Vill Miljöpartiet att Atlas Copco ska flytta?

På kommunfullmäktige i onsdags diskuterades en formfråga som Kommunfullmäktige måste ta på grund av ärendets storlek. Ska Örebroporten bygga en lagerlokal vid Örebro flygplats, något de vill.

Miljöpartiet röstade mot av det kända skälet att de vill stänga Örebro flygplats. De argumenterade med klimathotet som grund och lät oss andra minsann få veta att vi måste starta lokalt med förändringarna om vi ska nå resultat.

Debatten höll i sig till en minsann påpekade att om vi stänger Örebro flygplats så försvinner Örebros tredje största arbetsgivare Atlas Copco någon annanstans (Örebro kommun och Fas 3 är de största).

Då tystnade Ia Malmqvist, Miljöpartiets kommunalråd tvärt. Men frågan är varför. Hon borde väl rimligtvis vara beredd att betala priset för att stänga flygplatsen och också stå upp för det.

 

Annonser

Feg, fegare, Koalitionen…

Koalitionen gör det igen – viker undan när det blåser storm. Det är det beteendet som gör att en Koalition som tappar fem mandat, där ALLA partier gör dåliga val, ändå kan utropa sig som valets segrare och stolt sträcka på ryggen inför sin egna ”framgång”. En helt verklighetsfrånvriden Koalition.

En Koalition som inte tål kritik. Föräldrarna som hade elever på Karlslundskolan känner igen det. Det gick knappt att få tag på Koalitionens företrädare har de berättat. När Varbergaskolan lades ner vägrade Koalitionen att sitta med på stormöten. När nästan 11 000 hyresgäster samlade in namnunderskrifter för en folkomröstning om ÖBO-utförsäljning ville inte Koalitionen lyssna.

Nu gör de det igen.

Igår hade Lärarnas Riksförbund, ett opolitiskt fackförbund, ordnat ett panelsamtal på Rudbecksskolan för att diskutera arbetsmiljöfrågor som orsakats av den av Koalitionen, utan utredning, beslutade nedläggningen av Rudbecksskolan. Det var alltså inte en valdebatt utan ett samtal om kommunala frågor som rör ett viktigt ärende. Som lärarna sade i Tvärsnytt igår – dialogen med lärarna har varit usel från Koalitionens sida.

Koalitionen dök inte upp. Ingen – ingen av sju heltidsanställda kommunalråd dök upp. Ingen av typ 25 politiska sekreterare från Koalitionen dök upp. Ingen av ungefär 300 fritidspolitiker dök upp.

Alla KAN inte ha varit upptagna. Det är omöjligt.

De fegar helt enkelt ur, igen, när det blåser. Det är inte ansvarstagande och det är inte schysst mot lärarna och eleverna på Rudbecksskolan.

Riktigt besviken är jag på Niclas Persson och Miljöpartiet, vars besked inte verkar vara värd vatten. Lärarna trodde faktiskt på dem. Jag måste dock tyvärr erkänna att jag inte är så värst förvånad.

En ny färdriktning för Sverige!

”Men hur ska ni finansiera det då?” ”Vanligt folk kommer få en skattechock med er politik!” ”Ni äventyrar rikets finanser!” Förutom det där chokladinlägget från han Mats så är det dessa tre inlägg som likt vinterkräksjukan spritt sig bland borgerliga debattörer, ledarsidor, nyhetsredaktioner och bloggare på senare tid. Istället för att överhuvudtaget nyttja  någon sorts ideologisk kompass så har de valt att se på de rödgrönas politik med argument som de låtit någon PR-nisse snickra ihop en natt då barnen skrek i kör. Högern har helt kapitulerat inför det vägval som Sverige står inför den 19 september, och försöker nu gå till val med att skrämmas om de rödgrönas regeringsduglighet och Lars Ohlys stalinism. Man häpnar.

Idag presenterade de tre rödgröna partierna sin vårmotion som fått titeln ”Ny färdriktning – fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige”. Och det är verkligen en ny färdriktning som den leder fram till. En färdriktning mot ett Sverige där fler får plats. Där jobb skapas och klyftorna minskar. Högern gapar med samma argument. Det blir allt mer uppenbart att de faktiskt inte har någon aning vartåt Sverige ska.

När borgarna vann valet hade Sverige en arbetslöshet på drygt 6,5 procent. I de rödgrönas budget jämförs det med Finlands, Belgiens och Tysklands arbetslöshetssiffror som då alla låg över Sveriges. Nu har siffrorna kastats om. Sveriges arbetslöshet är på nära 9 procent, medan de andra länderna har lägre arbetslöshet än Sverige. Med andra ord har Sverige passerat dem i den icke så charmerande arbetslöshetsligan. Långtidsarbetslösheten ökar också, markant i Sverige. Den har långt mer än fördubblats på två år. För att tackla det gör regeringen just ingenting. Komvux är nedskuret med 40 000 platser, utbyggnaden av högskoleväsendet har stoppats och arbetsmarknadspolitiken är passiviserad. Det är långt färre arbetssökande i arbetsmarknadsutbildning idag än 2006 trots att långt fler är arbetslösa idag än då.

Det är också uppenbart att regeringens politik missgynnar de allra flesta. Den procent som gynnas mest av regeringen har fått lika mycket som 25 procent av folket tillsammans. Män har fått nästan 30 procent mer än kvinnor.

Med andra ord: en ny färdriktning krävs!

Och ja, den rödgröna budgetmotionen är just en sådan ny färdinriktning. Alla som tjänar under 40 000 kronor i månaden får behålla sitt jobbskatteavdrag, sen börjar det successivt att trappas ned. Koldioxidskatten höjs, men reseavdragen är fullt kompenserade. Med andra ord ”straffas” jobbresor inte alls.  Arbetsgivaravgifter för arbetslösa ungdomar blir betydligt mindre.

Det blir en rejäl skattesänkning för pensionärer. Redan 2011 är den idag existerande klyftan på uppskjuten lön halverad. Det blir billigare att vara medlem i a-kassan så att fler upplever trygghet vid arbetslöshet. Taket höjs.

Sjukförsäkringen reformeras till det bättre. Stupstocken tas bort och ersättningen blir 80 procent HELA sjukperioden. Med andra ord – är man sjuk ska man ha råd att leva och inte tvingas till att jobba, eller tvingas gå från hus och hem.

Kvaliteten i högskolan  förbättras, samtidigt som studie- och yrkesvägledningen blir bättre. Skatten på småföretag sänks för fler jobb.

Ett mål om fördubblad produktion av hyresrätter under nästa mandatperiod införs. Inveteringsstödet blir på cirka en halv till en miljard och riktas till orter med bostadsbrist. Skolor rustas med ett skol-ROT.

Ensamstående föräldrar får det bättre med ett höjt underhållsstöd. Även bostadsbidraget för ensamstående höjs. Pensionärernas bostadstillägg höjs.

Listan på förbättringar kan göras lång. Helt klart är målet där för att nås. Sverige behöver en ny färdriktning. Om 138 dagar väljer du vilken väg Sverige ska ta.

Miljöpartiet i Örebro har än en gång tagit ställning för högerpolitik

Idag kommer Miljöpartiet i Örebro på en presskonferens med övriga högerpartier berätta att de står kvar på den högra sidan. Allt annat vore en jordbävning. Men det är givetvis inte idag som Miljöpartiet i Örebro har blivit ett högerparti.

Tiotusentals människor har utförsäkrats. Människoliv har slagits i spillror, folk har fått flytta från hus och hem. Den borgerliga sjukförsäkringen är fruktansvärd, och Miljöpartiet har nationellt, och i andra kommuner, tydligt protesterat. Men inte Miljöpartiet i Örebro. Tvärtom! Här har Miljöpartiet så till den milda grad ställt sig på den högra kanten att man tillsammans med de borgerliga partierna har valt att hylla den moderatledda regeringens sjukförsäkringssystem. När Örebro kommun svarade på remissen på utförsäkringssystemet fanns nämligen två alternativa svar – ett hyllande och ett kritiskt från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiet i Örbro tog ställning för det hyllande.

Miljöpartiet i Örebro har också, såsom varande ett högerparti, i socialnämnderna i Örebro röstat för en sänkning av försörjningsstödet åt Örebros mest utsatta. Man har infört vårdnadsbidrag, förskolepeng, avskaffat rätten till heltider för kommunens personal, man har privatiserat kommunal verksamhet (ibland med ett direkt uselt resultat), man har brutit sitt vallöfte från 2006 om att inte sälja ut ÖBO-lägenheter, man har sagt nej till det största folkliga initativet i Örebros historia om en folkomröstning trots att man påstås vara ett folkomröstningspositivt parti. Man har också lagt ner skolor utan tillstymmele till vettig medborgardialog. Kort sagt: man har under hela mandatperioden på ett konsekvent och tydligt sätt fört en högerpolitik och sagt nej till en rödgrön politik för fler jobb och minskade klyftor.

Dessutom bör här sägas att man har i allra högsta grad bidragit till att Örebro har haft den kanske klantigaste kommunledningen på mannaminne. Vad folk kommer att prata om när de hör Werme och Bondeson om några år kommer att vara omläggningen av sten på Köpmangatan, livsfarliga trappor på Stortorget, hur stora företagsetableringar skrämts bort, hur örebroambassadörer hoppat av sina uppdrag, hur nattbussarna slutat gå vid 00.00 för att ansvarigt kommunalråd ”inte läst handlingarna”, hur uteserveringarna tvingades stänga klockan 23.00, hur politiker överskred befogenheter och fick blocköverskridande revisionskritik… bara för att nämna ett axplock.

Därför har det också varit tydligt att man har valt att säga nej till att ens föra dialog med oss inför ett eventuellt samarbete. Miljöpartiet i Örebro har helt och hållet stängt dörren, vilket har gjort det hopplöst att få till stånd ett trepartisamarbete på vänsterkanten.

Vad innebär detta då? Att valet är avgjort? Alls icke!

Trots att Nerikes Allehandas ledarredaktion än en gång försöker påstå att MP:s val nu avgör vem som ska få styra i Örebro är det allt annat än sant. Det är inte Miljöpartiet som avgör Örebros ledarskap, det gör örebroarna. Och faktum är att om Socialdemokraterna i Örebro lyckas med vår samtalskampanj så kommer vi att få cirka 45 procent av rösterna. Så stort är stödet för oss när vi är ute och knackar dörr, det märks tydligt. Tillsammans med Vänsterpartiet kommer vi att utgöra en kraftfull, kompetent och lyssnande kommunledning. Det får räcka med slarv nu! Det får räcka med högerpolitik.

I valet står två tydliga alternativ mot varandra. Du bestämmer.

Dum där, snäll här?

När jag flyttade i helgen, och körde den stora, tunga lastbilen (ja, det var ingen ”tung lastbil” – den hade jag inte fått köra) på någon av turerna så höll jag på att skita på mig. Jag trodde inte att det jag hörde var sant. Men det var det. Tydligen satt Jan Björklund, folkpartiledaren och utbildningsministern, i radion och sade att Vattenfall skulle vara ett marknadsmässigt bolag som gärna fick investera i kolkraft om det genererade högre vinst. Hellre hög vinst än höga miljöambitioner, var budskapet från majoren.

Jag vet inte, men jag tycker det känns som något som borde vara lite jobbigt att höra för exempelvis Miljöpartiet? Hur man än vänder sig har man rumpan bak, och hur man än vrider och vänder på det så är det samma folkparti som har kommunstyrelseordförandeposten här i Örebro som Jan Björklund faktiskt leder. Och den nyss nämnde kommunstyrelseordföranden i Örebro sitter också i partistyrelsen för Folkpartiet. Han borde rimligtvis alltså ha haft en viss insyn i Folkpartiets plötsliga kärlek till kol.

Och om det nu är samma folkparti, då kan man väl inte vara dum där, men snäll här? Folkpartiet är nu ett parti som tycker att statliga Vattenfall bör investera i kolkraft för att tjäna pengar. Att fatta miljöfarliga beslut för att öka tillväxten är så långt från Miljöpartiets ideologi man bara kan komma.

De rödgröna står enade i hur Vattenfall bör styras. Mindre kol, mindre kärnkraft och mer förnyelsebart. Den politiken är en politik för framtiden. Det är en sådan politik som Sverige behöver och det är absolut en sån politik som Örebro också behöver. Folkpartiet har visat vad de vill. Men vad vilja de gröna?

Prata inte om respekt, Rasmus Persson!

I lördags hade Lena Baastad, oppositionsråd (S) och Murad Artin, oppositionsråd (V) en debattartikel i Nerikes Allehanda där de påpekade det något absurda att Miljöpartiet i Örebro valt att hylla den borgerliga sjukförsäkringen i kommunens remissvar och årsredovisningar när Miljöpartiet nationellt kallar den för ”utförsäkringskedja” och är starkt kritiska.

Debattartikeln syftade till att visa på att de rödgröna nationellt är överens om en annan politik, som inte innehåller stupstockar, orättfärdiga och orimliga tidsgränser och hårda och kalla paragrafer. Målet måste vara en sjukförsäkring som är rehabiliterande och trygg innan, under och efter sjukdomen.

Debattartikeln var primärt ett angrepp på den politiken. Den borgerliga politikens konsekvenser har jag skrivit om många gånger tidigare. Istället för fler jobb leder den till ökade klyftor. Människor får gå från hus och hem då ersättningen helt plötsligt försvinner – inte för att de har blivit friska, utan för att det har gått ett visst antal dagar. Människor utförsäkras i drivor, de mår dåligt, de lider, de bryter samman, de bryter ihop. Inte på grund av någon ”naturlag”, det måste inte vara så. Det är så på grund av en politik.

Den politiken står de fyra borgerliga partierna unisont bakom, och de inte bara gillar den, de applåderar när den införs och gör vågen när den beskrivs. Även i Örebro har stödet för den borgerliga sjukförsäkringen varit stort från de fyra borgerliga partier, och tyvärr har Miljöpartiet fogat sig till den skaran. Det är tråkigt och frågan är om Miljöpartiets medlemmar tycker att det är helt ok.

Rasmus Persson blir dock alldeles tokig och beskyller oss socialdemokrater för:

1. Att visa bristande respekt
2. Kasta skit på regeringen
3. Sprida lögner
4. Skylla detta (alltså då antar jag, skit- och lögnspridandet) på Miljöpartiet
5. Köra över mindre partier

Om vi pratar om ”respekt” så känns inte det som ett ord som en centerpartist bör ta i sin mun i mening som vi pratar om sjukförsäkringarna. De regler som nu gäller är allt annat än respekterande. Att kasta ”skit” på regeringen är i bästa fall en aforism, men en dålig sådan i och med att Rasmus Persson i praktiken gör just det samma mot oss. Dessutom är ju den ”skit” vi kastar på regeringen sann, vilket gör att även det av Rasmus Persson fullständigt ospecifiserande påståendet att vi skulle sprida lögner faller platt. Och att vi skulle skylla någonting på Miljöpartiet är också givetvis en fullständig lögn! Att de har gått med på att hylla politiken är tråkigt, men det är inte de som är ansvariga för den – det är Rasmus Persson och hans kamrater som är det.

Jag gillar Miljöpartiet. Jag röstade på Miljöpartiet i skolvalet i gymnasiet och var en gång i min ungdom inte alls långt från att gå med i Grön ungdom. Att Miljöpartiet och Socialdemokraterna kan samarbeta finns det tusentals exempel på. Att Socialdemokraterna inte är det buffelparti som Rasmus Persson försöker göra gällande är det nationella rödgröna samarbetet ett perfekt exempel på. Det finns mycket som har ändrats bara de senaste åren i alla partier vilket underlättar.

Skillnaden är ju att medan ändringarna på vår kant gör oss starkare så ser Centerpartiets utveckling snarare ut att ta död på det gamla bondepartiet. Alliansen ser ut att utarma både Krisdemokraterna och Centerpartiet medan det rödgröna samarbetet rent opinionsmässigt stärker oss. Den utvecklingen blir intressant att följa.

Valet i september handlar om vilken väg Sverige och Örebro ska ta: Fler jobb eller ökade klyftor. I Örebro ökade kostnaderna för kommunens försörjningsstöd under 2009 med över 25 miljoner kronor. Räknat i genomsnitt per månad så ökade antalet hushåll som får försörjningsstöd med över 200 stycken. Detta beror på att regeringen sänkt skatten med över 100 miljarder lånade kronor istället för att investera i arbetsmarknadsinsatser och utbildning. Detta beror på att de gröna jobbinvesteringar som de rödgröna vill se inte har blivit av – istället har de rika blivit rikare och köpt fler utländska lyxbåtar.

Sverige behöver en ny sjukförsäkring. Sverige behöver en rödgrön regering!

Äntligen! Protesterna mot de moderata sjukförsäkringsreglerna har varit hårda, inte minst från människor som drabbas, men även från oppositionen. Idag presenterade så det rödgröna samarbetet en tydlig överenskommelse med ett alternativ till de moderata utförsäkringsreglerna, en rödgrön sjukförsäkring som ger alla människor möjlighet att arbeta efter egen förmåga i ett Sverige där varje arbetad timme behövs.

På DN Debatt skriver idag Mona Sahlin och de andra partiledarena/språkrören om denna nya sjukförsäkring. Läs mer här, här och här.

Jag har under förmiddagen läst överenskommelsen och jag ger den högsta betyg! Från och med den 1 januari 2011 tas den så kallade stupstocken bort – det vill säga de fullkomligt inhumana och knäppa regler som finns idag som säger att efter ett visst antal dagar så förlorar du sjukersättningen – no matter what! Detta innebär givetvis inte en ovillkorlig rätt till sjukersättning för all evig framtid, tvärtom – men istället för att det är antalet dagar som avgör om du får sjukersättning framöver eller ej är det din faktiska arbetsförmåga. Ett mycket bättre system!

De rödgröna är tydliga med att sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningsperioden och att den på sikt ska omfatta fler med ett höjt tak till tio basbelopp (alltså en årsinkomst på 424 000 kronor utifrån nivån på dagens prisbasbelopp).

Vidare är man tydlig med att personer som av olika skäl inte längre kan försörja sig på den ordinarie arbetsmarknaden ska få ett mycket bättre stöd. Särskilda hållpunkter i tid kommer att införas. Inom sex veckor från första sjukskrivningsdagen har den sjukskrivne rätt till en individuell bedömning från försäkringskassan. Inom tre månader ska försäkringskassan med den enskilde, arbetsgivaren och läkarkontakt utforma en individuell plan med en beskrivning av de insatser som krävs för att den enskilde ska kunna återgå i arbete. Efter sex månader ska en fördjupad bedömning göras, med en ny, bredare, definition av arbetsförmågebegreppet som verkar mycket intressant.

Överenskommelsen innehåller också två saker som jag väntat länge på.

För det första ska rätten att deltidsstudera med rätt till sjukersättning införas. Det är något som fler än jag saknat.

För det andra ska det finnas fler nivåer för sjukskrivning. Som det fungerar idag kan du bli sjukskriven på 25 procent, 50 procent eller 75 procent. Med den rödgröna sjukförsäkringen ska du kunna börja jobba, kanske en dag i veckan – sedan två och sedan gå uppåt.

Det ska bli enklare för personer med funktionsnedsättning och varaktig sjukdom som intensifieras i skov att vara sjukskriven när det inte går att arbeta, men samtidigt kunna arbeta för fullt när det är möjligt. Unga människor med funktionsnedsättning ska ges ett ökat stöd så att fler inte behöver fastna i onödan i daglig verksamhet utan lön. Det ska finnas kontor över hela Sverige där försäkringskassa, arbetsförmeding och kommunala resurser sitter samman för att underlätta samordningen – ingen ska behöva ramla mellan stolarna.

Och förtidspension ska enbart kunna ges till den över 58 år – med andra ord, ingen ”ung” ska längre behöva bli förtidspensionerad resten av livet ”i onödan”.

Kent Persson ironiserar över att överenskommelsen innehåller några frågor som enligt de rödgröna behöver utredas. Med tanke på det enorma fiasko som de moderata sjukförsäkringsreglerna har blivit, där regeringen huvudlöst gång på gång tvingats till reträtt, skulle jag kanske ligga lite lågt med det ironiserandet. Det går givetvis att kräva besked innan valet i fler frågor, och fler besked kommer också att komma.

Bland annat står det tydligt på sidan 11 att de rödgröna nu under våren kommer att återkomma med fler förslag om en utvidgad arbetsmarknad, alltså hur människor som varit långtidssjukskrivna och/eller personer med funktionsnedsättning som inte bedöms kunna få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden ska kunna få ett jobb på en mer ”utvidgad arbetsmarknad”. Det är lysande och väl värt att utreda och titta vidare på.

Dessutom är det ju så att Kent Persson och majoriteten i Örebro kommun hyllat de moderata utförsäkringsreglerna vid ett flertal gånger, när Socialdemokraterna och Vänsterpartiet velat protestera. Lena Baastad och Murad Artin påpekar detta idag.

Sverige behöver en ny sjukförsäkring. Under detta år kommer drygt 20 000 svenskar att utförsäkras, varav cirka 15 000 utförsäkras just i detta nu. 65 procent av dessa är kvinnor. Sverige behöver en rödgrön regering.