Inga besked är också ett besked

I förra veckan valdes Ia Malmqvist till nytt kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro. Hon ska nu leda partiet vid sidan om Fredrik Persson. Det är ett positivt besked, Ia är (precis som det förra kommunalrådet Gabriella Blomgren, och för den delen även Fredrik Persson) en trevlig och kompetent politiker som jag sympatiserar mycket med. Hon är inte ”ny” politiker, utan har arbetat med Fredrik Persson som hans politiska sekreterare, men som kommunalråd är hon ny. Men raka besked, det kan Ia Malmqvist uppenbarligen inte ge.

Frågan om försäljning av ÖBO-lägenheter är en stor fråga i örebropolitiken. Den är viktig för örebroarna, inte bara de som idag bor i ÖBO-lägenheter utan även för alla andra örebroare. För boende handlar det om ens hem, för andra handlar det om ens skattepengar eller för delen ens barns hem eller ens föräldrars hem. Alla örebroare har en anledning att nogsamt övervaka att ÖBO-frågan sköts väl, att den sköts bättre än vad den gjorde av förutvarande kommunledning i vilken Ia Malmqvist ingick.

På frågan om Ia Malmqvist kan tänka sig att sälja fler ÖBO-lägenheter svarar hon ett ytterst underligt ”nja”. Vad är det för besked till oroliga ÖBO-hyresgäster? Ska det lugna boende i Vivalla och Norrby som kanske står på tur att, mot sin vilja, få sitt hem sålt?

Thomas Bergh bloggar om det här. Det går inte att krypa undan i viktiga frågor, besked måste ges.

Ia Malmqvist säger blankt nej till sänkt skatt. Det har även Lennart Bondeson och Rasmus Persson gjort, medan både Staffan Werme och Kent Persson vill sänka skatten. Något gemensamt besked, det förmår koalitionen inte att leverera.

Tyvärr är Ia Malmqvists besked ytterst representativt för koalitionens sätt att ge besked. Det är lite tragikomiskt, men till och med nu – snart fem månader efter valet – kan de inte svara på följande enkla frågor:

  1. Vem är er gemensamma kandidat till kommunstyrelsens ordförande?
  2. Med hur mycket ska skatten sänkas? Hur ska det finansieras?
  3. Hur många ÖBO-lägenheter ska säljas och i vilka områden?

För att utgöra ett påstått alternativ till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är det på ren svenska pinsamt. Ia Malmqvist bidrar till att öka förvirringen, men inga besked är också ett besked: Koalitionen är inte ett alternativ i kommunpolitiken.

Annonser

Det värsta övertrampet hände inte i sessionssalen

Samtal och diskussioner kan gå till på olika sätt i politiken. Allt, även viktiga frågor, behöver inte ske med bråk. Ett perfekt exempel skedde i fredags morse då jag, hastigt inkallad, fick närvara på Kommunala pensionärsrådets möte då pensionärsföreningarna ville prata om hur de två politiska alternativen vill arbeta med den viktiga frågan om parboendegaranti i äldreomsorgen. Alltså att äldre människor ska få bo tillsammans, även när den ena blivit så sjuk att han eller hon fått en plats på ett äldreboende.

Direkt efter mötet gick jag upp längs korridorerna i rådhuset för att närvara på kommunfullmäktigemötet där utförsäljning av ett antal ÖBO-lägenheter skulle diskuteras. Mötet skulle ha börjat vid 10.00 och nu var klockan cirka 10.20 så jag räknade med att ha missat en stund. Det hade jag inte. Mötet hade inte börjat än.

På kommunfullmäktige i Örebro råder demonstrationsförbud. Enkelt uttryckt är alla opinionsyttringar från åhörarna förbjudna. Med andra ord är det förbjudet att bua, ropa och applådera. Det förbudet har rådit länge och därom är alla överens.

Men på de senaste sammanträdena har vissa medlemmar från Hyresgästföreningen haft på sig västar och/eller t-shirts med budskapet ”Sälj inte mitt hem!”. Den opinionsyttringen har också förbjudits. På kommunfullmäktigesammanträdet i fredags var väktare tydliga redan vid entrén till rådhuset tydliga med att här kommer inga sådana västar in. När jag gick förbi dörren var det till och med lite hotfullt.

Regler ska hållas. En av åhörarna, som på Facebook är väldigt tydlig med sina kommunistiska sympatier och därmed knappast kan påstå sig vara demokrat, betedde sig inte bra. Men frågan är ändå om inte presidiet var lite väl stingsligt i sitt agerande som nog tyvärr piskade på stämningen extra mycket.

Oavsett om du tycker den ena eller den andra parten begick övertramp tycker jag dock det kan finnas en anledning att ändå titta lite på ”the big picture”. Varför är borgarna så arga på Hyresgästföreningen i Örebro?

En historik. Redan innan valet 2006 som inte borgarna vann var de tydliga med hur mycket bättre det kommunala samarbetet med det civila samhället, alltså föreningslivet, skulle bli bara de vann valet. Nu vann de inte valet men fick ändå makten på grund av Miljöpartiet i Örebro som på ett medlemsmöte beslöt så. Sedan dess har man tagit fram ett antal papper. Ordnat nåt möte. Tillsatt en grupp. Men mycket mer än så har man inte gjort. Det som innan hette att man skulle ta föreningarnas kraft och initiativ på fullt allvar blev till sist bara en habrovink om att det gör vi nog genom att tillsätta kanske ytterligare en grupp. Det som från början hette att föreningarna inte skulle riskera nåt om de kritiskt granskade kommunen blev sen en kraftfull attack från högerkoalitionen mot de föreningar som faktiskt tog dem på ordet och nyttjade den möjligheten.

Hyresgästföreningen i Örebro är mot försäljningen av lägenheter. De är mot därför att deras medlemmar, hyresgästerna, är mot. Över 11 000 örebroare krävde en folkomröstning om utförsäljningen. Enligt undersökningar är över 90 procent av de boende i de berörda bostäderna motståndare till försäljningen. Detta retar högerkoalitionen nåt fruktansvärt.

Här är bara 1, 2, 3, 4, 5, inlägg (det finns fler, men orka liksom!) där Staffan Werme ”sossifierar” Hyresgästföreningen. Och nu gör han det igen, där han på värsta sortens guilt by association-manér leder i bevis att Hyresgästföreningen visst är sossar därför att Alaa Idris ju är det. Detta flagranta sätt att förminska en motdebattör och meningsmotståndare av kommunstyrelsens ordförande i Örebro är faktiskt ett långt värre övergrepp än att applådera i sessionssalen eller ha på sig en gul väst. Staffan Werme vill att hyresgästerna, vars hem han nu mot deras vilja säljer, ska bete sig hovsamt. Hur vore det att sjunga med i kören innan han dirigerar takten för andra?

Respekt för oliktänkande

Den borgerliga majoriteten i Örebro kommun har beslutat sig för att sälja 1148 ÖBO-lägenheter till privata hyresvärdar, med argumentet att detta minskar segregationen. Kommunstyrelsens ordförande i Örebro, Staffan Werme (FP), påstår dock att det handlar om 1000 ”fastigheter”, vilket rimligtvis torde innebära en massa fler lägenheter. Men det är alltså fel. Det handlar om 1148 lägenheter i ÖBO:s bestånd som högerkoalitionen vill sälja. Som ni kommer att se är det inte det enda som Staffan Werme har fel i.

I Staffan Wermes blogginlägg går det att läsa ut ett antal påståenden. Låt oss analysera vart och ett av dessa (mina kommentarer i kursiv stil):

  1. Hyresgästföreningen skickar kort till olika kommunala företrädare. Sanningen är att Hyresgästföreningen delat ut vykort till människor som i sin tur har skickat in dem.
  2. Skälet är att det finns ett förslag från ÖBOs styrelse att sälja 1000 av bolagets fastigheter för att klara av att investera i 2000 nya och renovera de gamla. Det handlar alltså om 1148 lägenheter. Att Staffan Werme ”glömmer bort” 10 procent av det han vill sälja är kanske mest underligt. Vad gäller skälen för försäljningen, och vad pengarna ska gå till, är det mest blaj. Markbacken renoverades under förra och förrförra mandatperioden och ÖBO har byggt många nya lägenheter, utan tidigare försäljningar.
  3. Bolaget vill för första gången på mycket länge ta ett krafttag mot den segregation tidigare socialdemokratiska kommunledningar byggt in i staden. Det kan knappast vara integrerande att betala din hyresavgift till en annan hyresvärd än ÖBO. Segregation torde rimligtvis vara mer komplicerat än så. Men om Staffan Werme har rätt, varför exemplifierar han då inte med någon lyckad utförsäljning av bostäder som lett till minskad segregation.
  4. Ett felstavat namn på en äldre invandrare – kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Det vet inte jag. Och det kan rimligtvis inte Staffan Werme heller veta. Kungen har stavat fel på sitt namn. Många stavar fel på mitt. Och många äldre invandrare har inte fått skolning och utbildning och många lider av dyslexi. Om den mannen gör det, det vet inte jag. Och jag vet heller inte om det verkligen är den mannen som har skrivit under kortet, eller om det är någon person som är honom närstående. Min gissning är att Staffan Werme inte heller vet det. Därför vore det klädsamt om han inte spekulerar. Att anklaga Hyresgästföreningen för att falskeligen ha skrivit under kortet i någon annan persons namn tangerar nästan vad som är lagligt.
  5. Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Här menar Staffan Werme att ”kampanjen” som han väljer att kalla det missleder folk. Det är lögn. Vad ”kampanjen” handlar om är att Hyresgästföreningen (och jag är inte medlem eller engagerad där så har jag fel ber jag om ursäkt – vill ni ha en officiell kommentar från dem får ni vända er till dem) företräder de protesterande hyresgästernas åsikter och protester. För faktum är att de protesterar. Över 11 000 personer krävde en folkomröstning om utförsäljningen. Och enligt undersökningar är 90-95 procent av de boende mot försäljningen. Sen är Hyresgästföreningen ingen ”socialistisk” rörelse, och den enda gren de sitter på som möjligen liknar Socialdemokraterna är att de är en folkrörelse. Här är kanske folkpartisten Werme avundsjuk, men det kan inte vara Socialdemokraternas fel att Hyresgästföreningen har medlemmar. Och i just denna fråga tycker vi samma sak. Det gör oss inte allierade eller ihopkopplade, med mera än att vi i denna fråga står på hyresgästernas sida och inte kommunledningens.
  6. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. För det första kan jag tycka att det är lite pessimistiskt att påstå att segregationen är ”fastcementerad”. Att dessutom påstå att den socialdemokratiska politiken har varit en ”betongpolitik” är i det närmaste patetiskt. Jag var i Vivalla igår. Jag har bott i Oxhagen  i tre år. Min flickvän har bott i Varberga. Jag har spenderat mer tid i dessa områden än i Adolfsberg. I Vivalla, Oxhagen och Varberga finns ingen fastcementerad segregation. Där finns ett myller av liv från hundratals länder, men där finns också ett stort problem i att många människor inte kommer in i sysselsättning. Det vill vi socialdemokrater bryta, men för det krävs utbildning, utbildning och mer utbildning. Det krävs vuxenutbildning, det krävs aktiva åtgärder och det krävs ett stöd som går in från första dagen. Det krävs attraktivitetshöjande åtgärder i bostadsområdena. I Vivalla har vi socialdemokrater bland annat föreslagit att sätta tak över isbanan och bygga en ny friidrottshall. Mellan Oxhagen och Varberga vill vi skapa en ny, attraktiv och spännande stadspark. Samtliga dessa satsningar har högerkoalitionen med precision gått in och stoppat. Friidrottshallen hamnade i campusområdet. Isbanan förblir taklös. Parken stoppades. Och regeringens kraftiga nedskärningar på vuxenutbildning och stoppet av utbyggnaden av högskolorna drabbar dessa stadsdelar mer än andra. Det enda Staffan Werme och högerkoalitionen vet att göra för att bryta segregationen är att det står en annan mottagare på hyresavierna. Man blir mållös.
  7. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Jag har under min relativt korta tid då jag har bott utan föräldrarna bott i två kommunala bostadsbolag (Linden i Nässjö och ÖBO i Örebro), jag har bott hos två privata hyresvärdar i Örebro och jag har också bott i bostadsrätt. Bortsett från när jag har haft möjligheten att engagera mig i en bostadsrättsförening har jag aldrig haft större inflytande än när jag bodde hos ÖBO i Oxhagen (i ett hus som nu ska säljas). Där bjöds jag in till träffar, fick göra min röst hörd och tycka till. Om det handlar om att öka inflytandet och delaktigheten väljer kommunledningen med utförsäljningarna helt fel väg.
  8. Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. Om det är socialism att stå på hyresgästernas sida, att värna deras delaktighet och intresse – fine, då är vi socialister. Dogmatiska socialister också om det krävs. Men någonstans kan jag tycka att vi socialdemokrater i Örebro, som vill stärka den privata cityhandeln, stärka transport- och logistikföretagens möjligheter att utnyttja Örebros perfekta läge, värna mötesnäringen med satsningar på Conventumområdet – någonstans kan jag tycka att vi inte bara är så där värst dogmatiskt socialistiska, men med tanke på Wermes stoppolitik, som snarare har varit tillväxtfientlig och utarmat cityhandeln, finns det nog åtminstone en dogmatiker i stan.
  9. Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer. Det kan inte anses vara stoppolitik att företräda tio procent av örebroarna som protesterar mot utförsäljningen. Det kan inte anses vara stoppolitik att värna de boendes intressen.

Kenneth Nilsson skriver bra här.

Innan Staffan Werme blev kommunstyrelsens ordförande i Örebro höll han en hög svansföring om hur fantastiskt öppet och lyssnande Örebro skulle bli under hans ledning. Det skulle bli ett helt nytt ledarskap, med högt till tak. Något sådant har vi ännu inte sett. Tvärtom upplever många örebroare hur dörrar snarare har stängts. Schabblet med skolnedläggningarna har gjort folk vansinniga. Rudbecksskolans framtid liknar en parodi. Och företagare hör av sig till oss och upplever att deras synpunkter och tankar inte hörsammas. Under Wermes och högerkoalitionens ledning har Örebro blivit en stängd kommun.

Kanske är det inte så konstigt. Staffan Werme har nämligen under denna mandatperiod på ett direkt paranodiskt sätt angripit varje person som protesterat mot honom, och han har gjort det på det absolut värst tänkbara sättet. Nämligen att anklaga dem för att vara… socialdemokrater.

När Handelskammaren protesterade mot Wermes saktfärdighet, då var de socialdemokrater och gick i våra ledband. Och han har under hela mandatperioden, konsekvent, när han har blivit kritiserad i media kallat media för sossemedia. Tvär(s)nytt och Nerike(s) Allehanda har varit de vanligaste begreppen.

Nu riktas frontalangreppet mot Hyresgästföreningen. Det är inte schysst. Att genom ”guilt by association-metoden” försöka tysta meningsmotståndare är en härskarteknik som syftar till att försöka skrämma motståndarna till tystnad. För flera av organisationerna är opartiskhet nödvändig. Att förknippas med politiska partier underminerar föreningarnas opinionsbildande verksamhet. Vare sig Handelskammaren eller Hyresgästföreningen är socialdemokratiska föreningar, men uppenbarligen så finner de socialdemokratisk politik bättre för deras verksamhet än Wermes politik.

Men det är trots allt inte SVT, SR, NA, Handelskammaren och Hyresgästföreningen som det är mest synd om när Staffan Werme går till angrepp. Det är heller inte oss socialdemokrater. Nej, mest synd är det trots allt om alla de tusentals hyresgäster som protesterar. Alla gräsrötter vars engagemang möts med en axelryckning, en bortviftning. De ser inte någon ledare i mannen som idag innehar Örebros finaste politiska ämbete.

Vad tycker egentligen Miljöpartiet i Örebro om allt detta? Borde inte ni tydligt ta avstånd från Wermes agerande? Ni lovade trots allt att inte sälja ÖBO innan valet – det löftet bryter ni. Ni förespråkar folkomröstningar, men när 11 000 örebroare vill ha en folkomröstning vänder ni ryggen mot dem. Och när gräsrötter nu protesterar går Werme ut och slår på dem. Kan ni åtminstone inte nu säga ifrån?

Örebro behöver en ny kommunledning och Örebro behöver en ny politik. Idag är det 149 dagar kvar till valet.

Socialdemokraterna var MOT försäljningen av lägenheterna i Baronbackarna!

Att Socialdemokraterna är motståndare till utförsäljningen av ÖBO:s lägenheter i Brickebacken, Vivalla, Varberga och Oxhagen har förhoppningsvis ingen missat. Men tydligen finns det ett stort behov av att påminna hur det förhöll sig långt bak i tiden… 1993 närmare bestämt.

Även då styrde högern, då med fyra partier. Erik Johansson, M, var kommunstyrelseordförande. Ola Ström var folkpartist.  Olof Johansson var partiledare för Centerpartiet, Alf Svensson för Kristdemokraterna och Bengt Westerberg för Folkpartiet. Bara de nya moderaterna hade samma partiledare då som de i praktiken har nu. Det var en tid som dagens borgare längtar tillbaka till, av flera skäl.

Den 16 december 1993, fem dagar innan jag fyllde 12 år och för drygt 16 år sedan, fattades ett ”medgivandebeslut” i kommunstyrelsen i Örebro, ett medgivande av beslutet i ÖBO:s styrelse en tid innan att sälja fastigheterna på Lars Wivallius väg 77-153 i Baronbackarna. Drivande i kommunstyrelsen var Erik Johansson, M, och dåvarande liberalen och nuvarande riksdagskandidaten för ett parti som vill förbjuda vissa vuxna från att gifta sig, Ola Ström. Motståndare i kommunstyrelsen var ledamöterna från Arbetarepartiet Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Jag säger det igen. Motståndare i kommunstyrelsen var ledamöterna från Arbetarepartiet Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Behovet av förståelse är stort, så igen: MOTSTÅNDARE I KOMMUNSTYRELSEN VAR LEDAMÖTERNA FRÅN ARBETAREPARTIET SOCIALDEMOKRATERNA OCH VÄNSTERPARTIET!!!

Vi röstade mot försäljningen i ÖBO:s styrelse och vi röstade mot försäljningen i kommunstyrelsen. Just nu vill dock kommunister i Örebro sprida ryktet att vi socialdemokrater var de som genomförde försäljningen 1993, men detta är alltså inte sant. För den som tvekar – läs: Protokoll Kommunstyrelsen försäljning av ÖBO:s lägenheter i Baronbackarna.

OBS: Jag vill här skriva att jag inte avser den insändarskribent som var i tidningen idag, utan personer som driver denna fråga på Facebook. Den insändarskribenten i tidningen idag hade fel, fel, fel, men hans politiska sympatier är inte intressanta i sammanhanget!

Debatten om ÖBO visar varför det är viktigt med ett maktskifte i Örebro

Just nu pågår en debatt i kommunfullmäktige i Örebro om huruvida ÖBO (Örebrobostäder AB), det allmännyttiga bostadsbolaget i Örebro, ska ha rätt att bilda fem stycken dotterbolag som i sin tur ska säljas för att högerns ideologiskt betingade försäljning av 1 500 ÖBO-lägenheter ska kunna göras på ett ”skattemässigt bättre sätt” som Staffan Werme (FP) nyss uttryckte det. Men frågan är givetvis, som Peter Dahlgren (S) sade, ”större än så”.

Faktum är att frågan är enormt stor.

Jan Zetterqvist (S) gjorde en snabb huvudräkning att ÖBO har cirka 23 000 lägenheter. Bor det i snitt 2 personer i varje lägenhet blir det alltså ungefär 46 000 personer som direkt påverkas av att vi faktiskt just nu inte vet vilka 1 500 lägenheter som högerkoalitionen vill sälja. Blir det din lägenhet? Eller din? Eller din dotters, sons, grannes? Ingen vet – inga underlag finns – men beslut ska ändå tas.

Frågan om utförsäljning är betydligt större än de skattetekniska detaljerna. Den förtjänar tas på större allvar än så. När Hyresgästföreningen samlade in över 11 000 namnunderskrifter för en folkomröstning om försäljning av ÖBO var det för att åtminstone två partier på den borgerliga flanken, Krisdemokraterna och Miljöpartiet, innan valet varit tydliga med att ÖBO inte borde säljas ut. Många människor har också gjort ett aktivt val att bo i ÖBO och därmed går majoritetens beslut att sälja lägenheter emot deras uttryckliga vilja. Sådana beslut bör rimligtvis diskuteras ordentligt. En sådan vilja saknade majoriteten idag.

Moderaternas kommunalråd, och en av kandidaterna till att leda Moderaterna efter valet 2010, Inger Högström-Westerling, kallade debatten för ”patetisk” och en ”slaskdebatt”. Orsaken var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte enbart debatterade om detaljfrågorna utan ville lyfta diskussionen till en del i vad det faktiskt handlar om – människors hem. Argumentationen var visserligen ett bottennapp, men många i högerkoalitioen argumenterade på samma sätt. De ville ha en skatteteknisk debatt, i en fråga som borde handla om vad den faktiskt handlar om.

Själva sakfrågan, en ideologiskt betingad försäljning av människors hem, ville egentligen ingen i högerkoalitioen ta på allvar. Några försökte göra det till en integrationsfråga, andra att den inte var så viktig – men ingen stod riktigt för att det faktiskt var det som borde diskuteras.

Istället kom argumenten att handla om huruvida oppositionen borde ha debatterat försäljningen överhuvudtaget. Att ta 11 000 protesterande örebroares oro på allvar var tydligen patetiskt. Att vilja diskutera en viktig utförsäljning var tydligen en slaskdebatt. Behovet av ett nytt styre i Örebro har nog aldrig visat sig vara större.