Expressen – Wanja 0-1

Tidningen Expressens drev mot Wanja Lundby-Wedin har inga gränser. Ingen hejd liksom. Nu har det till och med gått så långt att Expressen intervjuar vilt främmande människor och kallar dem Wanja Lundby-Wedin. Det är ju sjukt.

Jag ska nog börja göra det samma. Om jag vill att nån, Staffan Werme till exempel, ska säga något riktigt, riktigt dumt ska jag intervjua nån helt annan person, och vänta på att han säger nåt riktigt riktigt dumt. Sen ska jag säga att det var Staffan Werme som sa det.

Det är inte Monas sak, och det är fan inte Ulf Nilssons sak

Läste med någon sorts avsmak Ulf Nilsson i Expressen i förmiddags. Inte vrede, ty det är svårt att bli ”arg” på en så intetsägande och tom text. Att Ulf Nilsson var skvatt galen, det visste vi redan (han har bland annat förespråkat återkolonisering av tredje världen), men att han får bre ut sig på Expressen med just ingenting är lite uppseendeväckande.

Ulf Nilsson menar att Wanja Lundby-Wedin måste avgå. Ok, det kräver många, och även om Ulf Nilsson inte är medlem i LO och borde bry sig vem som företräder LO-kollektivet men han får väl tycka det då. Inte speciellt fräscht i dessa dagar dock, men ok. Ulf Nilsson värnar något sorts ideal av LO-ledare som han tycks tro att exempelvis Arne Geijer stod för ty han delade minsann ett äpple med Ulf Nilsson och då är han per definition solidarisk. Till och börja med, utan att racka ner på Arne Geijer som inte kan försvara sig (han dog 1979) så efter att ha läst Kjell Östbergs första del i hans lysande biografi över Olof Palme fick ju inte direkt jag någon positiv bild av Arne Geijer (han försvarade bland annat USA:s krigföring i Vietnam). För det andra skulle jag kunna kontra med att Wanja Lundby-Wedin lät mig gå före i kaffekön på LO:s och Socialdemokraternas valupptakt i Örebro 2006 som ett bevis för Wanja Lundby-Wedins folklighet och att hon inte är pamp, men avstår. Var och en får göra sin bedömning.

Men Ulf Nilsson anstränger sig dessutom att åstadkomma tankekullerbyttan att även Mona Sahlin måste avgå. Efter att ha försökt skriva ner Wanja Lundby-Wedin i ett par stycken kommer han med följande underliga slutkläm:

Allt det jag skrivit om Wanja gäller naturligtvis i samma utsträckning Sahlin. Om Mona nu kräver Wanjas avgång – vad hon gör i dag vet jag ju inte eftersom hon ändrar sig så ofta – så måste vi ha rätt att fråga oss:
Visste Du ingenting? (Ha ha)
Varför sa du ingenting?
Tänkte Du på de miljoner LO rutinmässigt pumpat in i SAP:s kampanjer? Tänkte Du på de tusentals funktionärer, också betalda av LO, som tryggat så många socialdemokratiska valsegrar?
Tänkte Du rentav på Din egen maktställning?
Jag påstår mig inte veta. Men ett vet jag: det förtroendekapital som Mona, liksom Wanja, förfogade över är förbrukat. Vill vänstern vinna nästa val måste man välja nya ledare – och svårt blir det i vilket fall som helst efter Wanja och Mona
.”

Jag menar, på fullt allvar – är karln skvatt galen? Att det finns borgare som är arga på att LO stöder Socialdemokraterna därför är känt. Att de inte är arga på att Moderaterna stöds av andra organisationer är också känt. Det är gammal skåpmat. Men att det som pågått i AMF:s styrelse på något sätt skulle minska Mona Sahlins förtroende är ju bara barnsligt? Där sitter även representanter för Svenskt Näringsliv – borde i så fall inte styrelsens agerande minska förtroendet för det parti Svenskt Näringsliv stödjer, nämligen Moderaterna, och därmed också deras partiledare, alltså Fredrik Reinfeldt. Uppenbarligen inte?

Det är inte länge ”Mosa Mona” elle ”Krossa Wanja” – nu är det att öppna dammluckorna för all idioti som kan få plats i en nation.

Wanja har mycket att redovisa, men ge henne chansen att göra det då!

Alla som kräver Wanja Lundby-Wedins avgång, däribland ingen mindre än jag själv, bör kanske lugna sig lite. Nu verkar det nämligen som att det finns handlingar som tidigare inte varit kända och som möjligen friar henne delvis eller helt från schabblet med AMF-pensionerna.

Igår ”krävde” jag hennes avgång. Idag känner jag att det kanske var överilat – finns det mer att föra fram bör det givetvis göra det. Har hon blivit förd bakom ljuset, vilket jag förvisso finner vara tämligen osannolikt, bör skulden inte falla på henne utan på andra.

Hennes förtroende är allvarligt skadat enligt mig, men visar det sig att hon faktiskt inte fått fulla bilden blir det hela väldigt annorlunda!

Avgå Wanja Lundby-Wedin

Wanja Lundby-Wedin sitter i styrelsen för försäkringsbolaget AMF. För detta bär hon den nätta ersättningen på 80 000 kronor per år. Utöver detta har hon givetvis en herrans massa andra löner, år 2008 hade hon en total årinkomst på drygt 1,1 miljoner kronor.

Det är bra betalt, men det kanske hon kan vara värd – hon är ändå ordförande i LO och har ett stort ansvar.

Men ska hon tjäna så mycket, och låt oss nu bara fokusera på de 80 000 hon får från AMF som är mer än vad Sveriges alla studenter tjänar per år i studieinkomst och mer än vad de sämst ställda pensionärerna får varje år. En hyfsat ansenlig summa pengar om den läggs på en rejäl lön.

För denna inkomst tycks Wanja Lundby-Wedin göra just ingenting. Läser tydligen varken årsredovisningarna eller lyssnar på möten.

Hon har gjort rejäla fel och det är en sak, men hennes ursäkter är precis som Jan Almgren på svenskan skriver ”patetiska”. Det är de som gör henne omöjlig. Det är de som gör att hon måste avgå!