Mellansverige version DN, eller ”säg inte 100 procent ja till friskolor”

Sex stycken socialdemokrater från sex stycken kommuner (Sverige har sammanlagt 290 kommuner) tycker att sossarna bör tycka samma sak om friskolor som i praktiken sossarna delvis redan tycker och delvis sådant som Socialdemokraterna förhoppningsvis aldrig helt kommer att tycka och tillåts därför skriva på DN Debatt.

I stort delar jag inriktningen i debattartikeln, även om jag inte gör det fullt ut. Exempelvis tycker jag att styckena ”Skolan har inte kommunaliserats fullt ut, vilket skapar en otydlig styrning som påverkar friskolorna. Vår uppfattning är att skolan ska vara en kommunal angelägenhet. Då är det också rimligt att kommunerna får ett ökat kommunalt inflytande. Lika lite som det finns ett värde i en total etableringsfrihet finns det ett värde i ett kommunalt veto. Vår erfarenhet, och det vittnar även de friskolor som vi talat med, är att friskolor etablerar sig först och främst i de kommuner som är välvilligt inställda. Finns det ett lokalt motstånd så väljer friskolan hellre att etablera sig i en annan kommun” är rent felaktiga.

Jag tycker det bör finnas ett kommunalt veto. Det är rimligt att det finns ett demokratiskt fattat beslut bakom vilka skolor det ska finnas i en kommun då de faktiskt betalas av kommunala pengar. Idag fungerar det inte, och de ”erfarenheter” som de sex politikerna har saknar jag. Jag tror visst friskoleföretagen drivs av ett profitintresse och inte enbart efter kommunernas inställningar. Idag har ju kommunerna begränsade möjligheter att stoppa en friskola, så varför skulle kommunernas inställning spela någon roll för företagen?

Det roligaste med artikeln var dock ingressen, skriven av DN. ”Sex politiker från Mellansverige”. Jorå… En radie tio mil från Stockholm är Mellansverige. Perspektivet är verkligen brett.

NA gör årtusendets scoop

Nån norrman har ”insjuknat” efter att ha druckit vin (been there, done that liksom), men i hans fall blev det en nyhet. Vinet var tydligen inte bra. Så Systembolaget införde säljstopp på vinet i Sverige.

NA utnyttjade dock sin journalistiska näsa så till den milda grad att man tänkte kolla om Systembolagets säljstopp verkligen var sant. Så man åkte ut till Systembolaget på Eurostop för att se om vinet fanns där. Vilket det inte gjorde.

Ändå toppar NA med nyheten, att NA försökte få tag i säljstoppat vin. Fast det var säljstoppat. Och följdaktligen inte fanns att köpa. Skjutjärnsjournalistik när en är som allra bäst!

Bra artikel om Expressens wanjafadäs

Hittade via tidningen Dagen en bra artikel om Expressen. Den är riktigt, riktigt vass!

Expressen – Wanja 0-1

Tidningen Expressens drev mot Wanja Lundby-Wedin har inga gränser. Ingen hejd liksom. Nu har det till och med gått så långt att Expressen intervjuar vilt främmande människor och kallar dem Wanja Lundby-Wedin. Det är ju sjukt.

Jag ska nog börja göra det samma. Om jag vill att nån, Staffan Werme till exempel, ska säga något riktigt, riktigt dumt ska jag intervjua nån helt annan person, och vänta på att han säger nåt riktigt riktigt dumt. Sen ska jag säga att det var Staffan Werme som sa det.

Jag: ”Jag är också överviktig”

Adriano ”erkänner” nu att han är överviktig.

Jag tänker att det ser ju varenda en som tittar på honom, men det kanske inte alla gör.

Därför tar jag det säkra före det osäkra och erkänner jag med, jag är också överviktig. På väg nedåt visserligen, men ändock. Så att Expressen kan skriva det också.

De stora nyheternas kväll!

Sitter och varvar ner efter en ”kämpainsats” tillsammans med Alesia, Simon, Victor och Ullis där vi tillsammans delade flygblad och valsedlar till alla 1600 hushåll i Varberga samt en kväll då jag blev kvar på Rådhuset längre än planerat för att fixa och greja.

Sitter och varvar ner. Sitter och slösurfar. Och tittar på nyheter. Eller vad man nu ska kalla det.

Expressen har nyheten att en tant trodde att hon vunnit en Volvo, men det hade hon inte.

Aftonbladet toppar (under rubriken ”EXTRA” dessutom) att Linda Rosing är med barn.

Någonstans undrar jag var vi är på väg.

Det är inte Monas sak, och det är fan inte Ulf Nilssons sak

Läste med någon sorts avsmak Ulf Nilsson i Expressen i förmiddags. Inte vrede, ty det är svårt att bli ”arg” på en så intetsägande och tom text. Att Ulf Nilsson var skvatt galen, det visste vi redan (han har bland annat förespråkat återkolonisering av tredje världen), men att han får bre ut sig på Expressen med just ingenting är lite uppseendeväckande.

Ulf Nilsson menar att Wanja Lundby-Wedin måste avgå. Ok, det kräver många, och även om Ulf Nilsson inte är medlem i LO och borde bry sig vem som företräder LO-kollektivet men han får väl tycka det då. Inte speciellt fräscht i dessa dagar dock, men ok. Ulf Nilsson värnar något sorts ideal av LO-ledare som han tycks tro att exempelvis Arne Geijer stod för ty han delade minsann ett äpple med Ulf Nilsson och då är han per definition solidarisk. Till och börja med, utan att racka ner på Arne Geijer som inte kan försvara sig (han dog 1979) så efter att ha läst Kjell Östbergs första del i hans lysande biografi över Olof Palme fick ju inte direkt jag någon positiv bild av Arne Geijer (han försvarade bland annat USA:s krigföring i Vietnam). För det andra skulle jag kunna kontra med att Wanja Lundby-Wedin lät mig gå före i kaffekön på LO:s och Socialdemokraternas valupptakt i Örebro 2006 som ett bevis för Wanja Lundby-Wedins folklighet och att hon inte är pamp, men avstår. Var och en får göra sin bedömning.

Men Ulf Nilsson anstränger sig dessutom att åstadkomma tankekullerbyttan att även Mona Sahlin måste avgå. Efter att ha försökt skriva ner Wanja Lundby-Wedin i ett par stycken kommer han med följande underliga slutkläm:

”Allt det jag skrivit om Wanja gäller naturligtvis i samma utsträckning Sahlin. Om Mona nu kräver Wanjas avgång – vad hon gör i dag vet jag ju inte eftersom hon ändrar sig så ofta – så måste vi ha rätt att fråga oss:
Visste Du ingenting? (Ha ha)
Varför sa du ingenting?
Tänkte Du på de miljoner LO rutinmässigt pumpat in i SAP:s kampanjer? Tänkte Du på de tusentals funktionärer, också betalda av LO, som tryggat så många socialdemokratiska valsegrar?
Tänkte Du rentav på Din egen maktställning?
Jag påstår mig inte veta. Men ett vet jag: det förtroendekapital som Mona, liksom Wanja, förfogade över är förbrukat. Vill vänstern vinna nästa val måste man välja nya ledare – och svårt blir det i vilket fall som helst efter Wanja och Mona.”

Jag menar, på fullt allvar – är karln skvatt galen? Att det finns borgare som är arga på att LO stöder Socialdemokraterna därför är känt. Att de inte är arga på att Moderaterna stöds av andra organisationer är också känt. Det är gammal skåpmat. Men att det som pågått i AMF:s styrelse på något sätt skulle minska Mona Sahlins förtroende är ju bara barnsligt? Där sitter även representanter för Svenskt Näringsliv – borde i så fall inte styrelsens agerande minska förtroendet för det parti Svenskt Näringsliv stödjer, nämligen Moderaterna, och därmed också deras partiledare, alltså Fredrik Reinfeldt. Uppenbarligen inte?

Det är inte länge ”Mosa Mona” elle ”Krossa Wanja” – nu är det att öppna dammluckorna för all idioti som kan få plats i en nation.

Tack gode gud för mångfald i radion!

Ibland när jag debatterar med luf:are och muf:are och cuf:are och alla andra uf:are från högerkanten som är i min ålder, och alltså knappt minns hur Sverige var när det var så elakt socialistiskt som det tydligen var innan Carl Bildt kom och frälste oss 1991, får jag höra argumentet att den borgerliga regeringen gjorde det kanske mest fantastiska en regering någon gång gjort när man liksom ”införde” reklamradion. Eller så brukar de inte uttrycka det – de brukar kalla det ”mångfald”.

Mångfald, det är att kunna knappa in Mix och Rix och Pix och Dix och allt vad alla kanaler nu heter. Och så NRJ, som inte uttalas Enn Err Jii utan Änn Örr Djii. Och innehåller samma låtar som Mix och Rix och Pix och Dix och allt vad alla kanaler nu heter.

Och så innehåller det NRJ Break Up call. Där de helt enkelt ringer upp en helt ovetande person och i direktsänd radio låter i detta fall flickvännen göra slut med honom. På riktigt – inte på skämt. I direktsändning. Med coola jinglar och allt.

Det är kvalitet det. Tack borgare!

”Att hänga ut brottslingar”

Ibland får jag skäll för att jag tycker det är fel att media hänger ut dömda brottslingar. Det kan jag ta.

När jag läser sånt här stärks jag i min övertygelse.

Jag tycker media i allmänhet bör bli mer restriktiva att hänga ut dömda, för att inte tala om att hänga ut enbart misstänkta och åtalade. Detta oavsett om de är idrottsstjärnor, operasångare eller elektriker. Och jag tycker sidor som lägger ut denna typ av domar borde om inte förbjudas så åtminstone åläggas någon form av restriktion. Men jag inbillar mig att det är svårt, men jag blir så arg när jag läser om hur detta kan missbrukas.

Sunt och osunt bruk

Jag tillhör TV-spelsgenerationen som växt upp med 8-bits Nintento, Sega Megadrive, kassettbanden till Commodore 64, Amiga 500, Playstation 2 och Xbox 360.

Jag är dock väldigt dålig på TV-spel. Har fortfarande inte klarat Super Mario Bros 1, vinner knappt en match på Fifa, kör alltid i diket på mina bilspel, har suttit fast i samma uppdrag i ett par månader på GTAIV och när jag spelar det nya NHL 2009 får jag bara höra från min tränare (som alltså är en dataspelsfil) att jag är usel.

– ”Men för fan din jävla TV-spelsfil – ok att jag inte gör fem mål per match och tacklar si eller så mycket, men jag är väl för helvete ingen atlet heller! Jag kan ju inte ens åka skridskor!!!” vill jag skrika till min TV-spelstränare. Som inte finns i verkligheten.

Nu gör jag givetvis inte det – det är tillräckligt frustrerande att skrika okvädesord åt mig själv.

Jag har aldrig varit TV-spelsberoende. Har nog aldrig ens spelat ”mycket”, ens i perioder. Visst har det hänt att jag suttit uppe hela nätter och spelat dator, främst när jag var tonåring. Visst har det hänt att jag samlat kompisgäng för att spela, men det gör ju vuxna människor än idag. Ärligt talat kan jag inte se skillnaden på när fem vuxna spelar Sing Star i ett par timmar än när fem ungdomar spelar World of Warcraft i några timmar. Men det är väl mer finkultur med Sing Star kanske.

För mig är TV-spel och datorspel avkoppling. Det är inte ett substitut för något annat och ja – jag har både vänner, flickvän och jobb. Och min frånvaro på skolan var obefintlig.

Man skulle kunna säga att mitt bruk av TV-spel är sunt. Precis som mitt bruk till det mesta tror jag.

Ändå finns det dem som tycker att när man har spelat TV-spel i säg, två timmar, då har man ”slängt bort” två timmar. Det samma gäller inte vid läsning. Har man läst i två timmar har man gjort något väldigt bra. Men jag vågar påstå att vissa TV-spel är lika viktiga och bra som att sitta och bläddra i en medelmåttig bok. Och nej, jag spelar inte TV-spel två timmar per kväll.

Kanske skulle man kunna säga att det är barnsligt att spela TV-spel, även om jag inte håller med om det. Men osunt, så länge det sker i rimlig omfattning, är det inte!

En som dock fick det att bli lite väl osunt är Marcus, 15 år. Detta blåser nu media upp, vilket på ett sätt är bra – det visar på riskerna med att på samma gång:

1. Dricka 6-7 energidrycker på ett par timmar (vissa energidrycker innehåller koffeinmängden hos tre koppar kaffe – alltså kan killen ha fått i sig koffein motsvarande 21 koppar kaffe på ett par timmar).
2. Sova lite, knappt något alls.
3. Sitta vid en dator, troligtvis i dåligt mörker i ett dygn.

Varje enskild ovanstående punkt skulle få mig att bli ett freak. Marcus körde rubbet, och nej – det funkade inte!

Nu kommer säkert en extremt överintensiv debatt väckas i samhället. Det kan vara bra på ett sätt för att få bort avarterna och hjälpa dem som likt Marcus har svårt att dra gränser. För han är långt ifrån ensam.

Samtidigt hoppas jag inte att det blir en nymoralisk syn på TV-spel som faktiskt generellt hjälper barns engelskalärande, motorik, simultankapacitet, läsförmåga, kreativitet och sociala kompetens. TV-spel, i måttliga doser, kan vara jävligt bra. Bejaka och bevaka, men hindra aldrig!