Alla tjänar på långsiktighet för krögare

En ny strid har blossat upp med en krögare som inte får ha sin uteservering på det sättet han vill. Björn Sundin beskriver ärendet här.

Regler är till för att följas och reglerna ska så klart gynna tillgängligheten i staden. I det fall då målet om full tillgänglighet står emot en kostnad för krögaren eller ett behov av anpassning för krögaren menar jag att tillgängligheten alltid ska sättas i förgrunden, om det inte är uppenbart att priset för det blir alldeles för högt. Det är inte rimligt att enskilda krogägare ska betala kostnader som är allt för höga för att åstadkomma varje liten tillgänglighetshöjande detalj. Så är heller inte reglerna eller målen utformade.

Vem som har ”rätt” i detta fall vet jag inte. Men en sak vet jag.

Ingen, ingen, tjänar på att tolkningarna blir annorlunda år efter år. Det som var rätt ena året måste vara rätt det andra året, givet att inte reglerna har ändrats. Annars blir långsiktigheten för krögarna ohållbar och det pris de måste betala för att bedriva sin verksamhet blir alldeles för högt att betala. Då minskar också stödet för tillgänglighetsökande åtgärder och då minskar också på sikt tillgängligheten. Bra mål måste inte stå emot varandra, och det Björn Sundin bör ta tag i är att vi måste få till stånd en dialog mellan kommun, handikapporganisationer och krögare för att ta fram ett regelverk som kan hålla långsiktigt!

En sista ”detalj” – den i inlägget nämnda krogen inryms i en lokal dit ingen med rullstol har ens en teoretisk chans att ta sig in i. Det är byggherrens ansvar att anpassa det, och det är tråkigt att den diskrimineringen tillåts fortsätta.