I lördags dog Nils-Erik Artmo, en av Socialdemokraterna i Örebros riktiga klippor, efter en tids sjukdom.
Nils-Erik Artmo, eller Nisse som han kort och gott hette, sysslade med alla praktiska göromål i arbetarekommunens dagliga arbete, kampanjer och valrörelser. Han körde bussar och skjutsade SSU:are till kurser. Han satte upp valaffischer och hanterade tonvis med trycksaker och papper.
Han var också en ständig glädjekälla på AK. Han kunde säga de roligaste saker på sin ohärmerliga dialekt. Han var alltid trevlig och rolig att ha att göra med, både där och ute på gator och torg.
Särskilt minns jag episoden när jag och han åkte runt i hans gamla folkvagnsbuss (jag körde och han satt bredvid och tyckte jag körde sakta) med en släpvagn full med valaffischer.
Nisse kommer verkligen saknas på AK, och det kommer inte bli sig likt där nere!
John Johansson(s) blogg 
Har många fina minnen av Nisse, men det bästa och det som ligger varmast i hjärtat är DÅKen i Kumla 1998 där Nisse är chaufför och jag bara är stressad och jätteledsen. Nisse försvinner ett tag precis innan vi ska åka och kommer tillbaka med en massa godis och singoalla till mig. Bara för att jag såg ut att behöva det. Dessutom får han mig att lova att inte dela med enda sak till någon annan. Inte ens pojkvännen.