Jag ljög i TV


I december spelade jag in ”Vem vet mest” i Göteborg. Det är ett frågesportsprogram som sänds klockan 19.00 varje vardag i SVT2. Det går ut på att veta mest. Jag visste inte mest. Jag visste minst.

På morgonen den dagen åkte jag till Kanalhuset i Göteborg där programmet spelades in. Jag åkte medelst en dragspelsbuss med dubbla dragspel. Den var så lång att när jag klev av längst bak i bussen var jag tillbaka där jag klev på bussen. Jättekonstigt.

I flera timmar fick jag sedan sitta och vänta tillsammans med människor som sedan visade sig veta lite mer än jag. Jag blev sminkad. Jag fick mat. Jag tänkte nästan ta en cigarett, men det gjorde jag inte. Jag var cool.

Jag blev lottad till pulpet 5. En mycket käck värdinna skrek inför alla att vi var jätteduktiga som kommit så där långt. Jag stod alldeles för nära. Det gjorde ont. Sen fick vi gå in till studion, jag till pulpet 5.

Där börjades det med att jag blev filmad som ett leende fån i fem minuter som de skulle använda till presentationen av mig. Den presentationen kom Richard Sjöberg-Olsson-Hyland in och läste sen käckt. ”John Johansson, Örebro, valkretsombudsman och utbildad statsvetare”. Om alla andra sade Richard Sjöberg-Olsson-Hyland käcka saker. Om mig sade han min yrkestitel och utbildningsbakgrund. Det riktigt osade akademisk kompetens om mig. Folket i övriga pulpeter darrade. Här är en person med bildning och kunskap, tänkte de.

De var rädda. Jag var duktig.

Sen kom frågorna. Den första killen fick en fråga om Ungers huvudstad. Idiotfråga tänkte jag.

Killen bredvid mig fick en fråga vad klotter hette på italienska. Idiotfråga tänkte jag.

Sen var det min tur… nu var det jag.

Frågan blinkar till på en TV-skärm. Vilket nordiskt land? Det finns ju bara två nordiska länder förutom Norge och Danmark. Sverige är ju inte med i Nato. Det vet jag. För jag är utbildad statsvetare. Och jobbar på riksdagen. Så då måste det vara det där andra nordiska landet. Det där de inte pratar som vi.

”Finland”, säger jag som att det vore det självklaraste. Ty Finland måste det ju vara, i och med att det är det enda landet som är tänkbart.

Eh, nej, säger Richard Sjöberg-Olsson-Hyland.

Och där står jag och nickar som ett jävla fån. Vad då kom på det. Jag visste ju inte ens om att Island fanns. En jäkla ö. En delstat till Grönland typ.

Åh fy, tänkte jag. Nu är pressen på mig. Nu måste jag ta nästa fråga. Annars åker jag ut. Kämpa John. Kämpa. Alla andra får jättelätta frågor. ”Är gul en färg?” ”Vem är du?”

Och så kommer den. Min andra fråga. Förnedringsfrågan. ”Vilket godis kallas sedan länge även för jungfrubröst?” Jag menar, hallå? Vad vet jag om sådant. Så jag inser att nej, jag kommer inte att klara detta. Jag kommer att åka ut. Förnedrings-åkaut i första omgången. En looser. Så jag ler lite avmätt, skakar på huvudet och levererar:

Och Richard Sjöberg-Olsson-Hyland drämmer till, med all sin förnedringskompetens. ”Nej, de är det papper på”. Och när lampan släckts, jag förmörkrats till en looser av största mått så vrider han om kniven rejält:

Och sen får jag stå där. Se mannen bredvid mig inte veta vem Julia Roberts är. Och stå där, medan de andra leker… skickar frågor. Har roligt. Så står jag där. I mörkret… utan någon att hålla i hand.

För att sen, efter den förnedrande behandlingen är över och jag fått gått och sätta mig och applådera fånigt i en mikrofon så att det ska se ut som att det är massor av folk där, få uppleva finalen där De Duktiga tävlar. Och efter den, förnedras ytterligare genom att tvingas gå fram och gratulera De Duktiga tre.

För att då, där och då, tvingas uppleva den största förödmjukelsen av dem alla. När jag går där, ensam i stoftet av det som en gång var jag, så är det ingen, ingen som vill prata med mig. Utan jag står där – ensam och övergiven och känner att jag vill bo i det där islandet och äta godis resten av mitt patetiska liv.

Annonser

8 thoughts on “Jag ljög i TV

  1. Vilken fantastisk beskrivning, om jag kan få kalla den fantastisk. Ditt sätt att skriva och beskriva förflyttar mig precis dit där du var och in i hela känslan, vilket reportage! Du borde skicka det till någon tidning. Och du en sak till, det absolut viktigaste: Grattis till segern John! Att ställa en sådan fråga om ”jungfrubröst” säger mer om programmet än om dig. Det hade varit värre att ”kunna” det svaret och därför säger det betydligt mer om programmet och honom än om dig. I morgon är det internationella kvinnodagen och jag är stolt över att du inte ”kunde” det svaret. Du vann så sträck på dig och här kommer en grattiskram!

  2. Åh Lisa… jag blir både rörd och generad! Tack för jättefina och värmande ord! 🙂

    Nej, så här i efterhand hade det ju varit snyggt om jag gjort ett statement, men jag måste erkänna min nervositet i studion som en faktor 🙂

  3. ja nervositet kan verkligen ställa till det! Men så farligt var det väl inte? Jag kunde inte heller första frågan, så statsvetare jag är, men andra frågan var lätt! Men vem har inte fått hjärnsläpp nån gång… Du verkar ju va en rätt skön snubbe egentligen, varför inte visa det oxå i politiken:-)

  4. Väldigt vad denna Karin ska analysera John i tid och otid. Om han inte är tillräckligt skön i politiken så får man väl försöka vara det själv eller ägna mer energi åt den som bättre faller i smaken.

  5. får man inte ens skriva snälla saker numera?! Våra tidigare diskussioner handlar inte om att John har ”fel”, det har de flesta i majoriteten. Problemet är att han vägrar svara på mina frågor. Att vi tycker olika är helt ok men John borde göra som de flesta andra, inte bara Rasmus utan de allra flesta faktiskt, svara på de frågor som ställs inte bara dumdrygt vifta bort….

  6. Tack för det du beskrev! Jag har alltid undrat, speciellt eftersom jag inte gillar det här ”vemsomvetmest”, t.ex. hur sjutton det känns att vara med i det här programmet. Nu fick jag veta det, hemskt. Du hade, tycker jag, en hemsk upplevelse. Programmets sätt att hantera människorna gör mig inte glad precis. Och – frågorna – det är ju, tycker jag dumma och knäppa frågor, som inte har ett dugg att göra med vad man vet och inte vet. Att kunna popgrupper är ju också löjligt – jag kunde räkna upp flera fåniga frågeområden. Dessutom tekniken att ”slå ut motståndarna” tycker jag är en icke-trevlig metod, otrevlig. Sammanfattningsvis – jättetrevligt skrivet och bra kämpat John!

  7. Käre John! Vi satt bänkade i soffan, hade ju väntat så länge och nu var det äntligen 7 mars. Jag sa´ ”det vore ju hemskt om han inte kan svaren på de första två frågorna och det bara blir svart”. Min svågers min blev så konstig så jag fick en föraning om att det var så det skulle bli. Fy vad snopet! Jag led verkligen med dig John, men du är en erfarenhet rikare. Vet du, jag tyckte du såg väldigt normal ut på presentationen. De mesta ler så stort och enfaldigt. Det var modigt gjort att ställa upp, skulle jag aldrig göra. Det är tryggare i min soffhörna.

  8. 🙂 Tack Marita! Ja, men jag måste ju erkänna att jag så klart blev besviken, men det är ju så – får man frågor man inte kan så är det så!

    Hoppas allt är bra!

    Hälsa!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s