Hade äntligen slutat att gråta!

Det känns som att det som inte fick hända hände i fredags. Men nu när Johan Palm åkt ut Idol, tårarna tagit slut och vi fans till denne Palm insett att livet fortsätter, hur tufft det än må vara, droppar tårarna ånyo ner längs mina kinder. Jag är så glad för Dörrvakts-Faddes skull att han ny, efter två och halv veckas singelskap, *snyft* äntligen hittat en ny tjej!

Det verkar vara ett vackert par. Fadde är, enligt honom själv ”en riktig drömman, en sån som kvinnorna vill ha. (Han) har allt. Och vet hur en kvinna ska behandlas.”

Hon, Sigrid, känns också stabil. På meritlistan finns vinsten i den hedervärda tävlingen vem som är ”Sveriges Pamela Anderson”, hon var fröken Citron i Tutti Frutti och hon är utbildad danspedagog.

Vecka 48

Måndag
Jag har ännu inte riktigt vant mig vid att bo i hyresrätt utan tvättmaskin. En sådan vardagslyx det var att kunna tvätta när jag ville får mig att vissa svaga stunder vilja köpa en tvättmaskin. Men då ett sådant köp skulle inkassera typ sjuttiotusen vuxenpoäng avstår jag. Hellre då slarva med vardagsplikterna och tvätta en måndagmorgon, ty på helgen var alla tider upptagna. Nu var jag ju inte ”ledig” för det utan passade på att jobba hemifrån, en fördel med ett sådant jobb som jag har är att det är möjligt. Skrev en massa texter till olika flygblad som jag producerar och fipplade undan lite som blivit liggande.

Vid 13 hade vi ett internt arbetsmöte med sossarna. Pratade främst planering för 2009 med huvudsaklig inriktning våren. Skickade iväg ett pressmeddelande om en rapport vi producerat om jobben i Örebro, en allt för viktig fråga.

Klockan 18 var det dags för kommunfullmäktigegrupp, vilket ligger på mitt bort att ansvara för. En hel del praktiskt är det, från att fixa fika till att se till att vi har full närvaro och att papper är uppkopierade och på plats. I och med att Rådhuset i Örebro är som Fort Knox har vi dessutom en låst huvuddörr, vilket innebär att jag dessutom måste se till att alla kommer in. Ibland vill man bara dela sig i typ fyra.

Diskussionerna handlade bland annat om frågorna på onsdagens Kommunfullmäktigesammanträde.

Hemma cirka 21.30

Tisdag
Tisdagen rann på skitsnabbt. Hjälpte Wasa S-förening med en områdestidning till vilken jag skrev ett par texter och gjorde lite rutor. Men främst layoutade jag den – tror den blev bra och de blev nöjda. Landstingsrådet Håkan Bergman kom in med en text ur en rapport som jag läser lite då och då på kvällarna som innehåller både positiva och negativa saker. Den handlar om barns- och ungas hälsa i Örebro län och den text som är med i ”Vi i Wasa” visar på att en hel del faktiskt blir bättre! Exempelvis röker färre unga idag än tidigare, vilket är glädjande!

Gjorde även ett flygblad åt Brickebackens S-förening om ett möte där nästa vecka där planerna för den nya vårdcentralen i Brickebacken presenteras.

På kvällen hade jag och Carina ett möte med föreningar ur det Sociala nätverket. Företrädare för Ria Dorkas, Frivilliga samhällsarbetare och Föreningsrådet i Brickebacken diskuterade tillsammans vårt rådslagsmaterial ”Minskade Klyftor”. Med våra rådslag stakar vi fram politiken inför valet 2010. Jag blir alltid så imponerad av människor som brinner för frågor och som lägger ner sin kraft och energi utan en krona som betalning för att göra livet bättre för andra.

Hemma cirka 20.15

Onsdag
Kommunfullmäktige är lite månadens höjdpunkt på jobbet. Då fylls Sessionssalen av en mängd fritidspolitiker och frågor, stora och små, diskuteras mellan 9 och 17. Själv sitter jag inte i kommunfullmäktige vilket ibland kan vara tråkigt när en fråga man själv är engagerad i diskuteras. Då vill jag ibland gå upp och säga något klokt. Eller oklokt.

Onsdagens möte kretsade kring friidrottshallen där högerkoalitioen gjort bort sig rejält. Vi socialdemokrater har hela tiden varit öppna för att kompromissa, även när vårt första förslag om att hallen skulle ligga i Vivalla inte föll majoriteten i smaken. Trots att majoriteten till och med sade nej till att placera den på Väster, vilket var vårt andra förslag, var vi beredda att diskutera hallen ute vid Universitetet (orsaken till att vi ville placera hallen på Väster och i Vivalla i synnerhet var att vi ville ge området ett lyft, något majoriteten inte var intresserade av). Det bolag som skulle bygga friidrottshallen, Akademiska hus, gjorde ett förslag som kommunen accepterade, men avtalet blev omdiskuterat och nu är dess existens dessutom omtvistad. Det nya förslaget blev istället att lägga hallen vid Åstadalsvägen, inte alls på campusområdet, vilket gjorde att den miljon som Universitetet årligen skulle bidraga med försvinner. Resultatet blir nu sämre än om man satt sig ner och diskuterat ånyo med Akademiska hus, något vi ville men som majoriteten sade nej till. Ibland stångas huvudet blodigt för mindre.

Mestadels följde jag fullmäktigeförhandlingarna via radio medan jag gjorde ett återkopplingsblad till Sigillgatan i Björkhaga, där vi var och knackade dörr för ett par veckor sedan för att fråga Björkhagaborna hur de vill göra sitt område mer attraktivt och vad de menar behövs göras ute i Björkhaga. Tryggare cykelvägar, bättre lekmöjligheter för barnen, sälj inte ÖBO och utveckla Älvtomtabäcken var de synpunkter som tydligast framkom.

Hemma cirka 17.00 och sen buss ut till ett ishalt Varberga för att hälsa på min sjukling till tjej. Stackare!

Torsdag
Mindre halt på morgonen och en skön promenad (på typ fyra minuter, under onsdagen tog den väl femton på isen) till bussen in till stan.

Halv tolv gick jag ner till den fackligpolitiska lunch som LO då och då ordnar tillsammans med Socialdemokraterna. Där pratas det om ett ämne efter att man ätit. Ärtsoppa är, för att uttrycka sig milt, inte min favoritmat, men jag lyckades klämma i mig en tallrik (ok, det var pannkakor också) innan Lars-Erik Soting, kommunpolitiker i Örebro och kandidat till Europaparlamentet, började prata om valet till det senare.

Socialdemokraternas EU-program känns verkligen starkt och jag längtar, det spritter i mig, efter att få gå ut i valrörelse igen!

På eftermiddagen äkte jag och Björn ut till Björkhaga för att dela ut flygbladet. En skön promenad i snålblåsten!

Dagens solidaritetshandling blev när jag gick och gav blodplasma på kvällen. Hemma cirka 19.30

Fredag
Socialdemokraterna har ett mycket tätt och mycket gott samarbete med Vänsterpartiet i opposition. Fredagen gick åt till överläggningar mellan de två partierna på Behrn Arena.

Hemma cirka 16.20 och nu är det äntligen helg igen! Veckorna går onekligen snabbt!

Alliansens vänner – ett vitt nätverk

Alliansens vänner är ett nätverk som hyllar och gläds åt att Alliansen finns. Roligt – man ska hylla det man tycker om, och tycker man om att fyra partier smälts ihop till ett för att öka orättvisorna och klyftorna i samhället är det en självklar rättighet att få hylla det!

Att nu Alliansens vänner ser ut som typ… [skriv namnet på vilken ”patriotisk organisation” som helst] med helvenska, vita, ansikten som hyllar vår regeringen gör ju saken inte desto mindre rolig.

Heja Malin!

Malin Uhlander fick inte spela fotboll utan hänvisades till volleybollaget av sin skola på grund av att hon är tjej. Tjejer ska spela volleyboll medan killar ska spela fotboll. Om de vill – de får spela volleyboll om de vill det istället. Men pojkarna får välja mellan volleyboll och fotboll. För de är pojkar, och kan spela båda två sporter.

Detta är självklart vidrigt och Göteborgs kommun kan nu få betala 25 000 i böter för sitt könsdiskriminerande agerande. Bra det!

Terror, terror, terror…

Terrorattacker i Bombay, Indien. Troligtvis många dödsoffer, kanske flera hundra (CNN har just bekräftat 125 döda (16.00 torsdag), och nu har en brand skett i ett nytt gisslandrama i ett hotell.

Det är svårt att helt avgöra motivet, men det har varit ett våldsamt år i Indien. Närheten till Pakistan gör situationen än mer allvarlig – det har gått mindre än ett år sedan mordet på Benazir Bhutto och även om premiärminister Gilani fördömer attackerna är läget i Pakistan lika allvarligt. För snart tre månader sedan råkade han ut för ett mordförsök.

Låt oss hoppas på en fredligare värld – just Indien-Pakistan är en oroshärd som behöver större internationellt överseende. Amerikas näste President, Barack Obama, vill stärka de amerikanska banden med Indien vilket jag tror är nödvändigt.

Anstötande?

”Vill du se oss sätta på en kondom?”. Den meningen väcker tydligen anstöt i Göteborg när två killar för fram den (meningen alltså) i en kampanj för en ungdomsmottagning på nätet. Sidan verkar mycket bra, och tar dessutom upp det jag skrev om igår – sex för människor med fysiska funktionsnedsättningar.

Jag läste i förra veckans nummer av tidningen Fokus (nummer 47 2008) hur ”AIDS är tillbaka – kondomerna ratas”. Det väcker mer anstöt på mig än att två killar visar hur man sätter på en kondom. Men så är jag väl kanske nymoralistisk.