Som om hat vore en fotbollsmatch

Krönika till Karlskoga-Kuriren vecka 10.

I helgen börjar fotbollsallsvenskan igen. För alla vi som är fotbollsintresserade är det en höjdpunkt på året. Många är vi som på Behrn Arena kommer heja fram ÖSK till nya framgångar (kanske) och runt om i Sverige kommer andra att heja på just deras lag.

En del kommer också att hata. De problem som framförallt stockholmslagen har haft på sina matcher, främst när de möter varandra, är hiskeliga och leder till att färre vill eller vågar gå på matcherna, stora materiella och personliga skador och att lagen drabbas. Men det är avigsidor för fotbollen. Den ”rena” fotbollen handlar om att folk håller på ”sitt” lag och hejar på det när laget möter andra lag.

Den jämförelsen går också att göra när det gäller politik. Socialdemokraternas lanserade till och med en ”supporterkampanj” för ett par år sedan som handlade om att folk som var ”supportrar” till Socialdemokraterna kunde slå sig samman. Jämförelsen går också, dess värre, att göra när det gäller synen på människor.

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu har gjort ett par riktigt korkade uttalanden om antisemitismen i Malmö. Detta har han fått be om ursäkt för. Genom sitt agerande har han förminskat problematiken med antisemitism i Malmö vilket är allvarligt. Den kritik han har fått utstå är därför rättmätig, vilket också Mona Sahlin har varit tydlig med att påpeka.

Här borde det ha räckt. Eller ok, jag kan förstå om högersympatisörer vill påpeka om och om igen hur korkade Reepalus uttalanden var. Men det borde ha stannat vid det. Men Göran Hägglund ville gå längre.

Göran Hägglund är Sveriges socialminister. Han är partiledare i ett av våra sju riksdagspartier. Han är en mäktig man. I söndagens Agenda redogjorde Göran Hägglund för sin syn på vilka Ilmar Reepalu skulle vara rädd att stöta sig mot när Reepalu gjorde sina uttalanden (som han alltså har bett om ursäkt för). Dessa grupper var enligt Göran Hägglund ”muslimerna” och ”vänsterfolk”.

Förutom att Göran Hägglunds uttalanden polariserar och målar upp en bild av Sveriges muslimer som inte stämmer är den symptomatisk för den svenska debatten. Göran Hägglund kan nämligen säga elaka saker om muslimer. Han är nämligen höger.

Att högern historiskt stöttat Israel medan vänstern traditionellt försvarat Palestinas rätt till självbestämmande kan inte, och får inte, år 2010 kopplas ihop med någon sorts stöd för, eller hat mot, judar eller muslimer. Allt hat är förkastligt. Och genom att uttala sitt ensidiga stöd för endera gruppen hamnar man automatiskt i ett fack då man förväntas tycka illa om den andra gruppen. Nu påstår jag inte att Göran Hägglund hatar muslimer, långt därifrån, och Ilmar Reepalu är heller inte antisemit. Men Göran Hägglund har ännu inte bett om ursäkt för sina uttalanden som målar upp bilder om muslimer som inte är till deras fördel.

Judar och muslimer är inga fotbollslag. De ”möter inte varandra” i en match som måste vinnas. 99 procent av Sveriges judar och muslimer vill leva tillsammans med andra och varandra, medan en liten klick förstör. Nu lyfts den fram som regel. På så sätt vinner ingen.

Annonser

Högerns regelbundna antisemitism

Jag ogillar ofta staten Israels agerande. Jag ogillar också ofta staten Sveriges agerande under de senaste tre åren. Jag ogillar också ofta staten USA:s agerande de senaste, typ, hundra åren. Eller för den delen Kubas agerande, Venezuelas agerande, Irans agerande, Vitrysslands agerande, Burmas agerande, Rwandas agerande, Rysslands agerande och Tysklands agerande på 30- och 40-talen.

Med andra ord finns det ett visst fog att anklaga mig för att vara antisemit, islamofob, kristofob, antikommunist, prokommunist, antikapitalist, prokapitalist – med andra ord finns ett visst fog att anklaga mig för att vara skvatt galen.

För i konsekvensens namn borde ni väl göra det, ni som läser denna blogg, och som tycker att det är ”antisemitism” så fort någon kritiserar staten Israel för något – oavsett om det är skvatt vansinniga saker som organstöld eller om det är ockupationen av Palestina.

Men det är det ju ingen som gör. Eller jo, antisemitismen blir jag beskydd för. Ty högern tycks tro att Israels agerande är judarnas agerande. Fast ingen mig veterligen klok och vettig person någonsin påstått det. För mig är DET antisemitism – att inte kunna skilja på Israel och judar. Jag kan det, varför kan inte högern det?

Här är en bra artikel i dagens Aftonblad.

Bert Karlsson har rätt

Även blinda hönor hittar korn ibland. Bert Karlsson är en av de människor jag har allra svårast för. Hans nästan helgonstatus i svenskt nöjesliv rimmar oerhört illa med det faktum att han varit partiledare för ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag. Ny Demokrati var ett hemskt parti och Bert Karlsson ledde det – det går liksom inte att förneka det.

Nu har dock Bert Karlsson åtminstone tyckt rätt i en sak. Eurovision Song Contest bör bojkotta Israel på grund av kriget i Gaza och ja, jag håller med honom! Han resonerar mycket klokt och följer argumenten om exempelvis varför matchen Sverige-Israel bör stoppas. Små steg är viktigare än vad man kan tro och jo, jag tror faktiskt att denna typ av åtgärder gör att stödet för krigföringen sviker i Israel. Och då Israel är en demokrati, Mellanösterns enda tydligen, så är det väl inte orimligt att anta att politikerna blir lite skrajsna då.

Stoppa matchen!

Det känns igen, men det är skönt att kunna återupprepa gamla slagord som till och med var aktuella långt innan jag fanns. Men nu är det Israel och inte Chile som är aktuell Davis Cup-motståndare vilket var fallet i Båstad 1975.

Nu ska Sverige möta ett krigförande land som allt fler kräver en total bojkott av. Jag tycker att det är naturligt att matchen antingen stoppas eller att det blir en total bojkott; medial, sponsor- och publikmässig.

Så nu, 34 år, ekar åter ropen: Stoppa Matchen!

Vidrigt med judeförföljelser – vad bör göras!?

Runt om i Sverige upplever judar en ökad förföljelse efter Israels invasion av Palestina.

Jag har läst många böcker och sett många filmer, nu senast ”Falskmyntarn” som vann förra årets Oscar för bästa utländska film, och därmed tagit del av hemska skildringar om Förintelsen och hur judar behandlades, och sågs på, i Tyskland på 1930- och 1940-talet. När jag läst klart boken jag nu håller på med ska jag hugga in i Jonathan Littells ”De välvilliga” som också bland annat handlar om Förintelsen.

När jag gick på gymnasiet och läste om judendom var vår religionslärare (Filip och Linda Hammars mamma för övrigt om nu någon var intresserad av det) väldigt noggrann med att påpeka skillnaderna mellan sionism, antisemitism och antisionism.

Antisemitism innebär fientlighet mot judar och judendomen (egentligen mot alla semitiska folkslag, men har kommit att innebära just judehat).

Sionism (och antisionism är givetvis motsatsen) innebär ursprungligen stöd för skapandet av en judisk stat (alltså Israel) men har idag, då staten de facto existerar, kommit att innebära ett stöd för staten Israel som sådan (och också ofta de gärningar som staten företar).

Många (inte alla) israelvänner, även i den svenska högern (Per Ahlmark är ju världsmästare på det) kopplar medvetet de båda termerna genom att ofta referera till Israel som ”den judiska staten” och israeler som ”judar”. Detta är ju i sig inte en fullständig sanning då ju definitivt inte alla israeler är judar, och även om det hade varit sant så är det ju helt ovidkommande. Även om det finns rasister och nazister och antisemiter, tyvärr allt för många och uppenbarligen dess värre även våldsamma, så är ju 99 procent av åtminstone den svenska kritikerkåren mot Israel INTE judefientliga.

Jag kan ju bara prata för mig själv och jag är definitivt inte någon antisemit. Skulle snarare säga tvärtom. Även bortsett från alla hemskheter jag läst om Förintelsen och därigenom fått sympatier, tycker jag att judendomen (INTE alla läror) är en rätt så harmlös religion.

Det som sker nu i Sverige, med judeförföljelser av olika slag, är vidrigt! Jag tar avstånd från det till hundra procent. Dock tycker jag som sagt att även den svenska israellobbyn borde tänka både en och två gånger när de hela tiden refererar till Israel som en judisk stat. Är man då motståndare till Israels gärningar blir man ju då per definition motståndare till ”judendomens gärningar” – och så går det inte gärna att tänka.

Hitler var mustaschprydd – är då alla vi som är motståndare till Hitler motståndare till alla mustaschprydda mäns gärningar? Knappast.

Så vad bör göras!? Givetvis först och främst sätta dit den som gör det, rasism och angrepp får aldrig gå ostraffat. Men också tänka på debatten och nyansera den. Jag kan personligen säga att jag INTE kan ge något ovillkorat stöd till vare sig Palestina eller palestinska anhängare just därför att jag inte riktigt alltid känner att vi är kritiska av samma orsaker.