Härmed tar jag tillbaka min del i Victorias och Daniels bröllopspresent

Hej Victoria och Daniel,

Nu har det snart gått två år sedan ni under pompa och ståt gifte er i Stockholm. Sedan dess har ni också fått er första dotter. Grattis. Vi känner förvisso inte varandra, också jag har fått en dotter och är i giftastagen och har inte så mycket som fått en vinkning från er, men jag gratulerar ändå. Jag hoppas ni båda mår bra, liksom även er lilla Estelle. Hon är väldigt söt.

Låt mig också framföra min medkänsla för din pappas fabrors bortgång, Victoria.

Med anledning av stundande dop och begravning förstår jag att schemat är väldigt pressat. Ni har ju båda ett otroligt tufft schema som ska kombineras med småbarnslivets stress och press. Tro mig, jag avundas er inte.

Men nu är det så här att ni i snart två år har vetat vad vi i Örebro kommun skänkt till er i bröllopspresent. Det är en stig, som är anpassad för människor med funktionsnedsättning, så att de kan gå eller ta sig fram med rullstol och få motion. Det ska också vara ett ställe där människor till exempel kan gifta sig i en vacker miljö.

Med tanke på att jag som politisk sekreterare arbetade med den frågan för sex år sedan tillsammans med dåvarande kommunalrådet Carina Dahl, fast vi då ville kalla det för ”Hälsans stig” och göra lite mer än vad som görs nu, tycker jag att satsningen är lysande.

Jag är inte arg på er för att ni inte behagar komma. Jag förstår som sagt hur pressat det är, med både dop och begravning samma vecka. Men ni hade väl åtminstone kunnat hitta en annan tid för ert mottagande av denna gåva? Fast egentligen så kanske det inte spelar någon roll.

För det jag vänder mig mot är att ni får den i present överhuvudtaget. Jag menar, ärligt talat, hur ofta kommer ni att besöka den när ni inte ens besöker invigningen av den?

Ni bor i ett fint slott vid en av Sveriges vackraste parker. Jag har svårt att tro att ni lite spontant bestämmer er för att åka tjugo mil till Örebro och ta en promenad. Kanske en gång, men knappast två. Att ”ge er” denna promenadslinga i bröllopspresent är därför lite konstigt. Ni borde kanske ha fått något ni har nytta av istället. Typ er frihet, möjlighet att välja religion och kanske också rätten att låta er dotter välja sina egna promenadstigar i livet och inte bara följa skvallerpressens pekpinnar hela tiden.

Så härmed tar jag, skattebetalare i Örebro kommun, tillbaka de 90 öre jag skänkt till er som bröllopspresent. Det handlar inte om oartighet även om jag inser att det är lite oartigt av mig, utan mer om en ärlig ambition att låta örebroarnas skattepengar gå till saker som örebroarna vill ha. En egen stig, som inte behöver vara er, till exempel.

Allt gott!

Svar till Daniel Granqvist, Moderaterna

Igår skickade jag in ett debattsvar på Daniel Granqvists debattartikel i gårdagens NA.

Här är svaret:

Daniel Granqvist, Moderaterna, ondgör sig över att Nerikes Allehanda i fredags publicerade en intervju med mig i min egenskap av medlem i Republikanska föreningen. Anledningen till intervjun var inte primärt att jag skulle kommentera den då alldeles nyfödda flickan Estelles födelse, eller ens monarkins varande i Sverige, utan att vi i Republikanska föreningen återstartar vår verksamhet efter ett par års stiltje.

Det finns en nästan naiv inställning i Granqvists artikel om vad som är en nyhet eller inte. Just nu pågår melodifestivalsspektaklet. Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen tar större utrymme i svensk media än de pågående massakrerna i Syrien. Skulle man pillemariskt gå igenom svenska medier med syftet att klargöra vad som är ”riktiga nyheter” och inte skulle man snabbt ha skapat sig en heltidssysselsättning.

Jag tänker lämna den publicistiska debatten åt sidan. Jag är glad att leva i ett land där medier själva får bedöma vad som ska publiceras och inte politiker. Sådana länder vill jag inte leva i.

Daniel Granqvist argumenterar dock i sin debattartikel också för varför republik skulle vara dåligt. Den debatten tänker jag ta. Det är nämligen så att Granqvists hemkokta argument knappast använts av en seriös republikan någonsin.

Ytterst få svenskar vill göra om statsskicket på ett sådant sätt att vi får en president med reell och avgörande makt, som den amerikanska presidenten har. Finlands president har också en viss makt, medan Tysklands i huvudsak har ceremoniella uppgifter. Ditåt tycker de flesta republikaner att Sverige bör gå. Man måste inte ens ha ett direkt presidentval, utan kan låta riksdagen utse statschef i Sverige. Det går till och med att tänka sig att den som är talman i Sverige blir statschef direkt.

Men Daniel Granqvist använder Tysklands avgångne president som ett argument för monarki. Det är tämligen chockerande att en folkvald politiker kan argumentera, att när en president som misskött sig tvingas avgå, så vore det bättre med en monark som är helt oavsättlig. Fallet Tyskland borde väl vara det främsta argumentet någonsin för att införa republik – när statschefen missköter sig ska hen kunna avsättas, som i Tyskland! Inte som i Sverige, sitta kvar till döden inträffar.