Jag tycker man ska vara snäll mot människor som är döda. Vissa undantag finns. Elaka människor kan man kalla elaka, även efter deras hädanvikelse. Problemet med Jesu Krist är att hans död är något ifrågasatt.
Då det tvistas oerhört om Jesus Kristus dog, återuppstod, eller om han till och med nu vandrar omkring som någon sorts osynlig världsförbättrare, har jag en ångest för om man kan vara elak mot honom. Men jag chansar. Den feber han behagat giva mig idag, trots att jag vid alla mina kyrkliga besök blivit frälst ifrån ondo, är kanske en intäkt på att han redan tröttnat på min okristenhet.
Jag har med fasa iakttagit att Jesu Krist nästa år tänker åka till himlen på Första maj. Denna arbetarnas högtidsdag! Elaka, dumma Jesu Krist! Osolidariskt så det förslår! Detta torde väl vara det som liksom tar kål på tanken att Jesu Krist var den förste socialisten?
Dessutom stjäl han en ledig dag från mig, den elake mannen! Vi som bygger landet! Nåväl, jag har i alla fall hört om en stad ovan molnen! Och en dag, och en dag, är jag där.
John Johansson(s) blogg 