Debatten om ÖBO visar varför det är viktigt med ett maktskifte i Örebro

Just nu pågår en debatt i kommunfullmäktige i Örebro om huruvida ÖBO (Örebrobostäder AB), det allmännyttiga bostadsbolaget i Örebro, ska ha rätt att bilda fem stycken dotterbolag som i sin tur ska säljas för att högerns ideologiskt betingade försäljning av 1 500 ÖBO-lägenheter ska kunna göras på ett ”skattemässigt bättre sätt” som Staffan Werme (FP) nyss uttryckte det. Men frågan är givetvis, som Peter Dahlgren (S) sade, ”större än så”.

Faktum är att frågan är enormt stor.

Jan Zetterqvist (S) gjorde en snabb huvudräkning att ÖBO har cirka 23 000 lägenheter. Bor det i snitt 2 personer i varje lägenhet blir det alltså ungefär 46 000 personer som direkt påverkas av att vi faktiskt just nu inte vet vilka 1 500 lägenheter som högerkoalitionen vill sälja. Blir det din lägenhet? Eller din? Eller din dotters, sons, grannes? Ingen vet – inga underlag finns – men beslut ska ändå tas.

Frågan om utförsäljning är betydligt större än de skattetekniska detaljerna. Den förtjänar tas på större allvar än så. När Hyresgästföreningen samlade in över 11 000 namnunderskrifter för en folkomröstning om försäljning av ÖBO var det för att åtminstone två partier på den borgerliga flanken, Krisdemokraterna och Miljöpartiet, innan valet varit tydliga med att ÖBO inte borde säljas ut. Många människor har också gjort ett aktivt val att bo i ÖBO och därmed går majoritetens beslut att sälja lägenheter emot deras uttryckliga vilja. Sådana beslut bör rimligtvis diskuteras ordentligt. En sådan vilja saknade majoriteten idag.

Moderaternas kommunalråd, och en av kandidaterna till att leda Moderaterna efter valet 2010, Inger Högström-Westerling, kallade debatten för ”patetisk” och en ”slaskdebatt”. Orsaken var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte enbart debatterade om detaljfrågorna utan ville lyfta diskussionen till en del i vad det faktiskt handlar om – människors hem. Argumentationen var visserligen ett bottennapp, men många i högerkoalitioen argumenterade på samma sätt. De ville ha en skatteteknisk debatt, i en fråga som borde handla om vad den faktiskt handlar om.

Själva sakfrågan, en ideologiskt betingad försäljning av människors hem, ville egentligen ingen i högerkoalitioen ta på allvar. Några försökte göra det till en integrationsfråga, andra att den inte var så viktig – men ingen stod riktigt för att det faktiskt var det som borde diskuteras.

Istället kom argumenten att handla om huruvida oppositionen borde ha debatterat försäljningen överhuvudtaget. Att ta 11 000 protesterande örebroares oro på allvar var tydligen patetiskt. Att vilja diskutera en viktig utförsäljning var tydligen en slaskdebatt. Behovet av ett nytt styre i Örebro har nog aldrig visat sig vara större.

Annonser

Bra att Örebro kommun äntligen tar fram trygghetsboenden, men varför ljuger Moderaterna?

Idag, äntligen, beslutade programnämnd Social välfärd om att Örebro kommun ska ta fram två stycken trygghetsboenden. Beslutet är minst sagt efterlängtat, främst givetvis för Örebros äldre, men även för oss socialdemokrater som tillsammans med Vänsterpartiet drivit frågan i många år. Vi har haft med trygghetsboenden i våra gemensamma budgetar för Örebro kommun, vi har lagt motion om det och vi har drivit frågan utåt. Men majoriteten har dragit ut och dragit ut på det fram till idag då programnämnden äntligen kunde fatta beslut.

Trygghetsboenden är bra för de äldre örebroare som inte uppfyller kraven för att få en plats på ett särskilt boende, men som ändå upplever sig ha behov av en bostad med större trygghet. Socialdemokraterna vill se en framväxt av fler trygghetsboenden som ett led i en komplett boendekedja, med boendestöd och bostadsanpassning av egna bostäder, seniorbostäder, trygghetsboenden och särskilda boenden.

När Carina Dahl vänligt påpekade att det är bra att trygghetsboenden äntligen blir av så ville Ronnie Palmén, M, också ha ordet. Han berättade då att Moderaterna minsann var först om detta då man redan i februari 2004 motionerade om någonting man kallade för ”Mellanbo”.

Problemet är att ”Mellanbo” inte har någonting alls att göra med trygghetsboenden överhuvudtaget, förutom då att det båda är boendeformer och till för äldre. Skillnaderna är i övrigt milsvida.

Ett trygghetsboende är en ”vanlig lägenhet” där alla över 75 år kan bo, oavsett om du hade haft rätt till att bo på särskilt boende eller ej, men där den sociala biten och trygghetssituationen ska vara mycket mer välutvecklad. Du ska kunna bo där hur länge du vill, så länge du behöver, utan att någon bedömer om du ”har rätt” att bo där eller ej.

Ett mellanbo, enligt Moderaternas (Inger Högström Westerlings) egna motion från 2004, är ett sorts korttidsboende där ”patienter” (!) som ”behandlats vid Örebro läns landsting och som ska tillbaka hem till eget boende eller någon annan form av boende i Örebro kommun skulle kunna få lämplig eftervård”. Mellanbot är alltså någon form av mer utvecklat korttidsboende med lite mer rehabilitering.

Motionen besvarades av Social välfärd och svaret gick i korthet ut på att det som motionen efterlyser i stort sett fanns. Oavsett om det var rätt eller fel kan man ändå konstatera att ”Mellanbo” definitivt inte är samma sak som trygghetsboende, vilket alltså Ronnie Palmén idag försökte påskina.

Nu blir det trygghetsboende i Örebro kommun, två stycken inledninsvis, och min och Socialdemokraternas förhoppning är att de på sikt blir fler. Behovet lär nämligen fortsätta att öka.

Kent Persson kackar i eget bo!

Igår gick skvallerbloggen Politikerbloggen ut med det fullständigt sensationella att två personer i Socialdemokraterna har en hemlig plan för att avsätta Mona Sahlin. Två personer, cirka 0,002 PROCENT, två hundradels promille, av medlemskåren, har en hemlig plan att göra Margot Wallström till partiledare istället för Mona Sahlin.

Kent Persson skriver i en inte särskilt knivskarp analys att det ”förmodligen är osannolikt” att det förhåller sig så att den hemliga planen finns i verkligheten. Vidare skriver Kent att han minsann påpekat att Mona Sahlin förmodligen får sparken om hon förlorar valet (ja, ungefär tusen gånger har Kent fört fram den tanken) och att den teorin ”möjligen får mer trovärdighet” efter de här ryktena som ”förmodligen är osannolika”.

Jag vet inte vad som är mest sorgligt, att Kent Persson tycks tro att det är något revolutionerande att två medlemmar i Sveriges största parti inte har förtroende för den enigt valde partiledaren eller det faktum att politik är en förtroendebranch där förtroendet går upp och ner och inte ligger på någon sorts konstant.

Eller så är det rent utav så att det allra mest sorgliga är det faktum att om man läser vidare i Kent Perssons blogginlägg så blir det hela nästan tragikomiskt. För idag, just denna lördag den 9 januari 2010, står följande att läsa i Nerikes Allehanda (tyvärr inte på nätet):

Alla som jobbar politiskt siktar på en framskjuten position och eftersom jag är en tävlingsmänniska vill jag komma först. Men nu är det ytterst väljarna som avgör. I förra valet var jag den enda som blev inkryssad så jag tror att jag har ett brett förtroende bland väljarna.

Den som säger detta heter Inger Högström-Westerling och är Moderaternas högst uppsatte politiker i Örebro kommun. Fram till valet 2010. För sen heter Moderaternas högst uppsatte politiker i Örebro kommun Kent Persson.

Igår blev ovanstående officiellt. Men då gick det inte riktigt att utläsa om det var så att Inger Högström-Westerling frivilligt klev åt sidan eller ej. Idag är det dock uppenbart, det gör hon inte. Hon blir petad, sparkad, uppenbarligen därför att hon enligt Moderaterna i Örebro inte har förtroende att leda partiet i valrörelsen.

I ljuset av detta blir Kent Perssons kommentarer om Mona Sahlin (som alltså för två månader sedan blev enhälligt vald att leda Socialdemokraterna i valet 2010) fullkomligt patetiska. För titta vad Kent Persson skriver:

Däremot är det osannolikt att Sahlin får gå innan valet. Ännu mer osannolikt är det att S för fram en annan statsministerkandidat. Det skulle liksom göra Sahlin till helt politiskt ointressant. Så gör inget parti mot sin valda ledare. I valrörelser så är det inom alla partier så att lojaliteten mot den valda ledningen total.

Det Kent Persson skriver är ju rakt ut att Inger Högström-Westerling från och med nu är ”helt politiskt ointressant” därför att Moderaterna i Örebro gjort vad inget parti gör mot ens valda ledare. Uppenbarligen var lojaliteten inte total i Moderaterna i Örebro, utan det kommer att bli en öppen maktkamp mellan Inger Högström-Westerling som ”vill komma först” och Kent Persson som föreslås komma först. Trots att detta inte sker i något parti.

Det står givetvis Kent Persson fritt att skriva vad som helst på sin blogg. Men man kanske kan ifrågasätta lägligheten att samma dag som det blir officiellt att han petar Moderaternas just nu högsta företrädare slå på trumman för att två personer i Socialdemokraterna inte gillar Mona Sahlin. Snacka om att kacka i eget bo!

Talar de inte med varandra i majoriteten?

Idag har Nerikes Allehanda en artikel om ett förslag från Moderaterna i Örebro om någonting man kallar ”Örebropolarna”. Det är testat i Nacka kommun (där det givetvis då heter Nackapolarna (om man är elak mot sina vänner kan man säga ”nacka polarna” men det är man ju inte) och är någon form av projekt mot ungdomsbrottslighet. Jag kan för lite om själva projektet för att uttala mig om huruvida det är ett bra projekt eller inte. Dessutom är det svårt att ta ställning till en artikel – bättre att ta ställning till saken när Moderaterna presenterar förslaget formellt, närhelst man nu gör det.

Det intressanta med artikeln i tidningen idag är att den genererar ett svar från Rasmus Persson, ansvarigt kommunalråd i Örebro för sociala frågor – bland annat just det brottsförebyggande arbetet.

På sin blogg skriver Rasmus Persson:

”Jag sitter på morgonen i godan ro och läser tidningen när jag ser ett något märkligt utspel från moderaterna i Örebro.”

Vidare:

Under ca. ett års tid har jag arbetat inom ramen för vår majoritet (som moderaterna sitter i) med denna fråga. Under ett års tid har jag haft möten och studiebesök för att kunna driva genom frågan denna mandatperiod. Under ett års tid har jag pratat med polisen, civila samhället och BRÅ för att skapa samverkan kring frågan. Det tar tid, mycket längre tid än att skriva ett pressmeddelande. Under denna tid har inte Inger Högström-Westering (moderat kommunalråd) hört av sig till mig i frågan.

och längre ner:

Min stilla önskan är bara att moderaterna kanske skulle kunnat gjort lite research innan sitt utspel och haft bättre koll på vad som var på gång i kommunen. Man är ändå en del av en majoritet.

Rasmus Persson får dock inte vara oemotsagd på bloggen, utan till Moderaternas försvar går den politiske sekreteraren Christopher Buchholz med följande dräpa:

Men Rasmus, varför så upprörd? Du skriver att du i ett års tid har arbetat med den här frågan ”inom ramen för vår majoritet”. Vid vår presskonferens igår deltog, förutom Inger, också Lars Elamson, som ju är din vice ordförande i programnämnden Social välfärd. Han har inte hört någonting om detta från dig, inte heller har Ronnie Palmén gjort det.

Inte någon gång har du alltså under detta år informerat vår del av majoriteten om detta, så det har ju som du förstår inte varit så lätt för oss att känna till ditt engagemang i den här frågan.

Inger är Inger Högström-Westerling, Moderaternas kommunalråd och Ronnie Palmén är moderatpolitiker i programnämnd Social välfärd.

Det är sällan som sprickorna i majoriteten i Örebro syns så här tydligt. Det talas om dem ibland, men sällan visas de upp så här på bordet. Att Rasmus Persson inte kommunicerar sin politik med de andra ledamöterna, ens sin förste vice ordförande, är minst sagt anmärkningsvärt.