Veckans kurirenkrönika – om Anton Hysén med flera


Det var i Göteborg det skedde. Med halvdussinet klasskamrater, alla pojkar, och en pappa som körde, satt jag i en minibuss inne i Göteborg. Vi gick i nionde klass och var runt 15-16 år gamla. Minibussen fullkomligt kokade med manligt tonårstestosteron och behov av självbekräftelse.

 Då, genom fönstret på minibussen, var det någon av oss som såg dem, de två män som stod på trottoaren och pussades.

 För mig var det första gången, och baserat på reaktionerna från de övriga i bussen var det säkert också första gången för de andra, som vi såg två homosexuella män öppet visa sin kärlek. Jag minns det inte som något negativt, utan mer en stor reaktion på något vi tidigare aldrig hade sett.

 Varför vi reagerade så och varför jag minns händelsen nu 14 år senare vet jag inte. En sak är jag dock säker på. Våra erfarenheter eller kunskaper om homosexuella och homosexualitet var oerhört begränsade. När jag för en tid sedan hittade min gamla biologibok från högstadiet i en kartong på vinden fann jag i den skrivningar om homosexualitet som nu för tiden knappast skulle accepteras.

 För en tonårig köpingsbo var inte homosexualitet något vardagligt eller något man visste speciellt mycket om. Förutom Jonas Gardell var det ganska få öppet homosexuella som ofta figurerade i media. Peter Jöback hade inte kommit ut.

 Kanske säger det mer om vårt samhälle när ”varje” känd person som ”kommer ut” skapar rubriker än att ett gäng killar storögt tittar när de ser två män som pussas. Men frågan är om inte gårdagens ”garderobsutkomning” sade extra mycket.

 Jag hade inte hört talas om Anton Hysén förrän igår. Jag kände så klart till pappa Glenn och brorsan Tobias, men fotbollsspelaren Anton Hysén kände jag inte till. Igår blev jag dock varse om fotbollsspelaren i divison 2–laget Utsiktens BK. Till vardags spelar han mot lag som Kållereds SK, Tvååkers IF och IK Tord. Trots att jag gillar fotboll är det ingen division jag normalt följer.

 Igår kom dock Anton Hysén ut som homosexuell vilket inte bara skapade rubriker i den sensationslystna kvällspressen utan faktiskt också genererade ett inslag i Aktuellt, med intervju med pappa Glenn, maskulinitetsforskare som kommenterade och hela köret.

 Tydligen var Anton Hysén den förste fotbollsspelaren, typ någonsin, som kommit ut som homosexuell. Kanske är det inte så konstigt. Jag minns 1999, bara ett par år efter min upplevelse i Göteborg, när fotbollstränaren Lennart Söderberg, ”Liston” kallad, berättade att han inte tillåter homosexuella i sina lag.

 En annan stark händelse från samma tid var när hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås mördades 1995, året före Göteborghändelsen, mitt under pågående SM-slutspel. Motivet tros ha varit hans homosexualitet.

 Att vi tonårskillar reagerade på homosexualiteten är förmodligen mindre konstig än att riksmedia fortfarande gör precis samma sak. Helt klart är homosexualitet fortfarande laddat. Media kan och bör göra sin sak för att avdramatisera något som i grund och botten bara är det största vi har i världen, nämligen kärlek. Anton Hysén kan bli föredömet för att idrotten nu på riktigt gör precis samma sak.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s