Att gå nu när festen är som roligast


Egentligen är det kanske elakt mot Tranströmer att droppa detta idag, för att ta uppmärksamheten från honom. Men det kan inte hjälpas. Många frågar och då svarar jag.

När jag gick från Norr, där jag då bodde, den 11 september 2005 till Rådhuset för att arbeta min första dag (det var en lördag och vi skulle bege oss iväg till Ånnaboda på internat med dåvarande kommunledningen) klev jag i en hundskit på Storbron. Jag hade finskor på mig och skiten riktigt kletade in sig i sulan.

Jag hade inte blivit utrustad med nyckelkort så jag kom inte in i huset. Jag tog av mig skorna på den offentliga toaletten vid sidan om Rådhuset, stod på golvet på en fot för att inte trycka strumpan på golvet, och sköljde foten.

Givetvis gick det inte bort, och på vägen upp till Ånnaboda satt jag med dåvarande kommunstyrelseordföranden Mats Sjöström i en bil och stank hundskit. Det var ingen vidare värst rolig start, men så startade det.

Det var den första, av många, mycket händelserika dagar på det som efter Miljöpartiets sidbyte blev oppositionskansliet och som efter omvalet i år blev kommunalrådskansliet.

Den 31 december i år blir den sista.

Då gör jag min sista dag som politisk sekretare på Rådhuset, efter (då) sex år och tre månader. Med tanke på att min pappa haft samma jobb i drygt 40 år är det kanske ingen era – jag lär väl knappt ens få en guldklockevisare – men ändå. För en person som blir 30 år i december är 6 år en lång tid. En femtedel av mitt liv.

Det har varit en lång resa och det går inte att komma ifrån att det vi socialdemokrater gjort i Örebro har faktiskt varit att skriva historia. I ett av få omval i Sverige gjorde vi socialdemokrater en valrörelse som få andra delar av vårt eller andra partier förmådde göra ens under den ordinarie valrörelsen i höstas. Valresultat blev därefter – 47,2 härliga procent. Nu, innan någon vänligt påpekar att dessa 47,2 procenten knappast kan tillskrivas mig (Lena Baastad och tiotusentals knackade dörrar år efter år kan ha bidragit) vill jag ändå säga att det har varit häftigt att få ha varit med på heltid och arbeta i dessa valrörelser. Lite har man allt haft att stå i och det var en kick att se valresultatet ticka in på valvakan den 15 maj.

Jag minns också alla diskussioner om konkret politik uppe på Rådhuset, dels internt men framförallt med medborgare. Folk som ringer och är arga eller upprörda över något. Folk som har idéer. Folk som har frågor. Ibland, vid skolnedläggningsdiskussionerna 2007, var det slitigt (även om den typen av frågor aldrig är slitigast för politikerna utan för de direkt berörda). Ibland otroligt lärorikt.

Jag minns alla personer som har seglat förbi. Uppe på det socialdemokratiska kansliet har stämningen alltid varit på topp. Det är faktiskt sant, och förmodligen en bidragande faktor till våra framgångar. Det har varit roligt att arbeta med företrädare för andra partier – under längst tid Vänsterpartiet och nu på senare tid Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Alla tjänstemän och all övrig personal på rådhuset är också en trevlig bekantskap. Och så klart alla de politiker man inte har samarbetat med men ändå sett på huset varje dag mer eller mindre i sex år.

Sex år är en lång tid. Efter fyra och ett halvt år i opposition, som kröntes av en omvalrörelse, har vi socialdemokrater nu äntligen chansen att tillsammans med våra samarbetspartier få styra i Örebro. Just nu är det som roligast i politiken, att faktiskt få genomföra det vi gick till val på och se till att vår politik också blir verklighet. Festen är som roligast.

Då slutar jag. Men det är väl så de säger – man ska gå när festen är som roligast? Och jag slutar ju inte helt (så ställ in tårtfesterna), jag blir kvar i Kommunfullmäktige och kommer därför ha lite koll på kommunpolitiken framöver.

Men vad ska jag då syssla med?

Förutom under de ljuvliga dagar då jag ska vara föräldraledig och pussa på den växande dottern och fostra henne i att bli som jag, ska jag från och med den 1 januari 2012 arbeta som valkretsombudsman för Socialdemokraterna i Örebro län. Huvudsakligen handlar det om att ge stöd åt vår länsbänk i riksdagen.

Rikspolitik är ju det som man en gång engagerade sig politiskt för att kunna påverka. Och med den regering vi har i Sverige och med det gigantiska behov av regeringsskifte som finns ska det bli stimulerande att få sätta sig in i de frågorna. Huvudsakligen från Örebro men då och då ifrån Stockholm.

Så är det. Nu återstår två och en halv månad lite drygt av hårt kommunledningsarbete på Rådhuset innan jag städar ut mitt kontor och flyttar ner till partidistriktets lokaler. Vill du ha mitt kontor? Ta chansen, sök att få det!

Kommunalrådskansliet i Örebro har varit min arbetsplats i sex år. Med mig borta finns där nu två luckor, två tjänster som faktiskt du kan söka om du vill. Läs mer här. Gör det! Det är svårt att tänka sig ett mer intressant jobb om du är socialdemokrat, brinner för politik och vill vara med och forma Örebro.

Jag är stolt och glad över det förtroende jag fått från våra riksdagsledamöter och från vårt partidistrikt. Jag är i all evig framtid tacksam för det förtroendet Socialdemokraterna i Örebro gav en 23-årig John för sex år sedan. Man är en annan person idag.

Det har varit en lång och rolig resa. Nu fortsätter den.

Annonser

4 thoughts on “Att gå nu när festen är som roligast

  1. Ja, får hoppas att det blir bra och att du inte drar med dig någon skit in i riksdagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s