TT rapporterar: Så ska Shirley Clamps dotter heta!

Jo, det var bara en sak till innan jag går och lägger mig. Shirley Clamps dotter ska heta ”Vilja”.

Det var TT som rapporterade detta.

Vänta, det var nåt mer… hmmm – jo, Den helt okände och troligtvis oerhört vanlige Curt friade efter fyra veckor till den också helt okända och troligtvis oerhört vanliga Catharina.. Det har Elin Swedenmark tagit reda på.

Annonser

En hjärtsjuk 72åring med dödlig cancer utser en totalt erfaren ungdom som vp-kandidat

John McCain har en enormt stor chans att bli USA:s nästa president. Blir han det blir han den äldste presidenten någonsin att svära presidenteden. Dessutom den troligtvis mest sjuke. Med en historia av hjärtfel och typ fyra sorters dödlig cancer är det ingen lågoddsare att han får höra Amazing Graze spelad för sig när han ligger i en flaggdraperad kista före han får sin namnskylt installerad i Ovala rummet.

Nu har han utsett sin kandidat till vice president-posten. En 44-årig kvinna från Alaska, en delstat som har typ samma relation till USA som Abschasien har till Sverige. En person som har lika mycket erfarenhet som guvernör i Alaska som jag har av politiskt arbete, och som tillika är abortmotståndare och vapenälskare samt alltså, detta tål att upprepas, från en delstat som har fler renar än människor ska alltså ha kontroll över kärnvapenknappen så fort John McCain hostar nästa gång.

Det är fantastiskt! Möjligen försöker McCain vinna kvinnoröster, eller ja – snarare eskimåröster, men herregud, hon är totalt oerfaren, hon är motståndare till kvinnors rätt till abort och knappast den mest lämpade att ta över presidentskapet när McCain faller av pinnen.

Moderatkvinna från Köping tvingar eventuellt fram en ny Arbogarättegång

Jag har varit nämndeman i Länsrätten i Örebro län mellan 2004 och 2005 fram till det att jag fick mitt nuvarande jobb (det var omöjligt att jobba för kommunstyrelsens ordförande och sen sitta och döma i mål där överklaganden mot kommunen avgörs). Därför fick jag avgå.

Jag har bara gott att säga om de personer jag var nämndeman tillsammans med. De var visserligen av hög ålder, men det gjorde inget då de var alerta, pigga, kloka och rättstrogna människor. Ofta har man ju hört skräckexempel från rättegångar och länsrättsprocesser där nämndemän, ofta äldre människor, somnat eller inte klarat av att hålla sig vakna.

Detta har gjort att jag från gång till annan tvekat på om det svenska nämndemannasystemet är det ultimata. Orsaker till det är bland annat att Sverigedemokraterna fick utse en nämndeman i Länsrätten – helt rätt enligt valresultatet, men hemskt med tanke på deras politik och tyvärr också med tanke på vad som sedan hände. Idag känner jag dock en större tvekan än vad jag känt tidigare.

Cecilia Uggla, 41årig moderatkvinna från Köping (eller rättare sagt Kolsva, ett litet samhälle utanför Köping) har nu erkänt att hon hela tiden utgått från att den misstänkta (men ännu inte dömda) kvinnan i ”Arbogamorden” varit skyldig.

”Jag har aldrig helt trott att hon är oskyldig. Jag har mest lutat åt att hon är skyldig” sade hon till Expressen igår.

Med sådana uttalanden går det givetvis inte att vara med och skipa rättvisa, och nu får hon också ta konsekvenserna av det agerandet och lämna rättegången. Förhoppningsvis får hon även lämna uppdraget som nämndeman.

Och tyvärr väcker det ju diskussionen om nämndemannauppdraget igen. Inte så att man ska låta denna händelse falla som en mörk skugga över alla nämndemän, men det är ett bevis så gott som något på att det faktiskt förekommer rättegångar där inte helt kompetenta och rättsrådiga människor är med och dömer folk till livstids fängelse.

Nu blir det eventuellt en ny tingsrättsrättegång i Arbogafallet. Kanske är det nödvändigt för att skingra alla tvivel på att den dom som sedan faller om inte är korrekt i sak åtminstone kom fram på ett korrekt sätt!

Fotbollsmarodörer förstör för oss som gillar fotboll!

Krönika publicerad i Karlskoga-Kuriren vecka 35

Jag gillar fotboll. Det är inte så att jag är en människa som enda sedan jag tog mina första steg har haft en boll att sparka på. Jag är hopplöst dålig på att sparka boll. Och det är definitivt inte så att jag enbart tänker på fotboll – jag har en hyfsad insikt om att det finns andra värden i livet också. Det är bara trevligt att titta på fotboll.

Vissa tror att jag är en statistiknörd som inte har annat i tankarna när jag berättar att jag har säsongskort på ”Vallen” och ser alla matcher ÖSK spelar. Det är OK, men en felaktig slutsats. För mig är fotboll ett kärt intresse, men inte något jag är beroende av. Så jag har full förståelse för människor som inte delar mitt intresse. På samma sätt som jag inte delar andras intresse för knyppling, frimärken, fåglar eller Bergslagens stenar accepterar jag att alla inte är intresserade av fotboll.

Däremot accepterar jag inte människor som vill förstöra mitt intresse! Dessa fotbollsmarodörer, och nu talar jag inte enbart om de fans till stockholmslagen som envisas med att ägna sig åt läktarvåld, fysiska angrepp på motståndarlagets spelare och att slänga in livsfarliga fyrverkeripjäser. Jag talar även om dem till synes ”vettiga människor” som går på fotboll för att där få begå allehanda brott man annars knappast hade begått.

Låt mig ta ett exempel: För något år sedan besökte jag och en vän Stockholms Stadion för att där se matchen Djurgården – ÖSK. Det var en på alla sätt miserabel tillställning. Djurgården utklassade ÖSK, det hällregnade och vi tvingades stå då vakterna vid arenan inte ville låta oss sitta på långsidan då jag hade en ÖSK-halsduk på mig. För min vän var denna match den första fotbollsmatch hon någonsin sett live.

Vi förpassades till ÖSK:s supporterskara. Låt mig här inflika att jag inte på något sätt är pryd. Men att i nästan två timmar tvingas stå och lyssna på ungdomar och vuxna män (ty det är så gott som enbart män i en klack) skrika extremgrova könsord, rasisttillmälen och förolämpningar till domare, motståndarlagets spelare och till hemmapubliken betalar jag inte pengar för en gång till!

Jag skämdes! Där hade jag lyckats övertala Nina, denna luxuöst levande schlagerpingla, att ägna en eftermiddag åt fotboll och så får vi detta! Ett beteende som faktiskt passerar gränsen till brottslighet. Ty det är inte enbart puerilitet det handlar om – det handlar om människor som begår brott. Det är inte tillåtet att skrika ”backslackfitta” åt en människa på stan och det är faktiskt inte tillåtet att göra det under en fotbollsmatch heller.

Vad är det som får människor att göra saker under ett sportevenemang som han inte hade gjort vid något annat tillfälle, hur berusad han än vore? Och vad är det som gör att det tolereras? När hammarbyare slänger in fyrverkeripjäser mot oskyldiga AIK-spelare och riskerar deras liv och hälsa reagerar vi med avsky. Med samma avsky måste vi också få bort könsorden, rasismen och sexismen från läktarna. Ni som ägnar er åt detta gillar inte fotboll utan ni förstör bara för oss som gör det!

Ska någon behöva dö innan stockholmslagen slängs ut?

Ny läktarskandal på Råsunda. Den… jag vet inte, sjuttielfte i ordningen. Och föga förvånande är det två stockholmslag som är inblandade. AIK och så det lag som typ är inblandad i alla av de värsta skandalerna, Hammarby.

Jag har sagt det förrut och jag tvekar inte att säga det igen. Stockholmslagen måste ut ur Allsvenskan. Även om de rent idrottsligt hör hemma där är det alldeles uppenbart att klubbarna inte gör det som behövs för att stävja och stoppa bråkstakarna.

Givetvis inser jag att Svenska Fotbollförbundet inte kommer våga slänga ut stockholmslagen så då får de väl tvingas till nåt konstruktivt istället. De borde antingen köra med tomma läktare, att välja att göra det frivilligt, eller stänga av hela supporterklackarna. De borde upphöra med alkoholserveringen och låta alla som kommer in på läktarna få blåsa i alkometrar.

Det tror jag int SvFF heller vågar. Utan de lär väl få fortsätta – till någon dör. Då kanske alla inser att jag faktiskt har rätt.

När mamma fyller 50 blir jag nostalgisk

Håller på lite inför ovannämnda evenemang. Och faller in i nostalgin. Via Internet (!) hittar jag följande tokroliga nostalgitripp.

Det som är fetlagt stämmer in på mig (Detta är ju extra roligt för Ullis och Björn som då kan inse att jag inte är purung trots allt) 🙂

Vi som är födda på 1980-talet

Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt

Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade

Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren


Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen

Vi som samlade på allt – främst kapsyler

Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin

Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”

Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV

Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail

Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal

Vi som trodde att vi blev rika när guldtian ersatte papperstian

Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)

Vi som använde gnuggisar dagligen

Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks


Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan

Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten

Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram

Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs

Vi som spelade in musik på kasettband genom radion

Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google

Vi som frågade chans på någon ny varje vecka

Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter

Vi som drack Cuba Cola och Jaffa

Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande

Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar

Vi som lekte med Manicklar

Vi som åkte båt till Danmark

Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen

Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka

Vi som hade förstaklickare-kepsar

Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten

Vi som läste Lyckoslanten

Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga

Vi som var med på rökrutornas tid

Vi som drack Sunkist ur pyramidformade förpackningar

Vi som hade Filmnet långt innan Canal+

Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:ornna för toalettdykare

Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma

Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson

Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag

Vi som använde duschmössor/kåpor stora o kraftiga nog att skydda oss mot radioaktivt avfall efter gympan på lågstadiet

Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme

Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke

Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra

Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka

Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen

Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på dojan

Vi som var de första i backen med snowboard

Vi som använde telefonkort och beeper innan mobilernas tid

Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna

Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren

Vi som fortfarande säger Domus eller Servus i stället för Coop (Kan ärligt talat hända att jag råkar slänga ur mig Domus…..)

Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det

Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt

Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet

Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”

Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk

Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen

Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio

Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal

Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband

Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)