Ett antal folkpartister i Stockholm går idag till hårt angrepp på partikamraten och landstingsrådet Birgitta Rydberg för hennes syn på droger och sprututbytesprogram.
Birgitta Rydberg är mot sprututbyte och folkpartisterna, däribland Alexander Bard, är för.
Man kan se frågan om sprututbyte på två sätt, och vilket sätt du ser det på gör oftast att du lite grann blundar för den andres argument. Det inser jag också, som trots allt ser på frågan på just ett av de två sätten.
Mitt och mångas sätt att se det på är att om det offentliga ”hjälper” narkomanen med rena sprutor hjälper man till med hans eller hennes missbruk. Om sprututbyte blir helt och fullt accepterat ser jag det som att samhället verkligen hamnar på det sluttande planet. För om vi ska bidra med rena sprutor, varför ska vi då inte se till att knarket också är bra?
Det andra sättet är att smittspridningen bland sprutnarkomaner är stor, och att spridningen av sjukdomar som HIV och Hepatit skulle kunna begränsas om bara sprutorna var rena. Att frågan om sprututbyte inte är en fråga om att ”hjälpa” narkomaner utan en fråga om smittskydd.
Jag tycker inte att det är en logisk slutsats. Rena sprutor i sig är bra, men knark är dåligt och att ge människor rena sprutor är att ge dem en god anledning att fortsätta ta droger. Det går att påstå att man kan få goda kontaktytor med narkomanerna, möjlighet att ge dem råd och stöd och också behandling – men faktum är ju att man samtidigt ”hjälper” narkomanen att fortsätta.
Sverige behöver inte en mer liberal narkotikapolitik. I ett samhälle där alkoholkonsumtionen redan nu stiger kraftigt finns det all anledning att göra allt vad vi kan för att stoppa missbruk av olika slag. Det måste finnas andra sätt att stoppa spridningen av smittsamma sjukdomar än att hjälpa folk att knarka.
Tyvärr har Socialdemokraterna i Stockholms län en annan inställning än jag. Det verkar som att vi har en rejäl diskussion framför oss på partikongressen i höst.
John Johansson(s) blogg 