Moderaterna ställda inför verkligheten

Moderata mönsterkommunen Vellinge (56 procent av ortsbefolkningen röstade 2006 på Moderaterna) har verkligen lyckats leva upp till sin devis, att kunna erbjuda ”något för alla”. Åtminstone alla blonda, blåögda – de andra ”vill de inte ha där” som ortsbefolkningen säger på sina hatmöten och som moderata kommunalrådet uppviglar dem till att tycka.

Kent Persson tycker att jag bör vara tydlig med att säga att detta ju inte är Moderaternas politik. Jag kan sträcka mig så långt att säga att det åtminstone inte är Moderaternas officiella politik. Men tittar man på kommuner där Moderaterna i det närmaste styr allena, det vill säga inte i koalition med andra, blir mönstret rätt så klart:

Staffanstorp är enligt skånska riksdagsledamoten Eva Thalén Finné (M) en moderat mönsterkommun. Staffanstorps kommun har länge sagt nej till flyktingmottagande.

Nacka är sedan länge känt för sitt usla flyktingmottagande. Vellinge är bara en kommun i raden av moderata ”mönsterkommuner” som har de gemensamma dragen låg skatt, privata välfärdsutförare och lågt flyktingmottagande. I moderata kommuner där man tar emot flyktingar är det oftast i koaliton med andra partier – typ Folkpartiet och Kristdemokraterna som har en sundare syn. Sedan kan Kent Persson komma och vifta med moderata partiprogrammet, men jag menar att verkligheten trots allt slår hårdare.