Hon styr i Örebro kommun – och du

Staffan Werme frågar sig vem som styr i Örebro. Det gör Lena Baastad, som är kommunstyrelsens ordförande, men hon styr givetvis inte ensam. Socialdemokraterna fick nämligen bara 48,2 procent i omvalet och med tanke på att Lena Baastad är en politiker som håller vad hon lovar, och hon tydligt klargjort att Örebro behöver en stark kommunledning i majoritet som inte är beroende av Sverigedemokraterna, styr hon tillsammans med Lennart Bondeson, KD, och Rasmus Persson, C.

Men dessa tre personer är ju inte allombestämmande. Faktum är att det totalt finns över 300 socialdemokratiska, kristdemokratiska och centerpartistiska politiker i kommunen, samt kanske 2500-3000 medlemmar (1800 sossar) som utgör grunden i vad som bestäms politiskt.

Men dessa par, tre tusen betalande medlemmar avgör inte allt heller. Det är nämligen så att den idag styrande kommunledningen i Örebro förhåller sig öppet till medborgarna, genom en ständig dialog. Just nu pågår exempelvis ett dialogarbete kring en av de största utvecklingsfrågorna för Örebro, sträckningen av järnvägen genom centrum. En annan konkret fråga där örebroarna just nu får ge sina åsikter är Storgatans öppnande för biltrafik.

Så det väldigt enkla svaret på Staffan Wermes fråga är att Lena Baastad styr, tillsammans med Bondeson och Persson, samtliga politiker i majoriteten, samtliga medlemmar i partierna som utgör majoriteten, och med samtliga 137 000 örebroare.

Så nu vet du det, Staffan.

Men givetvis finns det en bakgrund till att Staffan Werme ställer frågan – för innerst inne vet han givetvis detta. Det är måhända så att han fortfarande, snart ett år efter omvalet, är lite bitter över valresultatet. Därför försöker han på olika sätt påskina att det egentligen inte är Lena Baastad som styr, i ett sätt att förminska henne, och istället påstå att den som styr är Björn Sundin.

Björn Sundin är förvisso heltidsanställt kommunalråd och ordförande i en av kommunens tre programnämnder. Där har han en viktig roll för många stora, viktiga frågor. Han är också en av de 300 politikerna, 3000 medlemmarna, och en av de som dessa givit störst förtroende.

Men Lena Baastad är nummer ett. Skälet till att Staffan Werme vill hävda att det är Björn Sundin som styr är att Örebro kommun nu äntligen påbörjat arbetet med Truckstop, ett arbete som den förra kommunledningen (då FP styrde kommunen) helt sonika stoppade. Staffan Werme tycks vara av den uppfattningen att är det en jobb- och klimatsatsning (vilket Truckstop är) som inkluderar tung trafik och lastbilar måste det per definition vara så  att det är det manlige kommunalrådet som driver på, och inte det kvinnliga. Och visst vill Björn Sundin ha ett Truckstop, men det vill även Fisun Yavas som är Socialdemokraternas talesperson i sociala frågor, Thomas Esbjörnsson som är det i skolfrågor, och Lena Baastad som ansvarar för helheten.

För jobb, bättre miljö och tillväxt – det är det som genererar nya skatteintäkter till Örebro vilket på sikt leder till mer av en bättre välfärd. Det är kommunledningens främsta prioritet. Och det åstadkoms av ett gediget styrande.

Och hon som styr, hon heter Lena Baastad. Och du då så klart.

Skillnaden på att styra och att inte styra

Dagen har sina tvära kast… inledde morgonen med att försöka ta del av regeringens vårproposition. Hur skulle våra socialdemokratiska riksdagsledamöter kommentera innehållet? Jag hade tänkt ställa i ordning en PM. Men, visade sig, det kom ingen vårproposition. Det kom något som kallades för en vårproposition, men vad den innehöll – det vet jag fortfarande inte.

Regeringens enda skarpa förslag är det som presenterades i fredags, ett bostadspolitiskt förslag som handlar om att göra det litet lättare att hyra ut sin bostad, eller delar av den, i andra hand. Inga förslag om fler bostäder eller så. Utan bara om att folk ska kunna tjäna lite pengar på andras bostadsbehov.

Mer än så innehöll inte vårbudgeten. Tom, innehållslös, tunn – de passande beskrivningarna på budgeten är fler än förslagen i den.

På kvällen fick jag dock ägna mig åt riktig politik. Då sammanträdde kommunfullmäktigemajoriteten i Örebro – Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Åh, skillnaderna…

Att jämföra kommunledningen i Örebro med regeringen vore att göra kommunledningen en stor otjänst, det är lite patetiskt, men jag gör det ändå. På sammanträdet diskuterades flera enorma och stora framtidsfrågor; vatten från Vättern (Örebro behöver i framtiden nya dricksvattentäkter), Truckstop (en sorts serviceplats för tung trafik som vore bra både för dem, klimatet och Örebro kommun), skolutvecklingsfrågor, framtidens tågtrafik genom centrala Örebro, nytt utvecklingsbolag för de västra stadsdelarna som skapar nya jobb och ser till att fler människor kommer ut i arbete, nyordning för kommunens arbete med mänskliga rättigheter… ja, listan kan göras längre.

Skillnaderna på en kommunledning som styr och en regering som inte styr blir än tydligare när man fokuserar in på vissa områden, som jobbfrågan. Jag sa på senaste kommunfullmäktigesammanträdet att jobbfrågan kan mycket väl vara denna regerings största misslyckande, och efter att ha tagit del av vårbudgeten idag inser man än en gång att de inte ens nu har lösningar på problemet.

Mot det ställs då kommunledningen i Örebro, som med kraft och konkreta förslag agerar både för att skapa nya jobb i Örebro men också för att rusta örebroarna att kunna ta de jobb som skapas.

Det råder stora skillnader i politiken – men idag kanske inte de största politiska skillnaderna enbart handlar om höger och vänster, utan mer om vilka som styr och vilka som bara sitter av tiden…

Den roligaste oppositionspolitikern någonsin?

Jag gillar om en kommunstyrelseordförande uträttar saker – därför vill jag att Lena Baastad blir Örebros kommunstyrelseordförande efter valet den 15 maj!

Jag gillar när oppositionspolitiker kan ha lite humor också – därför vill jag att Kent Persson blir Örebros oppositionsledare efter valet den 15 maj!

Jag menar, hur var det nu med öppenheten om partibidrag Kent?

Jag förstår fortfarande inte?

Jag börjar fundera på om jag nog ändå inte är otroligt korkad (har faktiskt fått höra det ett par gånger från olika mer eller mindre högt uppsatta företrädare från koalitionen så att det är säkert så). För nu förstår jag verkligen inte.

Förstår jag det rätt om koalitionen nu vill skapa 1100 förskoleplatser fast man för någon vecka sedan lovade 1200 platser? Har de ingen koll eller ändrar de fot IGEN nu. Vad kommer de säga om tre veckor – 400 platser? De största partierna i koalitionen vill ju sänka skatten med en krona vilket motsvarar 1900 platser bort så jag vet inte.

Förstår jag det rätt nu att Koalitionen vill lägga ner Rudbecksskolan fast Miljöpartiet inte vill det? I så fall har vi ändå en majoritet för att behålla den va, om nu inte – hemska tanke – rudbecksmotståndarna går framåt i valet den 15 maj. Var dagens besked gemensamt och har Miljöpartiet i så fall redan ändrat fot från den 14 februari? Det ligger ju i linje med koalitionens agerande, men jag vet inte?

Kollissionen gör det allt mer svårare för mig att förstå politik. Jag blir yr, jag blir matt. Kollissionens besked verkar vara skrivna i vatten och deras överenskommelser verkar de göra på Wasakonditoriet över en kopp kask. Vari ligger trovärdigheten? Vari ligger seriositeten?

Valet den 15 maj handlar om vem man tror är bäst på att leda Örebro. Lena Baastad och Socialdemokraterna, som håller vad vi lovar (i morgon har till exempel sjukvården varit gratis för folk upp till 25 år i en månad, ett redan genomfört vallöfte från i höstas) eller en koalition som lovar saker de hinner bryta innan örebroarna ens har valt. För egen del blir jag allt mer övertygad om att koalitionen är på väg att spela bort sig själva, men kommer för den saken skull inte sluta att valarbeta förrän vallokalerna är stängda.

Vill du vara med – kontakta mig!

Trettondagsfika med nya kollegor

Idag var jag tillbaka på Rådhuset efter nyår, eller egentligen var jag det redan i tisdags på eftermiddagen men idag var jag där igen. Då var det nämligen dags för Trettondagsfika där Örebros politiker bjuder in allmänheten till Rådhuset.

Det kanske bästa (eller jo, det var nog det bästa) den förra kommunledningen i Örebro gjorde när de styrde förra mandatperioden var att öppna upp Rådhuset för allmänheten, om så bara ett par gånger per år. Vi i förra oppositionen riktade i och för sig kritik för att koalitionen (tyvärr allt för ofta) stängde ute oppositionen  och tog kommunens resurser i anspråk och gjorde det hela till ett arrangemang för bara de partierna. Men nu, med en ny kommunledning bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och de fyra borgerliga partierna i Örebro, har de tvingats öppna upp sig.

Nödvändigt och till det bättre!

Idag var faktiskt en riktigt trevlig dag. Jag fick ta två guidade turer runt i huset och vi serverade fika och pratade med människor. Det hela var mycket trevligt. Lena Baastad representerade Socialdemokraterna och intresset kring henne var stort och på de guidade turerna slogs alla av behovet av Örebros första kvinnliga kommunstyrelseordförande när de såg alla porträtterade män på väggarna.

Örebros första kvinnliga kommunstyrelseordförande någonsin!

Igår valdes Lena Baastad till Örebros första kvinnliga kommunstyrelseordförande – någonsin. Med tanke på att Örebro firar 750 år om fem år var det sannerligen på tiden. Vi socialdemokrater kan verkligen inte slå oss för bröstet, vi har styrt i Örebro i tillräckligt många år för att ha hunnit vaska fram ett bra namn. Bra namn har det visserligen funnits, men män har suttit länge och män har valts före kvinnor.

Nu kommer dock Lena Baastad tillträda som kommunstyrelsens ordförande den 1 februari 2011 efter en månad med Moderaternas Kent Persson. Precis som Kent Persson skriver så är det delande ordförandeskapet en del i den överenskommelse som har träffats mellan sju partier om gemensamt styre under den tid som återstår till det att ett eventuellt omval hållits, eller – om det inte blir omval – en mer varaktig kommunledning tillträtt.

I och med att Lena Baastad är min chef blir det underligt att ens låtsas vara opartisk i någon sorts recension av henne. Jag tänker därför bara konstatera att hon fick högst förtroende i en stor undersökning Sveriges Radio Örebro genomförde i augusti, medlemmarna i det socialdemokratiska provvalet kryssade henne i en väldigt stor omfattning liksom örebroarna i det allmänna valet. Det är logiskt och fullt förklarligt och borde räcka som ”recension”.

Däremot tänker jag skriva något om det tonläge som just nu råder i politiken med anledning av det oklara läget.

Kent Persson skriver: ”Efter omvalet är det min ambition att fortsätta vara kommunstyrelsens ordförande för att då hålla ihop Koalitionen…”

Staffan Werme är inne på samma sak: ”Nu måste örebroarna ges möjligheten att öka skillnaden mellan den utvecklande koalitionen och de stillastående vänsterpartierna med det fåtal röster som behövs för att vi ska ta två eller tre mandat till av sossarna. Med det betyg verkligheten gång efter annan ger oss, borde det vara en självklarhet.”

Lennart Bondeson: ”Men jag är övertygad om att ett omval kommer att stärka Koalitionen, så att vi får mandat att även under de närmaste fyra åren utgöra kommuneldning och fortsätta det stora förändringsarbete som påbörjats.”

Förutom att koaliton Örebro i det närmaste är att betrakta som en liten grupp herrar på rådhuset utan folklig förankring (koalitionen skapades efter valet 2006 och i det enda val där örebroarna faktiskt fick rösta på koalitionen tappade de 5 mandat och två partier halverades) så är koalitionen också bland den mest slutna kommunledning som kan tänkas. Att samarbeta med hela koalitionen i dess nuvarande sammansättning är därför en utmaning men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har verkligen öppnat upp ledningen, även innan kommunledningen formellt tillträtt.

Det som präglat koalitionen är ett extremt avstånd från örebroarna. Medan vi socialdemokrater har lyssnat på örebroare, knackat dörr och samtalat, har koalition Örebro stängt in sig på rådhuset. Visserligen har Kent Persson en av Sveriges mest besökta politiska bloggar, men Kent Persson har också i fyra år gjort allt för att visa att han inte tillhört koalitionen utan landstingsledningen i Moderaterna. Dessutom är det inte örebroare som läser Kent Perssons blogg.

Denna tid bakom låsta dörrar på rådhuset har gjort att koalitionen tappat all verklighetsförankring. Trots ett uselt valresultat (det går inte att beskriva i andra termer) tutar koalitionen på som att inget har hänt. Den bristen på ödmjukhet är en av de största skillnaderna mellan exempelvis Kent Persson och Lena Baastad.

Lena Baastad är tydlig. Hon söker mandat för en bred kommunledning med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och ett eller ett par andra partier. Koalitionen är lika tydlig. De vill styra själva. Ingen öppenhet, inget intresse till dialog och ingen som helst självkritik. Givetvis kan det bli ändring när de fått tid att smälta besvikelsen, men hittills har ansvarskänslan för Örebro lyst med sin frånvaro.

Lena Baastad är tydlig. Hon har lagt prestigen åt sidan och satt Örebros bästa i förgrunden. Långsiktighet, utveckling, jobb och välfärd är hennes ledord. Koalitionens ledord är fyra år till med koaltionen. Det är inte smakligt och inte speciellt klädsamt. Kanske kan tiden med samstyre lätta på stämningarna. Lena Baastad är tydlig, hon har lagt prestigen åt sidan – det är dags för koalitionen att göra det samma.

Vem tar över Moderaterna i Örebro efter Kent Persson?

Vad tycker ni om rubriken ovan? Larvig va? Anstår inte en politisk debatt så här tre veckor innan valet. Vi har väl större frågor än så att diskutera, kan man tycka. Och ja – det har vi.

Kent Persson påstår sig vara kandidat till att bli kommunstyrelsens ordförande i Örebro. Å andra sidan gör även Centerpartiets Rasmus Persson, Miljöpartiets Fredrik Persson och nuvarande kommunstyrelsens ordförande – folkpartisten Staffan Werme också det. Lennart Bondeson, KD, tycks vara medveten att loppet är kört för hans del så han har åtminstone mig veterligen inte öppet kandiderat.

Moderaternas Kent Persson har varit tydlig med att han och Moderaterna inte tänker ge sig en gång till – inträffar olyckan att högerkoalitionen vinner valet blir det han som blir kommunstyrelsens ordförande, givet att de blir störst. Den principen har dock de andra partierna inte köpt. Istället luddar de lite om att det minsann inte alls behöver vara det största partiet utan att det lika gärna kan vara en av dem (läs: Staffan Werme). Oenigheten och konflikten är med andra ord total.

Kent Persson är också Sveriges ”superbloggare”. Han är störst och har flest läsare. Det är roligt för honom – grattis till det. Jag hade också väldigt många läsare ett tag, men till sist tröttnade jag på att blogga frenetiskt varje dag och länka till varenda liten obskyr internetsida som nämner det mitt blogginlägg behandlar. Fortfarande har jag bloggläsare, men antalet är betydligt mer beskedligt idag än när det var som bäst (värst?). Men Kent Persson gör verkligen allt vad han kan för att få bloggläsare.

Varför?

Det vet inte jag. Kanske är det för han tror att han därmed vinner väljare. Det tror inte jag.

Kent Persson bloggar nämligen som den värsta sortens MUF:are. Inte ett enda ord om vad han vill åstadkomma. När det väl kommer något inlägg om att han faktiskt har en åsikt om hur saker och ting kan bli bättre är förslagen ytliga och okonkreta. För en vecka sedan hade han nåt inlägg om krogmiljön i Örebro, men det hela faller platt om man vet att Moderaterna är ett av de hårdaste partierna i kommunen när det gäller att upprätthålla dagens regler. Den moderata ordföranden i Tillståndsutskottet kände enligt uppgift heller inte till utspelet när det lanserades. Med andra ord verkar idéerna vara noll förankrade i Moderaterna, utan bara påtänkta av Kent Persson på en kafferast.

Istället för att skriva om vad han vill göra eller vad han tycker så skriver Kent Persson så gott som uteslutande om Mona Sahlin, Alliansens förträfflighet och Socialdemokraternas uselhet. Fine. Nu har han i och för sig gjort det under alla år han har bloggat, men nu är det valrörelse. Men herregud – karln söker det finaste ämbetet man kan få i Örebro och han bloggar som en ungmoderat. Varje inlägg handlar om Mona Sahlins påstådda ledarskapsproblem.

Och detta kommer från han som leder det största partiet på högerkanten i Örebro som ändå premierats med absolut minst att säga till om. Och detta kommer från han som säger sig var ”kandidaten” på högerkanten men som inte kan få ett enda (!) parti att ställa sig bakom honom. Vem har egentligen ledarskapsproblem?

Valet den 19 september handlar om jobb för unga, välfärd före skattesänkningar och minskade klyftor. Kent Persson vill sänka skatten i Örebro så att en kvinnlig medelinkomsttagare får cirka 35 kronor mer i månaden. Samtidigt har han aktivt varit med och tagit bort satsningen på heltid för primärt kvinnliga anställda i Örebro kommun. En sådan skattesänkning skulle minska kommunens årliga intäkter på cirka 50 miljoner kronor, alltså ett stort bortfall. Samtidigt kommer han, om han nu då blir kommunstyrelsens andre vice ordförande efter valet, få cirka 100 kronor mer i månaden på samma skattesänkning. Pengar han rimligtvis torde kunna vara utan med den månadslön han har.

Kent Persson har två huvudmotståndare i valet – Staffan Werme och Lena Baastad. Lena Baastad är den politiker som flest örebroare har stort förtroende för och som minst antal örebroare har litet förtroende för. Hon är redo att ta över. Hon sitter inte på sin kammare och bloggar om Fredrik Reinfeldts ledarskapsproblem (trots alla avhoppade ministrar) utan arbetar hårt för örebroarnas bästa. Bakom henne har hon en politik som örebroarna har varit med och tagit fram. Valet den 19 september borde vara rätt så enkelt.