som även inkluderat förslaget om hyenadräkt för ”bidragsfuskare”.

Efter att Stefan Hanna började sprida sina åsikter till världen från Thailand där han tydligen just nu befinner sig har centerhjärnorna gått varma. Visst var han korkad? Men visst tycker vi ungefär samma sak, fast vi uttrycker det lite snällare?

Helen Törnqvist är vice ordförande för Centerpartiet i Stockholm. Hon ty(c)ker och tänker på sin blogg att hon håller med nyblivne kommunalrådet i Solna (hur gick det till egentligen?) Magnus Andersson som menar att folk bör betala mer för sin sjukvård. Magnus Andersson menar nämligen, dels på sin blogg och dels i en debattartikel i Svenska Dagbladet att det istället för ökad skatt för överviktiga är bättre med sänkt skatt för alla och ökad självkostnad vid besök till sjukvården.

Det är en klassiskt brutal borgerlig ståndpunkt. Lika ärligt brutalt är även Törnqvist när hon själv jämför det behov av självsparande till nödvändig sjukvård som blir konsekvensen av Centerpartiets politik med sparande till semesterresan. De två storheterna likställer hon, helt frankt utan att blinka, med varandra.

Vad är det för människosyn? Om en svensk barnfamilj inte har råd att åka med två vuxna och tre barn till Thailand medan en familj har råd med det så är det ett exempel på att Sverige inte är fullt egalitärt. Jag vill se minskade klyftor och ökad jämlikhet, det är jag ärlig med, men jag drar det inte så långt att alla ska ha råd med precis allt. Semesterresor till utlandet är ändå någon form av lyx, även om jag önskar alla människor som vill att någon gång få sätta sin fot i ett annat land.

Men att den familjen som kanske ”bara” har råd med en dagsutflykt till Kolmården, som gudarna ska veta inte är gratis, eller kanske bara en hyrd bil och dagsutflykter till närliggande badplatser så är det inte alls lika hemskt som om samma familj inte skulle ha råd med sjukvård. Och det blir ju konsekvensen av ökad självkostnad. Alla kommer inte ha råd med precis allt som man kanske har behov av.

Det som förenar ovanstående människor är följande ideologiska ståndpunkt som de uppenbarligen hyser: Folk vill bli friska bara för att de då får mer pengar. Folk som är sjuka blir sjukare när de under sin sjukdom får en vettig ekonomisk grundtrygghet. Tvingas folk betala mer för sin sjukvård ur egen plånbok avstår de dyr vård och tar istället eget ansvar, för nu går man hellre till sjukhuset än att ta hand om sig – sjukhus är roliga. Sjukvård är som semester, det får man spara till.

Stefan Hanna må ha fått löpa gatlopp för sin tjockisskatt, men i praktiken är det han säger exakt samma sak som Magnus Andersson och Helen Törnqvist: Folk får skylla sig själva om de behöver vård, de får betala själva.

Ett sådant samhälle vill jag inte leva i.

Annonser

Kommer Rasmus Persson lyssna på uppmaningen?

Idag samlas Centerpartiet (fyra hundra av dem i alla fall), eller om man så vill ”världens rikaste parti” för att som TT skriver: ”klura ut hur man med 3,5 procent i senaste Demosop ska nå målet 10 procent i valet i höst”.

Det är i alla fall inte ungdomsväljarna man vill vinna. Idag gör ungdomsförbundets ordförande Magnus Andersson ett utspel där han vill uppmana centerpartistiska kommunpolitiker att göra avkall från likalönsprincipen och frysa ingångslönerna för unga, allt för att ”göra det lättare för unga att få jobb”.

Det Magnus Andersson verkar ha svårt att förstå är att det ju i och med detta inte blir lättare för en ung att få jobb i kommuner, i och med att det i de flesta kommuner inte finns några jobb att söka på grund av de besparingar i välfärden som kommunerna tvingats till i och med att Magnus Anderssons regering sänkt skatten med 100 miljarder kronor på lånade pengar istället för att investera i välfärden.

Dessutom är det ju så att det inte finns några ”ungdomspriser” i Sverige. Att då ha ”ungdomslöner” blir rent diskriminerande när många unga kanske ska försöka uppgradera sin bostad på grund av eventuella tillökningar i familjen, samboskap eller så.

Sen är Magnus Anderssons tanke (som ju Centerpartiet och CUF fört fram i år och dar) korkad också av det skälet att  Centerpartiet ofta brukar argumentera helt tvärtom. De vill avskaffa LAS så att unga människors kompetens inte försvinner vid uppsägningar, men tydligen så vill de inte premiera unga människors kompetens med lika lön. Dubbeltydigt, minst sagt.

Det tredje skälet till varför idéerna om sänkta ingångslöner är galna är för att all seriös forskning pekar på att ingångslönen är avgörande för löneutvecklingen. En låg ingångslön gör att det är svårare att nå de lönenivåer man egentligen ska ha.

Det intressanta blir nu att se vilka centerpartister som lyder Magnus Andersson. Tänker Rasmus Persson göra det? Tänker han verka för att ingångslönerna i Örebro kommun konsekvent sänks? Ett svar vore på sin plats!

Var inte snäll mot människor med funktionsnedsättning – behandla dem lika!

Ordföranden i centerns ungdomsförbund Magnus Andersson tycker att det är viktigt att människor med funktionsnedsättningar får en bostad. De ska också gärna få välja en bostad. Till och med kan han sträcka sig så långt att ge människor med funktionsnedsättning förtur till en lägenhet.

Det låter väl ”snällt” och välmenande mot människor med funktionsnedsättningar.

Ett sånt samhälle vill inte jag ha. Jag vill inte vara snäll och välmenande mot människor med funktionsnedsättning. Jag tycker att människor med funktionsnedsättning ska behandlas som vi normalstörda.

Det finns saker som alla människor inte klarar av. Jag kommer aldrig klara av att ta världsrekord i 100 meter. Det är inte en mänsklig rättighet, så jag kan inte kräva av Usain Bolt att springa tre gånger så sakta bara för att jag ska ha en teoretisk chans att hänga med. Jag kommer heller aldrig att klara av att sjunga som Luciano Pavarotti, vilket heller inte är en mänsklig rättighet.

Däremot är ju rätten till en bostad en mänsklig rättighet (eller borde åtminstone vara det). Och i ett välfärdsamhälle borde lägenheterna och bostäderna vara anpassade så att de är inkluderande för alla.

Det tycker inte Centerns ungdomsförbund, som tycker att det blir för dyrt att vara inkluderande och likabehandlande (däremot vill de ju vara snälla vilket är en sak). De tycker inte att en funktionsnedsatt ska få bo i en studentlägenhet därför att toaletten blir för stor. Det blir för dyrt för den som inte är funktionsnedsatt (och som enligt konstens alla regler heller aldrig blir det) och i valet mellan att låta den funktionsnedsatta gå på toaletten eller sänka hyrorna några tior för den icke-funktionsnedsatta är valet enkelt för CUF.

För problemet med Magnus Anderssons logik är ju att människor med funktionsnedsättning bara ska få hålla sig ”på sin plats”. Och till den kategorin kan ju även ställas den gamla mormorn eller farfarn på besök. De får inte hälsa på helt enkelt, om de inte kan gå på den ”normala” toaletten.

Detta problem upplever människor med funktionsnedsättning varje dag. Det går tyvärr inte att göra någonting åt det i en handvändning. Däremot går det att göra något när man bygger nya lägenheter. Att bygga lägenheter idag 2009 som är diskriminerande och uteslutande är just diskriminering. Att ge sig rätt att diskriminera bara för att det blir billigare så är inte bra.

Låt oss leka med ett tankeexempel:

Hade färre åkt taxi hade det troligtvis blivit billigare för att locka fler kunder.
Om alla Sveriges ”invandrare” (definiera själv) förbjuds åka taxi blir det billigare för oss födda i Sverige.
Då kan de få åka taxi var fjärde gång, bara för att…

Inte någon bra idé? Jag kan inte riktigt se varför CUF:s skulle vara bättre…

Kräv en klargörelse från Alliansen du också!

CUF-ordföranden

Magnus Andersson är befriande tydlig i sitt öppna brev till alliansens partiledare idag. Han kräver en klargörelse från dem att de, under inga som helst omständigheter, tänker samarbeta med Sverigedemokraterna.

Redan den 10:e juli 2008 klargjorde Mona Sahlin och Miljöpartiets språkrör sin ställning. De kommer under inga omständigheter att stödja sig på Sverigedemokraterna. Alliansen och statsminister Fredrik Reinfeldt har ännu inte gjort någon sådan utfästelse.