Tripolitikern Ewa Björling (hon är den tredje (!) Handelsministern regeringen Reinfeldt haft på bara tre år. Den första satt i åtta (!!!) dagar som minister innan hon, Maria Borelius, inte riktigt kunde förklara hur de höga inkomsterna inte kunde räcka till att betala skatt. Den andra, örebroaren Sten Tolgfors tog då över, innan han fick skutta vidare till Försvarsdepartementet då den tidigare Försvarsministern inte längre gillade regeringen.) är i blåsväder. Minst sagt.
I SVT:s Korrespondenterna idag lyckades hon inte riktigt förklara varför regeringen öppet stödjer Libyens köp av ett svenskt övervakningssystem för att hindra flyktingströmmarna från Libyen över Medelhavet. Bloggen Alliansfritt skriver här, här, här, här (med video) och här. Björn Sundin skriver också om detta. Hela programmet kan ses från SVT:s hemsida.
Ewa Björling har varit handelsminister längst i den borgerliga regeringen. Som nestor i handelsfrågor på den borgerliga kanten spelar hennes röst en roll, hon har ett inflytande och det är inte särskilt lätt att bortse från henne när man försöker staka ut en borgerlig handelspolitik. Den går alltså att beskriva som att vi säljer vad som helst till vem som helst hur som helst och står inte för det. Hon erkänner i programmet att hon inte tar upp människorättsfrågor, annat än undantagsvis, och hon har på bästa FRA-manér inga problem att som svensk regeringsrepresentant sälja in ett, visserligen civilt, övervakningsprogram som från rymden (!) övervakar stackars libyer som försöker fly diktatorn Khadaffi.
Amnesty International kritiserar nu svenska regeringen. Det är en kritik som är svårt att vifta bort. I inslaget syns även Olof Palme och diskussioner förs om den svenska bojkotten av Sydafrika under Apartheidregimen, huruvida en bojkott av en nation leder till önskvärt resultat eller ej. Jag tror säkert att det går att hitta avigsidor med bojkotter och det är inte alls säkert att det behöver vara rätt väg att gå, men att som regeringsrepresentant aktivt stötta handeln och dessutom promota den, med diktaturer känns som en onödigt lång väg att gå.
Men det är klart, skulle Ewa Björling verkligen tvingas avgå skulle Reinfeldt bli tvungen att leta fram sin FJÄRDE handelsminister, utan att regeringens fyra år ens har gått. Vem vet, kanske hade det då funnits så få moderater kvar att han hade varit tvungen att söka sig till Örebro för att hitta någon avhoppad moderat. De verkar ju sannerligen bli fler och fler här.
John Johansson(s) blogg 