Örebro kommun ger pengar till oljeinvesterare istället för att utveckla LSS-verksamheten

Igår fattade majoriteten i Programnämnd Social välfärd att ge det nystartade LSS-boendet på Landbotorpsallén till Carema.

Beslutet är den andra i ordningen i majoritetens privatiseringsiver inom LSS. Upphandlingarna av LSS-boenden har ju i det närmaste utvecklats till parodier – tre, fyra bolag hörde av sig i båda boendena – det ena boendet (Tallrisvägen) gav majoriteten bort till ett personligt assistans-bolag som aldrig drivit ett boende och som drog sig ur dagen efter majoriteten i programnämnden gav bort boendet till dem och det andra boendet (Landbotorpsallén) gavs alltså bort till Carema.

Det ägs av Ambea som i sin tur till 75 % ägs av ett globalt riskkapitalbolag som heter 3i som investerar mest i olja (!) och sexiga underkläder för kvinnor (!!!), till 16 % av ett annat globalt riskkapitalbolag som heter GIC och 1 % av ledningen på bolaget. Kort sagt – ägarna till Caremas intresse för boenden för människor med funktionsnedsättningar är tämligen begränsat. Om ens existerande.

Majoriteten hade ju en vilja att att boendena skulle ges till ”lokala, små företag”. Nu bidde det inte så, och när jag påpekade det gick Lars Elamson, M, ut i något sorts angrepp om att majoriteten inte bryr sig om vem som äger företagen, bara att boendet drivs bra. Här kan man läsa om hur Carema driver LSS-boenden.

Så nu blir skattemedel till olja – skattemedel till bolag som är kända för att missköta sig.

Idag är det 500 dagar kvar till valet 2010.

Annonser

All personlig assistans blir privat – mångfald blir enfald i högerkoalitionens Örebro

Idag ska jag och oppositionen försöka förmå majoriteten att ändra sig och inte lägga ut all personlig assistans på entreprenad. Nu vill nämligen högerkoalitionen ”utreda” om Örebro ska följa Staffanstorp och lägga ut den kommunala assistansen på entreprenad. Vilket i så fall skulle innebära att den assistansberättigade örebroaren i högerkoalitionens värld enbart får att välja mellan privata och privata assistansutförare. Och alla kommunalt anställda assistenter får en privat arbetsgivare som de själva inte valt.

Ordföranden i nämnden, Maria Magnusson, låter göra gällande att beslutet redan är fattat, vilket är konstigt – nämnden börjar inte förrän klockan 14 i eftermiddag och i skrivande stund är klockan lite drygt halv nio på morgonen.

Min förhoppning är som sagt att majoriteten lyssnar på oss i oppositionen (eller för den delen, lyssnar på de anställda ty även kommunal säger nej), såsom de till sist gjorde när de drog tillbaka förslaget att slopa, eller minska, den lilla ersättning på 37 kronor per dag som personer inom den dagliga verksamheten får.

Men, säger kanske någon, dagens beslut handlar ju inte om att lägga ut assistansen utan enbart att låta utreda det hela! Och visst, så är det. Samtidigt är frågan om vi ens behöver utreda något så urbota korkat och uppta kommunens resurser nu när nedskärningarna duggar tätt.

”Urbota korkat”? säger kanske någon annan! Varför är det det?

Jo, jag ska ge ett antal skäl.

Primo: En tredjedel av alla som har personlig assistans i Örebro har kommunen som utförare. Det är en relativt låg siffra, men inte lägre än i flera andra kommuner. Och även om siffran är lägre i jämförelse med antalet barn i kommunal skola eller äldre i kommunal äldreomsorg är det det likafullt en tredjedel. Denna tredjedel är extremt nöjda med sin assistans! I vår förvaltning har den personliga assistansen nästan det högsta ”nöjdhetstalet” och jämför man med andra jämförbara kommuner står sig Örebros assistans oerhört väl! Med andra ord, det är ingen ”kris” i den kommunala assistansen!

Secundo: I majoritetens NYSS antagna budget står att nämnden ska arbeta för att göra den kommunala assistansen till ett attraktivt alternativ. Jag kan garantera alla läsare att så gott som inget har gjorts för att säkerställa detta. Nu retirerar majoriteten och går en extrem högerväg.

Terzo: Orsaken till att den privat utförda assistansen ofta klarar ekonomin bättre än den kommunala är att assistansersättningen som staten betalar ut är X kronor för varje person, OAVSETT om kostnaderna är höga eller låga. Privata assistansbolag brukar därför ofta bara ta de ”enklare” personerna och därmed tjäna pengar, medan kommunen står med dem som kanske kostar lite mer. Detta är inte fel och ingen person är egentligen en ”kostnad” för så går det inte att räkna, men det är ändå ett obestridligt faktum att privat assistansföretag ofta väljer personer med lite enklare behov. Dessutom har ju privata assistansföretag lockat personer med nästan mutliknande gåvor, något som nu förbjuds, så jag är inte så värst säker på att privat assistans kommer att vara lika lockande för så värst många framöver. Därför tycker jag att den kommunala assistansen ska finnas kvar som ett alternativ.

Utöver dessa tre huvudskäl finns en del andra. Staffanstorps kommun i Skåne har valt att lägga ut ALL LSS-verksamhet privat, inklusive den personliga assistansen! Staffanstorp är en av Sveriges extremaste högerkommuner, och det är alltså den lilla kommunen som Örebro väljer att titta på av just inget annat skäl än att man tror sig kunna hämta hem någon miljon per år. Detta tvivlar jag på är möjligt, och även om det vore det så menar jag att kommunen behöver finnas kvar som assistansutförare, även om det kostar lite.

Personalen säger som sagt också nej, och även oppositionen och i en sån här pass stor fråga borde vi väl ändå vara överens, och så är det ju faktiskt så att de personerna som har kommunen som assistansutförare har VALT kommunen istället för alla privata och deras åsikt för väl rimligtvis väga allra tyngst? Så även om majoriteten vägrar lyssna på oss i oppositionen, vägrar lyssna på personalen borde de väl ändå lyssna på dem detta angår allra mest! Låt oss hoppas att så också blir fallet idag på nämnden! Sammanträdet äger rum i Stadsbyggnadshus II, sessionssalen och börjar klockan 14.00. Välkommen du också!

Stoppa upphandlingen av boenden för människor med funktionsnedsättningar

Det finns många olika åsikter om huruvida privata företag ska få driva välfärdsverksamhet, såsom skolor, boenden eller sjukhus. Oavsett om man har inställningen att privata alternativ är ett hot mot eller en förutsättning för en bra välfärd finns det vissa pragmatiska ställningstaganden där alla egentligen borde kunna bli överens.

Ett sådant är att viljan att ta fram en mångfald av alternativ inte får innebära kvalitetsminskningar eller en längre väntan på en insats man har rätt till.

Den borgerliga majoriteten i nämnden för funktionshindrade, som hanterar frågor om boendelösningar för de människor med funktionsnedsättningar i behov av en gruppbostad, fattade i vintras ett beslut att två nya gruppboenden, ett i Brickebacken och ett i Ladugårdsängen, ska upphandlas och drivas i privat form. Detta beslut riskerar att just innebära kvalitetsminskningar och försena att människor som har rätt till och behov av en bostad får det.

Anledningen är denna: I Örebro kommun finns idag en oskäligt lång väntetid innan ett beslut om bostad verkställs. I dagsläget väntar ett trettiotal, ja nästan till och med ett fyrtiotal människor på en bostad, trots att de har rätt till att få bo där inom skälig tid. Den kön måste minska och det måste vara ett av Örebro kommuns främsta mål att få bort den helt och hållet.

De två boenden som nämns ovan kommer att innebära att 12 platser skapas. Men i och med att majoriteten beslutat att dessa nya, ännu icke existerande, gruppbostäder ska upphandlas är risken stor att det blir överklaganden i upphandlingsprocessen. I värsta fall kan det innebära förseningar på över ett år. Lagen om offentlig upphandling är krånglig och allt för ofta överklagar andra företag än det som vinner upphandlingen.

Det finns också en stor risk att de boenden som nu upphandlas i slutändan inte alls blir de boenden som kommunen från början hade tänkt sig. Nu har nämligen kommunen inriktat boendena till människor med två typer av funktionsnedsättningar och därför är tanken att företag eller organisationer med kunskaper och erfarenheter om just de funktionsnedsättningarna ska vara intresserade av att driva boendena. Dessa individer har självklart all rätt att tacka nej till den angivna bostaden, det är trots allt de som bestämmer var de vill bo, och då kanske den som driver boendet får ta emot personer som boendet inte alls är anpassat för. Alternativet är att kommunen får betala för tomma platser samtidigt som kön inte sjunker!

Jag vill uppmana majoriteten att tänka om. Det är direkt nödvändigt att stoppa upphandlingen och istället låta dessa två nya verksamheter drivas i kommunal regi. Vill man prompt ha fler privata alternativ vore det betydligt bättre att lägga ut ett av kommunens boenden som redan finns.

Även handikapporganisationer har fört fram åsikten direkt till majoriteten att hellre lägga ut ett existerande boende på entreprenad. Då har man fått höra från nya ordföranden i nämnden, Maria Magnusson, Folkpartiet, att ”det enbart står i majoritetens budget att nya verksamheter ska prövas utifrån driftsform”. Men givetvis kan hon enkelt ändra budgettexten. 2009 års budget har nämligen inte antagits än.

Att majoriteten i Örebro inte lyssnar på oppositionen är ingen större nyhet, men man har åtminstone utåt sagt att man vill lyssna på de som besluten angår mest. Här finns en gyllene chans att göra det, och jag hoppas att majoriteten tar den.

Givetvis kan man tycka att jag ”målar fan på väggen”. Problemet är att riskerna med all definitiv säkerhet är större än möjligheterna i detta fall. Majoriteten har verkligen bara en möjlig utväg – att avbryta upphandlingen och istället, om man nu vill öka de privata inslagen, låta upphandla ett redan existerande boende istället.

Prestige i nämndbeslut

Hade nämndsammanträde idag. Årets sista och ett par större frågor diskuterades.

Från och med nu får socialpsykiatrin införa en ersättning för den dagverksamhet de ordnar för deras brukare. Tidigare har den möjligheten enbart funnits inom den dagliga verksamheten enligt LSS.

Vi i oppositionen ville också införa rätten till ersättning men tyckte att det klart och tydligt skulle slås fast att nivån och förutsättningarna ska vara de samma som inom den dagliga verksamheten. Ingen personal hade accepterat att ens lön studsade upp och ner på grund av att ekonomin sett olika ut från tid till annan, men det beslut som majoriteten fattade öppnar upp just för en sådan utveckling. Nu får socialpsykiatrin själv höja och sänka sin ersättning på måfå (så länge den inte överstiger 37 kronor per dag) och dessutom gäller beslutet om ersättningarna enbart så länge intraprenaden (socialpsykiatrin drivs i så kallad intraprenadform vilket innebär att det är fortsatt kommunal drift men med större budgetansvar) existerar. Den dagen den inte längre gör det upphör alltså detta beslut.

Nu tror inte vi, vilket jag var tydlig med under sammanträdet, att risken för snabba sänkningar, eller höjningar, av ersättningen är särskilt troliga, men om motivet till att införa ersättningen är att det ska vara lika för alla måste det ju också just vara lika för alla. Nu finns risken att det kommer bli olika nivåer på grund av olika synsätt vilket inte är bra och framförallt inte rättvist.

Jag har respekt för de i majoriteten som argumenterade mot oss. Tycker man inte som vi ska man heller inte rösta som oss. Samtidigt var det pinsamt uppenbart att en del i majoriteten helt enkelt bestämt sig för att rösta på sin hållning utan att lyssna på våra argument. Som att allt vi säger är fel bara för att det kommer från oss.

En annan stor fråga på nämnden gällde ett nytt gruppboende för funktionsnedsatta på Ängen, den nya vårdcentralen i Ladugårdsängen. Förutom en landstingsstyrd vårdcentral och en del övrig landstingsverksamhet ska det även finnas en del kommunala verksamheter, bland annat ett särskilt boende för äldre. Men i en del av huset fanns det möjlighet att skapa sex lägenheter för människor med funktionsnedsättningar. Viktigt och nödvändigt!

På grund av Ängens karaktär, en verksamhet särskilt anpassat för äldre, är tanken att gruppboendet ska vara anpassat just för äldre funktionsnedsatta. Det tror jag är bra. Vi socialdemokrater ville att det tydligt skulle framgå att boendet var just för äldre och att de som kommer att bo där få ta del av trädgårdar, kök och matsalar och övrig verksamhet och service i huset – helt enkelt för att inte det ska vara skillnad på människor och människor.

Även detta sade majoriteten nej till, egentligen utan att motivera det därför att de tyckte att sakerna i sig var bra. Eller jo, de motiverade det med att inte ville låsa in sig att det skulle vara just äldre människor som bor där, slå fast målgruppen så att säga. Ett i och för sig gångbart argument, men när vi använder det exakt samma argumentet när vi vill att upphandlingen av de två gruppboendena Tallkronan och Hangaren är hörsamheten något annorlunda.

Denna typ av prestige är inte bra och den är framförallt inte bra för verksamheten. Jag säger inte att vi i oppositionen alltid ska få vår vilja igenom (även om mycket vore bättre om vi, eller åtminstone jag, fick det) men jag tycker i alla fall att majoriteten i sina automatiska avslagsyrkanden borde kunna motivera något mer varför de beslutar som de gör!