Örebropolitikens egen Baghdad Bob

Kent Persson gör det igen. Likt tuppen kunde man förvänta sig, när man läste Svenska Dagbladet i morse, att Kent Persson skulle blogga om opinionssiffrorna från Sifo. Kent Persson gör nämligen det. Alltid. Och med en dåres envishet gör han det på ett sätt så att hans osäkerhet inför det han står för lyser igen på ett övertydligt vis. Går det bra – då är det sant. Går det dåligt – då är det inte bara osant, det är också oviktigt, oväsentligt och, i SCB:n, ofräscht.

Men det är inte bara när det gäller opinionssiffror som Kent Persson blandar och tar när det gäller vad som är sant och riktigt. Lika gärna kan han hitta på ett politiskt utspel som han sen inte alls står för i verkliga livet. Ett par exempel bara. Heltider tycker Kent Persson om. Men när han får chansen att rösta för heltider i kommunfullmäktige – där Kent Persson är ordinarie ledamot – då röstar han nej. Konsekvent. Enda gången Kent Persson röstar för när det gäller heltider – det är när de avskaffas. Så kan det gå.

Nu försöker Kent Persson ta lite billiga poäng på att en stackars krogägare bryter mot reglerna som kommunen har satt upp när det gäller en grön matta. Krogägaren – som ständigt gråter ut i media då kommunen påpekar att ”direkt på marken” faktiskt inte innebär en grön matta och som faktiskt flera gånger ifrågasatt kommunens regler – tycker kommunstyrelseordförandekandidaten för koalitionen, förlåt Moderaterna, gör rätt. ”Trams”, kallar kommunstyrelseordförandekandidaten kommunalt uppsatta regler för.

Men nu när Kent Persson fått lite skäll för att han som Moderaternas främste företrädare in spe uppenbarligen verkar tycka att näringslivet i Örebro kan få agera lite vilda västern-likt gentemot kommunen så står han, förstås, inte längre för vad han tycker. För visst tycker han som han tycker. Men han tänker inte göra något åt det. Eller i varje fall inte lova att han kan göra det. Vilket ju kan tyckas hederligt, för all del. Problemet är bara att det är precis det som det inte är.

Jag jobbar också för en kandidat till kommunstyrelsens ordförande, Lena Baastad. Till skillnad från Kent Persson har hon förutom hela sitt eget parti även ett annat parti bakom sig. Hon är Socialdemokraternas och Vänsterpartiets gemensamma kandidat till kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Jag kan lova att stödet för Lena Baastad skulle sjunka som en sten om hon gick ut och kallade saker ”trams”, men sen inte tänkte ändra dem efteråt. Som kandidat till Örebros finaste ämbete måste du rimligtvis stå för vad du tycker, och faktiskt bara tycka sådant som du sen kan stå för. Vem kan ta någon på allvar som slänger ut sig en massa populism – heltider och stöd till små stackars krogägare som kränks av den onda kommunen – men sen vägrar göra något åt det efteråt. Eller ännu tydligare – som vägrar göra något åt det just nu, när man faktiskt har makt.

Kent Persson är nämligen inte maktlös, hur gärna han än vill framställa sig som en i mängden. Han är länsordförande för Moderaterna, han är landstingsråd och etta på Moderaternas kommunlista i Örebro. Han agerar inte som den samlande kraft för Örebro som han påstår sig vara. Tvärtom – han visar att han inte ens har sina egna bakom sig i sina ställningstaganden och då är det svårt att hitta stöd hos andra. Kort sagt – inte som en ledare.

Annonser

Några tankar om opinionen

I skrivande stund återstår 117 dagar och 21 timmar till vallokalerna stänger runt om i Sverige den 19 september klockan 20.00. Så lång tid har du att bestämma dig vilken väg du tycker att Sverige ska ta. Enkelt uttryckt är det ett val mellan fler jobb och mer av samma politik som idag – alltså en politik för ökade klyftor. Valet är ditt.

Idag kom ytterligare en opinionsmätning, denna gång med en ökad rödgrön ledning, därtill med det positiva beskedet att Sverigedemokraterna också inte klarar av att komma in i riksdagen och att Krisdemokraterna bara behöver någon som andas på dem för att de ska åka ut.

Jag tror inte på opinionsmätningar. När jag läste statskunskap märkte jag hur oerhört trubbigt de fungerar. Felmarginalen är ofta gigantisk och det du svarar idag behöver inte alls vara det du svarar i morgon och definitivt inte den 19 september. Det tas ingen hänsyn till hur många som svarar med hundraprocentig säkerhet och hur många som verkligen svajar. Ändå lyfts de fram av olika medier som en riktig nyhet.

Konsekvenserna av detta blir en ökad medialisering av politiken och en sorts kvartalskapitalistisk syn på politik. Vilka utspel ska vi göra för att bäst komma ut i nästa veckas Demoskop? Vilken fråga tror vi att trettioåringar i Stockholm, där vi behöver öka enligt den mätningen, tycker om? Jag gillar det inte.

Sen inser jag att det blir nästintill omöjligt att sluta resonera så. Får jag en opinionsmätning i min hand som säger att örebroarna tycker att fråga A är den viktigaste som finns vore jag en dålig politiker om jag inte samlade alla våra idéer och tankar kring fråga A och presenterade dem. Inte så att den passar opinionen på ett folkpar… förlåt, på ett populistiskt sätt, utan bara visar att detta tycker vi i fråga A.

En typisk sådan fråga är frågan om Ipred. Där har mitt parti inte anpassat sin retorik efter opinionen utan tagit ett ställningstagande baserat  på värderingar och kunskap. Sen driver vi frågan hårt, inte därför att det är den frågan som flest socialdemokrater tycker är viktigast (även om det givetvis finns många sossar som brinner för att ta bort Ipred), utan därför att det finns ett tryck i frågan.

Jag tror på att opinionen pekar på en rödgrön valseger, men att det kommer att bli jämnt. Just därför är det självklart oerhört viktigt att alla går och röstar den 19 september. Och att de röstar på det politiska alternativ de tror bäst förmår lösa de utmaningar vi står inför. Sen kommer det att komma mätningar som pekar både hit och dit. De mätningarna behöver man inte ta hänsyn till. Man har 117 dagar och 21 timmar på sig att styra kompassen rätt.

Larvig rubrik i Aftonbladet

Socialdemokraterna och Moderaterna tappar till småpartier är Aftonbladets rubrik. Det är en felaktig rubrik. Socialdemokraterna minskar med 0,2 procentenheter, totalt en minskning av 0,6 procent, alltså lite drygt en halv procent.

Exempelvis Krisdemokraterna tappar i samma mätning 14 procent av sitt väljarstöd.

Ändå är rubriken att Socialdemokraterna tappar. Det är lite larvigt…

(M)an ska inte säga hej förrän…

Att vara moderat måste vara att man drabbas av någon sorts humörsvängningsfrenesi. Den ena dagen lycka, den andra dagen nattsvart misär.

När Moderaterna går framåt är det hybris och chans för stort tronskifte i svensk politik.

När Moderaterna tappar 12 (TOLV) procentenheter i förtroende hos svenskarna är opinionsundersökningar något som ska tas med en nypa salt.

Jublar jag idag? Tja, lite. Det skickar en signal – inte hur valet ska gå för det vet vi inte, men att vi faktiskt har goda chanser att göra ett riktigt riktigt bra val! Men då behövs du också! Kom med – rösta på Socialdemokraterna!