Det är inte ofta jag håller med Per Gahrton till hundra procent, men i denna artikel fångar han på pricken allt jag velat formulera men aldrig så väl lyckats med. Att Mona Sahlin kan behålla kylan och vara så fantastisk som hon är trots att det då och då ”stormar” är en egenskap som är lysande som statsminister. Lägg där till hennes massiva politiska erfarenhet, hennes lysande retoriska förmåga att tala till människor på människors vis, och dessutom – det faktum att hon är en oerhört lösningsfokuserad politiker, gör henne till Sveriges klart bästa partiledare och mest lämpade statsministerkandidat.
Det är också intressant att titta på stödet för Margot Wallström – hur lysande hon än är, är det ett ovedersägligt faktum att hon mer eller mindre helt och hållet klarat sig från en större offentlig granskning. Visst, säkert hade hon ”klarat” en sådan, men det går knappast att påstå att granskningen av henne ens når upp till tåspetsen av granskningen av Mona Sahlin. Margot Wallström är en skicklig politiker hon också, och jag hoppas verkligen att hon kommer att återfinnas i en rödgrön regering!
John Johansson(s) blogg 