Nu förespråkar Maud Olofsson anschluß

När jag flyttade till Örebro, i augusti är det åtta år sedan, engagerade jag mig snabbt i SSU Örebro och Studentklubben. Jag hade gått med i SSU hemma i Köping i slutet av nittiotalet, men inte riktigt kommit igång i mitt engagemang där. I Örebro satte det dock igång rejält redan från början.

I början av 00-talet var ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU en av de största och viktigaste frågan. Diskussionerna var stundtals hårda. Folk förväntades ge ett kategoriskt ja- eller ett kategoriskt nej-besked i en fråga som splittrade professorer i nationalekonomi och statskunskap och vars konsekvenser och implikationer inte gick att fullt ut förstå för någon. Ändå skulle vi folkomrösta i denna fråga – helt galet tyckte och tycker jag!

Men en hållning var man tvungen att ha. SSU Örebro sade redan från början kategoriskt nej! Studentklubben ordnade ett möte där vi skulle ta ställning. Inte speciellt många medlemmar dök upp och vi valde att varken ta ställning för eller emot som klubb utan låda medlemmarna fatta sina egna beslut.

Jag försökte sätta mig in rejält i sakfrågan och landade till sist i ett nej. Sverige ska inte gå med i EMU. Det tyckte jag då och har inte känt att något argument fått mig att ändra uppfattning sedan dess.

Men redan då kände jag mig lite alienerad på nej-sidan. Alla var så säkra och alla var så mot EMU att det liksom inte gick att nyansera det hela något. Å andra sidan betedde sig ja-sidan lika svartvitt. Företrädare från samma partier såg både frälsning och undergång i en svensk anslutning till denna union.

Så diskussionerna blev som sagt hårda.

Riktigt hårda. På ja-sidan stod Moderaterna, Folkpartiet, Krisdemokraterna, halva Socialdemokraterna och intresseorganisationen Svenskt Näringsliv. På nej-sidan stod Vänsterpartiet, Miljöpartiet, halva Socialdemokraterna. Och så Centerpartiet.

Detta Centerparti blev det parti som betedde sig värst i diskussionerna. Det var från dem som de värsta överorden kom. Bland annat kom partiledaren Maud Olofsson på den geniala idén att jämföra EMU med Hitlers rike. Bara för att ge en inblick i hur onyanserat det stundtals kunde vara.

Nu har mycket vatten runnit under broarna sedan 2003. Alliansen vann valet. Centerpartiet blev näst största alliansparti. Nu ser dock opinionssiffrorna inte lika strålande ut för vare sig Alliansen eller Centerpartiet. Och under galgen sker omprövningen.

Så nu förespråkar Centerpartiet helt plötslig en svensk anslutning till detta hitlerrike, som på sju år blivit så katastrofalt att stå utanför. Det är inte trovärdigt. Framförallt inte då Centerpartiet som sagt var så hårda motståndare för sju år sedan.

Dels väcker dagens debattartikel frågan hur länge ett folkomröstningsresultat ska gälla. Ska verkligen politikerna tillåta folkomröstningar var tionde år, fram till det att folket röstar ”rätt”? Det är inte demokratiskt.