Den enda vägens politik?


När de moderata PR-nissarna designade sin politik inför valet 2006 gjordes det i tron att Sverige under all överskådlig framtid skulle bada i livslånga högkonjunkturer. Politiken formades för att de rika skulle bli rikare genom stora skattesänkningar samtidigt som de med mycket låga eller rent av obefintliga inkomster skulle piskas ut på en arbetsmarknad med låga löner på grund av att bidragen ströps. Inte för att du inte längre behövde dem, utan för att du skulle ut på arbetsmarknaden.

Men högkonjunkturen var inte livslång. Den dog (som vanligt när borgare styr) rätt så fort. Och när hela konjunkturen vänder vilket medför rätt så drastiska förändringar i utgångsläget borde man kunna tycka att den välbetalda PR-maskinen Moderaterna snabbt kunde ändra sin politik.

Men icke sa nicke. Den politik som var utstakad låg fast och de stora skattesänkningarna genomfördes och de sjuka och arbetslösa kickades ut från trygghetssystem för att söka jobb som inte längre fanns. Konsekvensen blev massarbetslöshet, ökade socialbidragskostnader med 20 procent i landet (bara i Örebro ökade kostnaderna med 25 miljoner kronor 2009) och en trygghetskris utan dess like.

Förutsättningarna ändrades, politiken låg fast. Konsekvenserna ser vi nu. Den moderata tron att det bara finns en politisk väg att gå, den enda vägen, är skadlig. Men Moderaterna är också väldigt tydliga med att det inte kommer ske någon svängning.

Idag, i Örebro, hade vi programnämndssammanträde med Social välfärd. Två stora frågor diskuterades ingående, upphandlingarna av de båda kommunala särskilda boendena Sirishof och Skäpplandsgården (där jag för övrigt jobbat, vilket är en helt annan historia). Upphandlingen av Sirishof vanns av ett bolag som heter Norlandia (nej, det är inte ett Vodkamärke, det är ett vårdföretag som det för bara lite drygt ett och ett halv år sedan ryktades om skulle säljas till vårdjätten Attendo.) Antalet företag som skickade in förfrågningar om att få driva Sirishof var två stycken. Skäpplandsgården blev aldrig upphandlat ty det hade inte kommit in någon tillräckligt bra ansökan från något företag. Totalt ett företag skickade in ansökan, men den bedömdes vara undermålig och därför blev den aldrig aktuell.

Beslutet om Skepplandsgården blev istället att en ny upphandling ska ske, men att tjänstemännen nu hör av sig till ett företag och ber dem driva detta boende.

Man baxnar. Nämndens ordförande Rasmus Persson (C) sade på sammanträdet att majoriteten tänker driva frågan om upphandling till botten. Med andra ord, det finns ingen möjlighet att ändra beslutet (med nuvarande kommunledning) utan med frenesi skall boendet upphandlas. Fast de boende inte vill det. Fast personalen inte vill det. Det hela osar oseriositet. Som jag på nämnden – jag är mer allvarlig när jag ska köpa underkläder än vad kommnen är när det gäller vilka man säljer till.

Om man tittar på de upphandlingar som har skett under mandatperioden uppenbarar sig ett tydligt mönster. Vid så gott som varje tillfälle har nämnden haft möjlighet att ta ställning till högst ett par företag på respektive objekt, stora som små, nystartade som gamla. Men antalet företag som skickat in ansökningar är få, trots att det rimligtvis borde finnas en marknad med Moderaternas privatiseringsiver som främsta motor och vinstmotivation.

Totalt tre upphandlingar har genomförts som lett fram till en entreprenad; Elgströmska (Attendo), LSS-boendet på Landbrotorpsallén (Carema) och så då Sirishof (Nordic care). Två upphandlingar har avbrutits, antingen av kommunen (Skäpplandsgården) eller av företaget (ett LSS-boende på Tallrisvägen). Av fem upphandlingar har tre gått till de stora jättarna (Nordic Care är nordens största vårdföretag) och två har gått om stöpet.

Detta beror inte på en dålig upphandlingsenhet i Örebro. Det beror heller inte på, som Rasmus Persson ville påstå, att oppositionen inte varit tillräckligt med i processen och röstat för besluten. Det beror på att marknaden uppenbart inte är så bra vilket borde betyda färre upphandlingar framöver.

Men tyvärr verkar majoriteten i Örebro också vara fast i den enda vägens politik. Privatiseringarna ska fortsätta, oavsett konsekvenserna.  Vi  behöver maktskifte både i Sverige och i Örebro.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s