Det verkar inte vara så jäkla tufft att vara president, enligt presidentens ”typiska arbetsdag”.. Glida in på jobbet till 09.45, jobba till 16 då man tar en ”utflykt” i Washington och sen kommer man hem till sitt dukade bord vid 17.00 för att äta och sen göra läxorna med sina barn.
Till och med majoriteten i Örebro jobbar nog hårdare än så!
Nu är dags – nu räknar vi ner. Om mindre än 20 timmar är Barack Obama president i USA.
I was never the likeliest candidate for this office. We didn’t start with much money or many endorsements. Our campaign was not hatched in the halls of Washington. It began in the backyards of Des Moines and the living rooms of Concord and the front porches of Charleston. It was built by working men and women who dug into what little savings they had to give $5 and $10 and $20 to the cause.
It grew strength from the young people who rejected the myth of their generation’s apathy who left their homes and their families for jobs that offered little pay and less sleep.
It drew strength from the not-so-young people who braved the bitter cold and scorching heat to knock on doors of perfect strangers, and from the millions of Americans who volunteered and organized and proved that more than two centuries later a government of the people, by the people, and for the people has not perished from the Earth.
Barack Obama, valnatten i november 2008
I en insändare i Nerikes Allehanda idag tar en man vid man Göran Wickström upp det vårdavtal som den politiska majoriteten valt att teckna för sig själv (oppositionen är inte med) för att på så sätt gå förbi alla andra och få vård snabbare. Wickströms uppfattning är att på grund av bland annat det svåra i att ersätta ett kommunalråd förtjänar de andra förmåner än på exempelvis en förskola där personalen är mer ”utbytbar”. En förskollärare är en förskollärare liksom.
Jag, och Socialdemokraterna, delar inte den uppfattningen!
Vår uppfattning är istället att vård ska ges efter behov och inte efter plånbok eller yrke. Men den uppfattningen delade då inte Göran Wickström.
Wickströms insändare fick mig att tänka lite på ordet ”utbytbar”. Det är ett hemskt ord egentligen, för vem kan egentligen byta ut en människa mot en annan utan att det märks någon skillnad. När man läser statistiken från olika krig, om tusentals döda, är det lätt att bara tänka att en soldat är en soldat. När en dör åker en annan dit. De är utbytbara.
Men så enkelt är det ändå inte. För varje död soldat finns sörjande änkor, mammor och pappor, döttrar och vänner. Ingen kan dämpa deras sorg genom ett ”byte”.
Och samma, även om vi här pratar krass sjukdom och inte död, är det givetvis på alla jobb. Även de jobb som normalt inte anses vara de högst uppsatta, även om de borde vara det, utförs av individer och inte av människor som är utbytbara med andra människor.
Resonemang om utbytbarhet tyder på ett uppdelningssamhälle som jag inte vill vara med om att skapa!
Och det yttersta beviset på att vi politiker inte är mindre utbytbara än andra är väl detta. I USA har nu Barack Obama OCH George W. Bush enats om vem som ska inneha den ärofyllda titeln ”Designated successor” – alltså ungefär ”utnämnd efterträdare”. I händelse av att det ”katastrofala” inträffar att både President Bush, Vice president Cheney OCH tillträdande president Obama och tillträdande vice president Biden ”utslocknar” i morgon tisdag när maktöverförandet ska ske tar helt plötsligt denne Robert Gates över makten i USA.
Detta är givetvis ytterst osannolikt men visar på tanken att ”The show must go on” även när det extremt ointräffbara inträffar. För om till och med presidenten i USA är ”utbytbar” är även Staffan Werme det. Och om inte han är det är ingen det.
John Johansson(s) blogg 